Otoño...

Hösten är här. Svårt att undgå att det är svalare i luften, mörkare på kvällarna och att det faktiskt plötsligt är skönt att ha jacka på sig...
Överallt hör man människor som suckar och gnäller, "åh, sommaren är verkligen slut nu...", "jaha, nu är det ett helt år kvar till semestern", "snart är det mörkt när man går till jobbet och mörkt när man kommer hem", "tur att det blev lite sol iallafall, nu när den låååånga och mörka hösten snart är här"...
Ursäkta mig, men vad är det för inställning? Hur orkar ni ens lägga energi på att klaga och vara bitter över saker ni omöjligtvis kan påverka? Ledsen att säga det, men ert klagande gör inte att sommaren bestämmer sig för att besegra hösten och hålla sig kvar på tronen fram till jul...
Nej, varför inte se det positiva i det? Jag ser verkligen fram emot hösten och vintern, är nästan lite upprymd att sommaren har fått ge vika...
Hur mysigt är det inte att komma hem, lite småfrusen för att man fortfarande hade för tunn jacka på sig, med gott samvete sätta sig i soffan med en kopp té och varma tofflor och bara njuta? Eller att fly från regnet in i värmen och träna ett par timmar, sätta sig en lång stund i bastun och avsluta kvällen på ett mysigt fik. Ligga i sängen och lyssna på regnet utanför. Gå runt i slitna mysbrallor. Hyra en massa bra filmer och inte lämna soffan på en hel dag. Tända ljus och fundera över livet. Skriva en bok. Promenera i spöregnet. Ta ett långt bad. Gå på bio. Mysa. Mysa mer. Mysa mest. Sluta gnälla och lära sig fånga dagen!

Det regnar utanför mitt fönster - I LOVE IT!