onsdagen den 2:e februari 2011

Jag saknar er!

Ni har väl inte missat att jag har flyttat hit? Saknar vissa av er...

Följ min nya blogg här så missar ni inget!
bloglovin

Vi ses väl..?

tisdagen den 11:e januari 2011

Jag flyttar!

2011 känns som en total nystart på många sätt, det är mycket som händer och jag känner att det bara är början... Nytt år för mig innebär en hel massa saker, bland annat ny blogg!
Från och med idag kommer jag att finnas HÄR, och jag hoppas verkligen att ni fortsätter att följa mig..!
Vi ses väl?
Foto: Daniel Ohlsson / www.doff.se

måndagen den 10:e januari 2011

Gränslöst efterlängtad löpning!

Jag kan knappt förklara hur skönt det var att äntligen få träna idag... 7 km på löpbandet avverkade i lagom skönt tempo (5,04 min/km) och det kändes verkligen hur bra som helst! Det är exakt den känslan jag hade efter passet som jag önskar att jag kunde sälja på burk till människor som har svårt att komma igång med sin träning...jag är nämligen helt säker på att de då skulle inse hur bra man mår av lite endorfiner! 
Avslutade passet precis som planerat, men lite favoritövningar på gymmet. Axelpressar, hantelcurl och baksida axlar i pecdecen...mums!

Nu gäller det bara att skynda långsamt så att jag inte åker på något skit igen...tänker nämligen hålla mig helt frisk resten av året nu...sounds like a plan va?
Foto: Privat. Trött men nöjd efter första passet på sex veckor...

söndagen den 9:e januari 2011

Sunny Sunday

Vilken dag det har varit i Stockholm idag! Sol, takdropp och riktiga vårkänslor...

Tog en promenad genom stan för att fånga solen innan den somnade, ingen musik i öronen och jag försökte bara låta tankarna flöda fritt. Gick igenom gårdagen i huvudet, en dag som började hur bra som helst i min brors sällskap, men som slutade precis tvärtom. Tårar, uppgivenhet och saknad....något som jagade mig en stund längs promenaden även idag.
Log dock lite för mig själv när det slog mig att jag äntligen är frisk, och att min kropp lyder mig igen...och hur underbart skönt jag tycker att det är att min vardag börjar igen imorgon. Jag har längtat.

Jag har längtat efter rutin, att få ställa klockan och gå upp på morgonen. Jobba, träffa mina efterlängtade kollegor och kunder. Umgås med mina vänner. Regelbundenhet.

Jag har också längtat helt vansinnigt mycket efter min träning, och när jag inser att jag får ta upp den igen imorgon känner jag mig mer förväntansfull än ett barn dagen före julafton. Det var längesen jag kände mig så motiverad till att träna som jag gör nu, och frågan är om det någonsin har känts roligare!? Min träningslust är så enorm, och jag är glad att jag inte behöver välja om jag vill träna, utan snarare vad. Jag har ett minst sagt angenämt jobb att göra i att sätta mig ner och prioritera. Jag inser ju att jag inte kan göra allt jag vill, det finns det inte tid för, men jag ska göra mitt bästa för att inte behöva utesluta särskilt mycket. Har börjat skissa lite, men det slutgiltiga jobbet återstår och jag räknar med att ha det klart den kommande veckan. Imorgon tänker jag bara göra det jag har längtat mest efter - springa, köra några favoritstyrkeövningar och stretcha länge. Bli inte förvånade om jag avrundar med en bio.

Mitt liv har gått på en märklig sparlåga sedan den 11 december, en sparlåga som jag är förväntansfull inför att utveckla till en fullt brinnande eld...starting NOW. En mer än instiktsfull söndag är snart till ända, och jag känner glädje inför veckan (och året) som kommer. Glädje.
Foto: Privat. Stockholms sol idag.

Vårkänslor i Stockholm...

...och det är rätt mysigt att sitta inne i soffan med en kopp kaffe och en bok och lyssna på takdroppet mot balkonräcket. Synd bara att det är lite tidigt och att våren förmodligen kommer att få känna sig besegrad av vintern både en och två gånger till...

Hur som helst, mysigt är det, även om jag helst av allt skulle jag vilja dra på mig löparskorna och springa runt Kungsholmen. Jag har dock lovat mig själv att vila veckan ut och tänker hålla fast vid det. Vidskeplig som jag kan vara tror jag att det sitter någon liten bacill och lurar någonstans, redo att göra livet lite tråkigare för mig om jag bryter mitt löfte.
Men imorgon...då är det mer än tillåtet att äntligen få svettas lite igen, och gissa om jag längtar!?
Foto: Privat. Mitt svarta guld och boken jag fastnade för redan på första sidan...

lördagen den 8:e januari 2011

.Svinalängorna.

Jag är så otroligt tacksam att jag har en trygg barndom att se tillbaka på. Jag önskar inte någon att växa upp på det sättet som Lena i filmen gör, och jag har ont i hela kroppen när jag lämnar biosalongen.
En vansinnigt bra, om än oändligt tung och mörk, svensk film...och vilka skådespelarinsatser, jag är helt tagen.
Tehilla Blad, som spelar Lena som liten, är helt outstanding och Noomi Rapace likaså. Som sagt, tagen är vad jag är...men jag är glad att jag såg den trots att den innehöll 100 minuter misär och magont. Den gav perspektiv, minst sagt.

En ny dag...

...och det känns verkligen i hela kroppen.
Somnade tidigt igår, helt slut efter dagen, och vaknade halv sju imorse och kände mig riktigt utsövd. Det känns otroligt skönt att gårdagen äntligen är avklarad, och även om tårarna vilar i ögonvrån kan jag nu äntligen börja bearbeta allting på riktigt och lämna det vakuum som jag gått omkring i sedan den 18 december.

Jag vågar heller knappt säga det, men kroppen känns äntligen frisk och imorse ville jag för första gången på länge inte ligga kvar och somna om - underbar känsla! Har dock lovat mig själv att vila från träning veckan ut, och det tänker jag hålla fast vid. Har jag vilat sen slutet på november kan jag faktiskt vila två dagar till. Längtar gränslöst mycket efter att få svettas och känna mjölksyra igen, men inte till priset att jag blir sjuk igen. Nej, skynda långsamt är Helenas nya melodi...

Ingen träning, och istället tänker jag ägna mig åt andra saker. Rensa lite i köksskåp och garderober, gå på lunchbio med lillebror och bara njuta av en ledig lördag i en frisk kropp. Det känns ljust någonstans mitt i ett mörker som har legat över mig lite för länge...jag känner mig levande igen och känslan är oslagbar.

fredagen den 7:e januari 2011

Lättnad

Med Siljan som granne är hon nu nedbäddad, och jag är otroligt lättad över att den här dagen äntligen är passerad och förbi.

Vacker sång, mycket tårar och en gränslöst jobbig stund övergick till fina minnen, kramar, skratt och gemenskap. Tack Per-Olof för att du är en präst som alla borde få ha med i en svår stund, och tack min vän Stiko Per Larsson för att du var med och förgyllde stunden med din gitarr och vackra stämma...det var värt allt

Sov gott bästa mormor, min fina vän. Du kommer alltid att finnas hos mig.
Foto: Privat.

torsdagen den 6:e januari 2011

Jag vill inte


Aldrig någonsin har det tagit emot så mycket att åka hem till Dalarna. Aldrig.
Morgondagen har legat som en vilande rädsla i hela mitt liv, och just nu är jag fullständigt livrädd. Inga lugnande ord om att 'det blir en fin stund' kan nå mig, jag vill bara slippa...försvinna och inte vara med.
Men jag ska göra allt jag kan för att försöka se det fina och behålla lugnet. Inte bli otröstligt ledsen utan försöka titta tillbaka, le och vara glad över tiden vi fick. Smärtan kommer jag dock inte för allt i världen kunna ignorera, den gör sig påmind redan nu. I hela kroppen.

Om ett dygn säger jag farväl en sista gång, men minnet kommer aldrig att lämna mig. Aldrig någonsin. Jag ska klara det här, jag måste.
Foto: Privat. Sommaren 2010.

onsdagen den 5:e januari 2011

Summer teaser...

Råkade upptäcka att SVT sände en dokumentär om Take Thats återförening idag, och som gammal boyband lover kunde jag ju bara inte missa det...och OH MY GOD vilken härlig timme av total feelgod!
Just Take That var aldrig mina favoriter, de slog liksom inte NKOTB, men Robbie Williams upptäckte jag i vuxen (well...) ålder och tycker att han är världens bästa entertainer...ja, jag tror faktiskt att han är det. Världens bästa.

Hans turné sommaren 2003 nådde Stockholms Stadion den 27 juli, och jag och min moster stod sjävklart längst fram när Let me entertain you drog igång...magiskt!
2006 var det Göteborg och Ullevi som gällde, och självklart tryckte vi mot kravallstaketet även där...och avslutade kvällen i tårar till Angels.
Det var alltså ingen slump att min älskade moster på julafton öppnade ett paket som innehöll en resa för oss två i sommar...2011 stavas Amsterdam och Robbie är äntligen tillbaka på scenen igen! De fyra grabbarna han har med sig kommer jag dock att se lite som background singers...sorry.

Tack SVT för att min sommarlängtan startade precis 16.15 idag.
PS. Repris lördag kväll 23.25...
Foto: Privat. Rob och Gary tillsammans på scenen igen...yes!

Boktips de luxe!

"Skapligt" haussad bok, mina förväntningar var skyhöga och självklart var jag rädd för att bli besviken. Men det här är verkligen 391 sidor ren och skär underhållning, och jag hade inte tråkigt en enda sekund med hundraåringen Allan och hans finurligheter. 
En härlig gubbe med en otroligt skön syn på livet, en syn som tar honom till de mest osannolika platserna här i världen och gör att han får uppleva möten som andra bara skulle drömma om...en livsstil jag önskar att alla, inkl jag själv, kunde anamma ännu mer. Allan kör liksom sitt eget race, och vilket race det blir sen...

"..men Allan lade sig inte i andras göranden och låtanden, inte om det kunde undvikas, och det kunde det för det mesta..."
Amen to that!

tisdagen den 4:e januari 2011

Det gäller att hålla sig varm inombords

Alltså, det har verkligen varit kallt i Stockholm idag. Termometern har inte visat mer än -6, men det är sådär så att kylan liksom vill krypa under huden...
Men nej, kylan nådde mig inte idag. Visst har jag frusit lite...på utsidan, men inombords har det regerat en annan årstid. En varm...vilket har sina förklaringar.

Vaknade efter 8 sköna timmars sömn och började dagen i badkaret...underskattat.
Hade en lugn och skön morgon hemma med gott kaffe och ett ovanligt trevligt bemötande på en reklamationsavdelning gällande min döda (och saknade) iPhone...la leende på luren och var nöjd, vilket jag verkligen inte hade räknat med.
Nästa glädjebesked väntade i min brevlåda...min lägenhet, där jag nu har bott i andra hand i snart tre år, har förvandlats till ett förstahandskontrakt! Ingen mer oro, jag har papper på att jag har ett hem...inflyttningsfest is coming up!
Vidare iväg till mitt andningshål Studio Paus för en mer än välbehövlig ansiktsbehandling hos världens bästa Johanna. Alltid lika underbart, och dagens besök gjorde verkligen under med min extremt vintertorra hy...tack!
Nästa stopp: Slussen. Mötte upp fina M, tog en promenad till Chokladfabriken (mitt chokladté var yummie!) för att prata bort ett par timmar. Alltid lika givande och trevligt, och jag inser hur tacksam jag är över att vi har hittat tillbaka till varandra igen efter 10 år, om än i en helt annan form.
Hem via en sväng på stan, ett skönt telefonsamtal med mamma, kallrökt lax till middag och nu en stund i soffan innan en tidig kväll under täcket med de sista sidorna i Hundraåringen.

En tisdag made in heaven, och jag behövde det verkligen för att leda bort rädslan inför fredagen som kommer...
Tack alla.
Foto: Privat. En småkall cykel på Östermalm.