Ledig fredag!

Jag har en ledig fredag framför mig, men den är allt annat än oplanerad...
Ska snart ge mig iväg till Blodcentralen och lämna blod, fick ett sms om att det är brist på min blodgrupp så jag drar mitt strå till stacken. Passar på att ta en vilodag från träningen också, det är inte jättebra att träna och lämna blod samma dag.
Vid 11 kommer min söta kusin ner från Dalarna. Utan mamma har hon tagit bussen ner för att gå på casting för en musikvideo. Hon är speciell min kusin, hon kommer att bli något stort, det vet jag. Hon har ett driv som är få förunnat, och det kommer att ta henne längre än hon tror...
En dag på stan med henne blir det, sen möter vi upp lillebror för en fika och jag kommer att avsluta fredagen med konsert, min tredje den här månaden.
Filadelfiakyrkan (av alla ställen!?) är platsen, Heather Nova är den som ska värma mig i kylan. Senast hon var i Sverige var 2005, och då satt jag på Cirkus och grät när jag såg henne. Ser verkligen fram emot att få se henne igen!

Hoppas att ni får en underbar fredag!
Foto privat. Min älskade kusin hemma på gatan i Dalarna.

-0,45 kg på 6 minuter

Nej, det är ingen mirakelbantningskur jag pratar om. Bara lite hederlig blodgivning. Idag var det äntligen dags, och det var skönt som alltid, både för kroppen och samvetet.
Snälla alla friska och krya människor där ute, ta chansen att göra en insats och börja dela med er lite av er själva. Jag vet att långt ifrån alla får eller kan ge blod, men de som kan tycker jag verkligen ska ge det en chans. Det råder nästan alltid blodbrist och när man läser historier som denna känner man sig stolt över att man bidrar med det lilla man kan.
0,45 liter tre gånger per år. Det är inte mycket för oss friska, men kan vara skillnaden mellan liv och död för andra.
Foto privat. Tack söta Eva på Kungstappen för att du vågade dig på min kamera!
Mer info på www.geblod.nu

A piece of me...

Jag har i hela mitt liv haft smått blodskräck. Blir illamående av att se större sår, operationer på tv eller film och undviker gärna att lyssna när någon berättar om olyckor och skador. Tuppade av när jag en gång tog bort stygn från mitt sydda knä, höll på att kräkas när jag för ett par år sen såg en gammal man bli påkörd mitt i Los Angeles och för inte alls längesen svimmade jag i en biosalong.

När en kollega för några år sedan frågade mig om jag ville bli blodgivare skrattade jag därför mest och tänkte att det aldrig skulle kunna bli verklighet. Inte nog med att jag ska utsättas för blod, jag ska också frivilligt bli stucken i armen med en nål grov som en virknål!? Nej tack.
Efter närmare eftertanke och efter att ha insett vilken blodbrist det ofta råder i Sverige (ibland får t.o.m. planerade operationer ställas in...) omvärderade jag och fick en idé om att blodgivningen skulle kunna fungera som lite terapi och att jag kanske skulle bota min skräck genom att regelbundet matas med det obehagliga...
Sagt och gjort. Livrädd följde jag med henne till blodcentralen, gjorde en massa tester och ett par veckor senare var det dags att lämna mina första 4,5 dl av mitt eget blod. Skakis och lite yr, men jag tog mig igenom det.

Nu har det gått nästan 8 år sen första gången och jag har lämnat åtskilliga liter med blod till bättre behövande. Istället för att vara rädd längtar jag till nästa gång jag får komma dit, lägga mig och slappna av en stund, bli omhändertagen av en snäll sköterska, ge bort 10% av mitt blod och sedan fyllas av ett totalt lugn i hela kroppen (känslan är väldigt lik den som infinner sig efter ett hårt träningspass). Att blodet sedan analyseras och testas för allvarliga sjukdomar ser jag bara som en bonus, en gratis extrakoll av min kropps välmående.

Det är snart dags att lämna igen, kallelsen kom idag.
Nu undrar jag om det är någon av alla er bloggläsare som vill följa med, göra en insats och bli blodgivare?
Planerar att besöka min blodcentral under vecka 32, och det vore verkligen kul om jag kunde värva och få med mig ett gäng härliga människor som är redo att ge bort en liten del av sig själva.
Vill du vara med och rädda liv? Maila mig eller lämna en kommentar på det här inlägget. Läs mer om blodgivning på http://www.geblod.nu/.
Foto privat.