Upside down

Jag har en kund som skrattar åt mig varje måndag och säger: Åh, nu är du väl lycklig när det är din favoritdag? Så ler hon sitt härliga leende så att jag blir sådär varm i kroppen, och var inte måndagen bra innan så blir den det garanterat då. Ja, ni vet ju hur det är med min kärlek till veckans första dag...jag kan liksom inte hjälpa det.

Men inte idag. Nope...icke. Snoozeknappen användes för första gången på väldigt länge imorse. Somnade nästan om på bussen. Kaffet gjorde sig icke besvär, ögonen kändes fortfarande tunga. Seg.
Har känt mig som världens tråkigaste kollega hela dagen, och det annars så sköna måndagsträningspasset lämnade allt annat att önska...kroppen vägrade liksom, och mina axelpressar med 20-kilosstången kändes plötsligt minst dubbelt så tunga.
Bestämde mig för att åka hem och laga köttbullar istället, men väl i butiken kunde jag inte ens tänka mig att sätta tänderna i en bit malet kött. Istället blev det någon form av grönsaksgryta som jag i tallriken blandade med Kesella...mums! Vego-Helena strikes again..(?)

Ja, hela min favoritdag har minst sagt varit lite upp och ner, och jag undrar onekligen varför och framför allt var den tänker sluta? Lutar mig tillbaka i soffan och tar reda på det, och hoppas samtidigt allt jag orkar på att tisdagen blir bättre. Imorgon måste jag vara på hugget, annars blir det inte alls bra...
Foto: Privat. Mina köttbullar...jodå.