Löften.

Det som är "positivt" med att ligga hemma i soffan och inte orka göra ett skit är att man hinner tänka en hel del. Kanske lite för mycket, om det nu finns någon gräns för vad som är nyttigt..?
Jag har i två dagar ägnat en hel del tankeverksamhet åt hur min kropp mår just nu. Varför den har varit lite småkrasslig rekordmånga gånger den här hösten, varför min mage och jag inte har varit bästa vänner på sistone och varför jag har mer eller mindre konstant träningsvärk.

Googlar överträning men får det inte att klaffa riktigt. Funderar över min kost men anser den vara mycket bra. Sömnen har blivit bättre och jag sover bra mycket mer nu än tidigare. Min vila däremot, den kan kanske dyka upp i mitt liv lite oftare...kanske borde jag lägga in lite längre viloperioder lite då och då? Den längsta vila min kropp får nu är max två dygn, sällan mer än ett, vilket jag tror kan vara lite för lite.
Har dessutom lilla huvudet knökfullt med en och annan plan, lite för mycket att fundera på och en del saker som snurrar runt runt och inte hittar fram till något mål eller lösning. Mental vila vore med andra ord kanske också på sin plats. Tror nämligen att huvudet kan ställa till det en hel del för kroppen...

Mitt soffklurande här hemma har resulterat i ett par löften till mig själv:
° Min redan tre dagar långa träningsvila ska bli minst tre dagar till. Träning tidigast på torsdag med andra ord.
° Morgondagen ska ägnas åt att fixa ett par saker som ligger och nöter i huvudet...roliga saker, men nötande. 
° Ett beslut har (äntligen) tagits om en förändring som bara ligger hos mig och som ska till nu. Inte om ett tag. Nu. Det är ingen lätt sak att göra, men det kommer att få mitt huvud att lugna ner sig otroligt mycket.
° Jag ska ge mig själv mer egentid, tid när jag gör ingenting. Det är svårt, men jag måste och ska lära mig. Minst en dag i veckan ska förbli tom i kalendern och jag ska se till att skämma bort mig själv med den dagen.

Redan ett par veckor från nu är jag rätt säker på att jag kommer att känna av en förändring i kroppen, och vid jul kommer jag att utvärdera på riktigt och se vad som har hänt. Det låter säkert som små förändringar, men för mig är de stora och jag känner mig nyfiken över hur jag kommer att må.
Kanske har inte mina två dagar här hemma i soffan varit bortkastade ändå?
Foto: Privat. En otroligt välmående Helena i Galapagosöarnas magiska vatten...januari 2009.