Jag har inte försvunnit...

...jag är bara lite off blogg för tillfället.
Mamma är på besök i huvudstaden och det finns inte vidare mycket tid kvar för att sitta vid datorn... Men jag passar på nu, jag är upp ensam och mamma har tagit en välbehövlig sovmorgon efter en sen kväll på Dubliners, av alla ställen. Skulle nog aldrig gå dit om det inte vore för att jag har en mor med förkärlek till irländsk musik och öl som måste drickas med stämjärn. Då får man liksom ställa upp. Lillebror med flickvän slöt upp, och det blev faktiskt otippat trevligt. Det är ju rätt svårt att ha det otrevligt när det strömmar glad musik från scenen och man får vara med sin älskade familj...
Innan vi landade i Stockholms mini-Irland hade vi en riktigt skön dag. Den började med en lång frukost, iväg till stan för att mamma skulle få en timmes massage (som jag tyckte att hon var värd efter vinterns outtröttliga snöskottning...), en god lunch på Panini, en sväng på stan med lite rea-shopping (visar sen!) och Farsan på bio. Allvarligt talat, Jan Fares kan ju vara Sveriges skönaste skådis! I kombination med Torkel Petersson går det inte att misslyckas. Handlingen är inte revolutionerande, skådisinsatserna stundtals lite si och så och filmen seglar inte upp som någon personlig favorit, men Jan Fares repliker och Torkels rollkaraktär tåls att se om och om igen. Sallads-scenen med en übermacho Torkel är bland det mest överdrivna och roligaste jag har sett på länge!
Idag blir det en lugn dag på stan, Precious på bio i eftermiddag och sen ligger resten av kvällen öppen. Livet är skönt nu.
Foto privat.