Brådis...skynda, skynda!

Nästa vecka är det sista chansen att gå och se den hysteriskt roliga Brådis på Astoria i Stockholm!

Jag och min bästa vän C var och såg den för ett par veckor sedan, fick det i julklapp av henne. Först måste jag säga att jag älskar den här typen av presenter, för det andra var just Brådis ett helt perfekt val!

Brådis är regisserad av Jon Holmberg och handlar om ett par i 30-årsåldern som lever ett till synes bekymmersfritt liv i Vasastan. Livet är dock inte så lätt innanför väggarna som det är på ytan, vilket nog är vanligare än vad vi vill erkänna...inte minst i vår kära huvudstad där det viktigaste ibland verkar vara att ha ett perfekt yttre, både när det gäller ens egen person och hela det liv man lever.

"Jag hoppas att folk får en tankeställare - är jag där jag vill vara?" säger Jon Holmberg om pjäsen...och jag måste säga att jag såg en och annan som satt och skruvade lite obehagligt på sig i publiken...

Själv satt jag och njöt, kände mig nöjd över att jag för ett drygt år sen tog tag i just mitt "fasadliv" och skrattade gott åt de helt underbara karaktärerna!

Kan varmt rekommendera att gå och se den, men skynda...bara en vecka kvar!

Boka biljetter här!

Foto privat, från en totalt ombyggd foajé på Astoria - mysigt!

Andningspaus...

...har jag nu i två dagar hemma hos pappa i Dalarna.
Lite mindre bloggande, lite mer bara vara (även om han i sitt lilla hus mitt ute i ingenstans har trådlöst bredband och min laptop såklart är med...så lite smygbloggande blir det nog).

Börjat morgonen med en lätt joggingtur medan alla andra sov, några minusgrader och massor med snö - underbart!
Nu är det dags för stor frukost med alla mina tre syskon, kan inte komma ihåg när det hände senast...mysigt!

Blogg x 2

Jaha....jag kommer snart att bli med blogg. En andra blogg alltså.
Det betyder såklart på intet sätt död för den här bloggen, snarare att jag i fortsättningen kommer att ha fokus på två ställen. Intressant.
To be continued...

Härlig morgon!

Vaknade redan 4 imorse av att min smått överenergiska hjärna spånade vidare på alla bra och kreativa idéer jag hade innan jag somnade igår... 04.00 - det är inte ok att gå upp den tiden! Mer eller mindre tvingade mig att somna om och vaknade två timmar senare, klarvaken. Jahapp, bara att gå upp då.
Smått rastlös och med spring i benen började jag dagen med en lätt löprunda på 9 km. Inte världens roligaste väder direkt, slask en meter och is nästa. Lera en tredje och vatten den fjärde. Skulle ljuga om jag sa att det var lätt att springa avslappnat i jämt tempo...men tog mig ändå runt på 50 minuter, lugnt och skönt.
Nu är gröten i magen och jag jobbar hemifrån på förmiddagen. Vid lunch möter jag upp lillebror och vi får äntligen sätta oss på bussen och åka upp till pappa. Längtar!
Hur har er morgon varit?

Give me some more ärlighet, please!

Jag och C hade en numera klassisk onsdag igår, ett skönt koncept som förmodligen kommer att hålla i sig ända fram till i sommar...
Toksvettig BodyCombat i en timme, rå fisk på Ashima, igår med H som sällskap, och sen Systerobror för ett glas rött och skratt i ett par timmar - så skönt!
Att vara bakom en stand-up-scen och få höra "eftersnacket" är en rätt speciell upplevelse, och det slog mig igår hur skönt ärliga komiker är. Kommentarer som "Fan vad grym du var idag, har aldrig sett dig så bra!" varvas med "Du kanske inte satte det där helt klockrent...tänk på det här nästa gång..".
Är det inte underbart? Varför är det inte så med alla jobb!? Varför är vi överlag så dåliga på att ge varandra feedback, både bra och dålig?
Vad skönt det vore om man, när man lämnade sitt skrivbord för dagen, skulle få höra: "Shit vad klockren du var när du skickade det där mailet idag!", "Det här måste ha varit den bästa fakturan du någonsin har konterat!" eller "Har aldrig sett dig piggare än idag - vilken energi!"
Men icke. Nu lever vi i landet hör-du-inget-så-går-det-bra, och då är det nästan straffbart att ge varandra både komplimanger och kritik.
Friskt? Inte mycket.

Kärlek och vår...

...är något som gör mig helt underbart lycklig!

Har därför klätt min blogg i vårfärger och vill samtidigt passa på att sprida lite LOVE till er alla!
Bild härifrån - Paul Smith "LOVE" Wall Hanging...love it!

Hårddisk

Ok, nu kommer det här för en sekund, lite mot min vilja, att förvandlas till en teknikblogg. Men jag har fått rätt många frågor om vilken hårddisk jag har köpt efter mitt inlägg igår, så jag känner mig manad att stilla er nyfikenhet.

Konsulterade självklart min lillebror, har varken kunskap eller intresse att sitta och leta teknikprylar på nätet... Han rekommenderade Iomega Prestige 1 TB Desktop External Hard Drive 34275 (världens längsta namn).

Sagt och gjort, man tvivlar aldrig på lillebrors tips. Klickade hem den från Elgiganten, och nu står den hemma och innehåller allt jag inte vill förlora om datorn säger tack och god natt.

Rekommenderar alla att göra detsamma, foton är ofta de bästa minnen man har! Jag känner mig iallafall härligt lugn när jag tänker på att jag nu har dem på två ställen...

Var finns filmen?

Satt igår kväll och gjorde en back-up på alla mina foton...har äntligen lyckats köpa en extern hårddisk efter ett års velande.
Skönt att veta att mina nästan 16000 (det är sant) foton nu är räddade om min dator skulle få får sig att lämna in för gott...
Man hittar ju lite smått och gott när man sitter och tittar på gamla bilder, som den här t.ex, från 2003:

Som en av två svenskar (min dåvarande pojkvän var den andra) på den kinesiska ön Hainan Dao får man stå ut med att vara med i reklamfilm och göra lite pr för stället.
Undrar just om filmen finns kvar någonstans? Skulle så gärna vilja höra mig själv prata mandarin.
Dessutom kan det ju faktiskt vara p.g.a. mig som det nu går charterresor till ön - eller? Kanske inte.

¿Que?

Min kropp försökte säga mig något igår, fråga mig inte vad. Det enda jag vet är att jag fick lämna jobbet tidigare, avboka träningen, åka hem till soffan och sedan bo i mysbrallor och duntofflor hela kvällen utan att göra det minsta nytta, what so ever. Inte mycket att säga till om, kroppen var totalt in charge.
Bestämde mig för att ge efter för en gångs skull. Jag försökte lyssna, förstod inte alls vad den ville, men kroppen svarade och idag verkar det vara jag som bestämmer igen.
Vad ville den? Ett lexikon vore bra, kanske kan hitta ett på bokrean.

HJÄLP!

Helt ärligt, jag har för mycket kläder!
Är det någon som behöver något och vill köpa billigt eller kan tänka sig att byta mot någon annan bra-att-ha-grej!?
Allvarligt - lämna en kommentar med en önskelista, mina garderober svämmar över!

Mmm....MOJO!

Tillsammans med S och N spenderade jag kvällen igår på ett av mina favoritfik i Stockholm...Mojo Coffee på Adolf Fredriks kyrkogata.
Måste bara få slå ett slag (varför säger man slå ett slag?) för deras sallader som måste vara några av stans godaste! Mitt val igår blev räksallad med ägg, avocado och en dressing med lime och koirander. Bytte ut matvetet mot quinoa och sensationen var ett faktum!
Att stället har trådlöst bredband, lagom soft belysning och skön musik i högtalarna gör det inte sämre. Igår fick vi t.o.m. sitta kvar en halvtimme efter stängning, utan en tillstymmelse till sura miner hos den supertrevliga personalen. Love it!

Vintern i huvudstaden...

...har absolut varit det som jag har haft svårast för sedan jag flyttade från Dalarna för 10 år sen. Älskar Stockholm, men just den här årstiden är undantaget. Det blir liksom ingen riktig vinter här...
Dock känns det ju mer än ok när det ser ut som när jag klev utanför min port imorse.
Glad i hela kroppen, det är vad man blir!

Yummie!

Jag har alltid varit väldigt svag för Fredrik Paulúns produkter, och måste bara tipsa om min favorit bland allt han har lyckats ta fram... Vet inte vilken förpackning i ordningen jag är inne på, jag har tappat räkningen för längesen.

Alltså, det kan inte finnas någon godare müsli! Den smakar som bäst till vanlig naturell yoghurt, så att man inte missar den helt fantastiska smaken av de knapriga kakaobitarna...mums! Att den är helt vansinnigt nyttig gör ju inte saken sämre...ett underverk, minst sagt..!
Seså - spring iväg och köp den nu!

Läs mer om Paulúns produkter här och läs också hans blogg här!

Yin & yang

Först en perfekt mil på löpbandet, två timmar senare ett akutinkallat informationsmöte på jobbet om att organisationen skall minskas med 15 personer.
BALANS här i livet var det ja...

Utmaning i att vara bra!

Jag har blvit utmanad av Katinka att lovebomba mig själv och avslöja tre saker som jag är bra på... Var tvungen att fundera ett tag, men nu har jag kommit fram till mina bästa egenskaper...just nu.

I. Jag är snäll. Nu menar jag inte snäll som i dumsnäll, utan sådär lite lagom kärleksfullt snäll. Både mot andra och mot mig själv - minst lika viktigt!

II. Jag är organiserad. Lite för organiserad ibland skulle nog vissa (C?) säga. Det har nämligen gått så långt att jag i brist på oordning hos mig själv nu försöker organisera andra också... Men nu skulle vi fokusera på bra saker, så det glömmer vi bara.

III. Jag är positiv. Har varit en smått bitter och rätt negativ männsika tidigare i mitt liv, men har under de sista åren lärt mig att livet är för kort för att inte njuta, vara glad och leva fullt ut. Ge världen ett leende och du får tusen åter, det är mitt bästa tips.

Är lite nyfiken på vad C och Mia är bra på?

Prioriteringsproblem?

Svea rikes television väljer att fokusera på att bjuda nära nio miljoner människor på kräkmedel á la schlagermusik i några lördagar för mycket, istället för att göra allt för att behålla Björn Hellberg i "På spåret".
Friskt.

Stolt och solig fredag

Jag är riktigt stolt över mig själv idag!
Sovmorgon ända till 06.15 och ingen morgonträning. Låter kanske som en konstig sak att vara stolt över, men ni som känner mig vet att sömn och vila är en stor bedrift i mitt liv.
Härliga fredag - nu kör vi!
Ok, ska försöka springa milen på rekordtid ikväll, kanske lite därför jag vilade i morse...men säg inte det till någon... ;)

Värmande minnen i vinterkylan...

...jag fryser inte längre.
Foton privata, från underbara Galapagos.

Humor...eller?

Det är intressant det här med humor.
Igår startade jag och C en onsdagstradition genom att för andra gången gå på Systerobror för att kolla stand up. Kvällen skulle bjuda på bl.a. Kristoffer Appelquist och Thomas Järvheden - kul!
I sista sekunden dök dock ett överraskande wildcard upp på scenen...Soran Ismail! Såg honom för hundra år sen innan han slog igenom, när han var "förband" (nej, så heter det förmodligen inte, men jag hittade inget bättre ord...) till Magnus Betnér, och tyckte redan då att han var sjukt rolig.
Det är nu det intressanta börjar. Man får ju nämligen inte skratta åt vad som helst här i Sverige, det verkar vara någon oskriven lag. Men oklart är vad man får tycka är roligt och inte!? Hur ska man veta det?
Jag och C har ett ganska öppet sinne när det kommer till ämnen att skämta om och skratta åt...vilket två av tjejerna bredvid oss inte verkade vara utrustade med. Soran drar nämligen ett skämt om människor med downs syndrom, vilket får mig och C att brista ut i totalt asgarv. Inte bara för att det är vansinnigt roligt utan också för att C har en syster med downs syndrom, en underbar syster som vi båda brukar skämta om och med...inte för att vi är det minsta elaka som personer, utan för att vi älskar henne och för att hon faktiskt är sjukt rolig. Varför gå runt och vara ledsen och bitter över att hon inte är som alla andra när hon faktiskt har underbar självdistans och tål lite skratt?
Hur som helst, tjejerna som står bredvid oss tycker uppenbarligen inte att det är kul alls. Den ena säger till den andra; "Så jävla billigt", tittar på C med en konstig min och tittar sedan på sin kompis, varpå de enigt skakar på sina huvuden. Jaha, nähä, det här var uppenbarligen inte ok att skratta åt. Det blir ju kanske inte hellre bättre av att jag i det här läget börjar skratta ännu mer åt den sjuka situationen... Om blickar kunde döda säger jag bara, då hade världens befolkning varit reducerad med två personer idag.

Nu undrar jag vilka av oss som är värst?
Vi som "gör narr" av och skrattar åt människor med downs syndrom eller de som uppenbarligen tycker att dito personer är så hemska, att det är så synd om dessa "konstiga" människor att man inte ens får tänka tanken att skämta om dem?
Personligen tror jag att det är de senare som hjälper till att bygga förakt och gräva samhällsklyftor.
Så det så.

Bodil - you rock, och det vet du!

Bra början!

Well...min torsdag har ju inte börjat dåligt direkt...
Vaknade inte av grannens väckarklocka - YES! Dock vaknade jag av mig själv 05.15 men lyckades somna om, vilket inte hör till vanligheterna! Kan bero på att jag la mig lite för sent med ett par glas vin i blodet, men ändå.
Skönaste musiken i iPoden på bussen, helt avskärmad från världen - sweet!
Ensam på kontoret den första timmen, vilket innebar The Script på högsta volym och till det en perfekt smoothie med jordgubbar och blåbär...
Sådär ja, den här dagen kommer att bli grymt bra!
JIPPI!

Jag, grannen och vår väckarklocka

Ok, jag är rätt lättväckt. När jag sen väl har vaknat och insett att det faktiskt är morgon blir jag dessutom så nyfiken på vad som ska hända idag, så det är stört omöjligt att somna om (tack för den genen pappa!). Jag måste alltså gå upp, något annat alternativ finns inte, oavsett vad klockan är.
Har det senaste året dessutom blivit väldigt morgonpigg, så jag behöver inte ens försöka intala mig själv att jag är pigg när jag slår upp de små blå, jag är faktiskt pigg på riktigt (underbar känsla btw)!
Men jag vet faktiskt inte om jag riktigt gillar att jag numera inte bestämmer själv när jag vill vakna. Grannen har en väckarklocka som ringer 05.29 varje morgon, det är så lyhört att jag vaknar av den men han verkar vara totalt döv och låter den fortsätta sitt pipipipipipipipiiiiiiiiiiiiiiiiiiip i en smärre evighet.
Jag är skeptisk, något måste göras.

Kärlek!

Som de flesta av er vet brukar jag försöka undvika YouTube-klipp på min blogg, men det finns vissa undantag... Ibland kommer man på helt underbara låtar som man bara vill att alla ska höra.
Det här är en sån, jag blir smått förälskad varje gång jag hör den!
Njut...
Leona Lewis har åstadkommit en helt ok cover på den också, hör den här...

Tisdag...

...och allt kan hända känner jag.
Börjat morgonen med promenad, yoga, pensionsrådgivning och ett galet lyckorus.
Var ska det här sluta?

Planlös plan

En sak slog mig imorse när jag svettades på löpbandet.
Jag ska faktiskt snart springa mitt första marathon, och jag har inte någon som helst plan på hur jag ska genomföra det...det är ju lite intressant ändå. Inser ju att jag inte kan luta mig tillbaka på mina otaliga milslopp och min över förväntan genomförda halvmara i höstas...4,2 mil är rätt långt...man kanske borde anpassa sin träning lite nu och ha någon plan?
MEN springa med pulsklocka, planera min löpning och schemalägga ökningar och sänkningar av tempo är och har aldrig varit min grej riktigt...jag kör alltid på känn, öser på tills kroppen säger stopp. Då ökar jag lite bara för att jävlas med den och sen sänker jag farten. Brukar bli ganska bra.
Tänker alltså genomföra ett marathonlopp, mitt första marathonlopp, "på känn" utan någon som helst speciell marathonträning - hur låter det?
Nihil impossibile est.

Svart på vitt

Måste bara dela med mig av något fint som en vän skrev till mig idag. Min bästa bästa vän från gymnasietiden som jag träffar alldeles för sällan idag...

Har läst dina inlägg på bloggen.. tänkt skriva till dig, vilken jäkla resa du har gjort!! Du är en HELT annan Helena idag än tidigare. Du är i grunden samma goa Helena men shit vad du ändrat ditt tankesätt! Vi var jäkligt bittra både du och jag ett bra tag, och sen har jag ju under åren sett hur du till och från grävt ner dig och mått piss...men nu ser man på dig att du LEVER DITT LIV som du vill!
Hela din blogg och allting utstrålar energi och lycka, verkar som du gjort upp med dina demoner en gång för alla. Sen är det klart att man har dåliga dar ibland ändå, men grundtankesättet verkar helt ändrat.

Tack älskade P, dina ord värmde och gick rakt in i hjärtat. Inser ju nu att jag faktiskt mår så bra som jag tror att jag gör...underbar känsla!

Crea diem...ingen annan kan göra det åt dig.

Livskvalitet

En lång och iskall livsreflekterande promenad längs vattnet och sushi uppkrupen hemma i soffan.
Söndagslyckan är total.

Helena - baksmällan 1-0

Tack Helena för att du var så vuxen och lyssnade på kroppen och åkte hem efter förfesten igår istället för att följa med in på Café Opera.

Nu blir det en icke bakis-promenad. Jippi!
Foto från festen. Skumpa+kall hjortronglögg=sant. Testa!

Rörd...

Vill bara ta tillfället i akt såhär på alla hjärtans dag (även om jag tycker att det är en av årets mest påklistrade dagar...) och tacka alla er bloggläsare som skriver så otroligt fina kommentarer på mina inlägg! Det uppskattas mycket och är till stor del anledningen till att jag fortsätter att lätta mitt hjärta helt öppet...
Jag ser också att många är inne och aldrig lämnar ett spår efter sig, vilket är väldigt spännande...vill ju så gärna veta vilka ni är!
Skriv gärna en rad och låt mig hitta fler intressanta bloggar att följa...

♥Kärlek till er alla!♥

Alla hjärtans dag...

...och jag börjar denna smått överreklamerade dag med att ge mig själv lite kärlek.
Hemmagjord fruktyoghurt (naturell yoghurt, banan och jordgubbar i blendern...mums!) toppad med gojibär och valnötter. Till det ett perfekt kokt ägg på knäckebröd.
Två timmars träning med älskade C väntar - underbart!
♥ ♥ ♥

Åtta.

Så många saker har jag blivit utmanad att avslöja om mig själv.
Egentligen handlade utmaningen om vanor och ovanor, men jag valde att ändra lite på upplägget och istället göra åtta allmänna konstateranden om mig som person.
Tack Mia och Milla för att ni utmanade mig och fick mig att sätta mig ner och tänka efter. Detta är vad jag kom fram till:

Jag är en obotlig romantiker och anser att hela meningen med livet är att få uppleva kärlek. Dock har jag insett genom åren att det inte är lätt att hitta rätt, och ser med glädje fram emot den dagen när jag känner mig trygg i ett förhållande och känner mig älskad, och samtidigt får skänka någon all min kärlek som rusar runt i mitt blod.

Jag är livrädd för döden. Tanken på att en dag vara tvungen att lämna jordelivet och inte få vara med längre skrämmer mig fruktansvärt. Kan inte tänka tanken utan att drabbas av panik. Vill verkligen tro att man går vidare efter detta liv, men inser ju att det inte är så och det gör mig lite rädd.

Jag kan inte leva utan musik. Skulle någon ta ifrån mig musiken skulle min själ dö. Behöver musik överallt i min vardag...när jag tränar, när jag jobbar, när jag är ledsen, glad, förbannad, trött, pigg...alltid.

Jag är beroende av att träna. Ingenting i min kropp fungerar som det ska om jag inte får röra på mig. Endorfiner är mitt knark.

Jag är ibland för snäll. Under hela mitt liv har jag hellre sårat mig själv än andra, vilket har gjort att jag inte alltid har mått så bra som jag gör nu. Att lämna min sambo för ett drygt år sedan är utan tvekan det svåraste och mest smärtsamma jag har gjort. Att behöva såra en människa jag bryr sig om är det värsta jag vet.

Jag älskar mat. Däremot är jag extremt kräsen och äter inte vad som helst... Har hellre matlåda med mig än går ut och äter lunch. Mina kollegor har numera inställningen "du säger till när du vill följa med", och har slutat fråga mig. Bäst så, mår ändå bäst med min matlåda.

Jag gillar att gråta, och jag gör det ofta. Förlösande. Skönt. Befriande. En film som får mig att gråta är en bra film. Människor som inte "kan" gråta tycker jag verkligen synd om, och jag är glad att min kära mamma har lärt mig att våga visa mina känslor.

Jag är en extrem analytiker. Analyserar och dissikerar allt och alla tills jag nästan blir trött på mig själv. Försöker lära mig att låta bli, men det är ju samtidigt så intressant... Antar att det är en "miljöskada" av att ha en terapeut till mamma.

Dags att sova. Alla hjärtans dag imorgon har jag hört...då får man väl slösa lite av sin outtömliga kärlek på världen?
Sov sött!

Fredag den 13:e...

Har så svårt att få in i mitt huvud att det verkligen finns människor som går runt och oroar sig för allt som kommer att gå fel idag. Jag hävdar att de vidskepliga fredag den 13:e-hatarna skapar sin egen olycka idag.

För mig är fredag den 13:e en lyckodag! Fredagen den 13:e augusti 1965 föddes min moster...hon är som en syster för mig och jag kan inte se någon som helst olycka eller otur i att hon tittade ut just den fredagen.

Nej, nu fokuserar vi på att det är fredag, njuter av att helgen snart är här och glömmer siffran i kalendern.

Det tänker iallafall jag göra.

Foto privat. Jätteflygrädda moster på väg till Göteborg för Robbie Williams-konsert, sommaren 2006. Love you!

Love you bro'!

Vad gör man utan en bror när håret totalt har fastnat i cyklopet? Kärlek.
(observera att han vägrar ta av sig sitt eget cyklop...M i ett nötskal)
Foto från Galapagos, the trip of our dreams...

Skratta är livet!

Det är ju skandal att man bor i Sveriges huvudstad där det kryllar av komiker och klubbar där de uppträder, och man inte går dit. Igår bestämde jag och C oss för att göra något åt det, så efter träning och sushi drog vi till Systerobror.
Ett glas vin i baren var vi värda tyckte vi (ett glas som sedan blev 4 glas och två drinkar, men det hör inte hit), lite vardagslyx mitt i veckan...
Lite trögstartad kväll, men det berodde inte så mycket på Johan Ståhls och Pontus Enhörnings prestationer, utan snarare på att publiken var otroligt seg! Man kan ju faktiskt försöka att ha lite kul när man ändå har bestämt sig för att gå på stand up - eller? Det är liksom halva poängen med hela fenomenet.
Hur som helst, när vi beställde första drinken och Yvonne Johnsson klev upp på scenen hände något. Jag kunde inte sluta skratta åt denna sjuka människa, vilken underbar humor! Hela hennes uppsyn fick mig att börja fnissa inombords. Har sett henne en gång tidigare på Skrattstock men hade glömt hur rolig hon var...! Se henne om ni får chansen!
Kvällen avslutades på bästa sätt med Hasse Brontén, inte en helt frisk hjärna i det huvudet heller tror jag...men FANTASTISKT rolig! En bra kväll med skrattkramp - måste bli oftare, det har vi nu konstaterat en gång för alla. Skratta måste ju vara det bästa som finns!
Min fråga till mig själv idag är bara varför man alltid måste vara kvar till sist och dricka ett glas vin för mycket? "Tjejer - har ni grejer i garderoben? Vi tänkte stänga och gå hem..."
Verkade helt ha glömt bort att det var en vanlig arbetsdag idag. Det blir lätt så när sällskapet är lite för bra och man tycker att sömn är det tråkigaste som finns.

När jag ser solen...

...tänker jag på en jobbig arbetsdag jag hade i Åre en gång...

Det är SOL för tredje dagen i rad i huvudstaden - jippi!!!

Ensamt...

Har precis kommit hem efter biokväll med lillebror. Skulle ha sett Yes Man med Jim Carrey, men gjorde en helmovändning och valde istället vackra Seven Pounds med Will Smith.

Filmen började verkligen segt och jag trodde att jag skulle gå därifrån besviken, men plötsligt vände den och gick rakt in i mitt hjärta...

Kombinationen att jag har en extrem förmåga att totalt skärma av världen och gå in i en film och det faktum att jag nog är Sveriges blödigaste människa visade sig inte vara så lyckad. Grät, grät och grät och kunde knappt sluta...ville helt ärligt bara lägga mig på golvet och skrika.

Tur att jag någonstans tycker att det är väldigt skönt att gråta ändå...

Lite sömn på det här så är jag tillbaka imorgon igen.

Bilden lånad från www.daemonsmovies.com.

Vart är Sverige på väg?

Jag blir ärligt orolig nu.
Bilden lånad från Rosings blogg.

Lovely tuesday!

Ok, vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Underbart skön morgonpromenad.

En timmes yoga.

Världens godaste blåbärssmoothie med mammas bär.

Solen skiner.

Jag äger snart en sommarstuga.

Kan man börja en tisdag bättre?

Foto på "min" stuga i vinterskrud, tagen av mamma igår...

Skor och skor...

...är verkligen inte samma sak. De kan verkligen göra skillnaden mellan en seeeg och boring löprunda och runners high!
Jag ska för andra året i rad vara med i ett test av löparskor, som skall publiceras på en websida och i en tidning lite längre fram i vår. Det är faktiskt lite lyx att få möjligheten att testa skor utan att behöva köpa alla par och samtidigt ha anledning att ge sig ut och springa på alla underlag i alla väder, det hör liksom till testet.
Jag misstänker redan nu att mina favoriter kommer att vara Asics Gel Kayano (älskar dessutom årets färg!), men det är ju kul att se hur nära konkurrenterna lyckas komma... Har helt förälskat mig i dessa skor, är inne på mitt tredje par nu och misstänker starkt att jag aldrig kommer att kunna byta ut dem. Återkommer när testet är klart!

Annars längtar jag till våren nu så att jag kan börja använda min födelsedagspresent från Vagabond som C hade lyckats gräva fram från ingenstans...trodde verkligen inte att de fanns längre (MissAgda, här kommer de...). Världens skönaste skor som knappt känns på fötterna - love it!

Måste sova...yoga imorgon klockan 06.45 - Lena är tillbaka från Indien! Jippi!

Hemlängtan...

Pappa skickade just en bild och bidrog med lite hemlängtan...
Kan man annat än drömma sig bort när man ser hur det ser ut utanför hans hus?
Tur att det bara är 18 dagar kvar tills jag får krama honom och sen ge mig ut och hoppa i snön!
JIPPI!

111

Så många dagar är det kvar idag. Etthundraelva dagar.

I ett mycket svagt ögonblick på Stockholm Stadion i maj förra året bestämde jag mig. Fann mig själv i extas när älskade C gick i mål i sitt fjärde(!) marathon och där och då fanns det inget annat alternativ än att jag skulle springa nästa år.

Nu är det nästa år.

Vart tog tiden vägen?
Foto privat. C med pappa sticker iväg på en liten löprunda...

Härlig lördag!

Hade en helt underbar lördag igår...
Sov tills jag vaknade av mig själv, ingen klocka ställd!

Spenderade HELA dagen hemma med att städa, tvätta och lyssna på en massa bra musik på Spotify (love it!).

En grymt skön löprunda i regnet innan en varm dusch med chokladscrub från Sephora.

Besök av min bästa vän, fick en tokförsenad men oslagbar födelsedagspresent - mina favoritskor från Vagabond! Har redan slitit ut ett par och trodde inte att jag skulle hitta dem igen... Underbart med en vän som vet vad man vill ha och dessutom prickar in den perfekta storleken!

Ett glas vitt och tjejsnack (vi kan verkligen prata...) i soffan och sen vidare till stan för Bolt i 3D! Ganska rolig syn när hela salongen är full med vuxna människor som mumsar popcorn och dricker läsk i solbrillor... Skönt att få skratta!

Efter bion blev det mysiga 1900, ett glas rött till mig och en drink med ingefära och kanel (rekommenderas!) för C, mer snack...om kärlek, förväntningar och den stora gåtan livet...

Hemma vid halv två, glad över att ha världens bästa vän och så tacksam över mitt liv som jag älskar att leva!

Söndag idag. Regn utanför fönstret. Njuter av varje sekund...
Foto privat. C vid Häringe Slott för ett år sen.

9 km - 43 minuter...

...och jag hann inte ens bli trött. Så går det när man sticker ut och springer när man egentligen inte har tid, vädret är pissigt så man bara vill hem igen och DJ Tiesto är snäll och gör en sällskap.

Rätt nöjd att jag trotsade klockan och vädret och gav mig ut ändå.

Foto från min balkong tidigare idag. Södermalm ska ligga där någonstans...

Melodifesti......vad?

Något får mig att tro att långbänken Melodifestivalen kör igång ikväll...stämmer det?
Har HELT missat det och tror knappt inte att det finns någon annan i hela Sverige som kunde bry sig mindre. Nakenchocker, sammanbrott bakom scenen och talanglösa artister - give me a break!
Jag går på bio tillsammans med C och ser 3D-versionen av Bolt istället, det kommer garanterat att ge mig mer...

Som i Globen 1991...

...men i Philipshalle, Düsseldorf, 18 år senare...

Nostalgi och boyband lovin' när det är som bäst!

Hohoooooo

Jag var nära...men lite för feg för att plocka hem den här underbart söta klänningen från Amsterdam idag...och det ångrar jag eventuellt redan nu.
Vem blir inte glad av att gå runt med ett gäng ugglor på kroppen!?

Boyband nostalgia part II

Jag vet att inte många förstår det här...men man mår helt ok att vara såhär nära Joey McIntyre såhär 17 år efter att man hade rummet tapetserat med honom...
Foto från konserten i Amsterdam igår. "Ganska" bra platser.

"Vuxen" i Amsterdam

Är i Amsterdam för första gången i mitt liv (ok, har varit på Schiphol Airport några gånger, men det räknas inte...).
Jobb tror ni nu.
Fel. Jag har semester.
Shopping tror ni då.
Fel.
Nope, jag är här för detta!
Älskar att vara vuxen och få göra allt man inte fick göra när man var tonåring! JIPPI!

För korta dygn

Mina dygn är för korta, det är bara att konstatera. Sedan i fredags kväll har det "gått i ett" (varför säger man så?) med Nike Convention lördag och söndag (rapport och bilder kommer...), uppäten av jobbet igår och försökte sedan packa hela kvällen...vilket självklart slutade med att jag gick upp klockan 5 imorse och gjorde det då istället...ingen är förvånad. Sovit för lite igen, drömt en massa skumma saker och visste knappt vad som var verklighet och inte när jag vaknade. Älskar drömmar!
Måste springa till bussen, sedan tåget mot Arlanda för flyg till Amsterdam.
Sitta stilla är inget vi pysslar med 2009, uppenbarligen.
Bloggsamvetet stillat för en minut, återkommer...

T.R.A.S.I.G.

Ok, jag skulle ljuga om jag sa att jag är trött. Sliten är bättre. Eller fullständigt trasig. Samtidigt mår jag helt obegripligt fantastiskt i hela kroppen.
Har haft lite svårt att skriva något i helgen eftersom jag har befunnit mig på Nike Convention hela dagarna och på hotell inatt. En minst sagt lyckad helg som kräver lite mer uppmärksamhet än ett snabbt ihopsnickrat inlägg från fingrar som fortfarande skakar efter ett helt vidrigt jobbigt pass som fick avsluta söndagen. 4 timmar sedan det var över men kroppen gråter fortfarande.
Återkommer imorgon, måste sova och läka mina muskler i minst 8 timmar inatt.
Skulle ha lagt ut en bild tänkte jag, men hittar inte minneskortsläsaren och är för trött i armarna för att lyfta på saker och leta efter den...
Återkommer.