Vill du ha en egen kettlebell?

Jag har sett en tendens lite här och där...fler och fler tar till sig kettlebellsträningen, och det som vissa kanske trodde var en fluga för ett par år sen visar sig snarare växa sig större och större...

När jag gick min instruktörsutbildning i september passade jag självklart på att köpa med mig en egen liten barbapapa hem. En "riktig" competition kettlebell med lite större greppyta än en "fitnesskula". Passande nog var min vikt just rosa, men jag tycker nog att de blåa, gula och gröna är minst lika fina...

Eftersom jag har känt av stämningen därute vill jag självklart ge er chansen att till rabatterat pris klicka hem en egen kettlebell, och det såklart från fantastiska Spartan Kettlebells, där jag själv har gått mina utbildningar och köpt både min rosa kompis och min bulgarian training bag.
Klicka er in på webshopen, skriv in Helena i kupongfältet, och vips så får ni 15% rabatt! 
Detta gäller dessutom inte bara för redskapen, utan även för utbildningarna...och där finns det verkligen pengar att spara!

Vaska fram julklappspengarna och ge dig själv en liten januaripresent som räcker hela året..!
Foto: Privat. Jag och min barbapapa, september '10.

Skönont

Stelheten i mina ben efter löpningen igår är ju inte av denna värld...tänk vad kroppen hinner glömma mycket på 10 dagar.
Min tractus iliotibialis är garanterat den som känns mest och värst, så min vän foamrollern och jag har redan haft två dejter nu innan lunch.
Vansinnig (alltså, vi snackar illamående...) smärta, men samtidigt otroligt skönt att känna hur den obehagliga känslan på utsidan av låret försvinner och övergår i en skön värme...och känslan efteråt är helt magisk. Mjuk som en katt...typ.
Någon som har fler (o)sköna tips för ett stenhårt tractusband?
Foto: Privat. Min älskade, hatade rulle.

Tronskifte

Nu är det äntligen gjort. Mina trogna följeslagare har pensionerats, och en ny generation har tagit över. Adidas får fortsätta att ta mig mot nya mål, och det är ingen lätt uppgift som hänger över mina nya vänner. Halvmilstiden ska putsas med 1 minut innan jul, miltiden vill ner under 40 och kanske springer vi maran ihop i vår...

För att belöna mig själv efter en snart avklarad (ofattbart!) höst gav jag dessutom mig själv ytterligare en present i veckan. Jag visste ju att jag skulle ta mig igenom den här perioden, men jag visste nog inte hur mycket energi och tid det skulle kosta. Magkatarr och bihålleinflammation har satt lite käppar i hjulen längs vägen,  men med lite insikt och nedvarvning är jag nu helt på banan igen!
Sista tentan för hösten väntar imorgon, och innan jag faktiskt vet att jag har klarat den har jag alltså köpt en belöning till mig själv, en efterlängtad present i form av en Garmin 405. Jag har länge velat ha en GPS-klocka för att kunna mäta distans och hastighet, mest för att lära mig att hålla ner tempot, och nu är den äntligen min! 

Tekniksvag som jag är älskar jag den redan, och igår gav jag mig ut på min testrunda. Lufsa runt Djurgårdsbrunnskanalen var målet, och jag satsade på att ta de 8 kilometerna i 5.30-tempo. Solen, överskottsenergin och mina nya fantastiska skor ville dock något helt annat, och tillbaka på ruta ett visade det sig att rundan faktiskt är 8,6 kilometer och att hastigheten visst blev 4.36/km. En helt underbar runda och jag var lycklig i hela kroppen när jag kom tillbaka.
Dra ner på tempot får jag väl göra en annan dag.
Foto: Privat. Something old and something new.

Utmattat endorfinfylld

Vilken härlig dag!
Gruset i ögonen jag kände imorse var som bortblåst i samma sekund som jag klev in på Planet Fitness, och den sista pusselbiten var en glad barista i deras café som kunde ge mig en perfekt sojalatte, sen var jag 100% fit for fight!
Ett skönt gäng människor var samlade för dagens Spartan Kettlebell Foundation...bland annat en boxare, en brottare, en sjukgymnast, en gammal fridykare, en annonssäljare från en muskeltidning...ja, och jag.

Kan inte påstå att jag har kört speciellt mycket kettlebells innan idag. Har svingat lite på måfå som uppvärmning på gymmet och kört någon klass för sköna Monika på Nike Convention...that's about it. Att kalla mig teknikexpert vore alltså att överdriva big time, och jag insåg redan imorse att det skulle bli svettigt rent teknikmässigt idag...
Men det visade sig att jag faktiskt hade lättare för det här än jag hade kunnat ana, och jag misstänker att det är träningen med min kära bulgarian training bag som har hjälpt mig på traven. När (grymma!) Olof satte igång med uppvärmningen av alla leder och förklarade grundpositionen kände jag direkt igen mig från min bulgarian-utbildning, och sen flöt det bara på... När han tog fram och använde mig som provkanin och bad hela gruppen att "plocka upp era kulor och gör precis som Helena" så förstod jag att jag liksom hade fattat grejen.

Svingen, som jag trodde att jag "kunde", visade sig dock ta nästan två timmar(!) att lära sig ordentligt, det var ju inte direkt en sak att tänka på. När den satt var det dock lättare att ta sig an allt det andra...alternativa svingar, cleans, snatches och olika pressar. Jag tackar för att handledsskydden och tejpen är uppfunna och imorgon kommer jag förmodligen att vara stelare än en clubbell (som kanske är nästa steg..?). Man blir verkligen helt slut i hela kroppen av kettlebellträning, och även om min rosa lilla barbamama-kula "bara" vägde 8 kilo så kan jag lova att 5,5 h praktik på en och samma dag sätter sina spår...min kropp är verkligen hur trött som helst. Trött men otroligt glad, och jag ser verkligen fram emot morgondagen när nya timmar väntar och Spartan Kettlebell-instruktör nivå 1 ska betas av.

Handlade allt jag var sugen på när jag åkte hem, och efter en tallrik med en märklig blandning av spiskumminkryddad kycklingfilé, sockerärter, kokt potatis, färska champinjoner, ett svenskt äpple, morot, paprika, avocado, kalamataoliver och senapskesella är jag rätt nöjd och kommer inte att vara vaken onödigt länge. Min soffa, en filt och en kopp té återstår, sen är det tack och god natt för Helena...och Vecko-Revyn Blog Awards-inbjudan slänger jag utan att ens överväga att gå dit.
Hoppas att ni har haft en fin dag alla!
Foto: Privat. En minst sagt okvinnlig kvinnohand och en kvinnligt färgad okvinnligt träningsredskap...typ.

Hatkärlek

Igår körde jag äntligen mitt första bulgarian bag-pass sedan utbildningen förra helgen. Lätt teknikträning med en halvtimme rätt lugna svingar, några snatches och en och annan spin. En halvtimme och min överkropp är helt färdig idag. Snacka om effektiv träning...att man smått ofrivilligt byter handstil precis efter passet får man liksom på köpet.

Det är rätt många av er som har blivit nyfikna på att testa det här med att svinga sandsäck, och till er kan jag bara avslöja att ni verkligen kommer få chansen att göra det, om inte tidigare, så iallafall den 12-14 november när Allt för Hälsan går av stapeln på Älvsjömässan här i Stockholm. Spartan Kettlebells kommer att vara där och visa upp en och annan intressant träningspryl, och ni kommer med största säkerhet att känna igen minst ett ansikte i den stora montern... Kom förbi på fredagen eller lördagen och säg hej vet ja'!

Söndagen den 14 november kommer dock att spenderas vägg i vägg med mässan när det är dags att riva av årets Best of the Best! En hel helg härlig träningsboost, och jag hoppas att vi ses någon av dagarna iallafall?

Foto: Privat. Vilande säckar på utbilningen...

Slutkörd nybliven instruktör...

Ok. Jag kunde knappt hålla i gaffeln när jag skulle peta i mig mina scampi till lunch. Aptiten var som bortblåst av trötthet. Bara tanken på att det var tre timmar kvar efter lunchtimmen, som kändes rekordkort, gjorde mig helt matt. Det fanns liksom ingen energi kvar att lyfta den där j*vla sandsäcken en enda gång till.

Men något hände och tre timmar fullständigt rusade i förbi i samma tempo som svetten sprutade, mjölksyran nästan rann utanpå kroppen och lungorna fick jobba mer än de gjort på väldigt länge. Att träna med en bulgarian training bag i tre timmar i sträck var ingen lek, och med tanke på att den sista dryga timmen bestod i att vi elever skulle instruera (läs: tortera) varandra med diverse egenkomponerade och vansinnigt jobbiga övningar så är det kanske inte så konstigt att min kropp känns totalt mörbultad nu? Jag menar att benen gick i slow motion till bussen, att mjölksyran sprutade när jag skulle gå uppför de två trapporna hem till min dörr eller att jag hade behövt en assistent i duschen som tvättade mitt hår?

Min träningsvärk imorgon kommer inte att vara av denna värld, men vad gör det när jag sitter här och är helt hög på kunskap om snatches, halos, svingar och spins? Jag ser så otroligt mycket fram emot att få hugga tag i min säck här hemma och börja nöta in övningarna, och nästan ännu mer ser jag fram emot att få börja praktisera dem på några väl valda offer... Men först ska träningsvärken få lägga sig...träningsvärken som redan nu, tre timmar efter avslutad träning. Åh - jag visste att det här var min grej! Lovely.

Tack Olof för en fantastiskt inspirerande och lärorik dag, jag är helt fast! Tack också till vapendragarna Robert (du ska få igen för den sista toss-övningen) och Abbe (du ska få igen för sit-upsen from hell) för bra pepp under dagen...I needed it.

Någon mer som har fastnat i Bulgarian Bag-träsket?

Foto: Privat. Mitt survival kit för dagen...och en älskad bulgarian bag.

Han har kommit nu!

Hade det inte varit för att min after work var lite för trevlig och slutade alldeles för sent igår (och vätske - och sömnbalansen därmed inte är helt optimal i kroppen...) så hade jag tagit en sväng på gräsmattan med honom direkt! Nu får jag ägna mig åt instruktions-dvd:n istället och min bulgarian training bag får agera kudde.
Weeeeeeeeh - äntligen är den min!
Foto: Privat.

Magic Monday!

Efter två dagars värmekoma och träningsvila gjorde jag en toksvettig comeback på gymmet idag - äntligen lite mjölksyra, smärta och svett! Två mils cykling toppades med lite bollande med kettlebells och ett par magmördare...lovely!
När jag kom hem låg en avi från DHL i mitt postfack, ett meddelande om att jag har ett paket som vill bli utdelat till min adress...kan det vara min efterlängtade sommarkompis som har kommit? Ingen avsändare är avslöjad, men jag håller mina tummar och hänger på telefonen direkt när de öppnar imorgon...hoppas!

Det är ännu en underbar sommarkväll i Stockholm, och jag tänker fånga upp den genom att äta en middag i solen med en vän jag inte har träffat på alldeles för länge. Ett kärt återseende som jag verkligen ser fram emot! Hur tar ni vara på den här underbara kvällen?
Foto: Privat. Me and my beloved kettlebell...

Steget från förälskelse till tvåsamhet...

Jag förälskade mig redan i vintras, men nu har jag tagit fullt ut. Mitt nya sommarsällskap i form av en bulgarisk sandsäck är äntligen på väg till mig med posten...weeehoooo!
No more lonely mornings - här ska det svingas sandsäck! Hänger ni med?

Foto: Daniel Ohlsson, Doff Media. Publicerades i Fitness Magazine no.3 2010.

Missa inte!

Imorgon, torsdag 25 februari, finns äntligen Fitness Magazine nr 3 i butik. Bläddra till sidan 34...och häng med på en timme Bulgarian Bags! You might recognize somebody... ;)

Happy reading!
Foto privat.Originalen dock tagna av fantastiska Daniel.

Sugen på träningsvärk?

Jag lovade ju att jag skulle berätta om anledningen till min vansinniga träningsvärk igår. Anledningen till att varje mm runt bålen kändes som ett stort blåmärke och till att benen kändes som överkokt spaghetti. Anledningen stavas Redcord.

Det må se ut som en lekställning för barn med färgglada band, handtag och gungor, och jag må ha tittat lite snett på dem och tänkt att det ser ut som rehabträning för tanter. Men OJ vad fel man kan ha!

Efter en halvtimme hängandes i diverse ställningar i gungan, armarna fastsatta i handtagen och tre kollegor som hejade på och stundtals log (ok, skrattade) lite åt min oförmåga att hålla kroppen rak var jag helt slut och totalt genomblöt av svett. Rehabträning? Yeah right.

Redcord-träningen aktiverar hela kroppen, ger ett större nervpåslag än "vanlig" styrketräning och resultaten sägs komma snabbt och vara helt otroliga! Eftersom hela träningen bygger på att den är ostabil tvingas man hela tiden spänna precis hela kroppen för att kunna utföra övningarna. Tro mig, det är sjukt jobbigt. Det säger en del om påfrestningen när man kör en benövning och skakar ända ut i händerna...

Det enda jag vill säga med det här inlägget är egentligen att ni måste testa denna träningsform om ni har chansen! Jag är helt fast, har aldrig känt någon liknande träningsvärk och kommer garanterat att lägga till ett par pass Redcord i veckan till min andra träning.

Någon mer som har testat och fastnat?
Psst...ni som ska på Workout Åre i maj kommer att kunna testa där!

Nike Convention dag 1 - en studie i tålamod

Första dagen på Nike Convention 2010 är över, en dag som för min (och Carros, som "lägligt" nog också är sjuk) del spenderades som åskådare. Det är svårt att förklara för en person som inte tränar hur frustrerande det är att tvingas sitta still bredvid och titta när andra får dansa, svettas, slåss, kämpa och ha roligt. Man riktigt ser hur endorfinerna virvlar i luften men man når dem liksom inte...

Nu var det tur att det var två optimister som var sjuka just idag, och redan imorse bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen, passa på att umgås och prata om allt vi aldrig hinner prata om och fokusera på att bara mingla och ha det bra.
Eftersom ingen av oss var jättesugen på att vandra omkring satte vi oss helt enkelt där det var bäst utsikt, köpte en kaffe och blev sittande. Det visade sig vara ett smart drag. Bra överblick över lokalen och perfekt sätt att fånga upp folk man ville prata med. Småförkylda Leon hängde hos oss ett bra tag, Terese kom förbi och pratade marathon och prestationstårar, det avhandlades diskbråck med Viktor, Monika bjöd som alltid på energi och berättade om sitt nya projekt, Per och Robert kramades, vi försökte reda ut den bristande morgontrafiken i Stockholm med Åsa och Cizzi uttryckte sin frustration över sin egen förkylning.
En jätteskön dag men inte i närheten så svettig och fysiskt stimulerande som vi tänkte oss för någon vecka sen.

Well...vad är en bal på slottet? Fick ju ett par nya skor (som om jag behöver det...) och en fin väska iallafall...och imorgon är en ny dag. En ny dag när jag förhoppningsvis vaknar lite piggare, lite friskare och mycker mer redo för träning. Det bjuds på en massa sköna dansklasser som jag inte vill missa, tack.
Nu en powernap och mer vila...återkommer.

Smygtitt...

Jag har fått se ett par bilder från min timme som jag spenderade med en tung sandsäck från Bulgarien för en dryg vecka sen - ser ni vad lycklig man blir!? Lyckas ju faktiskt dölja ganska bra att jag egentligen är så trött så att hela kroppen skakar...
I nästa nummer av Fitness Magazine får ni en hel redogörelse för detta fantastiska träningsredskap, men för er som vill ha lite mer redan nu (i form av rörliga bilder) kan jag rekommendera att titta in här..! Jag tror faktiskt att jag har hittat min nya uteträningsform som får göra löpningen sällskap i sommar...även om jag har lite att slipa på när det gäller tekniken...
Foto: fantastiska Daniel Ohlsson.

Öm...

Hela min överkropp är helt öm, som ett stort vandrande blåmärke. Inte direkt träningsvärk, snarare träningsmatthet. Underarmarna är så slut att jag ofrivilligt har bytt handstil, och tar jag ett djupt andetag känner jag av varenda liten muskel runt bröstkorgen. Aj.

Anledningen? Kolla här. Bulgarian bags - det kan vara den märkligaste träningsupplevelse jag har varit med om, och jag överväger verkligen att slänga ut en sisådär femtonhundra spänn för att ha en egen att svinga runt med på min gräsmatta i sommar...

Bilden är lånad här.

A match made in heaven

Undrar om någon tänkte specifikt på mig när nya arbetsskorna beställdes? Mer matchat än såhär blir det liksom inte.
By the way... Adidas Clima LS Motion är ett par vansinnigt sköna skor!