Jillie (som by the way har ett par sjukt snygga tatueringar som jag önskar jag hade modet att kopiera) har tagit ett underbart initiativ för att få människor att skicka mer riktiga brev till varandra, något som förmodligen knappt någon ägnar sig åt längre.
Tror att vi alla minns tiden innan fönsterkuverten, och kommer ihåg små breven med söta klistermärken på och adressen skriven i färgglada färger. Vilka tider - saknar det verkligen!
Jag har, sedan jag valde att bo ensam, löst detta på ett lite smått själviskt sätt genom att alltid skicka ett vykort hem till mig själv när jag är på semester, lite som en icke-online-resedagbok. Ibland hinner kortet fram innan mig och ibland kommer det väldigt långt efter.
Hur som helst blir jag alltid glad och smått överraskad när det ligger något färgglatt bland alla de vita, stela kuverten.
Foto privat. En av väggarna i köket - minnen...
Jajaja, snygga tatueringar, snygg blogg och en genial idé (jag har redan lovat att skriva)...
SvaraRaderaHm...Du e smart Du...jag e så stolt att få vara Din mamma*L*
SvaraRaderaDet är nog många som kan ta till sej,att vara lite dålig på att skicka den där lilla hälsningen.
Lite uppskattning behövs ju året om.
Ha en fortsatt bra Dag.
Man kan ju undra hur många kort de ligger på Din hallmattan när de blir Alla Hjärtans Dag...*blink*
KramKram