Jag hade en släng av mental labilitet igår kväll. Hade sett fram emot en lugn fredagkväll hemma med mysbrallor och ett glas vin. Så långt gick ju allt bra. Mysbrallor och tofflor, lika skönt som alltid. Rödvinet smakade underbart, även om jag kanske skulle ha varit mer "korrekt" om jag hade tagit ett glas vitt till min kallrökta lax som blev min middag...
Sen händer något. Vinet får fart på en del känslor i min kropp, och i kombination med Sarah McLachlan på ganska hög volym blir det inte alls bra. Jag börjar tänka på en massa saker som jag vid det här laget borde kunna hantera som en vuxen människa utan att bli helt nedslagen och förvirrad, tårarna börjar rinna och sen sitter jag där. Ihopkrupen i soffan, Sarah som sjunger om second chances, sweet surrenders och building mysteries...och jag bara gråter. Kroppen gör ont och jag känner mig allt annat än stark...tårarna vill inte ta slut. Längtar, hatar, älskar och alla känslor blandas till ett stort töcken. Efter ett tag går det över, jag blir vansinnigt trött och går och lägger mig...somnar nog på en minut.
Vaknar imorse med en skum känsla av lättnad i kroppen. På med varma kläder, mössa och vantar, och ut i hösten...promenerar i en och en halv timme, huvudet helt tomt. Sarah sjunger samma textrader som igår, men idag känns de inte alls sorgliga. Snarare vackra och befriande. När jag kommer hem inser jag att jag har promenerat runt i lätt storm utan att ens tänka på att man kanske inte borde tycka om att vara ute i det här vädret... Frukosten smakar underbart och nu har jag bara en känsla av välbehag i kroppen.
Vad hände?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)