Statusuppdateringar

Loggar in på Facebook och läser...
"...mot Allt för hälsan och Best of the best"
"...är på väg med träningskläder på!"
"...mot Best of the best och jag är taggad!"

Min status då? "...inser att det inte blir något."
Nej, det blir inget Best of the best för mig i år. Jag är väldigt nära att bli väldigt förkyld, och jag har verkligen varken tid eller lust med det. Får stanna i soffan idag också, men till skillnad från igår hatar jag det idag.

Önskar dock er alla en härlig söndag, konventsöndag eller inte.

Skvallertidningar...gäsp...

De ligger alltid där hos frisören, och det är svårt att låta bli att bläddra i dem... Det finns dock många anledningar varför jag inte lägger mina pengar på skvallertidningar. Till exempel...ett - jag mår dåligt av bilderna och vill spy. Två - jag tycker synd om människorna. Vem går ner så mycket i vikt utan att må riktigt dåligt??? Lämna dem ifred för f*n!

Att sköta sig själv och skita i andra

Jag läste ett smått frustrerat inlägg inne hos Emelie. Det handlar om något jag ibland också är så urbota trött på, nämligen att jämt och ständigt behöva försvara det liv man väljer att leva.

Att behöva försvara sin träningsmängd. Försvara varför man väljer att gå upp tidigt och springa en lördag istället för att ta sovmorgon. Varför man äter det man äter. Varför man inte äter vissa saker. Varför man hoppar över bullen till kaffet trots att det är fredag (du kan väl äta lite socker, du som är så smal?). Varför man ibland prioriterar bort annat för att kunna träna. Ja, ni är säkert många därute som känner igen er.

Jag kan acceptera att folk har åsikter, det har jag också, men det jag irriterar mig något överdjävligt på är människor utan kunskap i ämnet som lägger sig i. Kritiserar. Rynkar på näsan och ifrågasätter. Målar upp mitt liv som något udda och för allt i världen inte kan erkänna att det egentligen vilar en omåttlig avundsjuka bakom alla anklagelser.

På min förra arbetsplats gjorde jag mig stundtals nästan ovän med vissa kollegor när jag varje dag kämpade med att försvara varför jag hade med mig matlåda fem dagar i veckan, och inte valde t.ex. en Karins Lasagne från frysen. Att ens behöva förklara för en vuxen människa varför man hellre äter sin egen lagade mat än en härlig blandning e-ämnen, socker, glukossirap, maltodextrin och dextros i en lasagne med en köttmängd på 13% är ju helt befängt. Självklart kritiserade jag inte dem för vad de åt, de är som sagt vuxna och har det läst någon tidning de senaste åren så kan de inte ha missat hela diskussionen om matfusket.

Men oj vad du är duktig då (skall uttalas med en smått nedvärderande ton) var något jag fick höra var och varannan dag, som om jag satt och åt min mat för att på något sätt hävda mig och vara bättre än alla andra. Otaliga gånger försökte jag förklara för folk att jag aldrig skulle sitta och äta något enbart för att det är "nyttigt". Jag är lite för mycket njutare för att kunna klara av det. Dock tycker jag faktiskt inte att det är gott med fryst halvfabrikat som man lagar till i micron på ett par minuter, I'm sorry.

Jag tackar vissa av mina nuvarande kollegor som istället säger som det är, att de är smått avundsjuka på mina matlådor och att jag gärna skulle få laga mat till dem alla dagar i veckan om jag bara ville. Tänk om alla vore så ärliga, vad skönt det skulle vara!

Träningen är ett kapitel för sig, och jag skulle kunna skriva kilometerlånga inlägg om alla diskussioner jag har haft med människor om detta ämne.

Jag vet att jag stundtals kanske tränar lite för mycket. Jag har väldigt svårt för att ge min kropp vilodagar och ibland är jag sliten, skadad och trött. Dock är min kropp min och jag gör vad jag vill med den. Faktiskt. Vill jag träna sju dagar i veckan så gör jag det. Vill jag springa ett varv runt jorden klockan 5 en söndagmorgon gör jag det. Vill jag vila i åtta veckor så gör jag det.

Men låt de som vet bättre än jag ägna sig åt att uttala sig och ifrågasätta, och lämna sedan den slutliga beslutsrätten till mig, min kropp och mitt liv. Jag vill inte höra från en person som inte har sett ett gym sedan Arnold var i ropet att jag tränar för mycket. Inte heller vill jag höra från en människa som mer eller mindre är byggd av tillsattsämnen att jag äter för nyttigt. Eller att min kropp "mår bra" av några wienerbröd lite då och då. Give me a break.

Vem är det som har sagt att det är mer ok att hacka på alla som lever ett sunt liv och inte på dem som lever mindre nyttigt? Jag skulle aldrig få för mig att titta snett på och kritisera en person som "bara" tränar en gång i veckan, eller som väljer att äta sin lunch på McDonalds alla dagar i veckan. Jag har inga åsikter om människors val att ligga hemma i soffan en lördagmorgon och käka Frosties istället för att springa en mil. Däremot kan jag tycka synd om deras kroppar, men det hör inte till diskussionen. Jag är hur som helst inte rätt person att kritisera deras livsval, deras sätt att behandla sig själva på. Vi är individer fria att göra det vi vill med våra kroppar och organ.

Hjälp, jag kan verkligen skriva om det här i en halv evighet...det enda jag vill ha sagt är egentligen mind your own business. Sköt dig själv och skit i andra helt enkelt, svårare än så är det inte. Punkt.

Foto privat. Mat helt i Helenas smak.

Antar att man ska vara tacksam

Utelåst och kom inte in på jobbet imorse, p.g.a. en trasig mojäng som vägrade tillåta mig att knappa in min kod. Frusen efter morgonpromenaden stod jag utomhus mellan 05.30 och 06.10 och läste en bok i brist på annat. Att tanten på fastighetsjouren verkade ha en extremt dålig dag och bestämde sig för att projicera det på mig gjorde ju bara saken ännu härligare.
Apstressig morgon eftersom min tidsplanering sprack med nära en timme.
Stor risk att jag totalt tvingas planera om min efterlängtade och mer än välbehövliga eftermiddag och kväll med min bästa vän för att istället jobba och täcka upp för min sjuka personal.

Så. Lite spontan mental träning såhär på tisdagen. Dessutom helt kostnadsfri. Tack och bock.

Ett ♥ av sten...

...fick jag av min mamma på Alla Hjärtans Dag, och självklart blev jag glad och tacksam för hennes omtanke.

Men Alla Hjärtans Dag. Allvarligt. Vad är det för dag? Visst, det är en fin tanke. En hel dag när man bara ska gå runt och vara kär, gulla med sin älskade, bry sig om varandra och hoppa på rosa moln. Fine, jag köper det till viss del, även om jag tycker att den charmiga spontaniteten därmed försvinner och det istället är som bäddat för prestationsångest över vem som gör det bäst för sin partner den här dagen...men det är en annan historia. Men har ni sett hur det ser ut på stan? Allvarligt talat - är vi inte smartare än att vi, om vi nu känner att vi måste köpa presenter till varandra den här dagen, kan komma på något att köpa utan att det produceras alldeles för dyra rosa nallar med I LOVE YOU i glitter, pratande kort med en bild av en bukett med rosor eller hjärtformad confetti som skall spridas ut i hemmet (eller var?)? Alla Hjärtans Dag har blivit totalt kommersialiserat, och det är det jag har så otroligt svårt för. Jag blir nästan lite ledsen över det.

Varför kan inte den här dagen, om den nu är så viktig, vara en dag för eftertanke? Omtanke. En dag när vi tänker på alla som bor i vårt hjärta, känner tacksamhet över att vi är älskade och bara tillåter oss att vara och umgås utan att behöva känna pressen (jag vet att det är fler som känner press och stress inför den här dagen än som erkänner det) över att komma hem med den finaste presenten, servera den godaste frukosten på sängen eller bjuda på ut på den lyxigaste restaurangen?

Själv började jag dagen precis som förra året, med att ge mig själv lite kärlek. Idag blev det i form av en lång och ensam promenad genom stan. En dryg timme gick jag och tänkte på allt och inget. På min familj, mina vänner och mig själv. Allt jag älskar i livet och allt jag valt att leva utan. En skön rensning av tankar innan jag gick hem och åt frukost med mamma.

Spontanitet hos människor är något jag uppskattar otroligt mycket, och precis lika svårt har jag för motsatsen. Den här dagen kan vara den mest icke spontana jag vet, och då kan ni ju börja misstänka vad jag tycker om den...med det inte sagt att jag inte önskar er den bästa med ett lass kärlek - det är ni värda!

♥♥♥♥♥

Vad har han gjort för ont?

För två år sedan var det Grill. Igår kväll brann Kungsholmen. Jag tycker uppriktigt sagt riktigt synd om Melker Andersson. Vad har han gjort?

Branden på Grill misstänks vara anlagd, men ingen är ännu gripen för det brottet. Direkt efter branden bestämde sig Melker för att Grill skulle öppna igen, och det så snart det bara gick. Pratade med en servitör där för ett tag sen och han berättade att Melker även var mån om att all personal tillfälligt skulle omplaceras runtom på de andra restaurangerna, så att ingen skulle missa någon inkomst. Ett tecken på ett stort hjärta får man väl ändå säga?

Igår gick jag förbi Kungsholmen vid 19-tiden. En dryg timme senare fick de evakuera restaurangen och imorse när jag gick förbi stod det fortfarande en halvdrucken cosmopolitan på ett av fönsterborden (tog ingen bild eftersom jag inte tror att poliserna utanför skulle uppskatta det särskilt mycket...). Kan inte låta bli att få lite ont i hjärtat över hur en människa kan drabbas av så mycket otur. Eller är han reinkarnerad och var pyroman i sitt förra liv?

Man börjar ju undra.

Jag hoppas verkligen inte att den här branden också är anlagd(vilket de i nuläget inte tror). Det kunde ha gått riktigt illa den här gången med tanke på att grannen heter Preem och bokstavligen ligger vägg i vägg...ryser av bara tanken på vad som hade kunnat hända.

Bild lånad från dn.se.

Ibland undrar man ju...

Jag lägger mig väldigt sällan i vad människor äter. Anser att vuxna människor är ansvariga för sitt eget liv och får själva bestämma hur de behandlar sin kropp. Precis så tänkte jag imorse under min efterlängtade löprunda när jag ser en kvinna (smal, snygg och knappast i behov av att gå ner i vikt) sitta i en busskur och äta en Nutrilett-bar till frukost. Inget jag skulle göra, men som sagt, vuxna människor är i de flesta fall smarta nog att ta ansvar för sin egen hälsa.
När jag tittar en gång till ser jag dock att hennes son, som max är 10 år gammal, sitter och äter en likadan! Kände direkt hur jag smått började koka inombords. Alltså, jag är ingen mamma och vet inte speciellt mycket om barnuppfostran, men jag anser att jag inte helt är ute och cyklar när jag blir lite smått förbannad och påstår att jag är rätt säker på att detta inte är vad ett barn behöver till frukost:

Mjölkprotein, glukossirap, mjölkchoklad (socker, kakaosmör, torrmjölk, kakaomassa, emulgeringsmedel (sojalecitin), aromämne (vanilj), oligofruktos, surhetsreglerande medel (citronsyra), karamellsirap. Mineraler: (dikaliumfostat, trikalciumfosfat, trinatriumcitrat, magnesiumoxid, järnfosfat, zinkoxid, kopparsulfat, magnesiumsulfat, natriumselenit, kaliumjodid) vitaminer (askorbinsyra, nikotinamid, tokoferylacetat, kalciumpantotenat, riboflavin, pyridoxinhydroklorid, tiaminhydroklorid, retinylacetat, folsyra, biotin, kolekalciferol, cyanokobalamin.

Den där mamman ska vara glad att jag var hög på endorfiner och inte hade tid att stanna, annars hade jag nog låtit henne veta att hon borde lägga samma tid och energi på att ge sitt barn riktig mat, som hon uppenbarligen hade lagt på sitt perfekta hår, sin make up och val av übersnygga kläder.
Man blir ju bara så j*vla trött.