söndag 31 januari 2010

Attraktion

Härom dagen bad jag er läsare att ställa några frågor till mig, för att hjälpa mig att kunna berätta 7 intressanta saker om mig själv. Irina (en av mina favoritgrubblare) ställde en fråga som jag har gått runt och funderat en hel del på sedan dess, nämligen vilken typ av människor som attraherar mig. Tankeverksamhetetn kring ämnet avtog ju inte direkt när min bror och jag hade en diskussion om en person för någon dag sedan, och jag hävdade att personen i fråga "nog inte är min typ", och han kontrade med "Syrran - det är ju rätt oklart vad som är din typ egentligen."
Irinas fråga och min brors skönt ärliga kommentar har fått min hjärna att bearbeta det här. Big time. Vad är min typ? Vad är det jag letar efter hos min blivande livskamrat?

Jag förstår vad min bror menar. Det är inte direkt så att jag har följt något visst mönster i min historia som flickvän/sambo/älskarinna. Från första riktiga pojkvännen som var en snygg och cool skidåkare, via nästa som var en riktig badguy (som under resans gång konverterade till snällheten själv), den efterföljande som var mer bad än någon varken innan eller efter, den näst sista som var snällare än snällast utanpå men en ful fisk under ytan, till min sista pojkvän och sambo som faktiskt var världens bästa och som jag helt ärligt trodde att jag skulle dela mitt liv med, om inte mina känslor hade dött.
Tittar jag tillbaka kan jag nog inte hitta ett enda karaktärsdrag som de hade gemensamt, men de flesta av dem har (hade?) någonting som jag än idag kan känna att jag uppskattar hos en människa. Ingen av dem har dock allt jag söker, och där har vi väl en del av förklaringen till att jag inte lever med någon av dem. Den andra delen av förklaringen ligger förmodligen hos mig, men det är ett helt inlägg för sig.

Ok, så vad har jag kommit fram till? Hur ser min drömbild av en man ut?
För det första måste han ha ett utseende som tilltalar mig. Låter ytligt, och det är det också, men annars blir det ju väldigt svårt att få mitt intresse att vakna. Fråga mig inte vad ett utseende som tilltalar mig är, men jag tror att det är en mörkhårig, lagom (vad är det?) vältränad man med väldigt maskulina ansiktsdrag, och som inte är kortare än jag (det är svårt att vara...).
Han måste ha humor, kunna skratta med mig och vara intelligent nog att förstå ironi (inte så självklart som det låter).
Vidare ska han kunna uttrycka sina känslor, prata om dem och inte vara rädd för att krypa ihop i mitt knä när han behöver det, på samma sätt som jag ska känna en trygghet att få vara det lilla barn jag ibland har behov av att vara.
Han ska inte göra allt jag ber om, utan gärna ifrågasätta och ge mig en match lite då och då, det behöver jag.
Han måste ta hand om sin kropp, bry sig om sin hälsa och ska helst inte ha klippkort på kvarterets pizzeria. Sorry, men vi kommer aldrig att kunna leva ihop annars, om vi inte äter alla måltider på varsitt håll, vilket skulle vara extremt tråkigt i längden.
Han ska ha ett eget liv med egna intressen också, vid sidan om vårt. Jag har ett stort behov av egentid och vill inte ha någon som sitter hemma och rullar tummarna och väntar på mig. Been there, done that.
Annars är det väl det gamla vanliga. Han ska gilla att kramas, mysa, vara spontan och komma med små överaskningar vilken dag som helst utom alla hjärtans dag, frivilligt laga middag när jag är som tröttast, massera mina fötter då och då, outtröttligt pilla med mitt hår en hel film, sova sked trots att det är varmare än karibien i sängen, förstå att jag vill spendera en lördag med min bästa vän på ett fik istället för med honom och slutligen bara älska mig gränslöst för att jag är jag. Exakt allt det jag skulle göra för honom, helt ärligt.

Så - någon som har vidare frågor i ämnet? Eller som kanske vill tala om för mig att jag gör bäst i att sänka mina krav om jag inte ska förbli singel resten av livet..? Hit me!
Foto privat. Kalifornien i sällskap av ett par fötter som då attraherade mig.

Snorig men solig söndag

Ok. Nike Convention 2010 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Dag 1 resluterade i noll minuters träning och idag, dag 2, är jag inte ens där. Istället sitter jag här hemma i min soffa med ett huvud som väger närmare ett ton och snorar som aldrig förr.

Jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes riktigt bittert när jag vaknade imorse och insåg att förkylningen är värre idag än igår. För en sekund blev jag nästan lite förbannad och ville skrika rakt ut av frustration och irritation. Men jag hann inte, för jag somnade om.
När jag sen vaknade igen slogs jag av tanken att första klassen snart skulle dra igång, att jag inte skulle få vara med utan istället surt få dra på mig mina raggsockor och förflytta mig till soffan. Bittert.

Men sen slog det mig. Skärp dig, Helena. Hur viktigt kan det vara, är det verkligen hela världen? Tänkte på samtalet jag hade med mamma igår, hur vi pratade om att vi bara har varandra till låns här på jorden. Tänkte på Martin och hans familj, på den vansinniga tragedi de har utsatts för. Tänkte på att min förkylning lika gärna kunde ha varit en dubbelsidig lunginflammation. Tänkte på att jag har allt jag behöver, och frågade mig själv hur mycket energi man kan orka lägga på att bli irriterad över att man inte kan vara med på fyra egentligen helt obetydliga dansklasser, bara för att man är en obotlig endorfinknarkare? Nej, skärpning.

Nu ska jag njuta av min dag här hemma. Tända fler ljus. Mysa. Ta ett bad. Läsa. Planera resor. Njuta.
Foto privat. Hemma hos mig.

lördag 30 januari 2010

Nike Convention dag 1 - en studie i tålamod

Första dagen på Nike Convention 2010 är över, en dag som för min (och Carros, som "lägligt" nog också är sjuk) del spenderades som åskådare. Det är svårt att förklara för en person som inte tränar hur frustrerande det är att tvingas sitta still bredvid och titta när andra får dansa, svettas, slåss, kämpa och ha roligt. Man riktigt ser hur endorfinerna virvlar i luften men man når dem liksom inte...

Nu var det tur att det var två optimister som var sjuka just idag, och redan imorse bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen, passa på att umgås och prata om allt vi aldrig hinner prata om och fokusera på att bara mingla och ha det bra.
Eftersom ingen av oss var jättesugen på att vandra omkring satte vi oss helt enkelt där det var bäst utsikt, köpte en kaffe och blev sittande. Det visade sig vara ett smart drag. Bra överblick över lokalen och perfekt sätt att fånga upp folk man ville prata med. Småförkylda Leon hängde hos oss ett bra tag, Terese kom förbi och pratade marathon och prestationstårar, det avhandlades diskbråck med Viktor, Monika bjöd som alltid på energi och berättade om sitt nya projekt, Per och Robert kramades, vi försökte reda ut den bristande morgontrafiken i Stockholm med Åsa och Cizzi uttryckte sin frustration över sin egen förkylning.
En jätteskön dag men inte i närheten så svettig och fysiskt stimulerande som vi tänkte oss för någon vecka sen.

Well...vad är en bal på slottet? Fick ju ett par nya skor (som om jag behöver det...) och en fin väska iallafall...och imorgon är en ny dag. En ny dag när jag förhoppningsvis vaknar lite piggare, lite friskare och mycker mer redo för träning. Det bjuds på en massa sköna dansklasser som jag inte vill missa, tack.
Nu en powernap och mer vila...återkommer.

Crap!

Fredrik och Vanessa gör BodyCombat utan mig och jag gråter...iallafall mentalt.
Frustrationen vet inga gränser.

Let's rock!

Mingel i fokus, förkylningen vägrar ge sig. Skit i det - nu insuper vi lite skön träningsinspiration!
Nike Convention 2010 - let's do it!

fredag 29 januari 2010

En bön ut i tomma intet

Kära någon, snälla se till att jag är helt frisk när jag vaknar imorgon. Jag vill dance my ass off, köra skiten ur min bästa vän med dynamic training, måtta in perfekta roundhouse kicks, svinga kettlebells som aldrig förr och avsluta dagen med att slåss till svimningsgränsen.
Nu en extra apelsin, ett par värktabletter, en shot KanJang och sängen för åtta timmars sömn.
Pretty, pretty PLEASE...
Foto privat. Jag och C för precis ett år sen, rätt nöjda efter två dagars träning.

Annars då?

"Vad skönt att vi inte har fått något möte, det är rätt smal väg här" konstaterade min bror lite lättad när vi äntligen hade kommit väldigt många mil från Stockholm med fullt flyttlass.
En minut senare var vi båda rätt glada att mentaliteten på landet är rätt härlig och att en traktor tillhör standardutrustningen på varenda gård.
Behöver jag ens säga att jag kommer att ha träningsvärk i magen imorgon av allt skratt?
Klantskallar.

Fulkaffe

Ok, jag har druckit bättre kaffe, men det är det bästa man kan få när man är flyttgubbe för en dag. Upp med tuppen för att hjälpa lillebror att bära diverse tunga saker...puh!
En fråga bara. Vem jobbar frivilligt heltid med att baxa runt otympliga möbler hela dagarna? Eller ännu värre - vem startar en pianoflyttfirma?

torsdag 28 januari 2010

Smygtitt...

Jag har fått se ett par bilder från min timme som jag spenderade med en tung sandsäck från Bulgarien för en dryg vecka sen - ser ni vad lycklig man blir!? Lyckas ju faktiskt dölja ganska bra att jag egentligen är så trött så att hela kroppen skakar...
I nästa nummer av Fitness Magazine får ni en hel redogörelse för detta fantastiska träningsredskap, men för er som vill ha lite mer redan nu (i form av rörliga bilder) kan jag rekommendera att titta in här..! Jag tror faktiskt att jag har hittat min nya uteträningsform som får göra löpningen sällskap i sommar...även om jag har lite att slipa på när det gäller tekniken...
Foto: fantastiska Daniel Ohlsson.

Att mota Olle i grind*

Det var rätt spännande att slå upp ögonen imorse. Sjuk eller inte sjuk - det var den stora frågan.
Jag vågar nog dock konstatera att jag faktiskt har lyckats bekämpa största delen av den förkylning som helt utan förvarning angrep mig igår... Jag tillbringade hela dagen i soffan, drack kopiösa mängder med vatten (med färsk ingefära och Echinagard), åt när jag var hungrig och somnade om kroppen ville sova (vilket resluterade i fem timmars sömn mitt på dagen och tre timmar i soffan på kvällen...).
Idag känns det - peppar, peppar - mycket bättre och jag har siktet inställt på att kunna jobba ikväll. Kan återigen konstatera att sömn och vätska är den bästa medicinen när man börjar känna sig krasslig! Håller tummarna att det är helt borta till lördag...
*Undrar ni också, precis som jag, vad "mota Olle i grind" egentligen kommer ifrån? Jag hittade förklaringen här!
Foto privat. Mina två bästa vänner just nu...

onsdag 27 januari 2010

Om jag var nykär...

...skulle det ymniga snöfallet(men kom igen kvällspressen - det är ingen snöstorm!) utanför fönstret inte störa mig alls...då hade jag istället gått ut och gjort otaliga snöänglar i den orörda parken nedanför mitt hus. Och förkylningen och min onormalt varma kropp skulle inte alls irritera mig, utan bara kännas som en skön ursäkt att få stanna i soffan under en filt och mysa...
Nog med anledningar till att snart hitta kärleken va?

Otajmat AB.

Lördag
09.00-10.00: Jb D-K Dance med Jean-Brice Panza
10.30-11.30: Dynamic Training med Johanna och Petter
13.00-14.00: BODYCOMBAT® 43 med Fredrik Andersson och Vanessa Livramento
14.30-15.30: Kettlebell Frontier med lovely Monika Björn
15.40-16.40: Ruffie...kampsport med Musse Hasselvall och Usama Aziz
Söndag
09.00-10.00: HAPPY Feet med Stockholms bästa norrman Robert Sörensen
12.00-13.00: Singing in the rain med Rennie Mirro och Karl Dyall
13.20-14.20: Video Dance med fantastiska Tony Stone
14.40-15.40: En timme med Kay Pollak...vila i form av föreläsning - me like!
16.00-17.00: RPM™ 46 med Fredrik Andersson
Om jag säger att min kommande helg ser ut som ovan - tycker ni då att det är bra eller dålig tajming att jag ligger hemma i soffan och letar personal till ikväll för att en förkylning har tagit över hela min kropp?
Hur många av er läsare träffar jag i Frescatihallen om 3 dygn?
Bild från Fitness Mag. Precis ett år sen på 2009 års Nike Convention.

tisdag 26 januari 2010

...

if you wait too long
for the perfect moment,
the perfect moment
will pass you by

Jippi x 5!

Det har fullständigt regnat awards över min blogg det senaste dygnet, från inte mindre än fem bloggare! Tusen tack fina Miss Agda, Cizzi, Mojo, Pernilla och Åsa - det värmer otroligt mycket med alla fina ord, och jag är minst sagt rörd...

Den som har fått awarden ska göra följande:
* Kopiera awarden på din blogg.
* Länka till personen som gett dig awarden.
* Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
* Välj ut 7 andra bloggar du vill ge awarden till.
* Länka till deras bloggar och kommentera hos dem att de har en award att hämta.

7 intressanta fakta om mig alltså? Intressant är ett relativt begrepp och det står verkligen helt still i mitt huvud...så snälla, kan inte ni läsare hjälpa?
Ställ 7 frågor så ska jag svara ärligt...ok? Har ett mindre stopp i hjärnan som förmodligen orsakas av att jag måste lägga allt fokus på att ignorera min hals som plötsligt fått för sig att börja göra ont. Please?

Lämna awarden vidare gör jag dock mer än gärna! Skulle ju gärna välja alla er fem som jag har fått den av, men eftersom ni redan har fått den från annat håll så väljer jag några andra av mina favoriter;
Irina - för underbart sköna och klockrent formulerade inlägg som har fått mig att skratta mer än en gång...
La French Touch - för att du får mig att glömma vinter-Stockholm, och istället drömma mig bort till Korsika...tack!
Emliscious - för att du är en otrolig kämpe och sällan ger upp...men också kan stå för och förmedla dina svaga stunder.
Mia - för att du lyckas ge mig bilder som framkallar sköna, glada, varma, kalla, ledsna, lyckliga och ibland smått frustrerande känslor... Har inte hittat någon annan blogg som kan väcka hela mitt känsloliv på samma sätt som din.
Hedgehog in a storm - för att du är världens coolaste mamma och skriver inlägg som ofta får mig att le...och ibland skratta hysteriskt.
Vida - för klokhet som aldrig verkar ta slut.
Babilou - för att du har överlevt bloggvärlden sedan 1998(!) och ofta imponerar med dina vackra bilder av vår helt vanliga vardag. Keep it up!

Så - hit me med 7 frågor...jag har all tid i världen att svara här hemma under filten. Dricker lite varmt vatten med ingefära så länge.

PaPpA

Fina pappa, idag är det din dag. Bara din.
Miljontals kramar på din födelsedag!
Saknar dig!

måndag 25 januari 2010

xXx

I don't want a broken heart
'cause I'll loose the pieces

Snabba Cash...och Joel.

Jag fullkomligt älskade boken, och förväntningarna igår när jag satte mig i biofåtöljen var skyhöga. Men vilken film!
Känslan i kroppen när jag lämnade salongen var inte i närheten av skön, snarare obehaglig. Daniél Espinosa har verkligen lyckats få fram den brutala och smått äckliga känslan som jag så många gånger kände när jag plöjde igenom boken. Under två timmar fick han iallafall mig att sitta som på nålar och omvartannat bli otroligt berörd, hålla för ögonen, rysa och gråta...det är brutalt, blodigt och hemskt men så vansinnigt bra! Gå och se den, det är det enda jag har att säga.
Idag är det jag som går direkt från jobbet till närmaste bokhandel och inhandlar Aldrig fucka upp. Märkligt hur man kan längta efter en tidig kväll i sängen för att få börja läsa en bok...
Och Joel Kinnaman som JW...hjälp. Snygg är bara förnamnet...och singel är hans efternamn, om man nu ska tro på det senaste skvallret. Man slutar aldrig att förvånas.

lördag 23 januari 2010

Gammal vänskap rostar aldrig...

Det är intressant det här med vänner. Vänner man den ena dagen står nära för att tappa nästa. Vänner man svär att aldrig släppa, men som man aldrig ser igen. Vissa vänner är man ett med, tappar och inte tror att man någonsin ska hitta igen.
Malin är en sån vän. Som små satt vi bokstavligen ihop. Växte upp i samma by, gick i skolan ihop, lekte på fritiden, tjuvrökte, blev tonåringar ihop och gick på folkparken och diggade till Trance Dance och Lili & Susie.
Med åren förändrades vi dock. Gled isär. Våra kommande och totalt olika liv och och valet av varsin gymnasieskola gjorde att vi tappade varandra, något som jag då trodde skulle vara för evigt.
Men icke...för nu har vi hittat varandra igen. Vi bor båda i huvudstaden, lever totalt olika liv och har inte alls mycket gemensamt. Men på något sätt känner man ändå att hon finns där, min gamla vän som jag har sjungit Oh mama och På egna ben med så många gånger. Min vän som jag i smyg tittade på Terror on Elm Street med, och som jag hjälpte att uppfostra en nalle vid namn Frans-Bertil med.
Idag läste jag ett av hennes blogginlägg och blev otroligt glad. Glad över hennes fina ord, men även glad över att inse att hon är lika tacksam som jag över vår nygamla vänskap.
Malin - sluta aldrig vara du!

Nu är det dags att ladda om för fest hemma hos min andra underbara barndomsvän. Ni som har hängt här ett tag känner ju henne nästan och vet att vi knappt kan leva utan varandra.
Ett glas vin när klockan är fyra på eftermiddagen är väl ok?
Foton privata. Flottfärd på Klarälven för snart 20 år sen och 30-årsfest förra året. Samma vackra modeller. :)

Glad och rörd

När jag kom hem igår låg det ett litet paket på min hallmatta. Jag kände inte igen handstilen, jag har inte beställt något, och hade därför inte ens tid att ta av mig jackan innan jag öppnade. Ja, jag är världens mest nyfikna människa.
Förstår ni hur glad man blir när man får ett paket från en person man inte känner, aldrig har träffat men som man har följt och haft kontakt med länge via sin blogg? När man hittar ett kort i paketet med texten "Tack för all pepp!" och en fin present i form av ett iPhone-skal med glada hjärtan på!?
Tusen tack fina Pernilla - du anar inte hur mycket det värmer! Jag kommer garanterat att fortsätta följa (och uppmuntra...) din träning och din kämpaglöd inför din första halvmara...om jag inte springer själv den 11 september står jag utan tvekan bredvid och hejar! Stor kram till dig!

fredag 22 januari 2010

It's Friday I'm in love!

Stripchair-debuten avklarad. Sköna Petra spred obegränsat med energi i salen, min kära vän S var ett perfekt sällskap och svetten rann. Skön musik, en nedsläckt sal och mer höfter än under en hel Elvis-konsert...jag är fast!
Har ni inte testat den här skönt ohämmade och energifyllda träningsformen - gör det nu! Platsen är Balance City, och tiden är fredagar klockan 17.35.
När jag kom hem fylld med ny energi hittade jag dessutom ett par glada överaskningar på hallmattan...berättar senare!
Foto privat. Helena in action. Super-Soffi bakom kameran.

Time for stripchair...

...bring it on!
Foto privat. Skönaste guldskorna från Reebok.

Tack...

...för era kommentarer på mitt inlägg igår. Det är sådana som ni som gör bloggandet meningsfullt. Ärliga och fina människor!

Idag har jag en ledig (well...jobbledig) fredag som började med att jag utan klocka vaknade 06.30...liiite tidigt kanske, men har min kropp sovit klart så har den...ingen idé att försöka sig på en fight mot den då. Huvudvärken ligger och smyger i pannan efter en kort men trevlig fest igår.
Dagen är fullproppad, inte helt oväntat. Frisör, träning, kiropraktor (äntligen!) och stripchair (ska försöka mig på ett par bilder...) står på agendan och kvällen är än så länge vigd till soffan för att ladda inför årets hittills bästa fest imorgon. Bästa vännen bjuder in till klassisk förfest - 17 sköna människor i en lägenhet med efterföljande utgång - längtar!

Vad hittar ni på idag?

torsdag 21 januari 2010

Vem är jag för er?

Det är ju rätt intressant det här med bloggar. Med bloggare. Med Helena, alias bloggaren Helena. Bloggaren Helena som tolkas, analyseras och granskas endast via text och stillbilder. Läskigt när man tänker på det...
Jag får en hel del reaktioner och kommentarer på det jag skriver. Oftast uppskattar jag dem och får energi av dem, andra gånger förstår jag ingenting. Vem tror vissa att jag är? Hur uppfattas jag egentligen jag där ute?

Läs kommentarerna nedan (som jag fick på ett och samma inlägg) och hjälp mig att förstå hur två människor kan uppfatta mig så otroligt olika?

"Hittade din blogg genom Maraton-Petras försorg och har läst... ähum... alldeles för länge. :) Att ditt liv är komplicerat förvånar mig inte, men oj vad positivt "komplicerat" är i det här fallet. Aldrig någonsin har jag läst om någon i bloggsfären som har en bredare och mer färgsprakande personlighet än vad du har; tro tusan att det blir kollisioner med den gråa omvärlden ibland."

"Du lever så tråkligt o okomplicerat liv som man kan ha!!! du skrver bara om att du gråter och om väder!!! ytligt o fasadlikt väldigt okomplicerat o tråkigt!!! hjääääsp!!!" (ledsen för stavfel, men jag citerar bara...)

Är det bara jag som tror att den ena personen har en lite mer positiv syn på livet i det stora hela än den andra..? Och behöver jag ens nämna att den senare av de två är en anonym kommentar?

Vem är jag för er?

Excentriska chins...

...som dödar hela överkroppen följs bäst upp med ett glas rött har jag hört.
Balans i livet...eller hur var det nu?
Foto privat. 5-årskalas i Volvo Showroom, Kungsträdgården. Berättar mer imorgon.

Stans godaste lunch?

Kyckling med allt gott man kan tänka sig...rotfrukter, spenat, avocado, senapskesella...mums!
Uppladdning inför träning pågår!
Vad gör ni?

Bio med garanterad feelgood

Igår var det dags för min tredje bio för månaden (jag vet, jag är beroende), det var förhandsvisning och det bjöds på It´s Complicated med Meryl Streep, Alec Baldwin och Steve Martin. Hade sett trailern innan och misstänkte att det skulle bli ett par roliga timmar i biofåtöljen...men det visade sig att jag, trots höga tankar, gravt hade underskattat filmen! Både jag och C skrattade så att vi halvt kiknade och det blev verkligen en underbart skönt avbrott från den gråa Stockholms-vintern och det tunga.
Ni måste gå och se den helt enkelt (premiär imorgon!), det är en fantastiskt rolig film som garanterat lämnar glada spår i själen. Meryl Streep och Alec Baldwin är verkligen helt strålande!
Att jag dessutom fick se den med min absolut bästa vän var liksom bara grädde på moset.
Ett bra slut på en onsdag in the life of Helena.
Bilden lånad här.

onsdag 20 januari 2010

Ibland undrar man ju...

...om han där uppe väljer passande filmtitlar till mitt liv..?
Förhandsvisning på g!

Äntligen kom tårarna

Jag har äntligen gråtit. Jag har gråtit och min kropp gör ont.
Beskedet till jobbet i måndags träffade mig otroligt hårt, som ett slag i magen, men mina tårar fann inte vägen ut...vet inte varför. Antagligen var det för svårt att ta in, så ofattbart att det blev totalt overkligt. Det händer inte sådana här saker så nära. Det gör inte det.
Men nu. Nu har jag gråtit. Linus pappa har berättat, och han har gjort det ärligt och verkligt.
Jag går sönder, och jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns för familjen, de som inte "bara" är kollega med Linus mamma.
♥ Jag tänker på er ♥

tisdag 19 januari 2010

. . . . .

Life
it happens
..............................................................

Dance the night away!

Favoritskorna är på, nu väntar en timme energiboost i form av dans med Niklas Modig! SATS Hötorget, tisdagar 18.30 - the place to be för att rensa huvudet...

Öm...

Hela min överkropp är helt öm, som ett stort vandrande blåmärke. Inte direkt träningsvärk, snarare träningsmatthet. Underarmarna är så slut att jag ofrivilligt har bytt handstil, och tar jag ett djupt andetag känner jag av varenda liten muskel runt bröstkorgen. Aj.
Anledningen? Kolla här. Bulgarian bags - det kan vara den märkligaste träningsupplevelse jag har varit med om, och jag överväger verkligen att slänga ut en sisådär femtonhundra spänn för att ha en egen att svinga runt med på min gräsmatta i sommar...
Bilden är lånad här.

måndag 18 januari 2010

Några tusen ex av mig...

...finns nu i väldigt många brevlådor...
Fitness Magazine nr 2 är snart ute i butik!

Lev nu.

08.11 idag kom larmet.
Jag omvärderar plötsligt det mesta och tänker på dem som den här gången är ofattbart nära. Önskar jag kunde göra något, vad som helst.
Känner mig maktlös och handfallen.

MåNdAg...

...och jag har sovit oavbrutet hela natten och är utvilad! Har redan kickat igång dagen med en härlig morgonpromenad utan att förfrysa varje del av kroppen. Stockholm är mildare och äntligen fick jag känna grus och asfalt under skorna igen - underbart!
Nu är frukosten i magen, jag ska hoppa på bussen till jobbet för att köra en timme på crosstrainern och sen iväg på plåtning(igen)! Later!

Ha en fantastisk måndag!

söndag 17 januari 2010

...FeELiNgS...

Jag har lovat mig själv. Jag måste sova. Nu.
Men hur ska man kunna det när huvudet är fullt med bus och kroppen vill skutta?

Weeeehoooo!

Energin är tillbaka! 17 timmars sömn på två dygn och resten av tiden i mysbrallor och raggsockor, så var ordningen återställd.

Nu återvänder jag till huvudstaden igen och ser fram emot en mer än kul vecka med plåtning, jobb, förhandsvisning av It´s complicated, träning, 5-årskalas med mitt andningshål Studio Paus, Strip Chair-debut på Balance och en klassisk förfest hos min bästa vän med efterföljande utgång. Är rätt säker på att jag hinner klämma in ett par saker till också. Jag är väldigt sugen på att se Snabba Cash t.ex...ska bara hitta ett lämpligt sällskap.
Fr.o.m. nu lovar jag dock mig själv att sova lite mer. Fyra-fem timmar per natt är inte enough, punkt slut.

Ge er själva en skön söndag - det är ni värda!
Foto privat. Modet på landet.

lördag 16 januari 2010

Älskade och efterlängtade rynkor

Hur stor kärlek kan man känna till sin mormor?
Jag älskar att vara hemma i Dalarna och kramas. Älskar.
Foto privat. Mormor idag efter några timmar i tv-fåtöljen.

Välbehövlig ljusterapi

Igår var det alltså dags för ljusterapiIglo Ljuscafé. Tastecasting.se bjöd in mig och jag var inte sen att tacka ja... Vem behöver inte lite ljus såhär mitt i mörka vintern?

Tillsammans med 15 andra bloggare och twittrare (när får vi se det ordet i Svenska Akademiens Ordlista?) spenderade jag en timme i Iglos ljusrum, och det var verkligen ljust. Första spontana reaktionen var att man ville ha solglasögon på sig, men man vande sig efter en stund.

I ljusrummet bjöds det på lunch - açaí na tigela - en supergod sorbet gjord på det brasilianska superbäret açaí, äppeljuice, lite honung och guaraná.
Açaíbären växer i Amazonas och är extremt rika på antioxidanter, mer än dubbelt så mycket som i t.ex. blåbär. Förutom antioxidanterna innehåller bäret både omega 6 och omega 9, vilka båda sänker halten av det onda kolesterolet i blodet, och samtidigt främjar halten av det goda.
Det innehåller också mängder av vitaminer, mineraler och livsnödvändiga aminosyror.
Nyttigare än nyttigast med andra ord (läs mer om açaí här!)!

Sorbeten serverades med skivad banan och ekologisk granola. Riktigt riktigt gott, men kanske lite för lite mat för att få kallas "lunch" i mitt liv. Dock kan jag mer än gärna tänka mig det som ett mellanmål.
Det jag verkligen gillar med açaípalmen är att den är s.k. non timber product, vilket innebär att ingen regnskog behöver skövlas för att man skall kunna odla. Efter mina vandringar i fantastiskt vacker primary rainforest (orörd regnskog) i Amazonas för ett år sen säger jag bara tack för det!

Så hur fungerade då ljusterapin? När jag satt i ljusrummet kände jag mig självklart piggare än när jag kom in, det är liksom lite svårt att vara trött i det extrema ljuset man bjöds på. Vi blev dock förvarnade om att man kunde bli lite trött de närmaste timmarna efter, men att man efter 3-4 timmar sen skulle bli piggare.
Jag somnade för första gången på ett år på bussen ett par timmar senare, och kan inte säga att jag blev märkbart pigg senare på dagen heller. Det kan i och för sig bero på att jag hade ett stort minus på mitt sömnkonto, och kanske inte var den bästa testpersonen...(inte helt vanligt att jag sover 10 timmar som jag har gjort inatt...)
Jag skulle dock mer än gärna testa igen, Iglo är öppet fram till mars så det är inte omöjligt att jag droppar in där för en fika någon dag!

All in all är jag nöjd med lunchen. Det var intressant att testa ljusrummet och jag har onekligen fått lite nyfiken mersmak, açaísorbeten var mumsig och det var kul att träffa några av alla mina bloggvänner där ute.
Stort tack till Tastecasting.se såklart!
Foton privata.

fredag 15 januari 2010

Omstart

Efter en jobbledig fredag som fyllts med hemmafix, ljusterapi (berättar mer imorgon) och träning sitter jag nu på en avkopplande och näst intill folktom buss mot Dalarna.

Har jobbat ganska mycket den senaste tiden och dessutom haft fritiden i almanackan fullklottrad med en massa roliga saker. Hur roliga de än är och hur bra jag än trivs med mitt liv för tillfället får jag ibland inse att även min energi har en gräns. Jag är ingen superwoman, hur gärna jag än vill tro det ibland... Visst, lite mer energi och ork än genomsnittet har jag, men det finns ingen gigantisk och outtömlig tank gömd på min rygg...tyvärr.
Mitt bästa recept när jag har öst på lite för mycket under lite för lång tid är att stänga in mig hemma, dra på mig mysbrallorna och lägga mig i soffan. Nu är det dock så att jag har lite för många små projekt som ligger och försöker ta min uppmärksamhet där hemma, så då finns bara en sak att göra, och det är att packa en väska med stickning, spikmatta och raggsockor och åka hem till moster i det lilla pepparkakshuset i backen hemma i Dalarna. Kan knappt vänta på att få komma fram...

Vad gör ni för att ladda om och fylla på med ny energi?

Avatar....ized

Jag hade verkligen en helt fantastisk dag igår!
En arbetsdag helt utan problem (trivs så himla bra på jobbet och det är underbart!), äntligen träning med min bästa vän (men BodyCombat var tråkigt helt plötsligt...why!?) och efter det sushimiddag med en vän jag inte sett på länge.
Dagen avslutade jag med 2 timmar och 40 minuter i biomörkret för att se Avatar 3D. Förväntningarna var minst sagt höga efter att alla jag känner som har sett den har sagt att det är en av de största filmupplevelser de har varit med om.
Alltså, jag vet inte vad jag ska säga. Hela filmen kröp liksom in i hela min kropp och jag satt där totalt bortkopplad från världen och uppfylld av en skum känsla från början till slut. Glädje blandades med sorg, hopp med uppgivenhet och ilska med lycka. Den här filmen är så mycket mer än en animerad historia om blåa varelser på en annan planet.
Vissa scener i filmen grep tag i mig extra hårt. Ni som har sett den vet vad jag menar om jag nämner en av de första skogspromenaderna när Jake blir totalt täckt med "the good spirit" i form av lysande manetliknande flyfän. Så vackert och så mäktigt, total kärlek. Jag ryser nu när jag tänker tillbaka på det...

Ni som inte har sett den - gör det. Ni kommer säkert precis som jag vilja flytta till Pandora, lära er att prata na'vi och ha en egen flygande varelse som styrs med hjälp av tankekraft.
Avatar är som en dröm man inte vill ska ta slut.

torsdag 14 januari 2010

A match made in heaven

Undrar om någon tänkte specifikt på mig när nya arbetsskorna beställdes? Mer matchat än såhär blir det liksom inte.
By the way... Adidas Clima LS Motion är ett par vansinnigt sköna skor!

Det finns alltid de som har det värre

06.45 i köket på jobbet. Jag står med min andra kaffe för dagen, fjärde morgonen med uppstigning innan 05.00 på morgonen.
Jag är så vansinnigt trött idag yttrar jag till en kollega.
Jag har varit konstant trött sen 2003 är hans svar.
Perspektiv.

onsdag 13 januari 2010

Domen

Konsulterade en av mina kollegor igår för att försöka reda ut den diffusa smärtan i mitt högerben. Jag blir snart galen av att inte få springa och måste få veta varför det känns som om någon ger mig elstötar i hela benet när jag sätter foten i marken i ett löpsteg.
Lyxigt nog kryllar det ju av kunniga människor på jobbet och en av dem är sjukgymnast. Efter en knapp halvtimme och diverse tryck, kläm, stretch och funderande kom han fram till följande:
Områdena kring ländkota L3, L4 och L5 är väldigt ömma, vilket tyder på att det är ett par nerver som förmodligen ligger i kläm. Anledningen är för dålig styrka i bål och ländrygg, och on top är jag för stark i framsida lår (och sjukt stel!) jämfört med baksidan. Så vad innebär då detta?
Jo, när jag springer tar min coremuskulatur slut snabbare än benen, vilket innebär att bålen tillslut inte orkar hålla kroppen som den ska, utan det blir obalans i hela höft - och ryggslutspartiet. Kotorna hamnar något snett och nerverna kläms, vilket kan stråla ner i benet.
Lösning? Fokus på bålträning och baksida lår, plus stretch av höftböjare/framsida lår 3 ggr per dag. Tänk om det är så enkelt...hur underbart skulle inte det vara?
Snälla, håll tummarna - marklyft och pilatesbollen, here I come!

tisdag 12 januari 2010

Plötsligt löparsug!

Mitt i smällkalla vintern och den ofrivilliga löparvilan blev jag
akut sugen på att anmäla mig till Lidingöloppet! 3 mytomspunna och kuperade mil som en sen födelsedagspresent till mig själv i september...kan det bli mycket bättre!?
Någon av er som ska springa?

Bloggat från min iPhone

måndag 11 januari 2010

Spårlöst...

Så enkelt. En bortadopterad dotter. En pappa som skall letas upp. Man vet att de kommer att hitta honom, det är liksom hela programidén.
Ändå kommer det så kopiöst mycket tårar. Gråter som ett barn...jag går och lägger mig.
♥Love you dad!♥
Foto privat. Jag och pappa på min 30-årsfest. Kommer aldrig att glömma att han var där.

Sunshine on a cloudy(?) day!


Åh - jippi vilken härlig start på veckan!
Jag har fått en inbjudan från Tastecasting att vara med på en açaílunchIglo Ljuscafé på fredag! Det ska verkligen bli otroligt kul och spännande att se hur det känns med lite solsken såhär mitt i vintern...och minst sagt välbehövligt!
Någon som har testat ljusterapi?
Lovar att komma med en utvärdering hur det känns...

söndag 10 januari 2010

..!


Sökorden ljuger aldrig

Att ha lite koll på besöken här på sidan är lite kul ändå. Det är roligt att se hur många besök man har per dag, få utpekat på en karta i vilka länder och städer ni finns och hur länge ni stannar här inne. Lite läskigt, visst, men mest kul.

Man kan ju fråga sig om det är en slump att sökorden som har tagit läsare hit till min blogg är bl.a.: "att vara förälskad", "attraktion", "är attraktion kärlek", "attraktion förhållande", "förälskelse pirr", "att bo ensam", "förälskad svårt nära", "förhållande versus relation" (den personen stannade i över 12 minuter!), "intellektuell otrohet", "vad är bedragen" (ett besök på drygt 16 minuter...), "kärlek+ex", "när attraktionen är borta" och "när blir förälskelsen vardag"?

Har jag sagt att jag är en hyfsat stor tänkare och att jag lägger en del tid på att fundera över livets gåta? Känns tryggt att jag inte är ensam iallafall.

Skönt morgonsällskap

Startade min dag med en timme i det här sällskapet...
Hur har er dag börjat?

lördag 9 januari 2010

Blind kollega eller verklighetsfrånvänd självbild?

"F*n vad vältränad du ser ut" fick jag höra av en kollega härom veckan.
"Ja, jag är ju så sjukt stark" var mitt självklara men smått ironiska svar.
"Nej, du ser inte så stark ut, men vältränad"
Han måste ha missat min spruckna t-shirt som satt som en trasa på min kropp och vet förmodligen inte vem min (well...imaginära) bror är. Jag - inte stark? Give me a break... ;)
Foto privat. Träning nummer två av två idag. Känner mig iallafall starkare än någonsin, skit i hur det ser ut!

Freezing capital

Stockholm är faktiskt ganska kallt nu. Skulle faktiskt kunna sträcka mig till att säga att -17 grader i den här staden faktiskt är väldigt kallt. Bitande.
Min planerade morgonjogg till jobbet imorse byttes därför smått ofrivilligt ut mot bussen. Lyxigt nog har jag ju allt jag behöver för att bli svettig på jobbet, så väl framme blev det 20 minuter på crosstrainern (gillar den mer och mer!) och en halvtimme på cykeln (vi är nästan bästa vänner nu). Det är inte som att springa, men jag intalar mig själv att löparvilan är mer än bra för min kropp...

Efter träning och bastu bjöd jag mig själv på gröt och DN, och hittade till min glädje årets nomineringar till Guldbaggen. Måste ju erkänna att jag är lite svag för prisutdelningar á la Guldbaggegalan och Oscarsgalan, hur ytligt och obetydligt det än må vara. Jag gillar liksom att sitta där och fälla glädjetårar i soffan, bli rörd och se hur lyckliga de blir när människor som så totalt brinner för något får uppskattning för sitt hårda arbete. Det är verkligen en speciell känsla!
Årets stora filmer verkar vara Män som hatar kvinnor, Bröllopsfotografen, I taket lyser stjärnorna och Prinsessa - fyra helt fantastiska men också totalt olika filmer. Jag gillade verkligen dem alla fyra, och utgår ifrån att vi får se både Noomi Rapace och Björn Starrin hålla tacktal under galan. Måndagen den 25 januari är det dags och då sitter iallafall jag klistrad i soffan.
Vilken är er svenska favoritfilm under 2009?

.perspektiv.

dOn´t tAke LiFe so seRiOuSly,
iT iSn´t peRmaNenT.

fredag 8 januari 2010

Dr Parnassus...du driver mig till vansinne

Filmen hann inte ha premiär innan han lämnade oss, och det är onekligen smått overkligt att se Heath på duken igen. Man ryser liksom när han dyker upp första gången...
Att man dessutom har lyckats klämma in Jude Law (finns det någon gräns för hur vacker man kan bli?), Johnny Depp och Colin Farrell i samma film är ju nästan lite för bra för att vara sant, iallafall för ögat (att de hamnade där för att rädda filmen p.g.a. Heaths död hör inte hit...).
Men snälla - kan någon förklara för mig vad Terry Gilliam vill säga? Eller är det bara jag som sitter som ett frågetecken efter två timmar av fantastiskt vackra, men ack så förvirrande, scener?

Tre alternativa mil

En av fördelarna med att sitta inomhus och pressa sig själv på en cykel i tre mil är att man får lite (läs: a lot) mental träning på köpet. Men vad gör man inte för lite svett och endorfiner när löpningen ligger på hyllan?

Vad äter jag egentligen?

Fick en fråga från en läsare härom dagen, som bad mig att skriva lite om hur man balanserar sin kost för att ge kroppen det bästa. Tänkte lite på det under min morgonpromenad idag, och kom fram till att jag inte vill sitta här med min pekpinne och säga till er vad ni ska och inte ska äta, men att jag mer än gärna delar med mig av vad jag äter. Anser mig själv äta väldigt bra och balanserad mat och min kropp mår fantastiskt bra av det!

För det första förespråkar jag att man ska välja så rena råvaror som möjligt, mat som har genomgått så få processer som möjligt, och jag undviker halvfabrikat så långt jag kan (ok, en och annan proteinbar slinker ner när kroppen skriker efter energi, men that´s about it...).
Jag är smått rädd för e-ämnen och efter Den hemlige kocken och outtröttligt granskande av innehållsförteckningar har jag lärt mig vad jag inte ska ge min kropp. Bra mat är så lättillgängligt idag och dessutom inte speciellt mycket dyrare, så valet för mig är mer än enkelt.
Tänkte dock koncentrera mig på min frukost i det här inlägget och återkommer till de andra målen längre fram.

Eftersom jag ofta promenerar eller tar en långsam joggingtur innan jag äter mitt första mål (bortsett från min shot med aminosyror som slinker ner innan) så känner jag att en lite "matigare" frukost i form av gröt är perfekt! Jag äter nästan alltid gröt och tycker att det är vansinnigt gott. För ett tag sedan bytte jag dock ut mina havregryn mot Saltå Kvarns dinkelflingor. De blir inte lika "kladdiga" som havregryn kan bli, lite mer tuggmotstånd vilket jag gillar.
På gröten har jag alltid frukt eller bär (idag blev det mammas blåbär, päron, banan och sharon), rostade kokosflagor från Biofood, en massa kanel och någon form av nötter eller frön. Eftersom jag är laktosintolerant blir det sojamjölk på istället. Till gröten äter jag alltid ett kokt ägg (två om jag är tokhungrig), för att stilla proteinbehovet och för att ägg är bland det godaste jag vet!

Frukosten är mitt första av ca 5-6 mål under dagen och jag står mig på den ungefär tre timmar innan det börjar kurra i magen igen...
Japp, det var en frukost á la Helena. Questions?
Foto privat. God gröt i en glad tallrik.

torsdag 7 januari 2010

~*~

Ok, det gör lite ont...det gör det.

Mitt ben alltså. Det är något som inte stämmer med mitt högerben...bara att konstatera.
Jag började känna av höger höftböjare/rumpa/knä innan jul och vår kiropraktor på jobbet (lyx!) avrådde mig, efter att ha konstaterat att hela min höft är sned och iliopsoas är spänd som en fiolsträng, från löpning under ett par veckor. Sagt och gjort - dock med ett stort hål i löparsjälen - jag vilade från min drog.

Har nu börjat jogga till jobbet, en sträcka på knappa 5 kilometer och det känns bra. Joggar verkligen sakta och ligger på en hastighet på nästan 7 min/km...snigelfart alltså. Mest för att jag vägrar buss och tycker att promenad är boring.
Hur som helst. Idag kände jag att det var dags. Dags att testa benet. Drog iväg till gymmet imorse, cyklade först en mil för att värma upp och ställde mig sen på löpbandet. 5 kilometer avverkades i hyfsat tempo och klockan stannade på 21,45.
Men det gör ont i mig att tvingas erkänna att benet faktiskt inte är bra. Det är minst sagt frustrerande att känna att flåset orkar ligga i 16 km/h-tempo men att det plötsligt är ett envist ben som säger stopp. Tröttsamt!
Well - nu måste det bli ordning på det här. Kiropraktorn skall bokas in och hon ska få utreda det här en gång för alla. Jag vill ju springa och det är bara 79 dagar kvar till Prague Half Marathon, och ännu viktigare - 149 dagar till min första mara. Tvingas jag stå bredvid i år också blir jag tokig.

Tokig är inte i linje med mitt 2010 - dags att styra upp!

onsdag 6 januari 2010

Har hon slutat träna eller?

När jag går tillbaka här i bloggen och läser vad jag har skrivit om på sistone ser jag att jag har skandalöst få inlägg om min träning...lite märkligt med tanke på att träningen upptar en rätt stor del av mitt liv. Det är ju inte så att min lilla hög med skor står och samlar damm och jag har gått och blivit någon soffpotatis direkt. Nej, det är faktiskt precis tvärtom.
2010 andas faktiskt mer träning än något tidigare år tror jag. Förutom att jag har bett en kollega om hjälp att äntligen styra upp min träning på riktigt, har jag redan följande träningsrelaterade händelser, förutom mina "vanliga" träning varje vecka, inbokade (de inom parentes inte spikade...) i kalendern. Det kommer garanterat att bli fler!

13 januari - träningsbloggträff med Activio-spinning. Initierad av Cizzi och Terese - kul!
18 januari - något jag inte kan berätta men som kommer att synas längre fram...
21 januari - Helena i en tidningshylla nära dig...
30-31 januari - Nike Convention 2010 - 9 klasser på två dagar. Äntligen! Förra året var det helt lovely!
27 mars - Prague Half Marathon. Underbar helg med fina Petra och Milla - längtar!
17-18 april - Blogger Boot Camp. Missade förra året, men nu är det revansch!
5 juni - Stockholm Marathon. Ska jag klara det under 4 timmar? Förlåt, jag ska klara det under 4 timmar!
(14 augusti - Midnattsloppet. Kan jag verkligen missa det bästa milloppet i år igen? Tid att slå: 47,18.)
(11 september - Stockholm Halvmarathon. Tredje gången gillt...slipa tiden med en dryg minut och klara det under magiska 1,35 den här gången?)
23-24 oktober - ett helt galen idé och en fysisk prövning size GRANDE som jag inte har spikat...måste få återkomma.

nej, jag har inte slutat träna...och lovar att jag ska bli bättre på att skriva om min träning, om ni vill?


Citius, altius, fortius - 2010, here I come!
Foton privata.

K.ä.r.l.e.k.

En bästa vän, två par raggsockor, gott kaffe och kilometervis med garn. Jag mår bra.
Foto privat. Min soffa i detta nu.

!!!

tisdag 5 januari 2010

Nu är det slut...

Slut på min 12-timmars maratondag på jobbet.
Slut på energin efter en vansinnescykling och lek med en tung kettlebell.
Slut på längtan efter min soffa.

Stolthet & fördom på tv och rökt lax på tallriken - dagens bästa slut.

Morning glory...

Löpning till jobbet i -12, en varm bastu och världens godaste
gröt...kan tänka mig bra många värre sätt att starta dagen på.
Hur har ni kickat igång er tisdag?
Foto privat. Mitt andningshål varje morgon.