Nike Convention dag 1 - en studie i tålamod

Första dagen på Nike Convention 2010 är över, en dag som för min (och Carros, som "lägligt" nog också är sjuk) del spenderades som åskådare. Det är svårt att förklara för en person som inte tränar hur frustrerande det är att tvingas sitta still bredvid och titta när andra får dansa, svettas, slåss, kämpa och ha roligt. Man riktigt ser hur endorfinerna virvlar i luften men man når dem liksom inte...

Nu var det tur att det var två optimister som var sjuka just idag, och redan imorse bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen, passa på att umgås och prata om allt vi aldrig hinner prata om och fokusera på att bara mingla och ha det bra.
Eftersom ingen av oss var jättesugen på att vandra omkring satte vi oss helt enkelt där det var bäst utsikt, köpte en kaffe och blev sittande. Det visade sig vara ett smart drag. Bra överblick över lokalen och perfekt sätt att fånga upp folk man ville prata med. Småförkylda Leon hängde hos oss ett bra tag, Terese kom förbi och pratade marathon och prestationstårar, det avhandlades diskbråck med Viktor, Monika bjöd som alltid på energi och berättade om sitt nya projekt, Per och Robert kramades, vi försökte reda ut den bristande morgontrafiken i Stockholm med Åsa och Cizzi uttryckte sin frustration över sin egen förkylning.
En jätteskön dag men inte i närheten så svettig och fysiskt stimulerande som vi tänkte oss för någon vecka sen.

Well...vad är en bal på slottet? Fick ju ett par nya skor (som om jag behöver det...) och en fin väska iallafall...och imorgon är en ny dag. En ny dag när jag förhoppningsvis vaknar lite piggare, lite friskare och mycker mer redo för träning. Det bjuds på en massa sköna dansklasser som jag inte vill missa, tack.
Nu en powernap och mer vila...återkommer.