Shutter Island...

Tog en smått ofrivillig, men ack så välbehövlig, sovmorgon idag. Låg i sängen redan vid 23.30 igår, och hade tänkt att ställa klockan på 7 för att hinna pyssla med ett par saker här hemma innan det är dags att sticka iväg och jobba. Jag kommer ihåg att jag tänkte "jag ska bara blunda lite"....och PANG så var klockan 8.30. Trött var jag med alla säkerhet, och sömn behövde jag. Skönt.

Nu sitter jag här och försöker samla tankarna för att sammanfatta Martin Scorsese's (allvarligt...killen har fem filmprojekt till på g redan...) Shutter Island som jag äntligen såg igår.
Jag är verkligen barnsligt svag för bra filmtrailers och även denna har de lyckats väldigt bra med, så jag hade som så många gånger förr ganska högt ställda förväntingar. Leo i huvudrollen blir ju dessutom sällan fel, jag har sällan varit besviken på hans prestationer de sista åren. Att den okända kvinnan bredvid meddelade mig att boken var en av de bästa hon läst gjorde inte saken sämre direkt...

Så hur var den då?
Spännande. Oförutsägbar. Krypande. Rörande. Sevärd.
De 140 minuterna flög förbi och när eftertexterna rullade satt jag och log. Log över vändingarna i filmen och över prestationen att författa en sådan historia. Imponerande.
Vill dock varna för att filmen gärna plockar fram rädslan för mörker, om det nu finns någon sådan gömd hos dig. Att gå och lägga sig ensam var den minst sköna känslan igår....
Foto privat. Sitt aldrig (aldrig!) på rad 13 i salong 9 på Filmstaden Söder. Benutrymmet är icke existerande, även för en Helena på 164 cm.