.New York, I love you.

Jag går väldigt ofta på bio. Bio är verkligen min bästa avkoppling och jag går alltid in i filmen till hundra procent (C vet vad jag menar...). När eftertexterna rullar kan jag varje gång direkt säga om det var en bra eller dålig film, jag har alltid en känsla i kroppen som inte ljuger om vad jag tycker. Eftertanke behövs sällan.
New York, I love you är ett undantag. När den imponerande rollistan passerar på duken känner jag bara att jag inte har en aning om vad jag tycker om filmen. Är den bra? Dålig? Varken eller? Jag kan verkligen inte säga. Känslan i kroppen är en tomhet som är svår att beskriva, men samtidigt en skön känsla och en längtan tillbaka till The Big Apple. Och den har ju allt. Glädje, sorg, hopp och förtvivlan...allt jag vill ha i en film. Det är vackra bilder av en stad jag gillar och skådespelarna gör sitt jobb.
Någon som kan berätta för mig om den är bra eller inte? Jag blir inte klok på den.