Så hur går löpningen då?

Jo, tack. Löpningen lyser fortfarande med sin frånvaro, men min seeega "rehabjogging" går framåt. Sakta, men ändå framåt.
Den här veckan har det blivit 11 kilometer på löpbandet...uppdelat på tre dagar och i snigeltempo (mellan 10.08 och 10.88 km/h), men ändå. Dagens snabbvisit hos min kiropraktor var lovande, och jag kan nu meddela att mina låsningar i rygg, ländrygg och bäcken är i stort sett borta, att rörligheten i höft och ben är i stort sett återställd och att jag snart är redo att ge järnet i löparskorna igen!
Som det känns nu kommer jag att explodera den dagen jag får klartecken att springa på riktigt, och min mil sub 40 kommer att vara ett faktum (ok, lite önsketänkande kanske...). Benen kändes otroligt pigga under mina 4 kilometer idag, och de vill verkligen springa långt och snabbt nu!

Så länge stillar jag mitt endorfinbehov med cykling (7 mil hittills den här veckan...), crosstrainer och diverse övningar bland hantlar, kettlebells och skivstänger. Att jag har gått upp ett antal kilo och själv tycker att jag börjar se ut som en smått svullen Hulken wannabe i spegeln får jag ta. Det springer jag väl bort snart, och mina nyskapade muskler(?) ska få visa vad de går för när det blir dags att slå lite personliga rekord...barmark och klartecken från benet - por favor!