Hon har somnat nu

Farmor...lilla farmor...har idag fått höra att cancern segrade.
Du var inte min men du kommer ändå alltid att vara lite farmor för mig.

Det känns som igår jag satt på din solvarma altan och drack kokkaffe. Åt dina kolakakor och lyssnade på när du stolt berättade om dina resor, alla äventyr och att femmans växel minsann var orörd på din bil.
Det känns inte längesedan vi satt där i din finsoffa och tittade på foton som inte visade mina egna minnen, men som ändå berörde mig till rysningar.
Det känns verkligen som nyligen som du mitt under släkt-karaoken, där någon knappt räknade med ditt deltagande, helt ogenerat frågade efter en sopkvast för att, i avsaknad av ett mic-stativ, kunna framföra Lena Philipsons Det gör ont på ett korrekt sätt.

Lilla farmor...det känns konstigt att jag fortfarande har geléburkar i mitt kylskåp som bär din handstil. Jag hoppas och tror dock att du mår bra nu och jag ler över att du med all säkerhet äntligen återigen sitter och pratar med de du älskar. Din älskade man och din saknade son som rycktes bort från dig alltför tidigt. Kanske blir du bjuden på en gin med grappo, utan is självklart.

Den elaka sjukdomen tog dig från jorden, men bar dig till en plats där jag hoppas att du nu känner total ro.
Sov gott, vi är många som saknar dig.