Comeback!

Sedan jag kom hem från Spanien för tre veckor sedan har jag inte haft något som helst sug efter att träna. Kroppen har fått vila, och jag har verkligen känt hur den har behövt det. Ett tecken på att den fortfarande inte är helt återställd är väl att jag har varit totalt slut i benen varje dag förra veckan, efter att ha promenerat runt på Manhattan...det är inte normalt. Trodde på allvar att min träningslust aldrig skulle komma tillbaka. Märklig känsla att inte vilja träna när man normalt är van att köra 5-6 pass i veckan, men jag antar att det är kroppens sätt att visa att den läker.

Igår slog dock det dock till, suget efter mjölksyra, endorfiner och trötta muskler. Tog det som ett tecken på att kroppen var redo, så efter att jag hade klappat igen på jobbet tog jag 10 steg in på ett tomt gym och drog igång löpbandet. Hälsenorna har varit minst sagt ömma sedan min vandring, så jag började lugnt för att känna av hur benen svarade...
Tio minuter långsam jogging kändes bra ända tills jag klev av bandet. Hälsenor, benhinnor och höger knä gjorde ont, och det är bara att konstatera att 800 kilometer tar mer än 3 veckor att läka..så jag fick gå loss inne på gymmet istället. Körde ett snabbt halvtimmespass enbart med superset med fokus på överkropp...och jäklar vad skönt det var! Min musik på högsta volym, helt ensam på gymmet och svetten sprutade!
Idag har jag årets värsta träningsvärk och det är en helt underbar känsla! Marathon är borträknat, löpningen får vänta ett par veckor till, men nu är jag på g igen...watch out!