Non mihi, non tibi, sed nobis...

Första inlägget...bara tanken på att det här är det första och oåterkalleliga inlägget gör mig smått nervös...

Den stora frågan jag redan ställer mig är varför jag gör detta...och vad kommer det att ge? Vad ger den mig och vad ger den alla andra som eventuellt kommer att läsa..? Hittar inga svar så jag överlåter det till någon som vet bättre. Framtiden?

Måndag...
Längesen jag överhuvudtaget hade någon som helst ångest över måndagar...varför? Inte ens söndagar är jobbiga längre. I ett tidigare liv fick jag smått panik varje gång slutvinjetten i "Parlamentet" spelades. Insåg att helgen var över och försökte förgäves att hålla ögonen öppna framför 21-filmen på fyran, i ett desperat försök att göra dessa två underbara lediga dagar lite längre. Somnade alltid innan första reklamen, vaknade till Nyheterna, konstaterade att jag redan missat halva filmen och tillät mig själv att somna om. Väcktes en dryg timme senare, insåg att linser och smink tyvärr satt kvar, släpade mig själv ur soffan, irriterad till bristningsgränsen och släpade mig in i badrummet. Alla som har linser och någongång försökt att ta ut dem när tröttheten bokstavligen har tejpat igen ögonlocken vet att man måste gräva ganska rejält för att bli av med dem. Detta grävande brukar allt som oftast orsaka en plötslig pigghet som sedan inte försvinner på ett par timmar. Då känns det extra kul att gå och lägga sig. Det är söndag, klockan är strax efter midnatt och man är pigg som ett helt stim med mört. Sängsällskapet sover som ett barn, eftersom han lyckats hålla sig vaken hela filmen och därför är smått medvetslös redan innan man hunnit få på tandkräm på sin tandborste. Det enda som far runt i huvudet är att man måste sova, om man ska ha någon chans att ens orka tänka på att öppna sina blå på måndag morgon. Då är väl ändå livet som bäst!?

Tur att söndagarna i mitt nuvarande liv inte alls går till på det här sättet. "Parlamentet" är uppsagt från min tv. "Niobion" på fyran...har ingen koll på ens vilken film som visats det senaste halvåret. Söndagsångesten är borta. Sängsällskapet likaså.

Underbar solig måndag. Sommaren är här. Jag känner mig älskad.

HEJA LIVET!