Insåg igår kväll, under ett alldeles för sent kaffedrickande med min bästa vän, att min stora, om inte största, önskan just nu är att dygnet kunde innehålla mer än 24 timmar. Förstå hur underbart det skulle vara!? Att hinna göra allt det roliga man gör idag och dessutom hinna sova! Vore det inte skönt? Min kropp verkar totalt börja prioritera bort sömnen. Jag är i princip aldrig trött längre... Har varit näst intill omänskligt morgonpigg ganska länge, vilket jag har vant mig vid och t.o.m. lärt mig att uppskatta. Man kan ta att morgonpiggheten kommer med åldern (?).
Nu däremot. Nu verkar min kropp inte heller vilja eller ens behöva sova på kvällen! Att jag har vaknat 05.30 utan problem ett tag, det kan jag ta. Men snälla kroppen, de dagar jag är snäll mot dig och låter dig krypa under täcket innan midnatt, kan du inte ägna ett litet, litet, pyttelitet uns av din energi till att iallafall överväga saken? SOMNA!
Skulle inte vilja kalla det sömnsvårigheter. Förklarar det hellre med att jag tycker att livet är så underbart kul att leva att jag börjar tycka att sova är att kasta bort rolig levnadstid. Kommer man undan med det?
Hur som helst, om det någon gång skulle regleras och hela universum skulle byggas om, så att dygnet får 30 timmar istället så kan jag ge mig. Då kommer jag att sova mina regelrätta 8 timmar. Det lovar jag.
Tills vidare kör jag på som vanligt...vaknar tidigt, jobbar hela dagarna, planerar in 1000 saker i kalendern, tränar som ett halvt fotbollslag, dricker vin mitt i veckan och glömmer sömnen, planerar in 1000 saker till och fortsätter att älska mitt liv lika mycket som jag har gjort den senaste tiden!!! Sova kan man göra sen.
LiVe LiFe ExTrA lArGe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)