onsdag 20 januari 2010

Äntligen kom tårarna

Jag har äntligen gråtit. Jag har gråtit och min kropp gör ont.
Beskedet till jobbet i måndags träffade mig otroligt hårt, som ett slag i magen, men mina tårar fann inte vägen ut...vet inte varför. Antagligen var det för svårt att ta in, så ofattbart att det blev totalt overkligt. Det händer inte sådana här saker så nära. Det gör inte det.
Men nu. Nu har jag gråtit. Linus pappa har berättat, och han har gjort det ärligt och verkligt.
Jag går sönder, och jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det känns för familjen, de som inte "bara" är kollega med Linus mamma.
♥ Jag tänker på er ♥

19 kommentarer:

  1. vilken hemsk sorg. det är inte alltid lätt med tårar, men när de kommer så var ödmjuk inför dem. overkligt att läsa linus pappas inlägg om dagen och händelsen. allt stöd till dem!

    SvaraRadera
  2. Har suttit här länge nu och torkat tårarna. Det är fruktansvärt. KRAMAR till dig som står dem nära och många tankar och kramar till den här familjen.

    SvaraRadera
  3. Mållös. Men med fuktiga ögon på jobbet läser jag inlägget skrivet av Linus pappa.
    Kram till dig. Och det där med att gråta är ju faktiskt en bra grej. jobbig men bra.

    SvaraRadera
  4. Sötis, har läst Linus pappas blogginlägg - det finns inte ord för hur hemskt detta är.

    Skickar Dig en stor kram från Uppsala.

    Från en sak till en annan: visst köpte Du en iPhone i höstas? Bloggar Du från den och vilken app har Du då laddat ner?

    SvaraRadera
  5. Tänk att ni fanns där när hon fick beskedet. Så att ni kunde fånga upp, hålla i. Ordna. Vi som står vid sidan av och som inte kan andas ... Jag tänker på er så mycket. Idag lagar jag mat och lägger i lådor och i em åker vi ut till familjen. Så lite vi kan göra när inget finns att säga.

    SvaraRadera
  6. Otroligt gripande text som Linus pappa delar med sig av.
    Alla får vi sörja på vårt vis, nära eller inte nära spelar ingen roll.
    Kram

    SvaraRadera
  7. Det är så himla starkt & modigt av honom det han skrev,va nyss inne & läste. Tänker på han & hans nära,tänker på dig! Kärlek!

    SvaraRadera
  8. Händelser som gör allting annat i livet så skarpt och så verkligt. Det får oss att inse att livet är så mycket skörare än vad vi vill inbilla oss.

    Påminner oss om att inte lämna varandra osams och ta tillvara på den tiden som vi har och använda den till det som vi verkligen vill, med nära och kära.

    SvaraRadera
  9. Fruktansvärt! Så sorgligt. Mina ögon är fyllda till brädden med tårar.

    SvaraRadera
  10. Åh, vad det gör ont! Det finns inga ord... inga ord alls.

    SvaraRadera
  11. Å här sitter jag på andra sidan skärmen och också gråter, de problem jag tyckte jag hade nyss är nu yttepyttesmå.. det gör ont i hela hjärtat...

    SvaraRadera
  12. Hej min kära.
    Skönt att du nu har haft möjlighet att släppa ut det ledsna.

    Du har inte haft tid tidigare, många andra behövde ju ditt lugn.Rollen som stabil och den som håller ihop:den rollen tog du Helena i samma stund som du fick detta tragiska besked.


    Mina tankar går till familjen.
    Må det finnas denna någon som Ni kan nå dygnets alla timmar.


    Varma kramar till Er alla som läser detta inlägg.

    SvaraRadera
  13. Vilken otrolig smärta! Stora tårar rullar ner för mina kinder! Linus pappas blogginlägg är otroligt fint skriven, vad starkt av honom att orka skriva, och det kanske är ett bra sätt att ventilera ut allt som gör ont, även om det kommer att göra ont för all framtid.

    Det känns så fel när så unga människor rycks ifrån så tidigt, dom har ju inte ens hunnit börja sin färd genom livet! Så tragiskt!

    Tänker på och känner med familjen!
    Många starka kramar till dig!

    SvaraRadera
  14. Orättvisa värld. Styrketankar till familjen och de nära!

    SvaraRadera
  15. suttit på jobbet med droppande tårar och läst.... vilken tragedi...

    SvaraRadera
  16. Varm kram till Söta Helenas gulliga Mamma!

    SvaraRadera
  17. Har nu läst Linus pappas modiga och ärliga inlägg, tårarna rullar ner för mina kinder och det gör ont ända in i själen.

    Många kramar!

    SvaraRadera
  18. Lider med familjen och alla Er som stod nära. Även för mig som inte var nära blev det otroligt gripande och så ofattbart. Läste också pappans väldigt fint skrivna blogg om det som hände. Oj vad jag har gråtit.
    Massa styrka till dig och familjen. Tänker på Er.
    Varm kram

    SvaraRadera
  19. Så otroligt orättvist. Hemskt. Finner inga ord. Det kom tårar även hos mig nu...
    KRAM KRAM KRAM

    SvaraRadera

Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)