Så många dagar är det kvar idag. Etthundraelva dagar.
I ett mycket svagt ögonblick på Stockholm Stadion i maj förra året bestämde jag mig. Fann mig själv i extas när älskade C gick i mål i sitt fjärde(!) marathon och där och då fanns det inget annat alternativ än att jag skulle springa nästa år.
Nu är det nästa år.
Vart tog tiden vägen?
Foto privat. C med pappa sticker iväg på en liten löprunda...
Foto privat. C med pappa sticker iväg på en liten löprunda...
Oh wow! Ska du? Verkligen? Jag är IMPONERAD.
SvaraRaderaHaft en härlig helg?
Kram Mia
Hm...ska Du springa...ska inte Du ut på annat då????
SvaraRaderaWow, häftigt! Imponderad jag blir av er. Tror inte att jag skulle klara det.. Har bara sprungit 10 kms logg än sa länge...
SvaraRaderaFörresten, vilken underbar helg du verkar ha haft!
Kram Lisa
sv: Men va roligt att du gillar mina bilder så mycket. Jag försöker alltid göra mitt bästa och har fått tillbaka kreativiteten - även om det bara blir något i stil med kroki hela tiden.
SvaraRadera/Jillie