tisdag 13 oktober 2009

Omstartad och tillbaka

Nej, det blev ingen morgonträning idag (heller). Min kropp säger att den vill ha en dag till för att bli frisk, och det ska den få. En dag, that is, sen måste vi vara tillbaka igen. Vet ni hur det känns att leva utan endorfiner i en hel vecka? Mental överskottsenergi är inget att leka med, tro mig...

Det känns kul att vara tillbaka här igen iallafall! Pausen har varit mer än välbehövlig och jag har ägnat dagarna åt helt andra saker. Reflektion. Funderingar. Skratt. Vänner. Real life.
Jag vet inte vad som hände, men plötsligt kändes ingenting kul längre, min energi försvann och tröttheten tog över. En konstig känsla som jag inte alls kände igen. Jag tror att jag, efter många och långa samtal med familj, vänner och bloggvänner, har kommit fram till vad det berodde på, och insikten av det gjorde mig lugn och plötsligt kapabel att tysta ner min rastlöshet och bara vänta ut det. Förra veckan var Helena tillbaka och energin flödar igen!
Jag har saknat er, skulle ljuga om jag sa annat. Men jag har verkligen lärt mig att när kroppen och huvudet säger paus, då ska man lyssna. Man slutar aldrig lära sig saker om sig själv, det är något jag har konstaterat och det känns spännande på något sätt.

Tar ni er tid för paus och reflektion ibland?

10 kommentarer:

  1. Välkommen tillbaka :-)

    SvaraRadera
  2. Välkommen tillbaka. Har verkligen saknat dig.
    Man skall lyssna på kroppen. Tyvärr är man allt lite dålig på det. Jag själv brukar ha en vecka eller två på vårkanten då jag bokar av allt som är inbokat och grottar in mig. Känner inget i förväg utan bang, så är det där. Sedan kommerjag tillbaka och är tipptopp. Kram Petra

    SvaraRadera
  3. Härligt att du är tillbaka här och även börjar bli fri från baciller!

    Att lyssna på kroppen är en svår sak. Men jag känner ofta när det är på väg neråt, då behöver jag vara med mig själv. Så efter någon dag i ensamhet så är jag tillbaka och längtar efter umgänge.

    Varje svår sak lär mig nytt om mig själv. Det mesta av det som varit sjukt jobbigt har senare visat sig vara det som fått mig att växa och värdera livet bättre.

    SvaraRadera
  4. reflektion är underbart och det är nödvändigt. finns många olika tillfällen och sätt att få det. för mig kan en lång lång ridtur i skogen, själv, vara ett perfekt sätt att koppla av och få reflektion och harmoni! ett annat sätt är att spendera en hel kväll/natt i en soffa, med gott vin och en nära vän och prata och prata om livet!

    SvaraRadera
  5. Välkommen tillbaka, du har varit saknad.

    Ja, jag försöker ta pauser och bara reflektera över saker och ting. Det är mycket viktigt och jag tror att man inser vikten av det när man blir lite äldre. Förr gjorde jag aldrig det utan rusade på i ett högt tempo. Tyvärr är det dock svårt att få till de stunderna när man har barn. Känner nu att hela min existens skriker av en paus. Vi får se vad jag kan få till.

    Ha en fin dag!

    SvaraRadera
  6. Vad kul att att du känner inspiration igen. Det är jätteroligt att du är tillbaka så jag får läsa dina härliga inlägg!! :)

    SvaraRadera
  7. Känner verkligen igen mig i din beskrivning. Precis så var det för mig också fram tills nu och det är sååå skönt att äntligen komma ut ur det där pestiga tillståndet.

    Det är förvånansvärt svårt att be andra människor om råd (speciellt då man tidigare inte fått några speciellt bra...) men som vi båda märker lönar det sig att göra det i alla fall. Det är ju alltid bättre med för mycket information än för lite.

    Underbart att ha dig tillbaka i rutan igen. Stor karmakram. :-)

    SvaraRadera
  8. Glad att Du är tillbaka! Saknat Dina inlägg..

    Viktigt att lyssna på kroppen och ta paus - annars kan det gå riktigt tokigt..

    Gladkram!

    SvaraRadera
  9. välkommen tillbaka, ska bli roligt att få läsa dina inlägg igen. Jag är också dålig på att ta paus och lyssna på kroppen men när den själv säger ifrån är det nog. Då dras det ner på tempot rejält, som du har gjort. Det är nog sundast!

    SvaraRadera
  10. Det är helt nödvändigt för mig.. fungerar inte annars... just nu har jag inte så mycket blogginspiration och då bloggar jag inte mer än vad jag käner att jag vill.

    Kul att du är tillbaka!

    SvaraRadera

Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)