Om ett år...

...kommer jag just nu att vara ganska nervös. Då ska jag nämligen ta igen att in igen att min onda fot satte stopp för årets Stockholm Marathon.
I år motverkade jag dagens eventuella löparsug med en riktigt kul utekväll med lillebror igår. Lite bakis idag, och då känns det mentalt lättare att stå bredvid och heja. Bra lösning om ni frågar mig.
Inte ett moln på himlen, bästa vännen ska springa och jag ska vara årets bästa supporter - nu kör vi!