En lite skum känsla i halsen gjorde att jag hoppade över min planerade träning igår, och istället fick jag en massa oväntad tid för plugg inför min praktiska tenta på söndag. Bra grej.
Idag var jag däremot fast besluten att dra mitt älskade varv runt Kungsholmen när jag kom hem från jobbet, och sen spendera resten av kvällen med att plugga. Bra plan.
Men guess what!? Fröken duktig struntade i allt. Löparskorna blev raggsockor. Anteckningarna inför helgen blev istället min MacBook med slösurfande i knät, och utsikten blev tv:n istället för Riddarfjärden. Jag är så bra. Jag är så bra att jag tänker sitta här resten av kvällen och har längre inga planer på att ens röra mitt plugg. Istället fokuserar jag på Rosa Bandet-galan och håller tummarna hårt för att någon snart hittar ett sätt att utrota den där vidriga sjukdomen som inte är det minsta värd att existera.
Till det tar jag en ostmacka (som jag för övrigt inte har ätit på något halvår...), för någon middag bryr jag mig inte det minsta om att göra. Så det så.
Ha ha skön inställning! Applåd för det! Kärlek!
SvaraRaderaGillar det här inlägget, det är kontrasterna som gör det och att lyssna precis på vad man behöver just nu...
SvaraRadera