Kapitulation

Efter att ha vaknat med halsont igår och konstaterat feber senare på dagen var det bara att inse att den tredje rejäla förkylningen på mindre än tre månader var ett faktum. Med tanke på att jag redan har bockat av en bihåleinflammation och en halsfluss den här hösten så kände jag att det bara var att lyssna på kroppen och lägga sig platt. Underbara kollegor pusslade och grejade för att lyckas lösa min bortavaro...tack!

Efter vissa påtryckningar har jag nu också lagt ner alla tankar på att åka ner till Göteborg och Fitnessfestivalen i helgen, och även om det känns otroligt tråkigt och på gränsen till helt j*vla värdelöst så inser jag väl att det är det smartaste jag kan göra för att bryta den här sjukdomstrenden.
Istället har jag packat den minsta väskan någonsin och beger mig hem till mamma för att ge mig själv en chans att vila på riktigt. Jag ska vara extremt snäll mot mig själv hela helgen och äta när jag är hungrig, sova när jag är trött och bara vara utan några som helst krav på mig själv.

Samtidigt lovar jag mig själv dyrt och heligt att jag ska sätta mig ner och se över mitt liv och mina vanor. Jag vet att jag har haft osedvanligt mycket runt huvudet den här hösten, och självklart är det därför min kropp inte har varit på topp, men såhär vägrar jag att ha det. Jag vill vara pigg och stark, inte somna sittandes med tékoppen i handen som jag gjorde hemma i soffan imorse.
Jag är värd mer än så.
Foto: Privat. Jag och Leif GW på en buss mot Dalarna. Vila it is.