Frångick mina härliga morgonrutiner, skippade av ren tycka-synd-om-mig-själv-känsla över den älskade, kalla promenaden och hoppade på bussen. Påminn mig - aldrig mer buss. Jag förstår att människor blir deprimerade av kommunala färdmedel...trötta ögon, gäspningar och jobbångest på fyra hjul. Blä.
Tur att man har kollegor som piggar upp de här dagarna. Kollegor som kramas. Och att solen tittar fram. Och att det är kräftskiva imorgon. Och att man får kramar mailade till sig från sin bästa vän. Och att det planeras hur mycket skojiga saker som helst i kalendern framöver. Och att jag ska spendera kvällen med en massa härliga och energiska människor. Tur.
Vad gör alla människor som vaknar på fel sida, åker buss varje morgon och inte omges av allt detta på dagarna..? Hemska tanke.
Fina du. Jag vaknade också på fel sida. Inspiration från andra räddar dagen vid sådana tillfällen helt klart. :-)
SvaraRadera