30 km i benen...

...och jag önskar så att jag kunde säga att det var löpning.
Men nej, mina ben är inte redo för löpning än enligt min sjukgymnast...och jag känner det själv också. Jag ska inte börja skriva om min irritation, frustration och ilska över att jag inte kan springa...och över att jag vid samma tid förra året sprang mellan 5 och 6 mil i veckan. Det var el camino som tog knäcken på mina fötter och ben, och min vandring kan jag aldrig vara arg och irriterad på...aldrig. Den mentala vinsten efter mina 80 mil överskuggar alla krämpor med större marginal än ni kan ana. Jag får springa när jag kan helt enkelt, punkt slut.

Until then får jag nöja mig med att nöta mil på cykeln. Det ger inte alls samma endorfinrus som löpningen - långt ifrån - men jag får höja pulsen, jag blir trött och jag får svettas rejält. Tänkte cykla en mil idag och avsluta med ett pass i gymmet, men jag kunde inte sluta cykla och min mil blev två....och tillslut tre. Sista kilometern gick riktigt snabbt och jag var helt slut när jag klev av cykeln efter knappt 57 minuter.

En otroligt skön avslutning på augustis första dag som har fördrivits med långpromenad, hemmapyssel, ett par timmar i solen, ett efterlängtat telefonsamtal med min bästa vän och inte minst med hela tre gamla sommarpratare. Alex Schulman, Mikael Tornving och David Batra har fått göra mig sällskap en varsin timme under dagen, och jag måste råda er till att lyssna på dem alla! Jag har skrattat och gråtit om vartannat, och framför allt fick herr Tornving mig att tänka på ett och annat...riktigt otippat!

Nu tänkte jag snart runda av den här sköna söndagen genom att släppa hela hjärnan framför en härligt verklighetsfrånvänd film...Cloverfield på TV4 klockan 23 blir ett bra sömnpiller tror jag...

Hur har ni välkomnat augusti idag?
Foto: Privat. Trött Helena efter 30 kilometer trampande...