Slutkörd nybliven instruktör...

Ok. Jag kunde knappt hålla i gaffeln när jag skulle peta i mig mina scampi till lunch. Aptiten var som bortblåst av trötthet. Bara tanken på att det var tre timmar kvar efter lunchtimmen, som kändes rekordkort, gjorde mig helt matt. Det fanns liksom ingen energi kvar att lyfta den där j*vla sandsäcken en enda gång till.

Men något hände och tre timmar fullständigt rusade i förbi i samma tempo som svetten sprutade, mjölksyran nästan rann utanpå kroppen och lungorna fick jobba mer än de gjort på väldigt länge. Att träna med en bulgarian training bag i tre timmar i sträck var ingen lek, och med tanke på att den sista dryga timmen bestod i att vi elever skulle instruera (läs: tortera) varandra med diverse egenkomponerade och vansinnigt jobbiga övningar så är det kanske inte så konstigt att min kropp känns totalt mörbultad nu? Jag menar att benen gick i slow motion till bussen, att mjölksyran sprutade när jag skulle gå uppför de två trapporna hem till min dörr eller att jag hade behövt en assistent i duschen som tvättade mitt hår?

Min träningsvärk imorgon kommer inte att vara av denna värld, men vad gör det när jag sitter här och är helt hög på kunskap om snatches, halos, svingar och spins? Jag ser så otroligt mycket fram emot att få hugga tag i min säck här hemma och börja nöta in övningarna, och nästan ännu mer ser jag fram emot att få börja praktisera dem på några väl valda offer... Men först ska träningsvärken få lägga sig...träningsvärken som redan nu, tre timmar efter avslutad träning. Åh - jag visste att det här var min grej! Lovely.

Tack Olof för en fantastiskt inspirerande och lärorik dag, jag är helt fast! Tack också till vapendragarna Robert (du ska få igen för den sista toss-övningen) och Abbe (du ska få igen för sit-upsen from hell) för bra pepp under dagen...I needed it.

Någon mer som har fastnat i Bulgarian Bag-träsket?

Foto: Privat. Mitt survival kit för dagen...och en älskad bulgarian bag.