Ibland önskar man att drömmen vore verklighet.
Ibland är drömmen så verklig att det känns som verklighet.
I mitt fall har drömmen under en lång tid vävts samman med verkligheten på ett sätt som är omöjligt att förklara för den som inte har upplevt det...en helt underbar känsla.
Allting har dock ett slut. Man blir smärtsamt påmind om att drömmar är drömmar och verkligheten är något helt annat. Det kaos som skapas i kroppen när denna påminnelse drabbar en är obeskrivlig. Jobbig. Det gör ont och man vill skrika rakt ut! Man förstår inte varför man blev väckt och famlar i mörkret efter snooze...utan att finna något. Man bländas av morgonsolen, det är omöjligt att somna om och man inser att det är dags. Dags att borsta bort det sista stoftet från den overkliga, parallella, världen och kliva in i verkligheten, att vakna.
Låt mig somna om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)