Ja, det visade sig att det var precis det som behövdes för att rädda min bakisdag igår. Jag brukar ha en tendens att fastna i soffan dagen efter och mest tycka vansinnigt synd om mig själv...ett beteende som oftast resulterar i att den bortkastade dagen känns än mer värdelös.Igår lyckades jag dock slita mig hemifrån...mycket tack vare att lillebror offrade sig, trotsade sin baksmälla och följde med mig ut för att dricka kaffe och kolla in halvmaran. Perfekt löparväder, och jag blev helt vansinnigt sugen på att vara med och springa...så jag bestämde mig för att springa igen nästa år (och slå tiden från 2009 såklart).
Efter loppet blev det middag på stan och skönt soffhäng hemma hos bror. Det var väldigt nära att vi fastnade där, men min kära vän Hasse skulle giga på RAW (som i år har flyttat från Göta Lejon till Maximteatern vid Karlaplan) så vi drog dit för att se honom, Messiah Hallberg, Kodjo Akolor och Soran Ismail. Messiah var briljant som mc, Hasse gjorde sina bästa 20 minuter ever, och min dag kunde verkligen inte ha slutat bättre! Skratt är så fantastiskt skönt förlösande!
Så, lärdomen från nine eleven 2010 är: skratta mer och oftare (ta upp stand up-traditionen igen!) och umgås med lillebror när du känner dig nere.
Tack lillebror och Hasse för att ni räddade min dag!
Foto: Privat. Sveriges roligaste ex-polis. Konkurrensen kanske inte är mördande...iofs.
Som sagt tacka vet jag lillebrorsor.. Idag ska min rädda mig från min sjukdomstristess. Tänk att ha nån som frivilligt erbjuder sig att komma och muntra upp en rycka upp en när man ringer och låter allmänt gnällig och trist och inte alls är nåt särskilt kul sällskap. Det ska lillebrorsor till nåt sånt.
SvaraRadera