Laddade upp med en och annan näsduk, jag vet ju hur känslig jag är när det gäller filmer, i synnerhet filmer som innehåller vacker men omöjlig kärlek...det är liksom too hard to handle för mig. Men inte idag uppenbarligen. Visst blev jag rörd, och visst fick jag gåshud av vissa scener, men tårar? Nope. Det var liksom stopp, de letade sig inte ut. Känner mig alltmänt labil för tillfället, men uppenbarligen har mitt huvud värre saker att bearbeta än en fiktiv kärlekssaga. Eller kan det vara så att tårarna helt enkelt tog slut i helgen?
Vad än anledningen är att tårarna uteblev så var filmen precis lika bra som jag kommer ihåg den. Förälskelse, glöd, njutning, besvikelse och smärta...hur kommer det sig att man aldrig får nog av trasiga kärlekshistorier...eller är det bara jag?
Foto: Privat. Rökt lax, morötter och rödbetor i ugnen, blandade grönsaker och en sharonfrukt.
Åhhh va gott de där på bilden :)
SvaraRaderaSnart ses vi igen...mysigt.
Stor varm kram.
Åh, när jag såg den där filmen härom året var jag tvungen att gå och stänga balkongdörren (ja det var högsommar då) för att inte folket på uteserveringen under mig skulle höra mitt snörvlande. Kärlekssnyft i världsklass!!
SvaraRaderaMen det är ju klart, när fiktion ställs i relation med verklig oro och sorg blir det inte samma sak.
Håller tummarna för mormorn, stora kramar till er!
Ibland tar det stopp, tårarna prioriteras till annat, en vägg hindrar tårarna eller att dem är slut. Spelar ingen roll egentligen bara dem kommer när dem behövs. Krya på dig och ha en fin dag! Kram
SvaraRaderaJa, eller hur! Musikhjälpen är ett superbra initiativ och dessutom riktigt kul att följa! =)
SvaraRaderaTa hand om dig!
/Christian