Ibland hamnar man i en korsning. En rörig och enslig plats där pilarna pekar åt alla håll och kanter, du har tappat kompassen och den önskade kartan inser du att du aldrig någonsin ägt... Ole, dole, doff? Rop på hjälp? Chansning? Eller blir det vägen som ser mest upptrampad ut, den väg de flesta med största säkerhet har tagit, och som enligt alla andra anses vara rätt?
Vad väljer du? Hjärnans ibland smått tråkiga, steniga och raka bana på förnuftets väg, som du vet förr eller senare alltid kommer fram? Eller hjärtats mer grönskande, skönmålade och rosaskimrande stig, som du inte har en aning om var den slutar, om den ens har ett slut?
Snälla, berätta. Jag är nyfiken på hur ni tänker...
jag tycker att hjärtats väg låter mer lockande. man vet vad man har men inte vad man får. jag lockas av att livet ska vara ett äventyr och även om det kan vara frustrerande att alltid vara på jakt så tycker jag om det livet.
SvaraRaderaJag följer hjärtats väg som oftast. Jag vill inte veta slutet från början, jag är ju mitt i livet och lever därmed mitt i. Även om det blir lite rörigt ibland. :)
SvaraRaderaJag måste fundera på den en stund känner jag.
SvaraRaderaJag har inget självklart svar...men jag värjer mig lite från tanken att det är EN korsning där jag väljer...fast korsningen skapas kanske alltid när jag börjar fundera. oavsett vilken väg jag befinner mig på...
Utan att tveka - hjärtats väg!
SvaraRaderaOch alltid den vägen jag inte gått, alltid lär man sig något nytt :)
Hjärtats väg!
SvaraRaderaJag följer alltid mitt hjärta. Med blandat resultat... ;)
SvaraRaderaJag försöker att följa hjärtat, men som den obotliga kontrollmänniska jag är blir dom osams ibland! Hjärtat och hjärnan alltså, och dom frågar aldrig mig vad jag vill! He he!=)
SvaraRaderaFollow your hEaRt darling...
SvaraRaderaPuss puss
Jag går varken på hjärnans eller hjärtats väg längre. Jag går på magkänslan numera. Den är outstanding!
SvaraRaderaJag följer nog iftast hjärtat. Problemet med mig är jag har ett sa "stort" och känsligt hjärta, och saker och ting känns ibland sa himla dramatiska. Sa ibland maste jag ta ett steg at sidan och försöka ser över situationen.
SvaraRaderaOm det hjärnan vill ger mig en dalig magkänsla sa lyssnar jag helt klart pa hjärtat.
Hade jag helt lyssnat pa hjärnan sa hade jag väl antagligen suttit kvar hemma i Stockholm med den fasta anställningen jag hade da ;)
Stor kram tjejen!
Jag tror att hjärtat är mindre flexibelt än hjärnan. Och det kan krocka ganska rejält. Men jag tror också att dessa krockar händer pga en anledning- inte riktigt rätt grej kanske.
SvaraRaderaÄr något HELT rätt tror jag hjärna och hjärna samarbetar. Och det ända jag kan tänka mig hjärnan säger handlar om andra personers tycke- inte ens eget. Jag tror hjärna och hjärta samarbetar.
Inget av dem. Hjärnan överanalyserar allt och hjärtat är för känsligt. Jag följer magkänslan, den instinktiva känslan som man alltid får och alltid i efterhand säger är rätt. Ibland säger den vad hjärnan säger och ibland vad hjärtat säger, ibland går den en helt egen väg. Men den har inte haft fel hittills.
SvaraRaderaMen måste jag välja mellan de två... skulle det nog bli hjärtat...
Det beror helt på situationen och vad saken gäller. Men i den mån det går försöker jag att förena de båda.
SvaraRaderaKram