Lätt hemlängtan...

...fick jag av den här morgonhälsningen från min söta pappa...
Heja vintern - bara 30 mil kvar!

En oväntad natt...

Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig...

Min tanke igår var att ha en mysig kväll med lillebror och fira hans födelsedag. Det började verkligen bra...möttes i stan, gick och åt sushi och pratade om livet. Fortsatte till Waynes Coffee, beställde en sojalatte med kanel och satte oss och längtade till vår långresa över jul och nyår... Mysigt! Tid med lillebror får man aldrig för mycket av...

Bio inplanerad 20.45, den nya svenska "Låt den rätte komma in", som ska vara SÅ fantastisk. Hyllad av alla, både kritiker och biobesökare. Sagt och gjort. Spännande med en svensk rysare!

Per Ragnar - Sveriges i särklass mest creapy skådis. Det tog honom en knapp halvtimme på duken innan han valde ut ett offer och sedan behandlade honom på ett minst sagt vidrigt sätt. Jag har alltid varit lite känslig när det kommer till exponering av blod, och för att undvika mitt begynnande illamående blundade jag och höll för öronen, bästa medicinen när man är rädd på bio. Viskade till min bror att säga till mig när det var ok att titta igen, vilket han gjorde efter en knapp minut. Jag tittar upp på duken och sedan blir allting svart.

Nästa gång jag tittar upp har jag ingen som helst aning om var jag är, varför och med vem... Svetten rinner i nacken och jag känner mig helt dizzy. Min bror tittar konstigt på mig och frågar vad jag håller på med?

"Jag tror att jag svimmade" är mitt svar och jag känner mig allt annat än bekväm där jag sitter. Biter ihop och försöker förmå mig att titta på filmen, den är ju tydligen en milstolpe i svensk filmhistoria. Men när Per Ragnar släpar sitt andra lik över snön ger jag upp. Jag måste ha luft. Går över Hötorget på minst sagt skakiga ben och försöker ge kroppen syre. Ringer mamma (såklart...för hon kan ju göra jättemycket när hon sitter 30 mil bort) och söker lite medlidande... Sätter mig på bussen, pratar med en vän som blev orolig över att jag besvarade hans sista sms med: "Helt sjukt, jag svimmade precis inne på bion...". Tipset från både honom och mamma är att åka hem och vila.

Smått illamående kommer jag hem, gör en kopp te och sätter mig i soffan för att varva ner. Hörseln på höger öra kommer och går och på vänster öga har jag ett flimmer som retar mig. Ringer mamma igen. "Gumman, ta det lugnt och varva ner lite, ring mig om en stund".

Sms från lillebror när bion är slut, jag ringer upp honom för att höra hur filmen var. Han mer eller mindre tvingar mig att ringa sjukvårdsupplysningen eftersom jag fortfarande mår illa och har en svag känsla av yrsel. Matt i hela kroppen.

Ringer...kö...och tillslut svarar en söt tant som "inte vågar råda mig att gå och lägga mig utan vill att jag ska åka in till akuten". AKUTEN!? Va? P.g.a. en svensk skräckfilm? Vadå? Blir såklart samtidigt livrädd, ringer mamma igen och när hon svarar kommer tårarna...vill inte sitta på akuten ensam! Hon lugnar, som alltid, ner mig. Samtidigt som jag ringer en taxi ringer hon min lillebror och ber honom möta upp mig på akuten på S:t Göran.

Akutmottagningar är verkligen inget jag gillar. Man blir ju sjuk bara man kliver innanför dörren. Stackars människor som sitter där, den ena gråare än den andra...usch! Lillebror kom in efter en kvart, skönt med sällskap.

In på en brits, med det härliga papperslakanet och den gula, noppiga filten med Stockholms Läns Landsting tryckt överallt. Värmer verkligen ingenting, så papperstunna är de. Onödiga om ni frågar mig. Hade det inte varit för att jag var kall som en istapp så hade jag tackat nej till den.

Sötaste sjuksköterskan, såg lite ut som mormor. Tryggt. Blodtryck, febermätning och allt det där...och sen väntan på läkaren. Lillebror håller mig glad, det gör han alltid. Jag vill bara hem och sova. Läkaren kommer tillslut, en ung tjej med rosa(!) stetoskop. Rosa eller inte, hon gör sitt jobb. "Neurologiska tester", reflextester och blodprov...man vill utesluta att hjärnan har fått en knäpp. En timmes väntan på svaren från labbet...somnar en stund av ren utmattning.

"Alla prover var bra, du får åka hem. Antagligen drabbades du bara av ett kraftigt blodtrycksfall".

Jaha. 02.30 släcker jag lampan hemma efter att, för andra gången inom loppet av två timmar, tvingats lyssna på en bitter taxichaufför som berättar hur jobbigt det är att köra när det är dimma och att de dessutom har stängt av en massa gator runt Fridhemsplan så att man tvingas köra omvägar.

Tack Per Ragnar för att du hjälpte till att göra min lillebrors födelsedag oförglömlig.

Idag är det VERKLIGEN ingen vanlig dag...

...för idag är det världens bästa lillebrors födelsedag!

Alla borde ha en bror som du...det gör livet så mycket roligare! Älskar dig för att du finns, att du alltid lyckas få mig att skratta och att du är en helt underbar vän.

57 dagar kvar till vårt livs äventyr - let´s overdo it!

HIPP HIPP HURRA HURRA HURRA! ♥

Lev din dröm, men lev inte i drömmen...

Ibland önskar man att drömmen vore verklighet.
Ibland är drömmen så verklig att det känns som verklighet.
I mitt fall har drömmen under en lång tid vävts samman med verkligheten på ett sätt som är omöjligt att förklara för den som inte har upplevt det...en helt underbar känsla.
Allting har dock ett slut. Man blir smärtsamt påmind om att drömmar är drömmar och verkligheten är något helt annat. Det kaos som skapas i kroppen när denna påminnelse drabbar en är obeskrivlig. Jobbig. Det gör ont och man vill skrika rakt ut! Man förstår inte varför man blev väckt och famlar i mörkret efter snooze...utan att finna något. Man bländas av morgonsolen, det är omöjligt att somna om och man inser att det är dags. Dags att borsta bort det sista stoftet från den overkliga, parallella, världen och kliva in i verkligheten, att vakna.
Låt mig somna om...

Pappa forever!

Tänk att en helg mitt ute i ingenstans kan ge så mycket...
Handduk i badrummet med mitt namn, loppis med obligatorisk tävling, massor med skratt, kolsvart promenad i höststormen, irish coffee, "Håll igång", underbar mat och oändligt med kvalitetstid iklädd mysbrallor och tofflor i soffan. Ville inte åka hem...

Tack pappa - helgen överträffade alla mina förväntningar och jag är så glad att du är tillbaka! Låt oss aldrig tappa varandra igen...

Pappa.

Jag har en pappa. Ändå har jag inte haft någon pappa på många år. Har inte sett honom sedan i julas och kontakten har sedan dess varit minst sagt sporadisk. Kontakten oss emellan innan jul ska vi inte ens prata om - katastrof! Lika mycket mitt som hans fel dock.
Från och med idag kommer jag, förhoppningsvis, ha en pappa på riktigt! Efter jobbet hoppar jag och min bror på bussen till min pappas hemstad för att, för första gången på säkert 15 år, umgås med honom i två dagar! Känns lite som när vi var små och mamma lämnade oss vid bussen varannan fredag och det var att spendera helgen hos pappsen...med en klump av hemlängtan i magen, redan innan bussen lämnat stationen. Inte så mycket på grund av pappa, mer för att jag led av svår hemlängtan när jag var liten. Hemskt! Mamma var verkligen min trygghet. Det är hon i och för sig fortfarande...vem är inte den första man tänker på när man är rädd eller riktigt sjuk..? Mamma!
Pirrig i magen, förväntansfull...ska bli så mysigt att få sitta på bussen i tre timmar med lillebror, komma fram, byta om till mysbrallor, på med tofflorna och krypa upp i pappas soffa.
Härliga fredag!

One of those days...

Just idag är jag SÅ glad att jag började dagen med en grym frukost med en ännu grymmare vän, att jag fick andas på lunchen och att solen skiner.
No questions.

Kloka ord.

Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting.
Källa: Nalle Puh

Namaste...

Jaha, då var det dags igen. Tårar på yogan imorse.
Är det jag eller yogan som är märklig?

Recept för en lyckad fest.

¤ 9 goda vänner
¤ 4 flaskor vin

¤ 1/2 box rödvin
¤ 1 liter Bacardi Razz

¤ 1 liter Bacardi Grand Melon

¤ 1 liter Bacardi Apple

¤ 1/2 liter Apple Sourz

¤ 70 cl Absolut Ruby Red

¤ 70 cl Absolut Mango

¤ 70 cl Absolut Vodka

¤ 1/2 liter Cranberry/razz-vodka

¤ 15 burkar öl

¤ 8 flaskor öl

¤ 5 cider

¤ 14 Red Bull (inte konstigt att vissa orkade i 12 timmar...)

¤ 3 liter juice

¤ 6 liter 7up

¤ 1,4 kilo godis

¤ 4 chipspåsar

¤ 3 påsar popcorn (förlåt Per för att jag köpte färdigpoppade...)

¤ X antal kilo skaldjur (TACK Per!!!)

¤ 1 avspelad gitarrsträng

¤ 1 trasigt glas (endast...bra jobbat!)

¤ 1 nedriven vajer

¤ En massa fina presenter (tack alla...helst Andreas, din present kom väl till användning igår...say no more)

¤ 1 mindre nöjd granne ("Var det inte igår du skulle ha fest?" Klockan väldigt tidigt på söndag morgon)

¤ 300 foton (plus x antal filmer som skall gömmas...)

¤ 1 trött värdinna (tupplurer på fester är underskattat)

¤ Fyllesnack..."vad snygg du är", "vad bra du/ni/vi är", "vad kul det är att vi är vänner", "vad glad jag är att du finns".....blabla....boost när den är som bäst!

¤ Hummer till frukost (eller kallas det middag när man inte har gått och lagt sig trots att klockan är 06.00?)

I övrigt så kände jag mig som en städare på en biograf igår - popcorn ÖVERALLT!

Konstaterade också att 3 dosor snus hade konsumerats under kvällen/natten/morgonen och att minst ett par drinkar måste ha spillts ut i lägenheten...fastnade med strumporna överallt. Tackar också, å alla fåglars vägnar, den snälla personen som ställde ut en skål med chips på balkongen.

Måste också dela med mig av min brors redan smått klassiska kommentar igår när jag föreslog bio; "Bio? Bio - vad är det?" Snabbtänkt dagen efter..?

TACK alla för en galen lördag! Vem vill ha stafettpinnen..?

♥♥♥ Spread the love! ♥♥♥

Av någon anledning vaknade jag imorse med kroppen full av kärlek!
En morgonpromenad med en underbar höstsol som värmde mina kinder reducerade inte direkt känslorna i kroppen...med risk för att bli lite för ärlig så tänker jag därför ta tillfället i akt att sprida lite kärlek till några personer som jag tänkte lite extra på under min promenad längs vattnet, några som gör livet lite härligare och mycket mer intressant att leva...ex amino...

Carro - allvarligt talat...vet du hur lycklig jag är att du finns? Du är precis en sån vän som jag alltid velat ha. Vet inte hur jag någonsin ska kunna ge tillbaka allt du ger mig varje dag. Det här året hade varit en tung väg att vandra utan dig...don´t you ever walk away from me!
Micke - min förlorade lillebror som nu kommit tillbaka! Kan inte fatta att vi för bara ett par år sen hade noll kontakt. Du är världens bästa, är så ofattbart glad att du är min bror. Är så stolt över dig, du är värd allt! Vår resa har bara börjat...love you!
Moster - Tack tack tack för att du är som min syster, att du får mig att få ont i magen av allt skratt och att du bara är så fantastiskt underbar och bäst! Att du sedan har delat med dig av dina två döttrar och gjort dem till mina småsystrar gör inte min tacksamhet mindre. Vad skulle jag göra utan dig?
Mamma - lilla mamma... Kan inte tacka dig nog för alla gånger jag har fått gråta ut i ditt knä...och alla gånger du tröstat mig på telefon när avståndet varit för långt. För att du skämmer bort mig som du gör med bröd, bär, sylt, gelé, saft...en mamma som du skulle alla ha! Vill alltid att du ska finnas hos mig!
Mormor - kan skriva en bok om vad du betyder och har betytt för mig under mitt liv. Älskade älskade mormor, älskar dig av hela mitt hjärta och är livrädd för den dagen du inte finns hos mig mer. Låt den dagen aldrig komma. Någonsin. Snälla...
Sofia - är så glad att vi har lärt känna varandra! Hela du strålar och du ger mig så mycket positiv energi av att bara finnas! Saknar alla våra skratt i vår lilla bil - hoppas att det blir fler...många fler.
Per -det finns en anledning att jag en gång skrev ett helt blogginlägg om bara dig. När vi väl håller sams är du en vän av unikt slag. Så mycket som retts ut om livet i stort som under våra promenader skulle räcka till en hel bok... Älskar din intelligenta humor, sarkasm och våra långa, överdrivna och utredande mailkonversationer. HePe - odödligt.
X - du fyller hela mitt huvud med tankar, på gott och ont. Sällan har en person så totalt tagit över min tankeförmåga och paralyserat hela mig. Vet inte vad du gör och om du ens är medveten om att du gör något. Så skönt och så ont på samma gång.

Njut av er lördag, kärlek till er alla!
♥♥♥

Bilden är från en utflykt till Häringe Slott...en helg jag sent ska glömma...

Allt och inget...mest inget.

Jaha, då var det torsdag igen då...den här veckan fullständigt flög förbi! Eller ja, arbetsveckan iallafall. Veckan är ju långt ifrån slut, den har knappt börjat. Ser verkligen fram emot den här helgen, en massa kul som händer. Myskväll med min bästa vän imorgon, har väntat LÄNGE på den och äntligen är den här! Lördag, party. Ingen aning om var det slutar, återkommer på söndag.
Tänkte egentligen bara dela med mig av ett par saker som kan vara bra att ha med sig i livet:
¤ Persimon/sharon är f*n den godaste frukten som finns. Punkt slut. Blandat med pumpakärnor i yoghurt - helt oslagbart!
¤ Träna ÄR den bästa medicinen mot trötthet och flygplansstelhet (förlåt, Spanair-stelhet). Är det dessutom BodyCombat du tränar så kan du, förutom bot mot denna hemska åkomma, se fram emot ett endorfinrus som hänger kvar i ett par timmar. Grattis! Att samma endorfiner hindrar dig från att somna i normal tid hör inte hit. Försök inte ens att vinna över dem, det är minst sagt omöjligt.
¤ Höstens skönaste tofflor kommer från Tommy Hilfiger, är fyllda med dun och utrustade med en innersula av fårskinn. Ett par svarta finns numera i min ägo. Jippi - välkommen vintern!
¤ Sephora är inte bra för plånboken. Vem kan motstå deras chokladscrub eller vaniljlotion? Ingen. Inte jag iallafall.
¤ Läs Flyga Drake. Och gör det snart!

Hjälp....klockan är mycket, jag måste sova. Sluta blogga för f*n.

Natti natti - imorgon är det fredag! Som jag har väntat... :)

04.30...

...ringer min klocka imorgon. España nästa.
Funderar på att ställa mig innanför dörren, invänta tidningsbudet och överraska honom genom att slänga tillbaka DN ut genom brevinkastet. Liksom för att ha något kul att se fram emot...blir kanske lättare att kliva upp då?
Buenas noches, hasta mañana amigos.

Färgmatchning in absurdum.

Det blir faktiskt lite roligare att diska om man matchar handskarna med kläderna. Jag lovar.

En otippat bra lördag...och den är inte ens slut.

Jaha. Mitt inlägg den här morgonen resulterade i diverse oroliga männsikor som tydligen undrar hur jag mår. Jag mår bra, hade bara en liten svacka igår, ingen fara på det berömda taket.

Någon som verkligen tog tag i detta nervvrak var en norrman som numera bor i den stora staden Sundbyberg. Han läste min blogg och insåg att något måste göras. Vad är då inte en bättre terapi än Hem & Villa-mässan i Älvsjö!? Sagt och gjort, ååka pendeltåg...
Vi vann redan innan vi gått in, eftersom en snäll dam sålde två fribiljetter till oss för 50 spänn styck istället för ockerpriset 140 som de tog i entrén. Tack för det. Enda kravet var att vi blev skyldiga att skriva på namn och adress på biljetten. Norrmannen ville skoja till det och låtsas som om vi var frilansdesigners och ville gärna döpa sig själv till Kent, men efter moget övervägande skrev vi våra rätta namn.
Förutom vi tyckte hela stan att det var en bra idé att gå på inredningsmässa just idag. Ingen skräll kanske med tanke på att himlen var grå och regnet låg och lurade...ingen dag för picnic direkt.
Förutom att vi båda var kissnödiga (nej, det ÄR inte ok att sätta sig bakom ett skynke i en monter som tillhör SM i blomsterbinderi bara för att det är lång kö till toaletten, oavsett vad norrmän säger) och nästan direkt drabbades av akut värmeslag så var det en ganska trevlig tillställning. Vi hittade följande bra-att-ha-saker som vi gärna hade burit med oss om det inte var så att vi faktiskt skulle åka kommunalt hem:
- En dusch sammankopplad med en bastu, avskiljda enbart med en glasdörr. "Perfekt att sitta där i bastun när tjejen duschar" var en kommentar jag valde att inte lyssna på.
- En ytterdörr i glas. Jättebra att ha om man bor i lägenhet och vill visa grannarna hela sig och lite till när man kliver ut från badrummet. "Det har jag redan gjort en gång", det var allt jag hörde.
- Diverse stora plasttankar i olika storlekar och färger. Ingen aning om vad de skulle användas till, men de fick gå under avdelningen "De här kan vi spontanköpa om vi inte hittar något roligare".
- En jacuzzi modell GRYM. Inbyggd tv, musikanläggning och flytande fjärrkontroll. Norrmannens plan var, avslöjade han någon timme senare, att installera den i vardagsrummet, trots att inget annat ens skulle ha en sportmössa att få plats. "Det behövs inte. Vill jag kolla på tv så får jag väl lägga mig i jacuzzin". Jaha, jo, det är ju sant. Dyr var den nog iallafall, så det blev inget. Kanske inte enbart för pengarnas skull, mer för att den skulle vara svår att få med på tåget.
- En ful plastpool. Vem väljer en i plast om man ändå ska ha en så stor? Då kaklar man väl en?
- En fejk-öppen-spis i plexiglas och driven av olja. J*vligt cool tyckte vi båda. Varm var den också. Tyvärr lite för varm för att klämma in i en liten skokartong på Lilla Ön.
- En annan öppen spis. "Annars kan du ju köpa en sån där stenhög" var Norges kommentar. Väldigt vacker spis kan man misstänka. Not.
- En hiss. "Den där ska jag ha upp från mitt garage!". Hiss hemma. Det är prio.
- En riktigt sjysst soffa. "Där får man plats två att ligga och hångla." Den perfekta soffan - stor, fin, mjuk och hångelvänlig. Finns att köpa på S:t Eriksgatan. Köp inte en vit bara, då råder jeansförbud i den, det konstaterade vi idag.
- En grym spis med en fläkt som kom upp ur bänken framför. Så snygg så man bara ville springa hem och köpa ett hus. Hade det inte varit för att räntan är så stört hög just nu så hade det snart vankats inflyttningsfest med svenska köttbullar och dress code lusekofta.

Efter några timmar bland Martin Timell wannabees får man nog och blir hungrig. Färden styrdes mot stan och den kulinariskt korrekta restaurangen Pizza Hut. Norrmannen tog en Double Supreme Superduper Jättestor pizza och en liter Zingo (för Fanta har han slutat med), eftersom då behöver man nämligen inte äta någon middag. Vi diskuterade livets väsentligheter och bokade in nästa års semestervecka på ett norskt fjäll. Lovely.
Ett tips till dig som känner dig deppig - skaffa en norrman.

Tack R för en mysig och helt kravlös dag. Du är bäst.

En halvbra kväll och en underbar morgon...

Jag hade en släng av mental labilitet igår kväll. Hade sett fram emot en lugn fredagkväll hemma med mysbrallor och ett glas vin. Så långt gick ju allt bra. Mysbrallor och tofflor, lika skönt som alltid. Rödvinet smakade underbart, även om jag kanske skulle ha varit mer "korrekt" om jag hade tagit ett glas vitt till min kallrökta lax som blev min middag...
Sen händer något. Vinet får fart på en del känslor i min kropp, och i kombination med Sarah McLachlan på ganska hög volym blir det inte alls bra. Jag börjar tänka på en massa saker som jag vid det här laget borde kunna hantera som en vuxen människa utan att bli helt nedslagen och förvirrad, tårarna börjar rinna och sen sitter jag där. Ihopkrupen i soffan, Sarah som sjunger om second chances, sweet surrenders och building mysteries...och jag bara gråter. Kroppen gör ont och jag känner mig allt annat än stark...tårarna vill inte ta slut. Längtar, hatar, älskar och alla känslor blandas till ett stort töcken. Efter ett tag går det över, jag blir vansinnigt trött och går och lägger mig...somnar nog på en minut.
Vaknar imorse med en skum känsla av lättnad i kroppen. På med varma kläder, mössa och vantar, och ut i hösten...promenerar i en och en halv timme, huvudet helt tomt. Sarah sjunger samma textrader som igår, men idag känns de inte alls sorgliga. Snarare vackra och befriande. När jag kommer hem inser jag att jag har promenerat runt i lätt storm utan att ens tänka på att man kanske inte borde tycka om att vara ute i det här vädret... Frukosten smakar underbart och nu har jag bara en känsla av välbehag i kroppen.
Vad hände?

Viernes. Friday. Fredag.

Det ÄR verkligen fredag nu. Jag har tränat på lunchen. Kalendern är tom två dagar framåt. En flaska rött står och väntar på Systembolaget. Livet är rätt bra nu.

Mamma - försök att VILA (jag vet varifrån jag och lillebror fått våra gener...) lite i helgen, trots jobb och annat som gnager i huvudet. Alla har inte alla hästar hemma, det har vi ju lärt oss nu. :)
Moster - MISS YOU AS H*LL! Var är min bästa skunk när man har en flaska vin men ingen att dela den med? Kom och hälsa på snart, vill skratta..!

♥♥♥♥♥

Nu ska jag sova. Just idag har jag ett sjukligt extremt stort j**la behov av att sova sked med någon. Damn, det är höst nu.
Sov gott, sweet dreams...

En ovanlig blomma...

...till min kära SOFIA som fyller år idag!

En underbar vän som är värd all världens blommor idag...
Rolig, omtänksam, galen, snygg, smart och bara alldeles för bra - det är var hon är!

LOVE YOU!

Hipp hipp - hurra, hurra, hurra!

Att hon en gång fick mig att sticka en lååång nål genom min tunga i en källarlokal på söder, dessutom till tonerna av Iron Maiden på högsta volym och av en person som hade tatueringar och piercings precis överallt där det bara är möjligt, det är glömt och förlåtet sen länge...

The Paradox of Our Age...

We have bigger houses, but smaller families.
More conveniences, but less time.
We have more degrees, but less sense.
More knowledge, but less judgement.
More experts, but more problems.
More medicines, but less healthiness.
We´ve been all the way to the moonand back, but have trouble crossing the street to meet our new neighbour.
We build more computers to hold more information to produce more copies than ever, but have less communication.
We have become long on quantity, but short on quality.
These are times of fast foods but slow digestion.
Tall man but short character.
Steep profits but shallow relationships.
It´s a time when there is much in the window, but nothing in the room...
by The Dalai Lama

Dags för mental höststädning?

Vill börja den här dagen med att ge er ett boktips!

Läser just nu "De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör (och hur man undviker dem)"...

För dig som vill ha en mental väckarklocka, rensa bort lite negativa vibbar från ditt huvud och sluta med onödiga grubblerier och antaganden - läs den!

Jag har alltid trott att jag har rätt bra koll på mina känslor och tankar (hey - har ändå en mamma som är terapeut!), men jag har inte ens läst en tredjedel av boken ännu och har redan insett att jag väldigt ofta är ute och cyklar ganska rejält rent mentalt. Befriande med ett wake up call såhär på höstkanten!

Gör om, gör rätt.

Den ultimata starten...

Norr Mälarstrand, klockan är 05.45. Lätt dimma, luften kylig. Kolsvart. Folktomt. Vattnet ligger som en spegel, änderna sover och ligger helt stilla som vore de stenar... Inga bilar, t.o.m. Västerbron slumrar. Söder speglar sig i vattenytan, bjuder på ett färgstarkt konstverk av lampor.
Kan man annat än njuta av Stockholm när det visar sig från denna sida?

Ett tips - mitt enda tips till dig idag:
Imorgon - ställ klockan alldeles för tidigt. Klä på dig en massa varma, sköna kläder och dra ner en mössa över öronen. Ge dig ut på en promenad innan staden vaknar - satisfaction guaranteed! Kan du dessutom toppa det med en timmes yoga så är du ett steg närmare himlen.
Lovar.

Hodie mihi, cras tibi.

Tillbaka...

...efter en helg "hemma" vid Siljan.

Jag älskar Stockholm!

Kunde inte ha sagt det bättre själv!

Människor som inte tänker ordentligt har inga hjärnor, snarare har de grått ludd som flugit in i huvudet på dem av misstag.
Nalle Puh

Ad omnia paratus?

Jag kom just på en sak...jag går runt och bär på en hel massa smått skruvade episoder från mitt liv. Saker jag sett, gjort och hört som förmodligen skulle få folk att skratta, gråta(?), bli lite smått överraskade (läs: chockade) och i vissa fall bokstavligen ramla av stolen. Funderar på att dra igång en egen blogg endast för detta ändamål.. "Dagens avslöjande" liksom...självklart utan att hänga ut någon annan eller ens vara i närheten att nämna några namn på de inblandade. Hm...innefattar vissa risker för både min egen och andras skull, det tål att tänkas på...