Är det alltid rätt att vara ärlig?
Är vita lögner ok?
Vad är en vit lögn och när övergår den till en svart?
Vill man att människor alltid ska vara 100% ärliga i alla lägen?
Mår man alltid bättre av att få sanningen kastad i ansiktet, eller finns det sanningar man mår bättre av att vara utan?
Det är sådana här små härliga tankar som snurrar lite i huvudet idag. Älskar att analysera, dissikera och bli klokare
Hur ser ni på saken - varar ärligheten verkligen längst?
Det är ingen hemlighet att jag också älskar att analysera och dissikera! och just detta är en fråga jag brottats med ett tag! Min filosofi har alltid varit att ärlighet varar lägste; MEN det är inte alltid sanningen är befriande ELLER ens bra att höra! Så skulle nog säga att det är situationen som avgör..
SvaraRaderaHa en underbar advent sötnos!
Ärlighet kräver sunt förnuft som allt annat. Finns en tid och plats (och rätt sätt) för den. Och ibland är det bättre med en vit lögn för det gäller att tänka långsiktigt och helhetsmässigt istället för bara principiellt.
SvaraRaderaHoppas att helgen varit trevlig. Titta in hos mig, du har en award att hämta. :-)
Kramar!
Svårt det där, vita lögner är sådana som iönte kan göra ont om dom avslöjas, men då är dom oftast också helt meningslösa. Jag har en vän som alltid kör med massa vita lögner och det har gjort att jag inte litar på henne, men hon är för feg för att våga stå för vad hon gör. Tror nog att självkänsla och det där kan hänga ihop.
SvaraRaderaSjälv drar jag nog till med någon ibland också, om jag inte kan stå för vad jag gjort, men försöker undvika in i det längsta.
Vita lögner som är ok= "jag har varit hos en kompis" när man i själva verket varit och köpt julklappar till vederbörande. :)
Märker att det är svårt att få ihop det här, känner av dubbelmoralen men ja.. kontentan av det hela är nog att jag inte tycker det är ok att ljuga. Alls. Förutom supervita då... eller äsch :)
Är som dig, det är bättre att analysera allt :)
SvaraRaderaOm jag fick välja så skulle jag önska att människor vore 100% ärliga mot mig. Oavsett hur mycket det skulle såra, så tycker jag att det är respektlöst att inte vara ärlig. Jag tar det nog som en förolämpning mot mig som person...
Vita lögner tror jag man lyckas med varje dag, mer eller mindre. Och om det är en vit eller svart lögn bör kanske avgöras hos betraktaren...eller? :)
Även om jag önskar att alla skulle vara helt ärliga med mig, så har jag inte alltid varit helt ärlig själv. Det finns situationer där, jag ansett att jag inte kan berätta det, för att jag inte orkar se människa mer ledsen eller besviken. Frågan där, är det ett egoistiskt beslut eller inte?!
Enligt mitt sätt att se det är det skillnad på ärlighet och brutalitet. Vissa "sanningar" gör ingen nytta och är inte efterfrågade. Varför då leverera dessa "sanningar" till mottagaren? Andra "sanningar" kanske sårar kortsiktigt, men innebär något konstruktivt i det långa loppet.
SvaraRaderaJag håller med Sandra - jag vill att människor ska vara ärliga mot mig. Eller rättare sagt - inte oärliga. Men det betyder inte att man nödvändigtvis måste förmedla alla åsikter man har i alla lägen. Det är ingen lögn att tiga... Men jag skulle inte vilja att någon ljög om jag ställde en fråga rakt ut.
Ärlighet vara alltid längst men det man inte vet har man inte heller ont utav. En liten vit lögn emellanåt är ofta mer lindrigt än sanningen. Tror att man får avgöra från tillfälle till tillfälle.
SvaraRaderaKram
Om någon frågar något - då får de själva ta ansvar för att svaret kanske inte är bekvämt. Men jag kan bli ganska trött på att få höra sanningar jag inte bett om.
SvaraRadera