Ok, filmen igår. Mitt tredje, men förmodligen inte sista, biobesök den här veckan.
Up in the air med George Clooney i huvudrollen. Bra betyg från pressen och jag har velat se den sedan mitten av januari när den hade premiär. Igår var det äntligen dags - längst bak i lilla lilla salong 4 på Saga, bara 6 rader stor och lite vardagsrumskänsla - underbart!
När jag lämnade salongen snurrade tankarna i 180 km/h...vilken tankeställare! Jag är verkligen inte som Ryan i filmen. Jag har inte 320 resdagar och flyger inte längre än sträckan till månen på ett år. Långt ifrån. Men ändå hade jag en känsla av igenkänning när jag satte mig på bussen och åkte hemåt. Det här med att fly. Inte lugna ner sig. Gräva ner vissa känslor som blir för påtagliga. Leva lite i sina drömmar. Vara smått rastlös. Hm. Befriande och intressant att släppa loss lite funderingar, få lite perpektiv.
Nu tror jag inte att man behöver vara som jag för att gilla den här filmen. Jag rekommenderar alla att se den, det är en riktigt bra film. Man ler, skrattar och fäller t.o.m. en tår om man är känslig...vilket jag ju är. Dock ingen panik att rusa iväg till en bio, den gör sig nog precis lika bra hemma i soffan. Ja, minus Clooney i STORformat då...om det nu lockar.
Någon annan som har sett den och fick något att fundera på?
Ej sett min inte överförtjust i GC...
SvaraRaderaJag har också sett den och jag tyckte mycket, mycket om den. Verkligen en speciell film och en riktig tankeställare. Jag älskar filmer som verkligen ställer saker på sin spets och inte lämnar en oberörd. Som du säger, jag har inget gemensamt med filmens Clooney men han känns verklig ändå. Sårbar. Jag såg 500 days of summer igår och det var lite samma känsla tycker jag. Verklighet.
SvaraRaderaJag har hört talas om filmen men inte tyckt att det var något speciellt med den (inget som jag hade rusat till biografen för att se). Men din tolkning väcker dock ett nytt intresse hos mig och jag ska nog ta och omvärdera mitt beslut...Det börjar bli många filmer på biolistan nu :)
SvaraRaderaKram