Den minimala svarta

Efter den totala energibristen igår var den riktiga Helena tillbaka igen idag. Tvättstuga, storstädning och promenad med nya kängorna klarades av innan lunch, sen var latmasken nära att krypa fram igen.
Den motades dock ganska snabbt bort, och med lite hjälp insåg jag att Vildmarksmässan som så lägligt har pågått den här helgen vore väldigt synd att missa, med tanke på mitt kommande äventyr...och att jag dessutom lyckades pricka in en föreläsning om just pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela måste väl ses som ett tecken? Att kvinnan som höll föredraget hade delat upp sträckan och tagit 4 år på sig att genomföra den, det hör liksom inte hit. Ännu mer sugen blev jag iallafall på att gå, och ett par små tips tar jag med mig på vägen.

Bytte några ord med skomakaren på Lundhags, köpte några extra par yllestrumpor, fick en massa bra tips och inbokat är nu att hälla varmvatten i mina kängor imorgon bitti, låta dem stå en stund för att sedan promenera till jobbet i ett par minusgrader i blöta kängor. Det vore en överdrift att säga att jag längtar, men det är bara att göra det. Inga genvägar.

Svängde förbi Snugpak och hittade den ultimata sovsäcken, 850 g lätt och supersmidig att bära med sig. Passade på att införskaffa en handduk i microfiber också, och efter en stund med den trevliga personalen i montern fick jag en lycka till-present i form av en smidig och platt midjeväska, exakt en sån som jag hade tänkte att köpa för att förvara pengar och annat i - tusen tack för det!

Börjar känna mig redo nu. Drygt två veckor kvar, pappa är precis lugnad via telefon och bara några småsaker är kvar att inhandla. Sen är det bara det roligaste kvar. 800 000 meter med mig själv. Jag kan bara le av tanken.
Foto privat. Mitt nya sovsällskap.