Rainy run...

Vaknade tidigt som attan imorse. Förmodligen är jag så totalt utsövd efter helgens alla sömntimmar att kroppen känner att den har sovit nog och tycker att det är dags att komma tillbaka till det "normala" livet igen...

När jag gick och lade mig igår hade jag storslagna planer på att sticka ut och springa när jag vaknade. Fyra hela dagar av total vila (ok, har traskat runt Prag en miljon varv...) har minst sagt varit smått chockerande för min kropp och jag kände att det var dags att kicka igång den igen. När jag vaknade låg dock dimman så tjock över stan att jag inte ens såg över vattnet från balkongen, och det SPÖregnade dessutom. Nej tack sa min sega kropp, så jag satte på en kopp kaffe och kröp ner under filten i soffan.

Men så gled jag in här....och här...och insåg att den där löpningen var precis vad min kropp skulle behöva. Järnviljan (tack för att den finns) tog över och drog på mig tightsen och skorna, och sen var det bara att lämna sovande mamma kvar i lägenheten och sticka iväg. Kungsholmen runt, ösregn och genomblöt efter 1 km...men YES vad skönt! Lugnt tempo (5,12 min/km) och ingen musik i öronen, sura och regntrötta människor längs vägen som jag bara kunde le åt.

Tack kroppen, nu kör vi igång det t.r.e.t.t.i.o.a.n.d.r.a levnadsåret!

Foto: Privat. Nöjd efter 9 km regnlöpning.