♥ Ex amino ♥

Jag saknar er!

2011-02-02T09:52:00.000+01:00

Ni har väl inte missat att jag har flyttat hit? Saknar vissa av er...

Följ min nya blogg här så missar ni inget!

Vi ses väl..?

Jag flyttar!

2011-01-11T09:19:00.000+01:00

2011 känns som en total nystart på många sätt, det är mycket som händer och jag känner att det bara är början... Nytt år för mig innebär en hel massa saker, bland annat ny blogg!
Från och med idag kommer jag att finnas HÄR, och jag hoppas verkligen att ni fortsätter att följa mig..!
Vi ses väl?
Foto: Daniel Ohlsson / www.doff.se

Gränslöst efterlängtad löpning!

2011-01-10T22:16:00.001+01:00

Jag kan knappt förklara hur skönt det var att äntligen få träna idag... 7 km på löpbandet avverkade i lagom skönt tempo (5,04 min/km) och det kändes verkligen hur bra som helst! Det är exakt den känslan jag hade efter passet som jag önskar att jag kunde sälja på burk till människor som har svårt att komma igång med sin träning...jag är nämligen helt säker på att de då skulle inse hur bra man mår av lite endorfiner!

Avslutade passet precis som planerat, men lite favoritövningar på gymmet. Axelpressar, hantelcurl och baksida axlar i pecdecen...mums!

Nu gäller det bara att skynda långsamt så att jag inte åker på något skit igen...tänker nämligen hålla mig helt frisk resten av året nu...sounds like a plan va?

Foto: Privat. Trött men nöjd efter första passet på sex veckor...

Sunny Sunday

2011-01-09T18:47:00.001+01:00

Vilken dag det har varit i Stockholm idag! Sol, takdropp och riktiga vårkänslor...

Tog en promenad genom stan för att fånga solen innan den somnade, ingen musik i öronen och jag försökte bara låta tankarna flöda fritt. Gick igenom gårdagen i huvudet, en dag som började hur bra som helst i min brors sällskap, men som slutade precis tvärtom. Tårar, uppgivenhet och saknad....något som jagade mig en stund längs promenaden även idag.
Log dock lite för mig själv när det slog mig att jag äntligen är frisk, och att min kropp lyder mig igen...och hur underbart skönt jag tycker att det är att min vardag börjar igen imorgon. Jag har längtat.

Jag har längtat efter rutin, att få ställa klockan och gå upp på morgonen. Jobba, träffa mina efterlängtade kollegor och kunder. Umgås med mina vänner. Regelbundenhet.

Jag har också längtat helt vansinnigt mycket efter min träning, och när jag inser att jag får ta upp den igen imorgon känner jag mig mer förväntansfull än ett barn dagen före julafton. Det var längesen jag kände mig så motiverad till att träna som jag gör nu, och frågan är om det någonsin har känts roligare!? Min träningslust är så enorm, och jag är glad att jag inte behöver välja om jag vill träna, utan snarare vad. Jag har ett minst sagt angenämt jobb att göra i att sätta mig ner och prioritera. Jag inser ju att jag inte kan göra allt jag vill, det finns det inte tid för, men jag ska göra mitt bästa för att inte behöva utesluta särskilt mycket. Har börjat skissa lite, men det slutgiltiga jobbet återstår och jag räknar med att ha det klart den kommande veckan. Imorgon tänker jag bara göra det jag har längtat mest efter - springa, köra några favoritstyrkeövningar och stretcha länge. Bli inte förvånade om jag avrundar med en bio.

Mitt liv har gått på en märklig sparlåga sedan den 11 december, en sparlåga som jag är förväntansfull inför att utveckla till en fullt brinnande eld...starting NOW. En mer än instiktsfull söndag är snart till ända, och jag känner glädje inför veckan (och året) som kommer. Glädje.
Foto: Privat. Stockholms sol idag.

Vårkänslor i Stockholm...

2011-01-09T10:26:00.000+01:00

...och det är rätt mysigt att sitta inne i soffan med en kopp kaffe och en bok och lyssna på takdroppet mot balkonräcket. Synd bara att det är lite tidigt och att våren förmodligen kommer att få känna sig besegrad av vintern både en och två gånger till...

Hur som helst, mysigt är det, även om jag helst av allt skulle jag vilja dra på mig löparskorna och springa runt Kungsholmen. Jag har dock lovat mig själv att vila veckan ut och tänker hålla fast vid det. Vidskeplig som jag kan vara tror jag att det sitter någon liten bacill och lurar någonstans, redo att göra livet lite tråkigare för mig om jag bryter mitt löfte.
Men imorgon...då är det mer än tillåtet att äntligen få svettas lite igen, och gissa om jag längtar!?
Foto: Privat. Mitt svarta guld och boken jag fastnade för redan på första sidan...

.Svinalängorna.

2011-01-08T18:06:00.000+01:00

Jag är så otroligt tacksam att jag har en trygg barndom att se tillbaka på. Jag önskar inte någon att växa upp på det sättet som Lena i filmen gör, och jag har ont i hela kroppen när jag lämnar biosalongen.
En vansinnigt bra, om än oändligt tung och mörk, svensk film...och vilka skådespelarinsatser, jag är helt tagen.
Tehilla Blad, som spelar Lena som liten, är helt outstanding och Noomi Rapace likaså. Som sagt, tagen är vad jag är...men jag är glad att jag såg den trots att den innehöll 100 minuter misär och magont. Den gav perspektiv, minst sagt.

En ny dag...

2011-01-08T07:58:00.000+01:00

...och det känns verkligen i hela kroppen.
Somnade tidigt igår, helt slut efter dagen, och vaknade halv sju imorse och kände mig riktigt utsövd. Det känns otroligt skönt att gårdagen äntligen är avklarad, och även om tårarna vilar i ögonvrån kan jag nu äntligen börja bearbeta allting på riktigt och lämna det vakuum som jag gått omkring i sedan den 18 december.

Jag vågar heller knappt säga det, men kroppen känns äntligen frisk och imorse ville jag för första gången på länge inte ligga kvar och somna om - underbar känsla! Har dock lovat mig själv att vila från träning veckan ut, och det tänker jag hålla fast vid. Har jag vilat sen slutet på november kan jag faktiskt vila två dagar till. Längtar gränslöst mycket efter att få svettas och känna mjölksyra igen, men inte till priset att jag blir sjuk igen. Nej, skynda långsamt är Helenas nya melodi...

Ingen träning, och istället tänker jag ägna mig åt andra saker. Rensa lite i köksskåp och garderober, gå på lunchbio med lillebror och bara njuta av en ledig lördag i en frisk kropp. Det känns ljust någonstans mitt i ett mörker som har legat över mig lite för länge...jag känner mig levande igen och känslan är oslagbar.

Lättnad

2011-01-07T17:53:00.002+01:00

Med Siljan som granne är hon nu nedbäddad, och jag är otroligt lättad över att den här dagen äntligen är passerad och förbi.

Vacker sång, mycket tårar och en gränslöst jobbig stund övergick till fina minnen, kramar, skratt och gemenskap. Tack Per-Olof för att du är en präst som alla borde få ha med i en svår stund, och tack min vän Stiko Per Larsson för att du var med och förgyllde stunden med din gitarr och vackra stämma...det var värt allt.

Sov gott bästa mormor, min fina vän. Du kommer alltid att finnas hos mig.

Foto: Privat.

Jag vill inte

2011-01-06T08:43:00.000+01:00

Aldrig någonsin har det tagit emot så mycket att åka hem till Dalarna. Aldrig.
Morgondagen har legat som en vilande rädsla i hela mitt liv, och just nu är jag fullständigt livrädd. Inga lugnande ord om att 'det blir en fin stund' kan nå mig, jag vill bara slippa...försvinna och inte vara med.
Men jag ska göra allt jag kan för att försöka se det fina och behålla lugnet. Inte bli otröstligt ledsen utan försöka titta tillbaka, le och vara glad över tiden vi fick. Smärtan kommer jag dock inte för allt i världen kunna ignorera, den gör sig påmind redan nu. I hela kroppen.

Om ett dygn säger jag farväl en sista gång, men minnet kommer aldrig att lämna mig. Aldrig någonsin. Jag ska klara det här, jag måste.
Foto: Privat. Sommaren 2010.

Summer teaser...

2011-01-05T17:23:00.001+01:00

Råkade upptäcka att SVT sände en dokumentär om Take Thats återförening idag, och som gammal boyband lover kunde jag ju bara inte missa det...och OH MY GOD vilken härlig timme av total feelgod!
Just Take That var aldrig mina favoriter, de slog liksom inte NKOTB, men Robbie Williams upptäckte jag i vuxen (well...) ålder och tycker att han är världens bästa entertainer...ja, jag tror faktiskt att han är det. Världens bästa.

Hans turné sommaren 2003 nådde Stockholms Stadion den 27 juli, och jag och min moster stod sjävklart längst fram när Let me entertain you drog igång...magiskt!
2006 var det Göteborg och Ullevi som gällde, och självklart tryckte vi mot kravallstaketet även där...och avslutade kvällen i tårar till Angels.
Det var alltså ingen slump att min älskade moster på julafton öppnade ett paket som innehöll en resa för oss två i sommar...2011 stavas Amsterdam och Robbie är äntligen tillbaka på scenen igen! De fyra grabbarna han har med sig kommer jag dock att se lite som background singers...sorry.

Tack SVT för att min sommarlängtan startade precis 16.15 idag.
PS. Repris lördag kväll 23.25...
Foto: Privat. Rob och Gary tillsammans på scenen igen...yes!

Boktips de luxe!

2011-01-05T12:22:00.001+01:00

"Skapligt" haussad bok, mina förväntningar var skyhöga och självklart var jag rädd för att bli besviken. Men det här är verkligen 391 sidor ren och skär underhållning, och jag hade inte tråkigt en enda sekund med hundraåringen Allan och hans finurligheter.

En härlig gubbe med en otroligt skön syn på livet, en syn som tar honom till de mest osannolika platserna här i världen och gör att han får uppleva möten som andra bara skulle drömma om...en livsstil jag önskar att alla, inkl jag själv, kunde anamma ännu mer. Allan kör liksom sitt eget race, och vilket race det blir sen...

"..men Allan lade sig inte i andras göranden och låtanden, inte om det kunde undvikas, och det kunde det för det mesta..."

Amen to that!

Det gäller att hålla sig varm inombords

2011-01-04T22:05:00.002+01:00

Alltså, det har verkligen varit kallt i Stockholm idag. Termometern har inte visat mer än -6, men det är sådär så att kylan liksom vill krypa under huden...
Men nej, kylan nådde mig inte idag. Visst har jag frusit lite...på utsidan, men inombords har det regerat en annan årstid. En varm...vilket har sina förklaringar.

Vaknade efter 8 sköna timmars sömn och började dagen i badkaret...underskattat.
Hade en lugn och skön morgon hemma med gott kaffe och ett ovanligt trevligt bemötande på en reklamationsavdelning gällande min döda (och saknade) iPhone...la leende på luren och var nöjd, vilket jag verkligen inte hade räknat med.
Nästa glädjebesked väntade i min brevlåda...min lägenhet, där jag nu har bott i andra hand i snart tre år, har förvandlats till ett förstahandskontrakt! Ingen mer oro, jag har papper på att jag har ett hem...inflyttningsfest is coming up!
Vidare iväg till mitt andningshål Studio Paus för en mer än välbehövlig ansiktsbehandling hos världens bästa Johanna. Alltid lika underbart, och dagens besök gjorde verkligen under med min extremt vintertorra hy...tack!
Nästa stopp: Slussen. Mötte upp fina M, tog en promenad till Chokladfabriken (mitt chokladté var yummie!) för att prata bort ett par timmar. Alltid lika givande och trevligt, och jag inser hur tacksam jag är över att vi har hittat tillbaka till varandra igen efter 10 år, om än i en helt annan form.
Hem via en sväng på stan, ett skönt telefonsamtal med mamma, kallrökt lax till middag och nu en stund i soffan innan en tidig kväll under täcket med de sista sidorna i Hundraåringen.

En tisdag made in heaven, och jag behövde det verkligen för att leda bort rädslan inför fredagen som kommer...
Tack alla.
Foto: Privat. En småkall cykel på Östermalm.

Vill du ha en egen kettlebell?

2011-01-04T12:23:00.000+01:00

Jag har sett en tendens lite här och där...fler och fler tar till sig kettlebellsträningen, och det som vissa kanske trodde var en fluga för ett par år sen visar sig snarare växa sig större och större...

När jag gick min instruktörsutbildning i september passade jag självklart på att köpa med mig en egen liten barbapapa hem. En "riktig" competition kettlebell med lite större greppyta än en "fitnesskula". Passande nog var min vikt just rosa, men jag tycker nog att de blåa, gula och gröna är minst lika fina...

Eftersom jag har känt av stämningen därute vill jag självklart ge er chansen att till rabatterat pris klicka hem en egen kettlebell, och det såklart från fantastiska Spartan Kettlebells, där jag själv har gått mina utbildningar och köpt både min rosa kompis och min bulgarian training bag.
Klicka er in på webshopen, skriv in Helena i kupongfältet, och vips så får ni 15% rabatt!
Detta gäller dessutom inte bara för redskapen, utan även för utbildningarna...och där finns det verkligen pengar att spara!

Vaska fram julklappspengarna och ge dig själv en liten januaripresent som räcker hela året..!
Foto: Privat. Jag och min barbapapa, september '10.

Muta

2011-01-03T21:26:00.000+01:00

Ja, jag fortsätter att göra mitt bästa för att locka igång kroppen igen, idag med en extra liten skål med antioxodanter och vitaminer efter middagen. Muta kallas det visst, men jag känner att den lyssnar mer och mer och jag hoppas att den snart är tillbaka med sin fulla kraft...jag längtar efter att få hOpPa och sKuTtA igen! Har dock LOVAT mig själv, dyrt och heligt, att jag inte ska träna en enda minut innan jag är helt frisk den här gången, så det är bara att fortsätta vila.

Under tiden, för att inte sprängas av träninglängtan, engagerar jag mig och petar lite i andras liv och träning...något jag med glädje kommer att fortsätta med även när jag själv äntligen får börja svettas!
Jag ska framöver agera lite bollplank för Carro som har siktat in sig på finfin form och kommer att nå dit. Jag tänker också fortsätta peppa min kära vän Malin som lyckades tappa 14 kilo(!!!) under förra året, och med hennes vilja och envishet är jag säker på att hon fortsätter på den inslagna linjen och att hon kommer att nå längre än hon tror!
Jag känner också en otrolig lust att ta tag i hela min familj...bröder, mamma, pappa...men känner av någon anledning att det eventuellt kan bli lite mer svårjobbat på den fronten. Hela resan måste ju starta med det första steget, och är man inte villig att ta det så blir man ju stående...alla vill ju inte, och det måste man (även jag) acceptera.

Acceptera min icke tränande kropp måste jag också göra, men det börjar bli liiite segt nu, minst sagt. Jag tar en till kiwi så länge.
Foto: Privat. Kvällsboost á la Helena.

Äntligen!

2011-01-03T08:26:00.000+01:00

Efter väldigt lång tid av sjukdom och efterföljande jullov har jag faktiskt längtat efter den här måndagen...jag ska äntligen till jobbet igen! Visst är det skönt att vara ledig, men jag skulle inte må särskilt bra utan mitt jobb och mina rutiner. Dessutom är jag helt fantastiskt glad över att kroppen ens orkar tänka på jobb och inte bara på att ligga i soffan och vara krasslig.

Jobbåret 2011 kommer att bli spännande på många sätt, och jag ser verkligen fram emot att börja det idag.

Är det back to work för er med?

.The town.

2011-01-02T19:02:00.000+01:00

Det är action. Spänning. Eldstrid. Skrikande däck. Brinnande bilar. Blod.

Men det är också lite kärlek. Ömhet. Smärta. Och en j*vligt snygg och välspelande Affleck.

Ännu ett lyckat biobesök det här året, och jag ser redan fram emot nästa...premiär på onsdag och förmodligen avklarad innan nästa vecka är slut.

Ofrivillig träningsfri tid = biotid!

Köttbullesöndag

2011-01-02T13:22:00.000+01:00

Redan imorse vid 06.00 när jag, efter en till stor del sömnlös natt (don't ask me why), slog upp mina blå var jag sugen på köttbullar. Märkligt kan tyckas, och det tyckte jag också, så jag fick gott ge kroppen lite gröt till frukost...någon ordning får det ju liksom vara.
Nu till lunch fick jag dock äntligen avnjuta mina köttbullar, och jag frågar mig återigen varför man inte lagar det oftare? Det kan ju knappt finnas något lättare!?

Mitt recept brukar variera, och oftast blir det biffar istället för bullar, men idag såg det ut såhär:
° Ekologisk nötfärs
° Rödlök
° Lite havregryn (istället för ströbröd)
° Ett ägg
° Färsk timjan
° Salt och peppar
° Lite (ok, ganska mycket) spiskummin
° En skvätt vatten
Rulla, rulla, rulla...och pang boom in i ugnen. Ingen stekos (I hate) och du kan göra något annat under tiden - fiffigt som attan!

Det klassiska potatis, sås och lingonsylt som tillbehör kändes inte tillräckligt lockande idag, så jag lät mina bullar ackompanjeras av kokta morötter, vitkål, avocado, paprika, päron, granatäpple och senapskesella. Ja, och en massa färsk timjan såklart, det kan ju vara den godaste kryddväxten som existerar..!?

Som om det inte vore nog med köttbulleheaven så ringde min bror precis när lunchen tillagade sig själv i ugnen. Han ville gå på bio nu på eftermiddagen, och jag är inte den som säger nej till en söndagsfilm. Andra dagen på året = andra bion, det är ju så logiskt det kan bli.

Hur äter du dina köttbullar?
Foto: Privat. Fab lunch á la 110102.

.Hämnden.

2011-01-01T21:56:00.003+01:00

Smärta...total smärta. Antingen är det p.g.a. min mentala labilitet för tillfället, eller så hade alla i salongen lika ont i kroppen som jag under de 118 minuterna som filmen pågick.
Persbrandt är helt briljant, men den som imponerar på mig mest är unge herr William Jøhnk Nielsen...det är värt att söka upp en biosalong bara för att få njuta av hans skådespelartalanger.

Se filmen, men var mentalt förberedd och ta med en näsduk...
Bild lånad här.

110101

2011-01-01T09:40:00.000+01:00

Som jag har längtat efter den här dagen. Jag försöker se varje dag som en nystart, men den första dagen på ett nytt år är alltid något alldeles speciellt, det kommer man inte ifrån. Ett blankt blad som andas möjligheter och renhet. Älskar känslan och känner mig nyfiken på mitt 2011.

För ett år sedan satt jag den här dagen och såg på ett 2010 som låg öppet för mina fötter. Ett 2010 som jag lämnade till sitt öde utan några som helst löften till mig själv.
Jag har inga direkta löften i år heller. Jag har dock några önskningar till mig själv som jag ska göra allt för att kunna se tillbaka på om ett år, se tillbaka och känna att jag faktiskt gav mig själv det jag önskade. Inget revolutionerande, men små saker som kommer att göra mitt liv lite roligare att leva med...

°°° mer sömn °°°

°°° ta tillbaka min yoga °°°

°°° upprensning bland mina prylar - less is more... °°°

°°° mer tid för vänner och familj °°°

°°° give LOVE a chance... °°°

Det är hela min önskelista...och jag ska börja redan idag.
2011 - välkommen, jag har längtat efter dig!
Foto: Privat. Nystart, och jag älskar det.

2010 - ett bokslut

2010-12-31T12:31:00.000+01:00

Årets sista dag, och jag halvligger här hemma i soffan med feber och försöker att sammanfatta året som gått...ett år som när jag ser tillbaka på det har varit ganska innehållsrikt, på alla sätt. Utan någon som helst kronologisk ordning snurrar mitt år runt i huvudet.

Den underbara resan till New York med min bästa vän och mina syskon. Den fantastiskt varma och soliga sommaren med oräkneliga sommarpratare. Hur jag efter ett par år av små funderingar bestämde mig för att korsa Spanien till fots, och att jag faktiskt gjorde det! Alla härliga träningspass. Att jag äntligen tog mod till mig och opererade bort min närsynthet. Biokvällarna (29(!) st under året...). Fina, men för få, stunder med min bästa vän. Kärleken som flödade i juni. Att jag har lyckats bocka av en kettlebellsutbildning, en bulgarian traning bag-utbildning och två av tre steg på min PT-utbildning vid sidan av mitt jobb. Födelsedagsfirandet med mamma i Prag. En massa glädje och skratt.

Men jag vet också alltför väl hur det här året har slutat. Sjukdom, sjukdom och åter sjukdom...envisa virus som nära har tagit knäcken på mig, och tillslut upptäcktes också en elak bakterie som förmodligen har varit boven i dramat längre än vi trott. Alla sjukdagar är något jag gärna skulle ha varit utan under 2010.
Förlusten av min älskade mormor den 18 december var dock det jobbigaste av allt under året, inget går att jämföra med det...inget. Jag kommer aldrig att kunna förklara för er vad hon betydde för mig, inte ens hon själv visste nog det när jag tänker efter, och det gör mig lite ledsen.

2010...vilket år. Vet inte om jag gillar det eller hatar det. Vad jag dock vet är att jag välkomnar 2011 med öppna armar, och jag kommer för första gången att göra det ensam. Lite rädd för det är jag, men imorgon kommer jag att vakna lite starkare än idag.
Foto: Privat. Min största prestation under året.

Svaret jag kunde vara utan

2010-12-30T16:24:00.001+01:00

"Jaha, du har fått feber och en hosta som känns som att den ska riva upp hela luftstrupen såhär två dagar in i penicillinkuren? Ja, men då låter det som att du har blivit påhoppad av ett virus också. Ät klart kuren du, det kommer inte ta död på viruset men du blir ju av med bakterierna iallafall..."

Seriöst - räcker det inte snart?

Vägen tillbaka

2010-12-29T10:01:00.000+01:00

Ställde klockan imorse, trots semester, för att försöka vända tillbaka dygnet lite efter många sena kvällar och lååånga sköna mornar i sängen. Utsövd vaknade jag strax efter 7, drack en god kopp kaffe och gav mig iväg på min första morgonlöprunda på väldigt länge...

-5, vindstilla och mörkt och tomt ute på gatorna. Perfekt. Tog min vanliga lagom-att-jogga-innan-frukost-runda som är 6,5 km kort...och jäklar vad segt det var. Det märks att jag inte har sprungit "på riktigt" sen den 29 november! Konstateras kan att jag har en rätt lång väg tillbaka till min forna löparform, men att jag iallafall har tagit första steget nu...det är ju faktiskt 150 dagar kvar till den 28 maj. 3600 timmar att utnyttja på bästa sätt...jag hinner.

God morgon världen - nu tar vi en till kaffe och gör vi lite nytta!
Foto: Privat. Halvnöjd men avslappnad efter ett segt pass.

En helt annan känsla

2010-12-28T23:09:00.001+01:00

Ja, det är precis vad jag har i kroppen den här gången när jag landar hemma i min lägenhet efter en speciell men ändå skön tid hemma i Dalarna. En helt annan känsla. Ingen rastlöshet eller bortalängtan som sist. Nej, det råder bara lugn i kroppen...lugn och glädje över något jag hittade i min brevlåda när jag kom hem (berättar snart).

Lugnet och glädjen är dock blandat med otrolig saknad...en saknad som fick nya krafter idag efter det tunga och obeskrivligt overkliga besöket på begravningsbyrån. Jag önskar att ingen skulle behöva sitta vid ett bord och välja kista, blommor och utformning på en dödsannons. Ingen någonsin.
Nu är det dock gjort, och om en dryg vecka kommer jag att bli tvungen att inse att min älskade mormor faktiskt inte kommer tillbaka igen. Aldrig någonsin. Jag hatar tanken men måste vänja mig. Se tillbaka på det ljusa, precis som vi gjorde idag...precis som vi mindes idag så att skrattet bröt igenom mitt bland alla tårar. Älskade mommo.

Bilresan från Dalarna till Stockholm med lillebror har varit välbehövlig och lugnande. Jag vet att vi har varandra, jag och min bror, och vi har resten av vår familj...och det värmer mig. Det värmer mig, lugnar mig och låter mig somna gott om kvällarna, trots att tårarna vilar bakom ögonlocken.
Tack för att ni finns fina ni.♥
Foto: Privat. Please lean on me...vädjan i min soffa.

Haemophilus influenzae*

2010-12-28T09:48:00.004+01:00

Patienten blir allmänpåverkad - check
Feber - check
Öm i ansiktet vid framåtböjning - check
Orsakar infektioner i de övre luftvägarna, t.ex. bihåleinflammation - check
Orsakar infektioner i de nedre luftvägarna - check

Hjärnhinneinflammation för barn under 12 år - puh...nej

Efter tre läkarbesök under hösten och vintern fick jag idag mina efterlängtade provsvar av min läkare via telefon. En elak bakterie* gömd mellan näsa och mun...penicillin och äntligen en förklaring till varför jag har varit "lite hängig" (läs: konstant sjuk) sedan i september.
Bye bye sjukdom - kom aldrig mer tillbaka!

.Love Actually.

2010-12-28T01:10:00.001+01:00

And I won't go

I won't sleep

I can't breathe

Until you're resting here with me...

Får man någonsin nog av den här filmen?

Bild från en av de vackrare scenerna i filmen...

The face of relaxation

2010-12-27T10:15:00.000+01:00

Måndag igen...och i min värld vara inte julen ända till påska, den är officiellt över idag. Jag vill liksom ha nytt år nu, den här veckan mellan jul och nyår känns alltid lite seg och trevande...

Jag fortsätter mitt jullov i en vecka till...ytterligare en vecka av att bara vara, reflektera och bearbeta den senaste månaden som kantats av sjukdom och förlust...en månad som aldrig någonsin kommer tillbaka, som tur är. Aldrig någonsin.

Försöker dock att se det från den ljusa sidan. Nästa månad kan bara bli bättre, inget annat är möjligt. Jag känner mig äntligen frisk igen, och igår upphörde äntligen min månadslånga, ofrivilliga träningsvila med hjälp av en lugn löprunda på knappt 5 km i motvind, ymnigt snöfall och till större delen uppförsbackar. Otroligt tungt för kroppen, men avkopplande för huvudet.

Tog igår också ett svårt men välbehövligt steg och åkte hem till mormor, för första gången någonsin satt jag i hennes soffa trots att hon inte var hemma. Tanken på att hon aldrig någonsin kommer hem igen är overklig och ofattbart tung, men det är en nyttig tanke som jag måste försöka få att stanna i mitt huvud.

Jag stänger den här julen i detta nu. En jul som inte alls har varit som den brukar. Den har varit tung, tom och konstig. Jag älskar min familj och det har varit skönt att träffa dem, men något har saknats...det kommer jag inte ifrån.

Nu tar jag nya tag, längtar framåt och tycker att det ser ljust ut därborta.

Foto: Privat. Avslappnad, osminkad och bara som jag är.

God jul till er alla...

2010-12-24T14:28:00.002+01:00

...från ett mer än avkopplat Dalarna.

Ta hand om varandra där ute, vi ses om några dagar.

Foto: Privat. Mammas misse njuter av julen.

60°50′26″N,15°7′51″E

2010-12-23T16:37:00.001+01:00

Ja, det är precis där det händer...när Siljan visar sig för första gången.
Det är precis då lugnet infinner sig på riktigt, man liksom landar mentalt och känner att man är hemma. Trots att mamma bor mer än fyra mil längre norrut är det ändå precis på krönet i Söderås som man får lite lättare att andas, stressen släpper och man bara är.

Landat både fysiskt och mentalt har jag dock inte gjort förrän nu. Mammas älgköttbullar med kokt potatis och lingonsylt i magen, lillebror sover i soffan och jag sitter med en kopp kaffe och väntar på besök av moster och kusiner. Jag njuter av att vara med min familj, och kommer så att göra i många dagar framöver.

Jag andas och läker.
Foto: Privat. Siljan sedd med mina ögon 23 december 2010.

Please...

2010-12-23T10:17:00.001+01:00

...låt det se ut såhär hela vägen hem...knappt någon trafik och bara vägar.
Jag och lillebror lämnar äntligen ett sjukt kallt Stockholm för ett ännu kallare, men overkligt vackert, Dalarna. Kan knappt vänta på att få krama hela min familj igen...

Ta det lugnt på vägarna alla ni som ska resa idag...och låt oss göra vad media kallar "årets värsta resdag" till årets bästa!

Meet Stella...I did.

2010-12-22T16:34:00.003+01:00

Ännu en oväntad händelse på mindre än en vecka...men den här gången är det en solskenshistoria.

Vid lunchtid idag drog jag på mig en massa kläder för att gå ut och få lite luft...väggarna liksom krymper och det blir ibland jobbigt att sitta inne med alla tusen tankar som snurrar. Tänkte ta en kort promenad för att komplettera min lunch, men väl ute tittade solen fram så jag bestämde mig för att ta en lite längre sväng istället. Skönt att få rensa tankarna lite. Josh Groban i öronen och det var fantastiskt kallt och skönt ute...

Efter en dryg halvtimme blev jag stoppad av en tjej med hund som undrade om jag kunde hjälpa henne. En bit ifrån henne sprang en söt liten svart hund med röd tröja, den hade följt efter Nadja och hennes hund en stund, men ingen verkade äga den. Eftersom Nadja själv hade en väldigt nyfiken hund som inte ville lämna den lilla sötnosen ifred kunde hon inte komma nära den, utan bad mig istället försöka titta om hunden hade någon märkning. Nu råkar jag vara en av världens största djurvänner, så att gå därifrån var liksom inget alternativ, trots att magen skrek efter lunchen som redan var sen...
Den lilla kom fram till mig direkt när jag satte mig ner på huk, och väl framme hos mig satte hon sig ner bredvid mig och lät mig göra det jag skulle. Hur lugn som helst och otroligt sällskapssjuk. Hittade dock inte en enda märkning, så jag erbjöd mig att ta med hunden i famnen och följa med Nadja och hennes hund tillbaka för att se om vi kunde hitta någon ägare. Men icke...ingen vi mötte letade efter någon hund.

Vi bestämde oss istället för att gå hem till Nadja, som som tur var bodde i närheten, och ringa polisen. Väl hemma hos henne försökte jag bjuda lillvovven på både mat och vatten, men hon ville bara sitta bredvid mig på golvet och hänga med huvudet...hon såg verkligen ledsen ut.
Enligt polisen hade ingen anmälan om en försvunnen hund kommit in, men vi fick ändå komma dit och lämna in det på hittegodsavdelningen, som låg tre kvarter från Nadjas lägenhet. Det kändes lite vemodigt att lämna ifrån sig vovven hos polisen, helst med tanke på att ingen verkade sakna henne. Polisen upplyste oss om att vi fick göra anspråk på henne och ta över henne om tre månader om ingen hade hämtat henne.

Vi sa hej då, och kvinnan som tog emot henne hann inte mer än innanför glasrutan förrän jag hör "Stella!" bakom ryggen. Vovvens matte kom gråtande in, och Stella blev som förbytt - från apatisk till helt överlycklig! Hon släpptes ner på golvet och fullkomligt skuttade fram till sin matte, viftade på svansen och visste inte vart hon skulle ta vägen av glädje. Matte grät, jag grät och de tio andra i rummet blev märkbart rörda. Det var liksom inget tvivel om det var rätt ägare eller inte, men hennes matte fick ändå anmäla att hon hämtat Stella, och medan hon gjorde det passade Stella på att skutta runt och hälsa på varenda kotte inne hos polisen.

Stellas matte förklarade att hon hade lämnat Stella till en liten tjej som skulle vara hundvakt och som hade släppt Stella utan koppel, varpå Stella förmodligen såg sin chans att se lite mer av Kungsholmen än hon brukar. Matte tackade oss otaliga gånger för hjälpen, sa god jul och gick iväg med en hoppande hund bredvid sig.
Jag och Nadja tog en promenad tillbaka, önskade varandra god jul och sa hej då.

Märkligt hur man kan vara på rätt plats vid rätt tidpunkt ibland.
Foto: Privat. Stella hemma hos Nadja under mitt försök att få henne att förklara var hon bodde.

Sweet kisses are the best treat

2010-12-22T11:31:00.001+01:00

Mitt i tårar och minnen av mormor igår kom lillebror på att han hade en påse med sig hem till mig från USA...en påse från Sephora med gott och blandat som jag hade skrivit en önskelista på innan han åkte.
Imorse slog det mig att Philosophy hade lämnat ett litet meddelande till mig som fick mig att tänka lite framåt, och på den lilla lista med små nyårslöften till mig själv som redan ligger i min kalender för 2011.
Sweet kisses are the best treat säger mitt lipgloss med kanelbullesmak, och jag blir nyfiken och hoppfull inför nästa år, ett år som ser ljust ut någonstans där borta. Delar med mig mer av mina löften när vi närmar oss...

Ta hand om er därute, värm er på varandra och njut av den vackraste julen någonsin(?). ♥

En länk starkare

2010-12-21T23:50:00.000+01:00

Hela dagen har jag suttit och väntat på min lillebror som nu äntligen kommit hem från sin tre veckor långa semester. Han kommer dock hem till en mindre familj än den han vinkade hej då till när han åkte...konstig tanke.

Än konstigare är jag säker på att det är för honom, och det är därför jag är här i min hemstad istället för hemma i idyllen hos familjen. Jag vill inte att min bror ska behöva åka 30 mil ensam hem till jul, så jag är här för att möta honom och hålla honom sällskap hem. Få lite välbehövlig syskontid. Packa bilen och få några timmar för att prata minnen. Skratta. Gråta. Minnas.
Vi har börjat redan ikväll, och jag kan inte med ord förklara hur skönt det var att äntligen få krama honom...krama och försöka förstå.

Jag älskar dig min bror, utan dig är jag inte riktigt hel.
Foto: Privat. Vinter-Stockholm bjöd på sig själv idag...tack.

I ♥ बुद्ध

2010-12-21T10:13:00.000+01:00

Let us rise up and be thankful, for if we didn't learn a lot today,

at least we learned a little.

And if we didn't learn a little, at least we didn't get sick.

And if we got sick, at least we didn't die.

So, let us all be thankful.

°Buddha°

Foto: Privat. Min stjärna och min Buddha*.

Dan före dan före dan före dan före dopparedan

2010-12-20T22:37:00.000+01:00

Jag har äntligen fått träffa min bästa vän som jag har längtat efter och inte träffat på två veckor. Vi har kramats, ätit ojulig middag i form av sushi, pratat om allt och druckit Blossa Lingonglögg i finaste glöggmuggarna som jag fick i ett fint paket...som en liten men härlig julafton. En välbehövlig ljusglimt i det lilla mörker som jag för tillfället irrar runt i.

Tack för att du finns min vän och för att du tycker om mig som jag är, alltid. ♥

Vad gjorde vi utan våra vänner?
Foto: Privat. Fina muggar från Designtorget med texten midvinternatt inuti.

Rollercoaster

2010-12-20T10:01:00.004+01:00

Det finns minuter när jag känner mig ganska stark i allt det som har hänt. Mormor har det bra, hon finns här hos mig för alltid och hon har inte ont längre.

Men så ser jag hur hon njöt av att få åka iväg på sina båtresor med mamma...

...hur hon utan protest ställde upp på bild trots att frisyren skvallrade om en tupplur...
(själv kallade hon sig själv för "barktroll" när hon var rufsig i håret...ingen vet fortfarande vad det var...)

...hur min brors vänner även var hennes...

...hur busig hon var...

...hur smittande hennes leende fortfarande är...

...och jag går fullständigt sönder.

Foton: Privata.

Vackra vita tankar

2010-12-19T19:49:00.003+01:00

Av någon anledning föds den vackraste vintern i mitt vuxna liv utanför fönstret. Efter några dagar inomhus p.g.a. sjukdom och det senaste dygnet fyllt med tårar tog jag mig äntligen ut i snön idag. Har verkligen längtat efter frisk luft och tillräckligt med ork för att kunna ta en promenad. Ensam. Bara jag och mina tankar.

Väl ute i den underbara snön kunde jag verkligen inte sluta gå. Ville bara pulsa längre och längre, och jag lät tankarna cirkulera fritt i huvudet...tankar på mormor. Mamma. Moster. Lillebror som jag saknar, och som äntligen snart kommer hem från andra sidan jorden. Pappa. Resten av min älskade familj. Tänkte på hur lyckligt lottad jag är som har en så stor familj som står mig nära, och hur ensam jag hade kunnat vara i den här situationen om det hade sett annorlunda ut. Hemska tanke.

Min älskade vän dök upp i mitt huvud, min vän som gav mig en hel timme av sin tid igår kväll så att jag fick prata av mig, trots att hon befann sig i Åre och åkte skidor. Min vän som min mormor tyckte så mycket om, och som hon alltid frågade om när vi pratade. Lycklig att hon finns.

Log lite för mig själv, fina minnen med mormor vaknade.
Hur hon alltid lämnade en liten godispåse på kudden när hon hade varit barnvakt åt mig och min bror när vi var små. Lika många bitar i båda påsarna, alltid.

De mysiga yatzy-stunderna i stugan i Jämtland på somrarna, som ägde rum mycket senare på kvällen än jag förmodligen hade fått vara uppe om mamma hade varit med...men hon var hemma och jag var ensam på sommarlov med mormor och morfar.
Hur hon älskade skidåkning på tv, och att hon lärde mig att det roligaste med längdskidor är att titta på alla som ramlar.

Jag hör fortfarande hur min lillebror börjar skratta inne i hennes badrum sist vi var och hälsade på, trots att det är en månad sen. Han hittade mormors ugnsgaller som hon hade gömt bakom duschdraperiet eftersom hon hade lyckats smälta en hel plastform i ugnen och gallret var täckt med svart plast. "Men, jag som tänkte att jag hade gömt det så bra, tänkte att ingen skulle se det."

Hur alla mina och min brors vänner fullkomligt älskade mormor, och hur hon alltid brydde sig om alla. Som den gången min bror fick för sig att sova hemma hos henne med några vänner efter en blöt utekväll. "Jag hittade ju en stackare på mattan i vardagsrummet, jag gick upp och sa åt honom att ta min säng, jag kunde väl vara uppe och sova sen istället."

Älskade mormor...kommer du verkligen aldrig tillbaka?
Foto: Privat. Underbara snö...

In the arms of an angel

2010-12-19T10:34:00.001+01:00

4:e advent, men jag tänder bara ett ljus. Ett ljus för min änglamormor...och hunden jag fick av henne när jag föddes vilar bredvid. Saknar dig gränslöst.

Tack för alla era tankar och fina ord både här och via sms...de värmer mitt hjärta.

♥♥♥

2010-12-18T18:05:00.000+01:00

Hon somnade idag. Älskade mommo...sov gott.

I brist på träning

2010-12-18T11:30:00.002+01:00

Kände mig äntligen lite piggare imorse när jag vaknade. Så pigg att jag kände att jag ville göra något, men att ge sig ut på en efterlängtad lång och svettig promenad är kanske inte helt smart när man har varit sjuk i över en vecka? Tror inte att kroppen vill att jag ska förbruka min första någorlunda friska energi med att ge mig på ett försök till fysisk aktivitet...

Nej, det fick bli lite pyssel istället...eller snarare modifiering av mindre roliga Ikea-grejer. Jag är inte direkt något fan av Ikea, tycker inte att det är jättekul att strosa runt där i timmar och många av deras prylar är väl i ärlighetens oftast mer funktionella än snygga..?

Hur som helst så har jag, i rent överlevnadssyfte och för att nå upp till mina högsta köksskåp, införskaffat världens tråkigaste pall på ovan nämnda varuhus...99 spänn(!) går ju liksom inte att motstå.

Hej då fula träfärgen!

Den fick ett litet face lift imorse i form av lite vit färg, och kommer på ett eller annat sätt att fortsätta att byta skepnad...har inte klurat ut riktigt hur bara. Återkommer i ärendet.

Snygg fläck?

Min andra Ikea-pryl som fick byggas om efter frukost var en bättre begagnad matta. Köpte den ganska längesen för att ha vid soffan, men knappt en vecka efter lyckades jag spilla ut en hel kaffekopp över den...begåvat.

Försökte självklart få bort fläcken, men det resulterade bara i en större och större och större...ja, ni fattar. Billig som den var fick den istället vila på vinden ett tag. Men idag jag kom på en idé, hämtade ner den, klippte helt sonika bort fläcken och i den nya storleken passade den perfekt under köksbordet istället!

Bäddat för mysmiddagar...

Vem har sagt att man inte kan ha en ryamatta i köket? Mysigt om ni frågar mig!

Jaaahapp...vad ska jag pyssla med nu då..?
Förresten - ett fynd i form av ett par skor ute på bloppisen!
Foton: By me.

Jag sökte dig och fann mitt hjärta...

2010-12-17T22:27:00.000+01:00

Middagen fick intas i soffan nu på kvällen eftersom jag bara var tvungen att se en av mina favoritfilmer, The Notebook, som gick på tv precis när jag var hungrig.
Laddade upp med en och annan näsduk, jag vet ju hur känslig jag är när det gäller filmer, i synnerhet filmer som innehåller vacker men omöjlig kärlek...det är liksom too hard to handle för mig. Men inte idag uppenbarligen. Visst blev jag rörd, och visst fick jag gåshud av vissa scener, men tårar? Nope. Det var liksom stopp, de letade sig inte ut. Känner mig alltmänt labil för tillfället, men uppenbarligen har mitt huvud värre saker att bearbeta än en fiktiv kärlekssaga. Eller kan det vara så att tårarna helt enkelt tog slut i helgen?

Vad än anledningen är att tårarna uteblev så var filmen precis lika bra som jag kommer ihåg den. Förälskelse, glöd, njutning, besvikelse och smärta...hur kommer det sig att man aldrig får nog av trasiga kärlekshistorier...eller är det bara jag?
Foto: Privat. Rökt lax, morötter och rödbetor i ugnen, blandade grönsaker och en sharonfrukt.

Räddningen

2010-12-17T08:52:00.000+01:00

Jag läser en stund, blir trött, somnar. Vaknar, läser lite mer och somnar återigen. Min bok, som är helt fantastiskt rolig, är verkligen min räddning hemma i soffan just nu...

Jag längtar dock tills jag kan skriva om andra saker än sjukdom. Endofiner. Löpning. Darriga muskler. Rekord. Sprida energi med glada ord istället för att beklaga mig över trötthet och baciller...blä.

Snälla, låt mig bli frisk nu...
Foto. Privat. Bra bok.

Välbehövliga ord med mitt morgonté

2010-12-16T12:13:00.000+01:00

Jag skriver återigen sjuk i kalendern, och eftersom det har varit orimligt många sådana dagar den här hösten och vintern gick jag idag till läkaren för tredje gången sen i oktober. Skillnaden idag var dock att jag hade vägrat att gå hem med de klassiska orden "alla är sjuka nu, det är bara att gå hem och vila".
Som tur var behövde jag inte det, läkaren tog mig på allvar och alla möjliga blodprover är nu lämnade för analys. Nu måste det bli ordning en gång för alla...längtar tillbaka till min starka och välmående kropp!

Men vem är jag att gnälla på min sjuka kropp när mormor ligger där hon ligger? En envis förkylning bleknar minst sagt i jämförelse...
Hon gör dock framsteg och jag känner stort hopp om att hon ska komma tillbaka till oss igen, så bra hon kan. Fick ett mms från mamma igår med en bild på ett leende penntroll som fick mig att börja gråta. Att hon ens orkar le i sin situation, det säger en del om hennes styrka och envishet... ♥

Let only good thoughts be within you. Det är lättare sagt än gjort, och ibland behöver man en påminnelse.
Foto: Privat. Rätta ord i rätt tid.

°get it?°

2010-12-15T23:05:00.000+01:00

Hemma bra men borta bäst

2010-12-15T09:31:00.000+01:00

Visst är det skönt att vara hemma i sin lägenhet igen, men helst av allt skulle jag såklart vilja vara med min familj...med min mormor. Hyresvärden hade gjort sitt bästa för att väcka julstämningen när jag kom hem igår, och visst kändes det lite lättare att komma in i trappuppgången...men helt bra känns det inte.

Ska dock försöka fokusera i en vecka nu. Fokusera på jobb, på att mitt liv går vidare och på att mormor är i trygga händer och gör framsteg. Det kommer inte att bli lätt, men jag måste och jag ska.
Min förkylning, som jag har dragits med sen förra veckan men helt glömt bort i allt annat, ska också fokuseras bort så att jag kan åka tillbaka hem helt frisk och "fira" jul nästa vecka.

Fokus med reservation för djupa dalar är mottot fram till onsdag nästa vecka...heja mig!
Foto: Privat. Min trappuppgång.

Ljusning

2010-12-14T12:50:00.000+01:00

Vänder smått ofrivilligt tillbaka till Stockholm igen... Underbara kollegor har hjälpt till så att jag har fått vara med mormor och resten av min familj när vi som mest har behövt varandra (TACK!), men nu är det dags att åka hem och återigen befinna sig långt borta.

Hade möte med mormors läkare igår, och det känns bra att han säger att hon faktiskt kommer att behöva mer vilotid för sig själv nu när hon ska börja träffa sjukgymnast och arbetsterapeut för att kämpa sig tillbaka till ett liv som så långt det kan ska likna det hon levde innan i lördags. Lite lättare för samvetet att lämna henne ifred.
Proppen har satt sig på vänster sida, precis där den inte ska sitta. Mitt i talcentrum. Precis där motoriken för höger sida bor. Frustrationen över att inte kunna föra ett normalt samtal med mormor är otroligt stor, men jag vill inte ens tänka på hur mycket större den är hos henne.

Men hon är stark min älskade mormor. Hon är mentalt vaken, nyfiken och gör otroliga framsteg.
Bilden av henne från akuten i lördags kväll stämmer inte alls med den bild jag väljer att spara i mitt minne. Det är bilden av en hoppfull mormor som skrattar när jag ber henne träna bra den här veckan så att vi kan dansa till jul. Bilden av en stolt krutgumma som idag med hjälp av mig och sjukgymnasten har stått upp. Bilden av hur hon ler med hela ansiktet när jag säger att min bror kommer och hälsar på nästa vecka. Bilden av två pigga ögon som skvallrar om ett otroligt mod, en styrka och envishet som är få förunnat.

Tack för alla fina ord och tankar från alla er därute - de värmer otroligt mycket!
En vecka går snabbt, och om en vecka är jag och lillebror på väg tillbaka till henne igen. Det vankas julfirande, ett julfirande som kommer att bli det märkligaste någonsin...och det enda jag vill ha i julklapp är att mormor blir frisk igen.
Älskar dig.
Foto: Privat. Vyn från min buss...och jag ser ljuset.

Årets finaste lucia...

2010-12-13T09:05:00.002+01:00

...kämpar bredvid mig.
Jag har världens starkaste mormor.

Ödet

2010-12-12T10:48:00.003+01:00

3:e advent 2010. Dagen då jag på riktigt börjar se slumpen som något som verkligen inte existerar.

Det kan inte vara någon slump att jag p.g.a. sjukdom och utmattning helt spontant valde att åka hem till mamma i torsdags. Ingen slump att det var just igår som moster blev orolig när mormor inte hade hört av sig som hon brukar, och det hemska och oförutsedda slog till igen efter nästan 10 år. Ingen slump att jag helt oplanerat var 2 mil istället för 30 mil bort.

Har spenderat hela natten vid mormors sida och kommer inte att lämna henne. Hon vet att jag är här, hon har sin humor kvar och även om hon inte får fram orden så vet jag att hon säger till sig själv att kämpa och överleva ännu en elak stroke.

Det är ingen slump att jag är här...jag älskar dig mormor.

Ändlöst stickande

2010-12-11T18:28:00.000+01:00

Pippi-halsduken har knappt maskats av förrän jag har börjat på nästa halsduk, och jag inser att bloggfokus har flyttats från träning till pyssel. Stickning har (vid sidan av biobesöken) verkligen blivit min bästa avkoppling och grymmaste knepet att avleda min rastlöshet nu när jag är sjuk och inte kan svettas och framkalla mjölksyra som jag vill.
Är dock lite småless på halsdukar nu, och ser fram emot att utveckla mina kunskaper till något mer avancerat som...kanske raggsockor. Dock har jag hört att hälarna är ett litet h*lvete att få till, så benvärmare kanske får bli steg ett? Eller vad kan man annars sticka som inte kräver en ingenjörsutbildning?
Foto: Privat. Halsduk to be.

Boost

2010-12-11T12:08:00.001+01:00

Börjar återigen dagen med sovmorgon. Det är verkligen otroligt skönt att kunna sova tills man vaknar, sträcka på sig och inse att man inte är hemma och därmed inte kan stressa upp och göra en massa "nytta". När mamma äntligen hade vaknat åt vi vår gröt (som jag toppade med extra mycket blåbär), drack en kopp nybryggt kaffe och konstaterade att det är väldigt kallt ute. Skönt att få dra på sig raggsockorna, häll upp en ny kopp kaffe och krypa upp i soffan framför Vinterstudion.

Är så himla glad att jag åkte hit till mamma i torsdags, trots att Göteborg lockade in i det sista och det ganska länge kändes rätt bittert att missa. Mentalt har jag verkligen landat, funderat över saker och ting som jag måste förändra och det känns verkligen bra att åka hem imorgon och köra sista rycket fram till jul. Jag har haft mycket tid att fundera, blicka tillbaka och se framåt. Har omprioriterat mycket och jag ser fram emot att få göra slag i saken och förändra.

För första gången på många år kommer jag att ha ett par nyårslöften till mig själv.
Foto: Privat. Mammas egenplockade blåbär fulla med bli-frisk-ämnen.

Ljuspunkter...

2010-12-10T22:54:00.000+01:00

Sovmorgon. Grötfrukost med mamma och hennes blåbär. Tankefrämjande och omvärderande(?) framtidsdiskussioner. Långkalsonger & raggsockor. Kaffe. En liten utflykt. Älgkalops. Kattmys. Minnen i gamla foton. Bortglömd men väldigt välkommen skatteåterbäring. Julklappsplanering. Jay blir årets Idol(yes!!!).
Den envisa förkylningen håller i, men jag mår bra i själen.

Min fredagssäck knyts ihop och stoppas undan på den bästa minneshyllan.
Foto: Jämtland en sommar för längesen. Antagligen mormor bakom kameran, jag och mamma framför.

Njutning på riktigt

2010-12-10T10:00:00.001+01:00

Efter 9,5 h sammanhängande sömn (+2h på bussen igår) börjar jag dagen med raggsockor, en kopp kaffe och min stickning (med experthjälp...) i mammas soffa.
Halsen gör ont, näsan är snorig men jag grämer mig ändå lite över att jag inte är i Göteborg...men kroppen säger att den hellre vill vara här, så jag lyssnar och tänker inte ta av mig mysbrallorna på hela dagen. Idag börjar resan mot en frisk Helena, punkt slut.
Tack för alla krya på dig-hälsningar och virtuella kramar - de värmer!
Foto: Privat. Busen hjälper till med stickningen.

Kapitulation

2010-12-09T14:39:00.000+01:00

Efter att ha vaknat med halsont igår och konstaterat feber senare på dagen var det bara att inse att den tredje rejäla förkylningen på mindre än tre månader var ett faktum. Med tanke på att jag redan har bockat av en bihåleinflammation och en halsfluss den här hösten så kände jag att det bara var att lyssna på kroppen och lägga sig platt. Underbara kollegor pusslade och grejade för att lyckas lösa min bortavaro...tack!

Efter vissa påtryckningar har jag nu också lagt ner alla tankar på att åka ner till Göteborg och Fitnessfestivalen i helgen, och även om det känns otroligt tråkigt och på gränsen till helt j*vla värdelöst så inser jag väl att det är det smartaste jag kan göra för att bryta den här sjukdomstrenden.
Istället har jag packat den minsta väskan någonsin och beger mig hem till mamma för att ge mig själv en chans att vila på riktigt. Jag ska vara extremt snäll mot mig själv hela helgen och äta när jag är hungrig, sova när jag är trött och bara vara utan några som helst krav på mig själv.

Samtidigt lovar jag mig själv dyrt och heligt att jag ska sätta mig ner och se över mitt liv och mina vanor. Jag vet att jag har haft osedvanligt mycket runt huvudet den här hösten, och självklart är det därför min kropp inte har varit på topp, men såhär vägrar jag att ha det. Jag vill vara pigg och stark, inte somna sittandes med tékoppen i handen som jag gjorde hemma i soffan imorse.
Jag är värd mer än så.
Foto: Privat. Jag och Leif GW på en buss mot Dalarna. Vila it is.

mY iSLaNd

2010-12-08T09:24:00.001+01:00

När man har sovit riktigt dåligt och vaknar med halsont (igen!) så är man gränslöst tacksam för att man bor på stans vackraste ö och att vintersolen visar sig från sin bästa sida...tack.
Foto: Privat.

Min vanliga tisdagslook...

2010-12-07T23:16:00.002+01:00

...ser inte ut såhär. Men så har det inte varit någon vanlig tisdag heller...långt ifrån faktiskt.

Har försökt att visa de bästa sidorna av mig själv ungefär 600 gånger idag, och trött som jag var efter en lång dag av fullt fokus var jag mer än lycklig över att min bästa vän öppnade sitt hem och bjöd på middag, glögg och hembakade chokladsnittar..!

Vet dock inte riktigt hur jag ska tolka att hennes bror kom förbi och inte ens reagerade varken på min 1 dm höga frisyr eller min smått för-en-tisdag-väldigt-överdrivna make (uttalas mejk, jag har inte hunnit gifta mig sen sist...). Antar att det såg helt normalt ut tillsammans med mina mysbrallor och den lånade fleecetröjan. Normalt eller inte, skjuts hem fick jag (tack!) och att ligga raklång på soffan efter en riktigt kul dag är jag mer än värd.

Reslutatet? Jag säger till när det finns att hitta nära dig...
Foto: Privat. Tisdagslooken den 7 december.

Fokuserad

2010-12-07T08:06:00.001+01:00

Otroligt lyxigt att få sova till 6.30 en tisdag! Ledig från mitt vanliga jobb idag för att göra lite nytta på ett annat ställe...
Lika vaken som min rosa vän, tillika glad adventspresent från lillebror, fokuserad och med ett par fjärilar i magen - så startar min tisdag. Hur den fortsätter hoppas jag kunna meddela under dagen...om inte så lär ni bli varse om ett par månader (men vem orkar vänta så länge?).

Ha en fin dies Martis!
Foto: Privat. Ögonen som möter mig varje morgon...och påminner mig om min fantastiska bror.

Upside down

2010-12-06T19:14:00.000+01:00

Jag har en kund som skrattar åt mig varje måndag och säger: Åh, nu är du väl lycklig när det är din favoritdag? Så ler hon sitt härliga leende så att jag blir sådär varm i kroppen, och var inte måndagen bra innan så blir den det garanterat då. Ja, ni vet ju hur det är med min kärlek till veckans första dag...jag kan liksom inte hjälpa det.

Men inte idag. Nope...icke. Snoozeknappen användes för första gången på väldigt länge imorse. Somnade nästan om på bussen. Kaffet gjorde sig icke besvär, ögonen kändes fortfarande tunga. Seg.
Har känt mig som världens tråkigaste kollega hela dagen, och det annars så sköna måndagsträningspasset lämnade allt annat att önska...kroppen vägrade liksom, och mina axelpressar med 20-kilosstången kändes plötsligt minst dubbelt så tunga.
Bestämde mig för att åka hem och laga köttbullar istället, men väl i butiken kunde jag inte ens tänka mig att sätta tänderna i en bit malet kött. Istället blev det någon form av grönsaksgryta som jag i tallriken blandade med Kesella...mums! Vego-Helena strikes again..(?)

Ja, hela min favoritdag har minst sagt varit lite upp och ner, och jag undrar onekligen varför och framför allt var den tänker sluta? Lutar mig tillbaka i soffan och tar reda på det, och hoppas samtidigt allt jag orkar på att tisdagen blir bättre. Imorgon måste jag vara på hugget, annars blir det inte alls bra...
Foto: Privat. Mina köttbullar...jodå.

Var är Helena?

2010-12-05T18:56:00.001+01:00

Jag vet att vissa av er undrar...men ta det lugnt, jag har inte försvunnit. Jag är här. Ja, eller inte här, men här ute i livet iallafall.

Andra advent har jag spenderat med att ta sovmorgon, se en fantastisk film (ska berätta mer sen) och sen åkte jag till stan och mötte upp en fin vän (som för mååånga år sen var min pojkvän och sambo). Vi åt en god lunch på Vapiano, gick på julmarknad i Gamla Stan och promenerade runt i snön och pratade om livet. Han är verkligen en helt fantastisk människa som jag är så glad över att ha fått kontakt med igen efter många år.
Många funderingar har planterats i mitt huvud och jag kan bara konstatera att de bästa vännerna är de som får mig att ifrågasätta. Mig själv. Människor och saker runt omkring. Livet. Det får mig liksom att ta ett par steg framåt och bli nyfiken på vad som finns där ännu längre bort...

Resten av min sköna söndag kommer att avslutas i samma soffa som jag började i. Kanske sover jag en liten stund, kanske stannar jag kvar i den hela natten...bara för att jag kan. Trygghet.

Hoppas att ni har en fin andra advent...imorgon startar en händelserik vecka!
Foto: Privat. Fina toaletter på Vapiano. Japp, Mattias, jag hann ta en bild t.o.m.... :)

Operakällarens köttbullar är värda all trötthet

2010-12-04T11:50:00.000+01:00

Årets julfest igår = soffan idag. Jag ler av tanken på stans godaste julmat, bästa kollegorna och kopiösa mängder skumtomtar och dans...det går liksom inte att misslyckas. Att jag är segare än kola idag och kommer att spendera hela lördagen med att bara lata mig känns inte alls jobbigt...det är så värt det.

Myser inne med ljus och tofflor, ute regerar den vackraste vintern på länge. Jag kan faktiskt inte komma ihåg att det har varit så här fin vinter någonsin sedan jag flyttade till huvudstaden för snart 12 år sedan.
Jag gillar verkligen livet nu. På riktigt.
Foto: Privat. Isen lägger sig runt min ö...mysigt!

Allt jag begär

2010-12-03T12:54:00.000+01:00

Fredag. Ledig. Vaknar med nytt ben som bär mig som det ska. Testbrygger ett nytt kaffe från Gevalia (utan att få oväntat besök). Ser en helt underbar decembersol. Konsluterar kiropraktorn och tar ännu en vilodag. Kryper upp i soffan och tittar ut på ett ymnigt snöfall. Josh Groban på högsta volym. Pepparkaksljus. Mysbrallor. Lite senare ett välbehövligt lyxbesök hos min frisör och ikväll vankas det julfest.
Typisk bra dag.
Foto: Privat. Från min balkong den 3 december 2010.

Lat torsdag

2010-12-02T17:34:00.000+01:00

Träningsvila idag, och istället lät jag min kära kiropraktor gå loss med nålarna på mitt onda vänsterben... Tractus, hamstrings och adduktorerna fick agera nåldynor för en stund och jag gjorde allt för att stå ut med den skummaste känslan jag har känt i benen på länge. Att ha en tunn nål 5-7 cm rätt in i kroppen är inget man är van vid direkt, men eftersom jag litar på henne till 110% lät jag henne hållas. Skönt var det väl inte direkt, men det var inte lika illa som att operera ögonen, och uppenbarligen kändes det skillnad i mina (överansträngda, smått inflammerade) spända muskler direkt, och det ska onekligen bli intressant att se hur det känns imorgon. Just nu känns det mest som vansinnig träningsvärk på punkterna där hon stack... F
Helt fantastiskt vad man kan göra med kroppen!

Vilodagen fortsätter och med vansinnigt lyckorus (berättar snart!) avrundar jag min torsdag med årets första julbord. Finaste tidningsredaktionen är sällskapet och platsen en av de vackraste i Stockholm. Kan det bli mycket bättre?

Ha en fin kväll alla!

Kunde inte hålla mig...

2010-12-02T10:53:00.003+01:00

...så idag fick julgranen flytta in på jobbet. Det är dessutom dags för första julbordet ikväll (andra redan imorgon...) och vi kan väl med all rätt konstatera att julresan 2010 är officiellt inledd..?
Eller det kanske bara ärjag?

Foto: Privat. Mitt morgonsällskap på jobbet.

Grattis Sara och Liv!

2010-12-01T19:50:00.000+01:00

Bättre sent än ännu senare kommer då här vinnarna av de fantastiska chokladkalendrarna från Chokladfabriken! Den ljusa ska nämligen få flytta hem till Liv och den mörka hem till Sara, och jag litar på att de tar väl hand om de 24 små godbitarna...trots att nummer 1 inte hinner ätas idag och nummer 2 inte imorgon. Men mailar ni mig era adresser nu (helenateodora@hotmail.com) så ska jag göra mitt bästa för att nummer 3 iallafall får avnjutas på fredag!

Till er som inte vann den här gången...misströsta inte, jag är rätt säker på att det kommer en ny chans snart...

Välkommen december!

2010-12-01T11:24:00.003+01:00

Helt vansinnigt kallt i huvudstaden idag och jag konstaterar att december är här med besked. Kan dock meddela att det roligare att frysa med 2 meter färg runt halsen. Årets första (men absolut inte sista...) halsduk är klar och den värmer mer än jag hade anat! Faktumet att jag startade dagen med en välbehövlig stund på en värmande bänk hos Johanna på Studio Paus kanske hjälper lite också...

Jag har dragit två vinnare i julkalenderutlottningen, och ni inser ju likväl som jag att lucka 1 (och kanske 2) blir knepigt att hinna med...man kan dock se det positivt och jubla över att det finns mer än en chokladbit att mumsa i sig när kalendern äntligen dimper ner i lådan...återkommer om en stund...

Heja vackra julmånaden!

I'm the cherry on top!

2010-11-30T13:00:00.001+01:00

Heja heja värmande bloggutmärkelser i ett iskallt Stockholm!

Fina, starka och karate-coola Heidi, aka Dåligt Samvete, har mitt i smällkalla ryssvintern förärat mig med The Cherry on Top Award, skrivit några otroligt snälla ord om mig och jag tinar sakta men säkert inifrån...tack snälla!

Jaha, vad går detta då ut på? Att bli en cherry on top innebär att jag förväntas göra fyra små saker:

1. Tacka den som gav mig utmärkelsen - check.

2. Kopiera utmärkelsen till min blogg - check.

3. Avslöja tre saker man gillar - kommer längre ner och jag ska undvika allt vad träning är, det känns liksom för självklart...

4. Skicka körsbäret vidare till fem andra bloggare som förtjänar det - kommer ännu längre ner...

Ok, here we go...mina tre "gilla-grejer" kommer......*trumvirvel*....här!

° Kramar. Jag är en obotlig kramälskare och älskar närheten, värmen och energin som sprids bara genom att lägga armarna om varandra. Våga kramas mer, please, det är ju ta mig tusan helt underbart!

° Musik. Jag är smått besatt av musik och kan sitta i soffan i timmar med mina stora hörlurar och bara Spotifya omkring. Texter jag gillar fastnar som tuggummi, och extra svag är jag för akustiska gitarrer, kärlek och smärta.

° Resor. Jag har rest både kors och tvärs genom åren men jag kan verkligen inte få nog. Mina 19000 foton på hårddisken vittnar om att det har funnits en hel del att lägga på minnet...och än finns det plats för mycket mer. 2011 ser ut att bli ett hyfsat bra år att fylla på lite...

Så...över till mina små körsbär. Här har ni fem av alla jag tycker är värda att uppmärksammas lite extra i bloggträsket:

Jessica - för att hon är energi. Glädje. Inspiration. Liv!

Nästa station: Hades - för att han har lyckats gå ner mer än en tredjedels Helena(!)...bara i år!

Miss Agda - för att hon är en av stans coolaste morsor och lika stark som Pippi.

Livet genom rosa glasögon - för att Irina är Irina and always will be...livsglädjen sprutar ut genom skärmen!

Åsa - för att hon har helt outtröttligt med energi, sprider färg och glädje runt sig och dessutom är en fin vän med ett varmt hjärta.

Tusen tack Heidi - you made my day! My friends, pass it forward...

En oplanerad mil

2010-11-29T21:45:00.002+01:00

Träningsplanen idag var att spendera en stund på löpbandet, men oklart hur lång. Efter att ha läst M:s inlägg om den oväntade rekordmilen imorse (jag är så stolt över dig!) blev jag dock inspirerad och kände att jag ville försöka mig på den där halvmilen under 20 minuter igen...

Sagt och gjort. Ställde in bandet på 10 km/h för att värma upp, pallade som vanligt inte ens kilometer i det (för mina ben) snigeltempot, utan drog upp det till lite mer utmanande 15 km/h. Smärtan i min lilla tractus kom dock som ett brev på posten och jag klarade av knappt 1,5 km i det tempot. Ner med farten till 14 km/h och vips så kändes det mycket bättre. La dock helt ner planen på att knäcka halvmilen i rekordfart, det var ju liksom redan förlorat och som så många gånger förr bytte jag mål mitt i träningspasset.

En mil i hyfsat tempo fick bli mitt nya fokus, och en mil i hyfsat tempo blev facit. Stängde av klockan på 44.38 och är mer än nöjd med tanke på att min första kilometer var rätt långsam...
Mindre nöjd var jag när jag hade konsulterat min kiropraktorkollega i omklädningsrummet efteråt, och hon varnade för att min smärta i benet kan vara början till löparknä. Vi misstänker en lite för hög löpardos lite för snabbt med mina nya skor....klantskalle.
Funderar faktiskt starkt på att totalt vila från löpningen fr.o.m. nu och fram till jul...inte för att det på något som helst sätt är kul, utan enbart för att jag inte vill bli skadad på riktigt. Först och främst har jag dock lovat att lägga mig på kiropraktorbänken på torsdag för att få lite nålar i benet. Great.

Löparknä eller inte. Min måndag fortsatte iallafall bra med ett litet möte inför lite kommande skoj, en kaffestund och en sen men god middag made with vad som fanns i mitt kök eftersom jag inte hann handla. Ännu en bra dag att lägga till historien - tack för det Helena!

Sov gott alla fina, I will for sure do...
Foto: Privat. Middag: tonfisk, paprika, päron, bönor, senapskesella, morot, granatäpple och färsk timjan. Mums.

Limousinemåndag

2010-11-29T09:30:00.000+01:00

Ja, eller tom buss. Same same.
Min planerade morgonpromenad till jobbet ställdes in p.g.a. orimligt mycket packning, så istället tog jag 05.05-bussen till jobbet och cyklade 13 km inomhus istället, utan packning. Morgonpigg anyone?

Jag har löjligt mycket energi just nu. Stockholm är vitt och vackert, livet behandlar mig fint och jag ser fram emot varje ny dag när jag går och lägger mig på kvällarna...vad mer kan man begära?

Hur har er måndag börjat?
Foto: Privat. Min jääättelånga limo.

Julens godaste adventskalender kan bli din!

2010-11-28T10:56:00.002+01:00

Jag har skrivit om dem förut, och jag tänker göra det igen. Fantastiska Chokladfabriken. Riktig choklad utan en massa onödiga tillsatser, made by hand och till största delen ekologiskt och rättvist. Kan det bli bättre undrar ni nu?

Ja, det kan det faktiskt! Nu har jag nämligen nåtts av nyheten att de tillverkar (för hand såklart!) julkalendrar på löpande band i den lilla fabriken på Söder! Det kan vara världens bästa idé och jag kommer självklart att se till att avnjuta (eller bjuda någon speciellt utvald) en bit mörk fransk 70% Valrohna andoa noir Fairtrade-choklad varje dag fram till julafton!

Den mörka kalendern har också en kompis i form av mjölchokladvariant, gjord av ekologisk Rainforest Alliance-märkt 42%-ig Cru Hacienda-choklad från Schweiz. Riktigt bra mjölkchoklad med andra ord...kanske en av de bästa?
Jag tycker att ni ska göra som jag och besöka en butik i närheten eller gå in på Chokladfabrikens hemsida och beställa en egen kalender...december är väl en bra månad att skämma bort sig själv lite extra..?

Eftersom ni förmodligen är världens bästa bloggläsare vill jag dock självklart se till att två av er får en tidig julklapp! Jag har en mörk och en ljus kalender som vill ha ett nytt hem...och det enda du behöver göra är att lämna en kommentar till det här inlägget och berätta vilken kalender du vill ha. Enkelt - eller hur?

Ni har fram till tisdag klockan 12.00 på er att vara med, sen drar jag en vinnare som får en kalender hemskickad, eller passa på att hämta ut den i Stockholm om du har vägarna förbi en av butikerna, du kommer inte att ångra dig..!

Glad första advent på er!

Jag kan ju om jag vill!

2010-11-27T20:34:00.000+01:00

Nej, det blev ingen kvällsträning heller idag. Skönt. Det är svårt att förklara, men jag känner mig otroligt nöjd över att jag hoppar över träningen utan att bli stressad över det. Jag vet, det låter sjukt, men så är det.
Den största utmaningen i min träning är utan tvekan vilan. Jag är värdelös på att vila, och att vila två dagar i sträck har liksom inte funnits på kartan i min värld...jag kör ofta på tills min kropp stupar. Sån är jag och det är svårare än ni tror att ändra på det.

Idag vill jag dock inte ta på mig hela äran själv. Nej, jag vill tacka Sara för att jag vilar. Sara har nämligen gjort mig lite förvirrad och fått mig att tänka till.
För ett tag sedan droppade hon sin tretimmarsutmaning. Kul idé och min hjärna gick igång och började självklart fundera på hur jag skulle knäcka nöten med att klämma in 9 timmars jobb (som såklart krockade just idag) och 3 timmars träning på en dag. Morgonlöpning med start klockan 6 kändes som det enda som funkade, och visst hade jag en tanke på att faktiskt genomföra det. Jag är säker på att många andra kände sig lika utmanade som jag och tänkte att tre timmars träning kändes vettigt och skönt galet att genomföra.

Men så kom ett annat inlägg hos Sara. Ett otroligt bra och viktigt inlägg om den friska(?) träningsbranschen och den inspirerande(?) träningsbloggosfären.
Lite motsägelsefullt blev det dock för mig, eftersom jag på ungefär en sekund tänkte på hur många det finns där ute som faktiskt tänkte som jag gjorde till en början...att de, inspirerade och peppade av andra träningsbloggare, "måste" hoppa på den där tretimmarsutmaningen för att de inte vill visa sig sämre än någon annan. Klämma in 180 minuters träning och visa att de faktiskt orkar och kan, trots att de kanske inte vill eller har tid egentligen.
Det här är verkligen ingen kritik mot Sara, jag gillar Sara, men i mitt huvud blev det lite rörigt och det fick mig att tänka till och lägga ner mina tretimmarsplaner. Jag vet att jag kan träna i tre timmar, och jag har inget som helst behov av att bevisa det för någon, inte ens mig själv...helst inte en dag när jag faktiskt vet att jag kommer att vara tillräckligt trött av en lång arbetsdag.

Vad jag däremot inte vet lika självklart är att jag kan sitta still och ta det lugnt i tre timmar i sträck...och därför ligger min utmaning precis där nu ikväll. Tre timmar tofflor, stickning och zappande på tv:n - min sämsta gren. Jag vet att kroppen behöver det, och jag vet att jag kommer att vara nöjd om jag klarar det.
En timme avklarad - två to go...wish me luck...

TACK SARA för min välbehövliga vila idag!
Foto: Privat. Min utmaning och mitt kommande tillskott i halsduksdjungeln i hallen...

Istid = sovtid

2010-11-27T10:24:00.002+01:00

Nähä, det blev ingen morgonträning imorse innan jobbet. Istället tackade jag kroppen för att den äntligen har lärt sig att sova är bra och gav den en extra timmes sömn. Träningen finns kvar, men viljan att sova finns där alldeles för sällan för att det ska kännas rimligt att klippa bort den. Tog istället en lugn morgon hemma och tog sedan bussen med min bok (heja Leif GW!) genom ett vackert vinter-Stockholm.
Jag gillar verkligen vintern nu. Kylan. Mörkret. Märkligt kan tyckas, men så är det. Självklart längtar jag lite tillbaka till sommardagarna, den underbara värmen och de svalkande baden...men varför låta den längtan ta överhanden? Vi har minst 4 månader kvar av istid, så jag tänder ett par ljus och gillar läget. Som alltid.

God morgon underbara jobblördag!
Foto: Privat. I väntan på bussen...vackert.

Fredagsmys for real

2010-11-26T21:21:00.001+01:00

Just idag gillar jag Skavlan lite extra. The ego has landed.

Klockren lunch

2010-11-26T15:53:00.002+01:00

Hade det på känn redan imorse...och mycket riktigt - dagen har fortsatt på bästa sätt. Intog lunchen på Kalori i stan och sällskapet var trevligt och givande (hoppas kunna berätta mer inom kort).
Jag gillar verkligen Kalori, och när jag satt där idag frågade jag mig själv varför jag inte går dit oftare..? Maten är nyttig och otroligt god, lokalen skön och priserna humana. Min fiskgryta med limeyoghurt hade gärna fått stå på min lunchmeny varje vecka...yummie!

Har haft träningsledigt idag och kommer att spendera resten av kvällen på jobbet, vilket innebär att jag verkligen måste vila. Känns bara skönt och jag är inte ens rastlös i kroppen...även om jag ser orimligt mycket fram emot morgonpasset som ska brännas av innan jobbet imorgon. Skulle gärna hänga på Saras tretimmars, men jag förstår inte riktigt hur jag ska klämma in det när jag jobbar 9.30-18.30...tre timmar snölöpning runt 6 skulle vara den enda lösningen...
Ska ni vara med på utmaningen?
Foto: Privat. Kalori...testa!

Bästa förutsättningarna

2010-11-26T09:02:00.002+01:00

Över åtta timmar sammanhängande sömn och en lång vaken stund i sängen innan jag pallrade mig upp. Härligt iskall vinter utanför fönstret. Varmt, riktigt gott kaffe och veckans godaste frukost.
Det känns som att inget kan gå fel idag och förutsättningarna för att mitt lunchmöte (håll tummarna!) ska gå som jag vill känns mer än bra...

God morgon världen!
Foto: Privat. Dinkel, päron, granatäpple, apelsin, pumpakärnor och sojamjölk...breakfast heaven. Ägget ska inte glömmas heller...trots att det inte syns.

Vegetarianvarning

2010-11-25T20:54:00.001+01:00

Ok. Något har hänt med min aptit...eller kanske snarare min smak och åsikter om vissa maträtter. Härom dagen köpte jag färska kycklingklubbor som jag tänkte tillaga ikväll. Gott, tänkte jag och planerade att krydda dem med en massa mumsiga grejer. Jag gillar ju kyckling...mycket!

Matlagningen gick rätt bra till en början. Ja, tills jag hade dragit igång ugnen och öppnat förpackningen med kyckling, vill säga. Då hände något. Plötsligt kom jag att tänka på att jag framför mig hade en hög med kroppsdelar från en fågel. Sick. Aptiten försvann på en sekund och jag var tvungen att slänga hela paketet. What!? Är kycklingen på väg att gå samma öde till mötes som allt fläskkött i mitt liv har gjort?

Efteråt kunde jag inte ens tänka på varm mat, och räddningen blev mina björnbär i lösvikt som jag hade köpt på vägen hem...ja, och lite yoghurt, bovetecrunch från Renée Voltaire och ett kokt ägg. Allt annat kändes bara blä.

Håller jag på att bli vegetarian eller vad är det frågan om?
Foto: Privat. Me like!

Wanderer

2010-11-25T07:44:00.000+01:00

Det absolut bästa med att promenera till jobbet runt 5-snåret på morgonen är att ingen har gått på vägarna innan...fick bitvis pulsa (well, pulsa med huvudstadsmått), och med tanke på att det är rätt isigt under det vita täcket fick mina Icebugs göra jobbet den här morgonen. Lovely!

Löningstorsdag, vinter utanför fönstret och jag har redan på känn att den här dagen kommer att bli helt fantastisk..!

God morgon!

Foto: Privat. Framme efter 40 min pulsning...lite grusig i ögonen och Peak Performance-kittad...as usual.

Hulken?

2010-11-24T17:42:00.000+01:00

Jag blev less på alla mina svarta träningskläder idag och drog på mig det mest färgglada jag hittade i garderoben. Sinnesstämningen (och min överskottsenergi efter ett spännande telefonsamtal efter frukosten) spelade verkligen roll i mitt val av kläder idag...
Kände mig nästan som Hulken inne på gymmet...minus den lilla detaljen att hans bästa gren kanske inte är 30 kilometers cykling? Det var dock mitt fokus idag, och jag räknar kallt med skön seghet i benen imorgon efter att ha legat på gränsen till (och ibland över) mjölsyra i en timme...
Favoritmagövningen efteråt var oplanerad och bara en bonus, men jag känner redan att det gör ont när jag skrattar...stabilt. Jag är på g, jag känner det.
Foto: Privat. Kermit?

Snälla, låt det stanna...

2010-11-24T08:50:00.001+01:00

Onsdag är sovmorgondag i mitt liv, och idag började jag den med att sova 1,5 h längre än vanligt och vid 7 gick jag ut på en knapp timmes promenad i snövädret (som jag hoppas håller i sig!)...blåsigt och mörkt men så härligt! Musiken fick ligga i fickan, idag ville jag bara lyssna på tystnaden.

Drog mig till minnes mitt april, insåg återigen att jag under tre veckor spenderade hela (långa) arbetsdagar till fots och undrade i mitt stilla sinne när jag ska våga öppna min handskrivna dagbok och läsa om mina tankar jag hade längs vägen? 7 månader efter hemkomst ligger den fortfarande orörd...över hundra sidor av min egen (delvis bortglömda) historia som bara väntar på att bli upptäckt.

Nej, lite kaffe och stickning på det här va? God morgon på er...eller godaste faktiskt!
Foto: Privat. En nypromenerad Helena i sin fantastiskt varma och sköna W Primaloft Hood från Peak Performance.

Tadaaaaa - en lovely tisdag!

2010-11-23T20:37:00.000+01:00

Som ett pärlband radar jag upp den ena bra dagen efter den andra...otroligt vad nöjd man kan vara för småsaker när man har varit sjuk och äntligen blivit frisk!

Just idag är jag nöjd med min efterlängtade och kolsvarta promenad till jobbet klockan 5 imorse, ännu en kul dag på jobbet med underbara kollegor (finns det några bättre?), ett skönt träningspass bestående av en halvmil på löpbandet och brinnande axlar...och sist men inte minst en skön fika med lillebror där både träningsprogram (hans, inte mitt...och han kommer att få ont!) och julklappsplanering bockades av. Klapparna den här julen tar priset i planering, minst sagt...

Vad är du nöjd med idag?
Foto: Privat. Fika...och nej, muffinsen är inte min. Den 7 december lyser i min kalender och fram till dess får jag hålla mig borta från godsaker...

Skönont

2010-11-23T11:37:00.001+01:00

Stelheten i mina ben efter löpningen igår är ju inte av denna värld...tänk vad kroppen hinner glömma mycket på 10 dagar.
Min tractus iliotibialis är garanterat den som känns mest och värst, så min vän foamrollern och jag har redan haft två dejter nu innan lunch.
Vansinnig (alltså, vi snackar illamående...) smärta, men samtidigt otroligt skönt att känna hur den obehagliga känslan på utsidan av låret försvinner och övergår i en skön värme...och känslan efteråt är helt magisk. Mjuk som en katt...typ.
Någon som har fler (o)sköna tips för ett stenhårt tractusband?
Foto: Privat. Min älskade, hatade rulle.

What a day!

2010-11-22T21:54:00.000+01:00

Det blev en date med löpbandet efter jobbet...äntligen orkade jag springa igen! En mil blev det, och klockan stannade på strax under 49 minuter. Det kändes hur bra som helst och jag hade mer att ge, men jag hade ju lovat kroppen att starta lugnt. En extra lång stretch, en varm dusch och en blåbärssmoothie senare kände jag att jag var helt på banan igen.
Otroligt vad man kan sakna känslan av träningströtthet i kroppen...

Tog en sväng på stan efteråt för att uträtta lite ärenden, och lyckades helt otippat springa på den perfekta julfestklänningen som jag lite smått hade i bakhuvudet att jag borde hitta till nästa fredag...tackar.
En snabb men effektiv sväng in på min favoritjättemataffär för att fylla upp kylskåpet efter min förkylningskoma förra veckan, och sen vidare hem och svängde ihop universums godaste pannbiffar med färsk timjan och spiskummin...yummie!
Innan jag mumsade i mig ett par biffar bockade jag dock av ett mycket lovande telefonsamtal som jag verkligen hoppas kan leda någonstans...

Nu återstår bara att knyta ihop en hetl fantastisk måndag...och hur gör man det bättre än med en rykande färsk tidning på spikmattan?
Foto: Privat. Min god natt-saga...

BIG mistake

2010-11-22T13:50:00.000+01:00

Ok, råkade låna kollegans iPad på lunchen...
Någon som har numret till tomten?
Foto: Privat. Ett lunchberg och en vill-ha-grej.

10 dagars vila...

2010-11-22T09:16:00.000+01:00

Ja, det är sant. Jag har vilat från träningen i 10 dagar, och det är förmodligen något typ av personligt rekord. Min helg i Dalarna blev som planerat spiken i kistan för bacillerna och jag vaknade imorse och konstaterade att jag nog faktiskt är frisk nu. Ja ja, lite snorig fortfarande, men kroppen känns bra. Behöver jag ens försöka förklara hur glad jag är över att få träna idag?
Bara ett litet problem återstår...att kunna börja lugnt, och jag ska verkligen försöka göra mitt bästa trots att jag kände att jag ville börja bolla med varenda vikt på gymmet redan vid 6 imorse när jag klev in på jobbet. Wish me luck...

Vad tränar ni idag?
Foto: Privat. Glada flaskor som bor på Balance City.

Bye bye...

2010-11-21T13:11:00.000+01:00

Sovmorgon till 10, nybryggt kaffe, gröt, en (äntligen!) färdigstickad halsduk, kramar och nästan en timmes ordlöst mys med världens keligaste katt. Säger hej då till mosters familj och deras pepparkakshus för den här gången, längtar redan tillbaka och påbörjar resan hem mot Stockholm igen. Minst fyra kaffestopp på vägen skall avklaras, mysigt!
Ha en fin söndag alla!
Foto: Privat. Smulan...mysproffset.

A second to waste? Let's fall in love!

2010-11-20T15:52:00.002+01:00

Nu när jag kämpar mot min förkylning och inte kan träna (och således heller inte skriva om det...) halkar jag allt som oftast in på ämnet kärlek...ett ämne som ligger mig otroligt varmt om hjärtat och förundrar mig mer och mer ju äldre jag blir. Hittade precis en ny studie i The Journal of Sex Medicine att det tar människan en femtedels sekund att bli kär...en femtedel!

Läser också att en förälskelse påverkar delar av hjärnan på samma euforiska sätt som kokain, men att det även berör mer intellektuella delar av oss. Inte mindre än 12 olika delar av hjärnan påverkas, och jag lär mig att det, i samma sekund (eller femtedelen av den) som förälskelsen med full kraft slår till, sker en lång rad reaktioner i oss.
Belöningshormonet dopamin och det naturliga bedövnings - och hjärtfrekvenshöjande hormonet adrenalin utsöndras tillsammans med antistresshormonet oxytocin och vasopressin, som starkt påverkar män till att bli aggressiva mot andra hannar...

Jag kan inte sluta förundras över de kemiska förklaringarna till att knäna känns som gelé, pulsen rusar och man får en känsla av att kunna slåss mot hela världen för att få det man vill ha...med en del av facit i hand känns det kanske inte så konstigt att kroppen goes nuts när vi blir kära!?
Foto: Privat. Sommaren 2010, på väg på fest iklädd kärlek...

Firad lillebror och avslutad roadtrip

2010-11-20T09:23:00.000+01:00

Kan inte ens förklara det totala lugnet jag har i kroppen när jag vaknar till kaffedoft här hemma hos moster, aka mitt andra hem. Det här är verkligen total mental avkoppling för mig, och jag känner hur hela kroppen läker...önskar att alla kunde ha en sådan här tillflyktsort, det är verkligen guld värt...

Kom fram väldigt sent inatt efter ett middagsstopp hos pappa och hans fru. Det bjöds på kramar, god mat, en massa skratt och gamla fotoalbum. Fantastiskt mysig kväll som jag tror både alla vi fyra syskon och pappa uppskattade lika mycket. Tack för en underbar kväll!
Lillebror fick så äntligen sin 30-årspresent, och när han väl såg den modifierade framsidan på boken som låg i paketet förstod han plötsligt varför han hade fått en flaska 7-årig Havana Club, och det tog inte speciellt lång tid för honom att förstå att han ska iväg på en resa med sina två äldre syskon...what goes around comes around...
Cuba libre anyone?
Foto: Privat. Kanske har jag en framtid som bokdesigner...not.

Onormalt men viktigt pitstop

2010-11-19T16:48:00.002+01:00

Strax innan 16 gjorde jag och lillebror (har jag världens bästa bror som orkar med mig?) ett stopp i vår roadtrip och upprättade en liten sambandscentral på Ikea i Gävle. Mission: att stilla tonårsdrömmarna inom mig och fixa biljetter till NKOTBSB, turnén man inte får missa om man är inbiten boybandfan...

I samma sekund som biljetterna släpptes i Canada, kl 10 lokal tid, satt vi klistrade vid våra datorer med en kopp kaffe, redo att slåss med hela Nordamerika. Min boyband partner in crime gjorde samma sak hemma i Stockholm, och BOOM! 10 minuter senare hade vi biljetter till båda konserterna i Toronto i juni nästa år!

Ja ja, jag har redan sett NKOTB 5 gånger och BSB säkert lika många, men alla på samma scen samtidigt...my god! Det blir ett kärt återseende av en saknad stad, en massa härliga människor och vi kommer att få uppleva två garanterat galna boyband-konserter i Air Canada Center...weeeeehooooooooo! Jag älskar att vara vuxen!
Foto: Privat. The best little brother in the world...!

Packad och klar

2010-11-19T10:11:00.000+01:00

Vaknar och känner mig äntligen lite, lite piggare. Vila och sömnöverdos är tydligen inte underskattat ändå...skönt att lära sig något nytt trots att man har fyllt 31. Har bestämt mig för att den kommande helgen ska bli spiken i kistan för viruset som kämpar mot immunförsvaret i min kropp.

Vad sägs om roadtrip mot Dalarna med lillebror (med superviktigt pitstop för att slänga upp datorn och boka biljetter!), upphämtning av saknade storebror längs vägen och försenad födelsedagsmiddag för lillebror hos pappa med fru. Håller tummarna att lillasyster kommer förbi också! Vidare norrut för ett litet kramstopp hos mamma, för att sedan landa ännu längre norrut hemma hos världens bästa moster och hennes underbara familj. Åh vad jag har längtat efter den här helgen!

Jag reser lätt...spikmatta, stickning, mysbrallor och raggsockor - vad annat behöver jag för en helg i total vila?
Foto: Privat. Världens längsta halsduk är snart klar...yes!

For sale!

2010-11-18T16:10:00.000+01:00

Jag antydde redan i våras att jag har för mycket saker här hemma...det svämmar liksom över.
Nu är det ändring på det och jag har äntligen kommit igång med min bloppis. Titta in, hitta något och maila mig...jag måste rensa i röran, och det nu!
Are you with me?
Ni kommer att hitta dit via menyn till höger ->, och räkna med att jag säger till när den fylls på...

Besatthet

2010-11-18T11:49:00.000+01:00

Jag startar sjukdag två med en film. Ja, efter osannolika 9 timmars sammanhängande sömn då...otroligt skönt!

Oskuldens tid. Skrämmande film som i mångt och mycket handlar om att vara besatt. Besatt av en person. En känsla. Av makt. Makten att kunna få hela ens värld att kretsa runt en själv, och den totala maktlösheten som infinner sig när samma värld börjar ta en annan väg...maktlösheten som tillslut övergår i en vansinnig beslutsamhet över att ingen annan heller är värd det man inte kan få.

Har ni känt känslan någon gång? Att känna sig odödlig och ha hela världen i sin hand, för att på en sekund tappa allt. Känt frustrationen som uppstår, tomheten som fyller kroppen och oförmågan att kunna tänka klart..?

Jag har varit där. Haft ont. Gråtit. Känt gränslös besvikelse. Varit arg. Men...jag har också tagit mig därifrån, och med distans till allt kan jag lova mig själv att jag inte kommer att hamna där igen. Det gör mig stark att veta att man faktiskt tar sig upp igen, att bitarna som var till synes omöjliga att sätta ihop faktiskt återigen har blivit ett vackert pussel. Ett pussel långt solidare än då. Befriande.

Har ni varit där?

Foto: Privat. Jag älskar filmer som sätter igång mina tankar...

Stickning och tårar

2010-11-17T09:18:00.001+01:00

Började första sjukdagen med att sova tills jag vaknade av mig själv...otroligt skönt att inte behöva ställa klockan och gå upp klockan 5, även om 7 kanske inte låter som någon vidare sovmorgon för de flesta...

Efter frukosten plockade jag fram min stickning som har legat orörd sedan i vintras, gjorde en kopp té och satte mig i soffan för att titta på reprisen av Spårlöst från igår. Bara en liten stund in i programmet kunde jag dock konstatera att det bara var att lägga undan stickningen. Att försöka sticka när tårarna forsar nedför kinderna är nämligen ingen bra kombination...omöjlig skulle jag säga.

Oscar och hans bror åkte till Colombia för att leta upp sin mamma som adopterade bort dem 1981, och efter att ha lyssnat på Oscars föredrag i Göteborg för ett par veckor sedan anade jag hur viktigt det var för honom att hitta sina rötter. Även om jag inte känner Oscar särskilt bra så har vi en hel del gemensamma vänner, och varje gång jag har träffat honom har jag slagits av vilken otroligt varm människa han är. Det i kombination med att jag är otroligt känslig, att jag i vanliga fall är orimligt blödig när det kommer just till programmet Spårlöst, och att jag uppenbarligen hade ett och annat i huvudet som ville komma ut, gjorde att tårarna aldrig ville ta slut.

Var jag inte täppt i näsan innan så är jag det nu...men det är det värt. Skönt att starta dagen med en mental utrensning.

Foto: Privat. Min never ending halsduk. Premiär vintern 2010?

Tonsillit

2010-11-16T16:33:00.001+01:00

Ja, eller halsfluss. Virusorsakad sådan för säkerhets skull, så att jag inte kan få en antibiotikakur som dödar sk*ten. "Det är bara att vila och låta kroppen ta hand om det" var precis vad jag inte ville höra när jag gick till läkaren idag, men jag antar att det bara är att gilla läget.
Ställer in allt jobb resten av veckan, ber mamma om ursäkt för att jag var vansinnigt otrevlig mot henne i telefon efter mitt läkarbesök och tackar Leif GW Persson för att han har skrivit en ny, helt fantastisk roman (som jag dessutom har fått av älskade mamma = dubbelt dåligt samvete).

Mental träning och sitta-still-terapi istället för fysisk aktivitet får fylla mina dagar, och istället för att svettas får jag passa på att spika allt träningsrelaterat skoj som ligger halvplanerat i min kalender innan nyår. Ja, sen ska jag vara übersnäll mot min kropp såklart...hela tiden.

Jag lovar härmed dyrt och heligt att detta är det sista virus som flyttar in i min kropp på väldigt länge, och försöker för en sekund att njuta av den vackra hösthimlen från balkongdörren. Det går sådär, men redan imorgon kommer den att kännas vackrare, det har jag bara bestämt.
Foto: Privat. Tack hösten för att du gör allt för att färglägga min dag...

Hemlängtan...

2010-11-16T07:21:00.000+01:00

...kom just som ett brev på posten. Eller snarare via mail från pappa. På fredag återser jag äntligen mitt Dalarna igen, längtar...

Foto: Pappa.

Jag kan vila, jag är inte rädd

2010-11-15T20:22:00.001+01:00

Jaaahapp...helt enligt plan har den första vardagen utan träning passerat, och jag har överlevt. Att träna idag hade i och för sig inte varit något alternativ även om jag inte hade tagit mitt beslut igår, eftersom det känns som att någon har stoppat ner en bit sandpapper i min hals. Ond hals = ingen träning, det vet vi ju sen gammalt.

Måndagen har faktiskt varit riktigt bra ändå, trots att det har varit kolsvart ute mer eller mindre hela dagen, och trots att novemberregnet har stått som spön i backen. Dagen har kryddats med kollegor på gott humör, ett riktigt kul mail som jag kommer att få anledning att återkomma till senare och inte minst en efterlängtad och välbehövlig början till storrensning av min garderob - ni vet sånt man inte har tid med när man lägger ett par timmar om dagen på träning. Självklart gick det i slow motion, jag har ju en hel massa dagar på mig...

Mitt i rensningen kokade jag ihop en mumsig linsgryta (som dock började med att vara en tomatsoppa) och blev glatt överraskad av ett fint mail från en gammal klasskompis som följer min blogg. Hennes ord gick rakt in i hjärtat och historien om hur även hon har haft en höst med sjukdomsrekord, och därmed tvingats vila från sin träning, gav mig ett ton hopp och en liten insikt att det faktiskt går att leva utan att träna 6 dagar i veckan. TACK snälla för fina ord - det hjälper mig i min mentala brottningsmatch...

Jag tänker avsluta den här dagen på bästa sätt genom att lägga mig på spikmattan med min bok och tillåta mig själv att somna precis när jag känner för det. Precis när jag känner för det skulle faktiskt kunna vara redan innan 21, och jag har verkligen inga problem med det. Mitt nya, snällare jag ska nämligen bjuda mig själv på lite mer sömn...för det har jag lovat.

Sov gott mina vänner - imorgon är en ny, träningsfri, dag. ♥

.Cornelis.

2010-11-15T10:43:00.001+01:00

Jag måste ju berätta om Cornelis...förhandsvisning på Park i torsdags med lillebror som (troget) sällskap.

Var ska jag börja? Jag vet inte om allt har landat riktigt än. Det går liksom inte att inte bli berörd av filmen, oavsett om man gillar Cornelis eller inte...vilket levnadsöde. Sure, man hade ju en liten aning om livet han levde, men att det skulle vara så trasigt och dekadent...
Filmen får mig att tänka en hel del, filmer har allt som oftast den inverkan på mig. Jag tänker på kärlek. Faderskap. Svek. Musik. Livet. Det kommer ett par tårar och bitvis gör det ont i kroppen. Ondast gör det när sluttexterna rullar och Jack gör ett gästspel, som sig själv.
Se den, det är en av vårt lands största musikskatter som vilar i den.
Foto: Privat. Park...den ständiga förhandsvisningsbion.

Löften.

2010-11-14T21:20:00.000+01:00

Det som är "positivt" med att ligga hemma i soffan och inte orka göra ett skit är att man hinner tänka en hel del. Kanske lite för mycket, om det nu finns någon gräns för vad som är nyttigt..?
Jag har i två dagar ägnat en hel del tankeverksamhet åt hur min kropp mår just nu. Varför den har varit lite småkrasslig rekordmånga gånger den här hösten, varför min mage och jag inte har varit bästa vänner på sistone och varför jag har mer eller mindre konstant träningsvärk.

Googlar överträning men får det inte att klaffa riktigt. Funderar över min kost men anser den vara mycket bra. Sömnen har blivit bättre och jag sover bra mycket mer nu än tidigare. Min vila däremot, den kan kanske dyka upp i mitt liv lite oftare...kanske borde jag lägga in lite längre viloperioder lite då och då? Den längsta vila min kropp får nu är max två dygn, sällan mer än ett, vilket jag tror kan vara lite för lite.
Har dessutom lilla huvudet knökfullt med en och annan plan, lite för mycket att fundera på och en del saker som snurrar runt runt och inte hittar fram till något mål eller lösning. Mental vila vore med andra ord kanske också på sin plats. Tror nämligen att huvudet kan ställa till det en hel del för kroppen...

Mitt soffklurande här hemma har resulterat i ett par löften till mig själv:
° Min redan tre dagar långa träningsvila ska bli minst tre dagar till. Träning tidigast på torsdag med andra ord.
° Morgondagen ska ägnas åt att fixa ett par saker som ligger och nöter i huvudet...roliga saker, men nötande.
° Ett beslut har (äntligen) tagits om en förändring som bara ligger hos mig och som ska till nu. Inte om ett tag. Nu. Det är ingen lätt sak att göra, men det kommer att få mitt huvud att lugna ner sig otroligt mycket.
° Jag ska ge mig själv mer egentid, tid när jag gör ingenting. Det är svårt, men jag måste och ska lära mig. Minst en dag i veckan ska förbli tom i kalendern och jag ska se till att skämma bort mig själv med den dagen.

Redan ett par veckor från nu är jag rätt säker på att jag kommer att känna av en förändring i kroppen, och vid jul kommer jag att utvärdera på riktigt och se vad som har hänt. Det låter säkert som små förändringar, men för mig är de stora och jag känner mig nyfiken över hur jag kommer att må.
Kanske har inte mina två dagar här hemma i soffan varit bortkastade ändå?
Foto: Privat. En otroligt välmående Helena i Galapagosöarnas magiska vatten...januari 2009.

♥ pApPa ♥

2010-11-14T12:39:00.000+01:00

Han har ett hjärta av guld, en humor som alltid får mig att skratta och en förmåga att få mig att känna mig otroligt trygg i hans sällskap. Det enda jag egentligen inte gillar med honom är att han bor 24 mil bort... Men han är trots avståndet min pappa, och även om han har alla dagar i min värld så säger kalendern att det tydligen är hans dag lite extra idag.

Saknar dig pappa och jag räknar ner dagarna tills vi ses...bara fem kvar nu!
Foto: Privat. Pappa på sin dotters 30-årsfest.

Statusuppdateringar

2010-11-14T08:23:00.000+01:00

Loggar in på Facebook och läser...
"...mot Allt för hälsan och Best of the best"
"...är på väg med träningskläder på!"
"...mot Best of the best och jag är taggad!"

Min status då? "...inser att det inte blir något."
Nej, det blir inget Best of the best för mig i år. Jag är väldigt nära att bli väldigt förkyld, och jag har verkligen varken tid eller lust med det. Får stanna i soffan idag också, men till skillnad från igår hatar jag det idag.

Önskar dock er alla en härlig söndag, konventsöndag eller inte.

Ja ja, jag hör dig...

2010-11-13T20:52:00.000+01:00

Det blev tyvärr ingen mässa för mig idag. Halsen gör lite lagom ont, huvudet är tyngre än det ska och jag har somnat ett antal gånger under dagen. Kroppen har försökt att säga mig något och jag har snällt lyssnat.
Jag fortsätter väl att nöta ut min soffa resten av kvällen och hoppas på att vara pigg imorgon. Min mardröm är nämligen att missa en mer än efterlängtad söndag med min bästa vän och en massa träning. Låt det inte hända...please?

Vad är väl en bal på slottet?

2010-11-13T09:54:00.001+01:00

Igår: Fantastisk True Blood-kväll all inclusive på ett vackert slott.
Idag: Halsont.

Sitter just nu i soffan och försöker att stoppa bacillerna att få fäste. Allmänt hängig och jag överväger om jag ska åka till monter C12:51 på Allt för hälsan och jobba några timmar, eller om jag ska låta soffan hålla mig kvar för att undvika att bli sjuk inför morgondagens Best of the best och den kommande arbetsveckan. Hur jag än gör så får nog kvällens LevaGala avbokas...tyvärr.

What to do?
Foto: Privat. Slottet lyste rött vid vår ankomst igår...mäktigt!

Cut and paste

2010-11-12T17:39:00.001+01:00

Jag lämnar mitt fokus på hälsomässa och kettlebells för idag, plockar fram reservenergin och drar på slottsfest... Balans i livet var det va?

Årets roligaste mässa!

2010-11-12T08:27:00.000+01:00

Jag kommer att finnas i monter C12:51 - ses vi där?