En helt annan känsla

Ja, det är precis vad jag har i kroppen den här gången när jag landar hemma i min lägenhet efter en speciell men ändå skön tid hemma i Dalarna. En helt annan känsla. Ingen rastlöshet eller bortalängtan som sist. Nej, det råder bara lugn i kroppen...lugn och glädje över något jag hittade i min brevlåda när jag kom hem (berättar snart).

Lugnet och glädjen är dock blandat med otrolig saknad...en saknad som fick nya krafter idag efter det tunga och obeskrivligt overkliga besöket på begravningsbyrån. Jag önskar att ingen skulle behöva sitta vid ett bord och välja kista, blommor och utformning på en dödsannons. Ingen någonsin.
Nu är det dock gjort, och om en dryg vecka kommer jag att bli tvungen att inse att min älskade mormor faktiskt inte kommer tillbaka igen. Aldrig någonsin. Jag hatar tanken men måste vänja mig. Se tillbaka på det ljusa, precis som vi gjorde idag...precis som vi mindes idag så att skrattet bröt igenom mitt bland alla tårar. Älskade mommo.

Bilresan från Dalarna till Stockholm med lillebror har varit välbehövlig och lugnande. Jag vet att vi har varandra, jag och min bror, och vi har resten av vår familj...och det värmer mig. Det värmer mig, lugnar mig och låter mig somna gott om kvällarna, trots att tårarna vilar bakom ögonlocken.
Tack för att ni finns fina ni.♥
Foto: Privat. Please lean on me...vädjan i min soffa.