En ängel på bussen!

Hemma en snabbis för att packa väskan och ladda om för veckans första, men långt ifrån sista, träningspass! Gissa om jag är laddad?

Måste bara berätta om en helt underbart gullig farbror som jag satt bredvid på bussen hem från jobbet.
Satt som vanligt och läste min bok (som för övrigt bara blir bättre och bättre och mer och mer häpnadsväckande), men kände som vanligt när jag har jobbat morgonpasset att ögonlocken bara blev tyngre och tyngre, och tillslut slumrade jag till. Vaknade ett par hållplatser senare, som vanligt rädd för att ha missat hållplatsen men insåg att det var en bit kvar så jag somnade om.
Vaknade igen ytterligare några hållplatser längre fram och var närmare hemmet än vad min kropp ville...hade gärna sovit en stund till. En pytteliten bara.
Det är då farbrorn bredvid mig frågar: Var ska du av?
Jag berättar var min hållplats är, varpå han ber mig somna om och lovar att väcka mig. Hur gulligt är det?
Sagt och gjort, jag slumrar in igen och lagom innan min hållplats hör jag: Är du vaken? Gulliga gulliga farbror!
Tackar honom för hjälpen, han säger att nöjet var helt på hans sida och avslutar med: Ibland brukar jag väcka min fru och säga att hon har glömt att ta sina sömntabletter.
Humor hade han också, min bussängel. Jag tror att det kan ha varit morfar som var nere på besök faktiskt.