Söndag...vilken oväntad söndag. Äts upp av en massa tankar och förvirrade grubblerier...letar efter vägar som inte finns och försöker öppna låsta dörrar... Irrar runt och hittar ingenstans. Det tar en massa energi som inte finns, alla reserver tömda och nere på minus. Borde antagligen sova och hoppas på att allt är borta imorgon när jag vaknar. Är rädd för att så inte är fallet.
Mår illa. Trött. Matt. Känner inte igen mig själv - skrämmande!
Tackar min vän för att hon fick upp mig ur min värsta dvala idag, vad skulle jag göra utan henne? Att en kaffe, en terapipromenad och en blåsig bänk kan göra sådan skillnad...
Imorgon är en ny dag, förhoppningsvis vaknar jag med ett mindre ansträngt huvud och ett par knutar lösta...
Cuiusvis hominis est errare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)