Va?

Jag höll på att ge upp imorse när jag vaknade och insåg att min baksmälla från fredagens kräftskiva gick in på sin tredje dag. Tre dagar! Tack, jag behöver inget mer kvitto på att jag om en vecka faktiskt fyller ett år närmare 35 än 25.

Promenera till jobbet var uteslutet, jag somnade om på bussen och vaknade inte på hela dagen. Längtade mest hem till min soffa där jag hade planerat att ta en powernap när jag kom hem.

Sagt och gjort. 15.30 lade jag mig under filten, ställde klockan på 16.30 och somnade på en halv sekund. När en timme hade gått stängde jag av klockan halvt i sömnen och nästa gång jag vaknade stod samma klocka på 17.58. Great.

Det är nu jag börjar fundera över hur min kropp (och mitt psyke?) fungerar. Jag tvingade nämligen mig själv att ta mig ur soffan och dra på mig löparskorna för att jogga bort till Stadshuset och vända, bara för att få lite luft och ge kroppen lite fysisk aktivitet för första gången sedan i fredags.

Skön luft, svalt och regnblöt asfalt. Benen kändes otippat lätta, och efter drygt 3 km och framme vid Stadshuset var jag knappt svettig. Bestämde mig för att fortsätta 6 km och ta mig runt Kungsholmen istället. Fortfarande lätta ben och skönt flow i andningen, tankarna var någonstans där jag aldrig tidigare har varit och kroppen bara log.

Hemma igen efter 9 avklarade km stängde jag av klockan på 44,32 (4,57 min/km). Långt ifrån någon rekordtid, men ändå bra jobbat av en kropp som bara skulle ut och jogga, och några timmar tidigare knappt orkade stå upprätt!?

Kan verkligen mina 150 minuters extra eftermiddagssömn ha kickat igång systemet igen?

Foto: Privat. Skönt nöjd efter omstartsrundan.