tisdag 21 december 2010

En länk starkare

Hela dagen har jag suttit och väntat på min lillebror som nu äntligen kommit hem från sin tre veckor långa semester. Han kommer dock hem till en mindre familj än den han vinkade hej då till när han åkte...konstig tanke.

Än konstigare är jag säker på att det är för honom, och det är därför jag är här i min hemstad istället för hemma i idyllen hos familjen. Jag vill inte att min bror ska behöva åka 30 mil ensam hem till jul, så jag är här för att möta honom och hålla honom sällskap hem. Få lite välbehövlig syskontid. Packa bilen och få några timmar för att prata minnen. Skratta. Gråta. Minnas.
Vi har börjat redan ikväll, och jag kan inte med ord förklara hur skönt det var att äntligen få krama honom...krama och försöka förstå.

Jag älskar dig min bror, utan dig är jag inte riktigt hel.
Foto: Privat. Vinter-Stockholm bjöd på sig själv idag...tack.

4 kommentarer:

  1. Bästa syskonbarnen! <3

    SvaraRadera
  2. Älskade syskon, vem vore man utan dem??
    Och det där med socialisering i bilen är ju grymt. Kanske ett av de bästa ställen för catching up?
    Kramar

    SvaraRadera
  3. Fina fina Helena! Jag gråter med dig och skrattar med dig och förstår dig precis så väl när du pratar om din lillebror och håller mina egna fem bröder och min syster allt närmare hjärtat.tack för dina ord.

    Tänker på dig och din familj i jul.
    Kram!

    SvaraRadera

Ja, lämna gärna ett spår efter dig! :)