Ja, jag känner mig lite så faktiskt. Uppäten. Totalt uppslukad av El Camino, the walk of my life, och jag måste erkänna att det faktiskt är lite svårt att fokusera på något annat just nu.
Ni är så otroligt söta, kommer redan med en massa fina och peppande kommentarer, jag får mail från helt okända människor som vill göra samma vandring och jag börjar hitta andra bloggare som skriver om min vandring. Tack alla ni, det värmer.
Härom dagen funderade jag lite på varför jag gör det här (jag får fortfarande frågan väldigt ofta), och att den Helena jag kände för ett par år sen med all säkerhet skulle stanna vid tanken på att göra det, drömma lite och sen lägga det bakom sig som något som aldrig blev av.
Changes in ones life generally bring about an improvement in many aspects of our being. Changes fuel a fire within where we become more in tune and aware, MORE ALIVE, and hey - that is what life should be about, even with our sometimes mundane responsibilities or lack of interest in certain processes getting to where we are, most alive is what the goal should be.
Ja, så skrev min vän i Canada i ett mail till mig i veckan. Changes. Jag tänkte direkt på det här. Och på det här. Två stora och för stunden riktigt jobbiga förändringar i mitt liv, men i efterhand förmodligen det bästa som kunde hända. Det bästa som kunde hända för att kicka igång livet på riktigt. Sparka igång energin i mig och bli den jag är idag. Jag är fortfarande på väg någonstans och ingen vet var jag hamnar, inte ens jag själv. Inte vet jag helt och hållet varför jag gör den här vandringen heller, men jag är övertygad om att jag har ett svar när jag står framför katedralen i Santiago de Compostela om en dryg månad. Spännande tanke.
Always welcome at the ranch skriver min vän också, och syftar på deras gigantiska ranch in the middle of nowhere utanför Vancouver. Deras livsverk där nötkreaturen betar på stora ängar, de fiskar i sin sjö och har en egen liten rodeoarena. Kanske är det dit min resa går nästa gång? Kan mer än väl tänka mig att vila mina onda vandringsfötter i en gungstol på deras veranda, tillsammans med en av de klokaste människor jag känner.
Helena,
SvaraRaderago get it! Det finns mycket där ute i världen för dig.
Din resa kommer nog bli både fantastisk och läskig - men DU kommer komma fram, starkare än någonsin. Det är jag övertygad om!
Kram till dig.
När jag står inför en stor uppgift reagerar jag genom att bi totalfokuserad. Jag förstår att du ägnar all tanke och tid åt din kommande vandring.
SvaraRaderaJa, det är enormt spännande med förändringar! Att jag säger det som är ett stort kontrollfreak tyder verkligen på att man kan förändra sig som människa.
Jag är glad att du har tagit de steg du har gjort och att du lever det liv som DU vill leva. Fler borde regelbundet ställa sig den frågan om man lever det liv och är den person som man egentligen vill göra/vara.
När jag läser det här inlägget inser jag att jag följt dig i över ett år :)
Ha en fin fortsatt dag.
Kram
Ska du ändå springa halvmaran i Prag?
SvaraRaderamål är inte en punkt! mål är kommatecken! efter ett mål kommer nya mål =) och det du satt upp nu komemr ge dig så mycket inspiration och energi till nästa =)
SvaraRaderadu inpirerar mig så otroligt mycket!!!
Men gud så spännande och inspirerande! Nu när jag läser om din resa kom jag att tänka på en bok som heter Eat Pray Love, som jag läste för ett tag sen. Jag kände likadant när jag läste den som jag känner när jag läser dina inlägg (men det har jag redan skrivit om tidigare) och att du nu ska ut på en sån här resa bara bekräftar det jag skrev tidigare.
SvaraRaderaStort lycka till med resan, önskar att det var jag som gick i dina nya vandringsskor! :)
kloka indeed. härligt med sanningens ord så här på fredagskvisten. Ha en härlig helg!
SvaraRaderaI love this! Så härligt! Kram
SvaraRaderaKanske är det så att vi inte behöver svar på alla livets frågor.
SvaraRaderaKanske behöver vi inte ha en förklaring till alla beslut vi fattar.
Kanske behöver det inte finnas en baktanke med våra handlingar.
Ibland är det ganska skönt att bara vila i tanken att "det bara är så"
Kram
Jag tycker det låter toppen. Har själv gjort sådana där utmaningar för mig. Man växer massor.
SvaraRaderaJag ryser när jag läser det här inlägget och sen blir jag nästan tårögd.. måste vara en av de blödigaste som finns.. det är så fantastiskt att du valt att kliva in på el camino och vara i steget.. och du är en oerhört klok och härlig tjej.
SvaraRaderaFörändringar är oundvikliga brukar en vän säga och det har hon rätt i.. jag tror att det här kommer att leda till något väldigt gott.
Kramar