.Cornelis.

Jag måste ju berätta om Cornelis...förhandsvisning på Park i torsdags med lillebror som (troget) sällskap.

Var ska jag börja? Jag vet inte om allt har landat riktigt än. Det går liksom inte att inte bli berörd av filmen, oavsett om man gillar Cornelis eller inte...vilket levnadsöde. Sure, man hade ju en liten aning om livet han levde, men att det skulle vara så trasigt och dekadent...
Filmen får mig att tänka en hel del, filmer har allt som oftast den inverkan på mig. Jag tänker på kärlek. Faderskap. Svek. Musik. Livet. Det kommer ett par tårar och bitvis gör det ont i kroppen. Ondast gör det när sluttexterna rullar och Jack gör ett gästspel, som sig själv.
Se den, det är en av vårt lands största musikskatter som vilar i den.
Foto: Privat. Park...den ständiga förhandsvisningsbion.