Fokus?

Jag lever lite efter filosofin "100% eller skit i det", och har lite lätt svårt att förstå människor som inte fokuserar på det de håller på med, de som slösar tid på att göra saker och ting halvdant. Ni vet, de som pratar i telefon och kollar på tv samtidigt (vilket dessutom är smått nonchalant...). Konverserar samtidigt som de läser en tidning. Eller som idag, de som tränar trots att de hellre vill göra vad annat som helst.
Jag står på löpbandet, har ganska bra fokus eftersom jag har tänkt att springa en mil på en bra tid. På bandet bredvid mig står en tjej som också har för avsikt att springa. Men jag vet inte. Ska jag vara helt ärlig så vet faktiskt inte ens vad hon gjorde där.
Hon börjar springa, springer i ett par minuter. Trycker på "pause"-knappen, stannar, tar av sig sin överdragströja. Ok, det är ju rätt normalt att man gör det efter ett tag. Börjar springa igen, men hoppar upp på sidan av bandet efter ett par minuter för att byta låt på sin iPod!? Kan man inte göra det när man springer? Så snabbt gick det inte ändå.
Ok, ny låt, nya minuter. Springer några minuter igen, hoppar upp, byter låt. Springer en minut, hoppar upp och dricker vatten. Alltså, hon vilar inte för att hon är trött, man ser på en människa när hon eller han är slutkörd. Nej, det här är ren tristess och ovilja. Toppen (eller botten) nås väl ändå när hon hoppar upp på sidan för att läsa och svara på ett sms!? Fokus på hög nivå.
Efter en halvtimme kliver hon av bandet, knappt svettig, tar med sig sin hög med grejer som hon har med sig och försvinner in på gymmet.
Är det bara jag som har svårt för de här människorna?
Läs här hur min träning gick idag och går i fortsättningen...