Insomnia XS

Varför kan jag inte sova normalt på nätterna..?

En släng av försenad jetlag? Post Canada trauma? Sällskapssjuka? Vaknar hundra gånger, drömmer skumma saker. Är jättevarm...för att i nästa sekund frysa.
Det underligaste av allt jag inte ens är trött på dagen, trots att jag är vaken större delen av natten. Misstänker dock att min kropp kommer att säga stopp snart och sova i en vecka, vilket vore rätt trist. Måste göra något åt det här.Vara vaken är roligt. Sova är tråkigt. En kombination vore drömmen.

Qui dormit non peccat.

Lunes...

...och vilken härlig måndag sen! :)

Solen skiner, hösten visar sig från sin bästa sida, jag har sovit dåligt som en gris...men vad gör det??? LIFE IS FREAKING GOOD!

Life isn´t always a walk in the park...not even a crawl...

Mitt huvud rymmer en hel del tankar. Kanske lite för många för mitt eget bästa ibland. Idag har det varit en sån dag...när tankarna är nära att spränga mitt stackars skal.
Finns det verkligen en mening med alla tankar och allt man känner? Det borde det rimligtvis göra...men kan någon vänlig själ försöka förklara för mig vad man får ut av dem? Jag förstår ingenting. Nada. Zero. Nothing. Vill förstå. Vill verkligen förstå, mer än något annat.
Sova brukar lösa en del. Om inte annat så brukar drömmarna förklara en del vad de vakna grubblerierna handlade om. John Blund, kom och hämta mig. Förklara. Förklara och låt mig komma ihåg lösningen när jag vaknar imorgon.

(#¤=)(#%=)¤(%!!!

I think I´m in love...

Back to reality...

Cut and paste. Hemma igen efter en smått overklig vecka i Canada. Mycket att smälta.

To be continued...

? size XL

Idag är en ofattbart konstig dag.
Känner mig håglös på något sätt. Trött. Sugen på att krypa ner under en filt i soffan. Gråta. Tycka synd om mig själv.
Samtidigt har jag en oidentifierbar lyckokänsla i kroppen. Vill skratta. Sjunga. Skrika 'jippi' rakt ut! Rusig i huvudet.
Välkommen - världens konstigaste tisdag.

Vilar gör vi i graven.

Deadline på jobbet - välförtjänt tidig fredagshemgång.
En onödig sväng på stan.

Lillebror ringer - lördagslunch bokad.

Lite jobb hemma, korrekturläsning...

Hyllmontering med ett glas vin. J***a Ikea. Allvarligt!?

Halsduken någon decimeter längre. Stickberoende...soon to be.

Svårt att lägga mig.

Ska bara...

Somnar tillslut.

Upp med tuppen!

Vilket väder! Solsken!

Försöker somna om. Lönlöst.

Bokar av mina två inplanerade träningspass - vem vill vara inne nu?

Slänger in ett par maskiner tvätt.

Underbar frukost med morgontidning - egen kvalitetstid!

Ett par varv på halsduken.

Till stan, lämnar ifrån mig jobb. Stan sover.

Promenad hemåt i solen...

Tvättstugan.

Hungrig.

Red Bull. Det är väl mat?

Löprunda i solen, första sedan halvmaran...tungt men så fantastiskt skönt!

Tvättstugan igen...

Banan och två liter vatten - mums!

Dusch. Varmt efter kylslagen löpning.

Matlagning. Lax och kokt potatis.

Lunch med lillebror. Tar ett glas vitt, "det är ju ändå lördag"...

Tvättstugan, sista gången för idag - jippi!

Bussen till stan...lite smått vinrusiga. Mitt på blanka dagen.

Bordsjakt. 4 veckors leveranstid...orkar inte vänta. Beställer inget. Bättre utan bord verkar jag resonera.

Systembolaget. En flaska ekologiskt rött. En flaska bubbel.

Hem - stress!

Dusch, ombyte, make....rekordfart!

High heels i väskan, platta på fötterna...skynda skynda!

Buss, buss och t-bana hem till bästa vännen.

Hemtrevligt. Bara förnamnet.

Världens godaste middag!

Rödvin.

Skumpa.

Sena...ringer en taxi.

Från Lugna Favoriter till 107,5...energi!

Tjejparty!

Drinkar.

Mer vin.

Sms och samtal som ett alkolås hade satt stopp för.

23.20, god natt för mig. En taxi beställs.

07.15...vaknar. Partyklädd, partysminkad och med smycken på. Som ett ljus under täcket.

Kollar telefonen - nej...8 missade samtal. 2 mobilsvar. 1 sms.

Kollar uppringda nummer, skickade sms. Nej igen.

Styr upp.

Taxikvitton...

Frukost, fortfarande onykter.

Somnar om. Yes!

Väcks av samtal från min vän. Reder ut.

Vill inte må såhär.

Äter lunch...inte ens gott.

Pratar med lillebror, bestämmer date i stan.

Borde packa...och sy gardiner...och städa.

Mössa på.

Buss. Åksjuk.

Möter lillebror, ryggsäcken full med nyplockade björnbär, äpplen och päron...plockade till syster - lovely!

Planlöst vandrande på stan....länge.

Letar fika.

Hittar fika, fastnar i två timmar.

Sojalatte och smörgås med räkor och dillkesella.

Reseplaner. Längtar!!!

Que tal?

Spontanshopping på Åhléns, 15 min innan stängning.

Vill inte hem. Inte lillebror heller.

Bio?

Bio!

Patrik 1,5 - skratt och gråt i biomörkret.

Popcorn till middag.

Höstkyla - mysigt!

Buss hem. Trött.

Rastlös.

Borde sova.

Ett berg med björnbär.

Ska bara...

Några varv på stickningen.

Flyga drake. Fastnar.

Somnar.

Drömmer.

Vaknar.

Somnar om.

Drömmer...eller?

Vad händer egentligen?

Skum natt.

Ännu en händelselös, lugn helg...(?)

Eeeeeeeeeeeeeeva....? Waaaaaaaaaaaaaaall-E?

Hur kan man bli så totalt uppslukad av en tecknad film om en robot?
Helt fantastisk animation. En allvarlig underliggande historia. Underbara karaktärer (förutom huvudpersonen, lägg speciellt märke till M-O The Cleaner-Bot - genial!) Magont av olycklig kärlek. Hejdlösa skratt. En liten tår. Den här filmen har allt!
Lämnar bion med en lyckokänsla i hela kroppen...tycker t.o.m. att kackerlackor är lite söta...
Skulle du, mot förmodan, inte tycka om filmen så är det värt varenda öre du har lagt på biobiljetten bara att få se den hysteriskt roliga och Pixar-intelligenta kortfilmen om Presto The Magician och hans kanin Alec, som visas innan filmen!

Byta fokus?

Om du försöker hitta hem men istället hittar en grop, kan du försöka att leta efter en grop. Då skulle du med all säkerhet inte hitta en grop, vilket skulle vara bra, för då kanske du hitter någonting du inte letar efter, vilket skulle kunna vara precis det du letar efter.
Nalle Puh

Inatt var jag förföljd av sprängladdningar och spöken.
5 timmar senare låg jag på en yogamatta och njöt av livet.
Skönt att verkligheten ibland överträffar drömmen...

Den som vill göra verklighet av sina drömmar måste vara vaken.
Michael Pfleghar

Höstens hittills regnigaste dag...

...och då passar jag på att springa ett halvt marathon. Perfekt.

Förutsättningarna var ju, minst sagt, sådär. Somnar hemma i soffan med en filt dragen över huvudet efter en grå och tung dag på stan. Väcks av mamma en dryg timme innan start. Löparkläder på i slow motion...vill inte. Det regnar. Jag är trött. Snälla, säg att jag slipper.
Fryser redan när jag kommer utanför dörren...vad håller jag på med? Videobutiken lockar som aldrig förr...kan jag inte bli hastigt förkyld?
Lillebror lika opeppad, vi står i busskuren med redan genomblöta skor och strumpor, intalar oss själva att "det slutar säkert regna och man blir ju varm så fort man har kommit igång". Hej å hå.
Framme i Kungsträdgården. Folk söker skydd mot regnet i tunnelbanan. Great. Det fullständigt öser ner, max 10 grader varmt. En halvtimme till start. Att ta av sig överdragskläderna är inte det skönaste man har gjort den här veckan. Say no more.
Går mot startfållan, totalt genomblöta innan vi ens kommit halvvägs. 20 minuter till start, sedan 21 kilometer löpning. Jippi - what a way to spend a rainy Saturday! Min drömgräns på 1.45 säger jag här officiellt good bye till, är glad om jag fixar det på två timmar. Boring!
Startfållan. Öppnar en varsin Red Bull. Lillebror gäspar. Varför gör vi det här? Jag ber om ursäkt för att jag gav honom detta i julklapp förra året. Stackars lillebror, tränat 4 kilometer löpning, aldrig sprungit såhär långt i hela sitt liv. Det enda som piggar upp i starten är kommentatorns totalt katastrofala engelska...hur kan man översätta startgrupp till "startgrapp"? Det är kallt, det är blött, det är inte kul någonstans.
Men så händer något. Jag säger "hej då" till bror, trycker igång min iPod, sen går startskottet. Fötterna är lätta, jag glömmer regnet och utan att hinna reflektera över det är jag faktiskt på väg att springa min första halvmara. Jaha, då kör vi då.

Har ett par ofokuserade kilometer till en början...hittar inte andningen och det är inte jättekul att springa, men inte heller jobbigt på något sätt. Springer i ett oidentifierbart töcken bara.
Mellantidsdags efter 5 kilometer. Drygt 23 minuter. Heja mig - det här går ju bra! 16 to go...
Plötsligt känner jag hur benen börjar springa helt själva, jag följer bara med.
10 kilometer. Drygt 47 minuter. Är det smart att ligga nära sitt rekord på milen när man har en mil kvar? Ingen aning, men mina ben verkar tycka att det är helt ok.
En deciliter sportdryck, första vätskan. Häller i och för sig hälften över tröjan, så jag dricker väl i själva verket en klunk. Vem blir ens törstig av att springa i ösregn?
15 kilometer. Har just gjort high five med min kära vän på Söder Mälarstrand, fått ett obeskrivligt lyckorus och skrikit "jag är så jävla pigg!", till några trötta stackares förtret. 1.11. Det går lite för bra det här...förstår ingenting.
Bananutdelning efter 17 kilometer. Tar en, håller i den i 500 meter och frågar sedan mig själv hur sugen jag är på att äta en kladdig frukt för tillfället? Inte alls faktiskt. Spelar basket med mig själv och prickar en soptunna en bit bort.
Power Bar-utdelning strax innan 2 mil. Vem, VEM, vill tugga på en chokladbit nu? Vi är ju snart hemma!
20 kilometer. Är det möjligt att det bara är EN kilometer kvar? En??? Klockan står på 1.35!?
Den sista kilometern är helt underbar! Jag glömmer totalt bort att det regnar, att min högra stortånagel skriker och att benen börjar kännas lite tunga. Jag ökar för varje steg och springer om alla. Blir verklligen inte omsprungen av någon. Lovely!
21 kilometer. 98 meter upplopp. Spurt! Känner mig inte ens trött. Vinkar till mamma som inte hinner ta sitt planerade målfoto, trots att kameran är påslagen och klar.
MÅL - skylten får mig att bli helt lycklig i hela kroppen!

21098 meter. 1.40.18.
Jag har överträffat mig själv. Jag är stolt, och jag står för det!

Lillebror. Värt ett kapitel för sig.
Har inte tränat på flera år, började för tre veckor sen. Löptränat 4 (FYRA) kilometer. Hans kollegor sa 2.15, alternativt brutet lopp. Själv hade han som mål att klara det på 2 timmar, men trodde det inte innerst inne. Jag trodde i ärlighetens namn att han skulle få det svårt med 2 timmar...
Men vad hände? Han låg bara 7 minuter efter mig efter en 10 kilometer, såg inte ens trött ut strax innan 15 och gick i mål på ofattbara 1.54.19! Blev helt tårögd när han kom mot upploppet, världens stoltaste syster!
Hans höfter värkte, fötterna skrek och han låg nästan aldrig under 180 i puls, ändå gav han inte upp.
Han är lördagens stora hjälte!

Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Frustration..............

Dum vivimus, vivamus!

Från vaken till sömn. Från sömn till vaken.
Från verklighet till dröm. Från dröm till verklighet.
Eller är verkligheten en dröm? Eller drömmen verklighet?
Ibland känns det som om jag lever i skilda världar.
Cut and paste.

Om personen du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat.
Nalle Puh

Man kan gå från trädgårdsmästarens son till superhero.

Man kan flytta från Landet i Fjärran till Gotham City.

Man kan gå från Jum-Jum till Batman.

Vill man så kan man.
Crea diem!

Det här tar jag med mig idag...

"Det är kul att vara jag"
Sköna ord från min yogalärare Lena imorse...

Vad ska du göra på nyårsafton?

Jag tänker vara här. Med min älskade lillebror. Bokat och klart.

Feliz Año Nuevo!