Weak

Ok, I surrender...jag är sjuk. Jag gör dock allt jag kan för att hjälpa kroppen att komma tillbaka igen... Efter 9 timmars sömn(!) börjar jag med en filt och duntofflor i soffan, och jag misstänker att det är precis så jag kommer att avsluta dagen också. En kopp té, blåbär, gojibär, apelsin, mango, banan och granatäpple...kom igen nu kroppen - det är ju du och jag mot världen!
Foto: Privat. Vitaminbomb á la Helena.

Best of the Best - tredje gången gillt!

Bokat och klart, och det är tredje gången gillt för mig på Fitness Magazines Best of the Best!
Jag är där söndagen den 14 november - är du?

Ignorance

Avslutade min tisdag i soffan med att fullständigt ignorera en begynnande förkylning(?) med mina supermjuka favoritmysbrallor från Abercrombie, duntofflor och stans godaste granatäpple (de är sjukt goda nu!).

Trots ihärdigt förnekand gjorde ändå halsen ont imorse, och jag kan bara konstatera att min planerade spinning tillsammans med tre härliga kvinnor får ställas in ikväll. Stand-up:en med bl.a. David Batra(yes!) på Systerobror efteråt står dock hugget i sten, och min nya plan är att skratta bort bacillerna. Kom dit vet ja', det blir skoj!

Foto: Privat. Trygghet.

Vansinnigt jobbigt att vila...

Med lite snuvig näsa, smått kli i halsen och magisk träningsvärk ställde jag förnuftigt nog in min planerade löpbandsmil idag. Sjuk finns inte i min planering och med tanke på att jag har tränat en sisådär 11 timmar de senaste tre dagarna så kunde jag väl med gott samvete lämna kroppen ifred för en sekund...
Det "lugna" substitutet hette sojalatte på nya Waynes (med utsikt över Hötorget) och högskoleprovsplugg. Frågan är dock om inte det var bra mycket jobbigare att läsa i min bok än vad den där milen hade varit att genomföra... my god vad mycket man har glömt på några år! Alltså...Pythagoras sats, ekvationssystem och exponentiell tillväxt...behöver jag säga att jag är mer än glad över att det är ganska långt till den 23 oktober?
Wish me loads of luck, för jag tänker göra mitt bästa resultat någonsin, punkt slut.
Foto: Privat. En vanlig syn en månad framöver...

.Eat Pray Love.

Jag rasade som ett korthus.
Premiär på fredag - gå och se den. Snälla.
Foto: Privat.

Det gick!

Jag trodde inte riktigt på mig själv när jag ställde mig på löpbandet och började jogga upp för att köra intervaller. 10 km/h kändes ovanligt ansträngande för mina kettlebelltrasiga ben. 1500 meter långsam jogg, sen var det dags att dra upp tempot...

Startade i 14,5 km/h i 1000 meter och vilade 1 minut.

1000 meter i 15 km/h. Vilade 1 minut.

800 i 15,2. 1 min vila.

800 i 15,3. 1 min vila.

600 i 15,4. 1 min vila.

600 i 15,4. 1 min vila.

400 i 15,6. 1 min vila.

400 i 15,7. 1 min vila.

200 i 16,5. 30 sek vila.

200 i 17. 30 sek vila.

200 i 17,5. 30 sek vila.

200 i 18. Klar!

Joggade ned i 2,5 kilometer på 10 km/h, vilket kändes som promenadtempo i jämförelse, men jag kan bara inte sluta tänka på att de som vinner Stockholm Marathon springer snabbare än tempot jag höll mina 200 sista meter...helt ofattbart! Men skit i det nu - idag vann jag över min träningsvärk och diskade av mina 6,4 effektiva kilometer på 25 min och 1 sekund. Lite snabbare (och två intervaller längre) än sist, och det är väl det som räknas?

Känner mig rätt värd en fika med lillebror nu, och sen en bio på det. Förhandsvisning av en skön film där man slipper tänka, det kommer att bli en perfekt avslutning på den här måndagen.

Foto: Privat. Trött, nöjd och genomblöt av svett.

Den här veckan...

Ok?

Bild: Här.

Trött och glad instruktör

Snatch. Clean. Sving. Halo. Squat. Dead clean. Windmill. Sumo deadlift. Rack. Ja, det snurrar onekligen lite i huvudet och kroppen är minst sagt öm efter ett antal praktiktimmar som jag knappt vågar räkna. Men hjälp vad kul jag har haft, och åh vad jag längtar efter att träningsvärken ska försvinna och mina ömma händer skall läka, så att jag kan ta tag i min rosa kettlebell igen!
Jag har lärt mig så otroligt mycket de här två dagarna (samma utbildningar körs i Göteborg i helgen - missa inte!), och det kändes verkligen kul när jag idag fick höra att min teknik har blivit så fantastiskt mycket bättre på den här korta tiden.

Den avslutande timmen delades den stora gruppen upp i mindre grupper för att bygga träningsprogram som sedan skulle instrueras för resten. En hel timme intensiv träningstimme när man redan har ca 10 timmar praktik i musklerna svider kan jag lova, och platsen jag har intagit i soffan kommer inte att lämnas förrän jag ska tvinga kroppen att förflytta sig till sängen. Jag älskar dock att vara såhär trött och kommer att sova precis hur bra som helst inatt. Imorgon är en ny dag och då står det löparintervaller på schemat...och jag kan ju bara säga lycka till.

Har ni haft en bra söndag mina vänner?
Foto: Privat. Mina för dagen handskbeklädda händer och min nya rosa kompis.

Smärtsam längtan

Jag har träningsvärk i varenda muskel i hela kroppen, men ändå kan jag inte låta bli att längta efter min barbapapa som står och väntar på mig på Planet Fitness...och det skulle inte förvåna mig det minsta om jag faktiskt tar med honom hem idag. Vem vill inte ha en rosa kettlebell hemma liksom?
Spartan Kettelbell instruktör nivå 1 - hit me!
Foto: Privat. Matchning är allt.

Utmattat endorfinfylld

Vilken härlig dag!
Gruset i ögonen jag kände imorse var som bortblåst i samma sekund som jag klev in på Planet Fitness, och den sista pusselbiten var en glad barista i deras café som kunde ge mig en perfekt sojalatte, sen var jag 100% fit for fight!
Ett skönt gäng människor var samlade för dagens Spartan Kettlebell Foundation...bland annat en boxare, en brottare, en sjukgymnast, en gammal fridykare, en annonssäljare från en muskeltidning...ja, och jag.

Kan inte påstå att jag har kört speciellt mycket kettlebells innan idag. Har svingat lite på måfå som uppvärmning på gymmet och kört någon klass för sköna Monika på Nike Convention...that's about it. Att kalla mig teknikexpert vore alltså att överdriva big time, och jag insåg redan imorse att det skulle bli svettigt rent teknikmässigt idag...
Men det visade sig att jag faktiskt hade lättare för det här än jag hade kunnat ana, och jag misstänker att det är träningen med min kära bulgarian training bag som har hjälpt mig på traven. När (grymma!) Olof satte igång med uppvärmningen av alla leder och förklarade grundpositionen kände jag direkt igen mig från min bulgarian-utbildning, och sen flöt det bara på... När han tog fram och använde mig som provkanin och bad hela gruppen att "plocka upp era kulor och gör precis som Helena" så förstod jag att jag liksom hade fattat grejen.

Svingen, som jag trodde att jag "kunde", visade sig dock ta nästan två timmar(!) att lära sig ordentligt, det var ju inte direkt en sak att tänka på. När den satt var det dock lättare att ta sig an allt det andra...alternativa svingar, cleans, snatches och olika pressar. Jag tackar för att handledsskydden och tejpen är uppfunna och imorgon kommer jag förmodligen att vara stelare än en clubbell (som kanske är nästa steg..?). Man blir verkligen helt slut i hela kroppen av kettlebellträning, och även om min rosa lilla barbamama-kula "bara" vägde 8 kilo så kan jag lova att 5,5 h praktik på en och samma dag sätter sina spår...min kropp är verkligen hur trött som helst. Trött men otroligt glad, och jag ser verkligen fram emot morgondagen när nya timmar väntar och Spartan Kettlebell-instruktör nivå 1 ska betas av.

Handlade allt jag var sugen på när jag åkte hem, och efter en tallrik med en märklig blandning av spiskumminkryddad kycklingfilé, sockerärter, kokt potatis, färska champinjoner, ett svenskt äpple, morot, paprika, avocado, kalamataoliver och senapskesella är jag rätt nöjd och kommer inte att vara vaken onödigt länge. Min soffa, en filt och en kopp té återstår, sen är det tack och god natt för Helena...och Vecko-Revyn Blog Awards-inbjudan slänger jag utan att ens överväga att gå dit.
Hoppas att ni har haft en fin dag alla!
Foto: Privat. En minst sagt okvinnlig kvinnohand och en kvinnligt färgad okvinnligt träningsredskap...typ.

Laddad!

Fortfarande lite grus i ögonen, men om en timme när det är dags kommer jag att vara mer än redo för 8 timmar kettlebells... Spartan Kettlebell foundation - let's do this!

Thursday pleasure...

Löpbandsintervaller som nådde upp till 17,5 km/h och en belöning i form av stans godaste(?) fiskgryta med bästa vännen på Urban Deli.

Världens finaste födelsedagspresenter....förmodligen tillverkade för 10-åringar, men glädjande även för en nybliven 31-åring. Ja, det är ett Pippi-paraply.

Ekologisk fruktkvällsshopping och en liten promenad...all in all ett perfekt sätt att spendera en torsdagskväll.

Fredagen har bokstavligen susat förbi på en golfbana (nej, jag har inte spelat...it's not for me) och jag är nu landad och klar i soffan. Morgondagen kommer att kräva massor av mig och jag kommer att stanna här under filten tills det är dags att sova..åteerkommer. Hoppas att ni alla har haft en fantastisk fredag!

Let's make someone happy today!

Låt oss gå och hälsa på allihop, sa Puh. Vi ska gå för att det är tOrSdAg, och vi kan önska dem alla en glad torsdag.
- Nalle Puh / A.A. Milne

Underbara Nalle Puh...kan man bli annat än glad av hans ord?
God morgon världen!

Världens längsta onsdag?

Kombinationen morgonpigg och många bollar i luften är inte alltid ultimat. 04.26 slog jag upp ögonen första gången imorse, trots att jag började jobba klockan 14. Lyckades somna om, men när klockan var 06.15 var det bara att kasta sig ur sängen. Stockholm bjöd på helt strålande väder och trots att min plan var att ha en lugn morgon hemma med en av mina böcker som skall plöjas igenom, så kunde jag inte låta bli att efter mitt obligatoriska morgonkaffe ta varvet runt Kungsholmen. Bono höll mig sällskap och medan han sjöng om hur svårt det är att hitta det man söker (och jag höll med...) så avverkade jag mina 9 km i lugnt och skönt tempo. Finns det något bättre sätt att vakna på?

Pigg och effektiv som sjutton städade jag sen lägenheten, fixade lite grejer som har hängt över mig ett tag och lyckades också läsa några sidor, som planerat.

Som en första lilla morot för hösten, och allt vad den medför, bestämde jag mig sen för att faktiskt åka ner på The Convention, något jag har funderat fram och tillbaka på ett tag. Hotell är bokat och sällskapet går verkligen inte av för hackor! Jag och Åsa kommer att få en fantastiskt rolig och svettig helg i Göteborg, och jag ser verkligen fram emot att komma iväg på ett litet break efter allt galet jobbande och pluggande! Hur många av er kommer att vara där?

Innan jobbet lyckades jag också klämma in ett andra träningspass, denna gång med min bulgariska vän och Red Cord-banden som sällskap. Träningsvärk av storleken vansinnig är att vänta...great. Ja, det känns onekligen som att den här dagen redan har varit precis hur lång som helst, och då har jag ändå en halv arbetsdag kvar...heja! Vilar gör vi i graven va?

Foto: Privat. Välbehövlig stretch efter dagens andra pass...

Startskottet har gått - let's do this!

Tillbaka i verkligheten igen efter mina fyra härliga dagar med mamma i Prag...första dagen avklarad och det har minst sagt varit full fart från start.

Under min morgonlöpning försökte jag mig på att i huvudet planera de kommande veckorna lite, veckor som kommer att kräva en del av mig. Det är proppat i kalendern med jobb, utbildning och annat, och jag räknade igår ut att min nästa helt lediga dag kommer att infalla lördagen den 6 november. Jag vet, det låter sjukt och jag vet att min pappa (och förmodligen min storebror...) säkert sitter och tänker "varför?" nu, men så är det.

Det är mitt heltidsjobb som ska kombineras med ett par andra små utbildningar, två steg av tre i en lite större utbildning och plugg inför och genomförande av högskoleprovet (7 år sen sist, minst sagt ringrostig...) för det där jag drömmer om. M.y.c.k.e.t. på gång, men det är bara är en massa roliga saker som skall bockas av så det kommer att gå. Det måste gå.

Inser dock att det kommer att krävas en hel del av mig (och min omgivning...) för att få det här pusslet att bli komplett och för att jag ska få det att hålla ihop utan att rasa sönder, och därför har jag bestämt mig för att ge mig själv bästa möjliga förutsättningar.

Jag måste ha tillräckligt med sömn. Mat. Vätska. Och en massa frisk luft. Jag ska få en och annan bio för att rensa huvudet, och minst ett par kvällar stand up-comedy för att få släppa allt och bara skratta. Träningen kommer självklart även den att vara a och o för att jag ska orka köra fullt ös fram till mitten av november.

Vad jag dock inte behöver är sömnlösa nätter. Alkohol. Socker...och onödig stress. Bort med det alltså, helt och hållet.

Bloggen blir nog lite lidande, om inte annat tiden för att läsa alla andra som jag normalt läser. Mina vänner och min familj kommer att behöva vara förstående om jag inte visar överdrivet många livstecken. Jag kommer att behöva en och annan kram och ett peppande sms då och då. Lagom till snön är här korkar vi sen upp skumpan och har förhoppningsvis en massa kul att fira...ok!?

Let's do this..!

Rainy run...

Vaknade tidigt som attan imorse. Förmodligen är jag så totalt utsövd efter helgens alla sömntimmar att kroppen känner att den har sovit nog och tycker att det är dags att komma tillbaka till det "normala" livet igen...

När jag gick och lade mig igår hade jag storslagna planer på att sticka ut och springa när jag vaknade. Fyra hela dagar av total vila (ok, har traskat runt Prag en miljon varv...) har minst sagt varit smått chockerande för min kropp och jag kände att det var dags att kicka igång den igen. När jag vaknade låg dock dimman så tjock över stan att jag inte ens såg över vattnet från balkongen, och det SPÖregnade dessutom. Nej tack sa min sega kropp, så jag satte på en kopp kaffe och kröp ner under filten i soffan.

Men så gled jag in här....och här...och insåg att den där löpningen var precis vad min kropp skulle behöva. Järnviljan (tack för att den finns) tog över och drog på mig tightsen och skorna, och sen var det bara att lämna sovande mamma kvar i lägenheten och sticka iväg. Kungsholmen runt, ösregn och genomblöt efter 1 km...men YES vad skönt! Lugnt tempo (5,12 min/km) och ingen musik i öronen, sura och regntrötta människor längs vägen som jag bara kunde le åt.

Tack kroppen, nu kör vi igång det t.r.e.t.t.i.o.a.n.d.r.a levnadsåret!

Foto: Privat. Nöjd efter 9 km regnlöpning.

Du och jag mamma.

Den 20 september för 5X år sedan satte sig mormor i en taxi för att åka till Mora BB. Ensam, som man var tvungen att vara på den tiden, tillsammans med barnmorskan i förlossningssalen, födde hon min mamma.

Den 20 september för 31 år sedan skulle mormor och morfar hem till mamma och äta tårta på hennes födelsedag. Tårtbotten stod nybakad på diskbänken, men ingen mamma var hemma. Henne hade nämligen pappa slängt in i bilen (dock inte i Saaben med rallydubb som var fallet när min bror skulle födas..?) ett par timmar tidigare. Jag hade satt stopp för födelsedagsfikat och tydligen bestämt mig för att ge mig själv i present till mamma.

20 september - idag är det min och mammas dag. Det är vår sista dag i Prag, himlen är molnfritt klarblå och även om vi firade med en vansinnigt god middag igår så fortsätter vi såklart firandet idag. Först ut - hotellfrukost!

Ha en fin måndag alla!

Foto: Privat. En välmående mamma med en Prag-kaffe. Love you!

2 down, 2 to go...

Ännu en strålande morgon i Prag efter 8 timmars skön sömn...jag älskar att vara ledig och kunna äta när jag är hungrig, sova när jag är trött (har t.o.m. lyckats ta en powernap i en fåtölj på ett café...) och bara vara utan några som helst krav.

Vi hade en otroligt skön dag på stan igår. Det har i stort sett varit molnfritt sedan vi kom hit, och jacka är verkligen överkurs...otroligt skönt! Shopping, god mat, en trdelnik(yummie!) på torget, lite sightseeing och den obligatoriska tuppluren på eftermiddagen fyllde vår dag innan det var dags att bege sig till andra sidan floden för att kolla in den årliga Prague Wine Festival, som vi lite lägligt har lyckats pricka in... Runt 100 vinutställare, 80:- i entréavgift som inkluderade ett personligt glas och sen var det bara att börja botanisera bland alla viner... Mellan 4(!) och 40 svenska kronor per glas, och vi hann med ett torrt Riesling, ett rött som inte gick av för hackor och ett tjeckiskt lite sötare vitt innan magen skrek middag och vi begav oss till en italiensk restaurang i Staré Město (Gamla Stan). En risotto alla marinara senare var jag så redo för sängen efter ännu en härlig dag i en av Europas mysigaste huvudstäder.

Min sista dag som 30-åring bjuder som sagt också den på sol, frukosten (minus kakbuffén) vilar i magen och det ska bli intressant att se vad den här söndagen bjuder på i övrigt. Dobrý den mina vänner!

Foto: Privat. Vinfestival - check!

Dobré ráno Praha!

Vaknade skönt utsövd redan klockan 7. Tog en varm dusch. Åt världens längsta frukost...fruktsallad, äggröra, nybakat bröd, svart kaffe...och stans största kakbuffé. Klarblå himmel. En timmes vila på rummet och först nu har stan öppnat och vaknat. Det här blir en härlig lördag!

Foto: Privat. Prags himmel från hotellfönstret.

Avkoppling

Vi har landat i Prag. Strosat på stan i solen. Ätit italiensk lunch. Pratat. Shoppat lite. Skrattat. Druckit kaffe på den tjeckiska Starbucks-kopian i en lååång timme. Sett en bit av den fantastiska gamla delen av stan. Haft fruktstund. Sen skulle vi bara sträcka ut benen lite på hotellrummet...och totalt slocknade i 1,5 timme. Sova ostressat bredvid mamma, det är trygghet och semester det.

Magarna kurrar, dags att hitta någon middag...och ett gott glas rött. Sen blir det en tidig kväll för att orka med morgondagens traskande runt staden jag ser för tredje gången, mamma sin första. Ha en skön fredagkväll...

Foto: Privat. Vår säng för tre nätter framåt. Skön.

Čau Stockholm...ahoj Praha!

Drog ut chefen i spöregnet igår för att bränna av en mil i Lill-Jansskogen. Planen var att ta det lugnt, vilket vi också gjorde (ca. 5.30-tempo), men mina ben hade nog inte räknat med alla seeega backar som dök upp. Kungsholmen runt i måndags, uteträningen i tisdags och onsdagens intervaller satt som kola i låren och idag är det jag som har t.r.ä.n.i.n.g.s.v.ä.r.k...med besked! Tur att det är vilodag och att jag sitter i taxin till Arlanda för att flyga iväg på födelsedagslånghelg med fina mamma...

Prag - here we come!

La Clique...I´m knocked!

Igår kväll fick jag en fin tidig födelsedagspresent av en fin kollega...

Jag har minst sagt svårt att sätta ord på upplevelsen, och jag har inte smält den riktigt än. Det enda jag kan säga är att du ska skynda dig till Tyrol för att se La Clique - det är sista veckan de är i Stockholm och man får inte missa det!

La Clique är det sjukaste och mest imponerande jag har sett på länge, kanske någonsin. Det är människor som motarbetar tyngdlagen. Utför akrobatik som knappt är möjlig. Använder kroppsdelar på ett sätt som inte hör hemma på jorden. Lägg till lite (ganska mycket) naket och lite Carl-Einar Häckner och du har en show som får dig att sitta med hakan vid knävecken i ett par timmar...

Man kan liksom inte krypa igenom ett 25 cm stort tennisracket! Man kan inte heller göra en turkish get up med en människa! Eller gömma en näsduk någonstans när man är naken. Eller spinna 10-15 rockringar runt kroppen samtidigt. Snälla, ta chansen och gå och se detta spektakel, det är helt utomjordiskt och bara helt fantastiskt! Jag är golvad.

TACK J för en annorlunda och väldigt fin present!

Foton: Snodda på nätet. Fotografering förbjuden under showen...

Citius, altius, fortius...

Ok, jag tog mig an de där intervallerna idag igen. 2 x 1000 m, 2 x 800 m, 2 x 600 m, 2 x 400 m och 2 x 200 m med 1 min vila emellan. Benen kändes onekligen lite sega efter gårdagen, men jag hade liksom bestämt mig...och 6000 meter är faktiskt bara...just 6000 meter. Piece of cake intalade jag mig, drog på bandet på 15 km/h och klev på.

Förra veckan avslutade jag mina 6 km på prick 24 minuter, och idag vågade jag öka farten ytterligare (7 intervaller på 15 km/h, 1 på 15.5, 1 på 16.5 och 1 på 17) för att i slutändan hamna på 23,47 (3,58 min/km) på samma sträcka. Det tar sig...och benen, och definitivt lungorna, hade mer att ge.
Dock fanns inte tiden idag eftersom en lunch med ex-kollegorna var inbokad. God lunch och väldigt trevligt sällskap, men åh vad skönt att sedan kunna lämna gamla arbetsplatsen och känna att jag slipper jobba där. Jag är verkligen så klar med den där byggnaden, och att kliva in på jobbet i mitt hjärta en timme senare kändes som en ren befrielse. Skön känsla som jag unnar alla...verkligen.

Vad har du bjudit snälla kroppen på idag i form av fysisk aktivitet?

Lera, svett och regn...en perfekt tisdagskväll!

Armhävningar med klapp, burpees, utfallshopp, flyes med leriga stenar, axelpress med blöta bildäck, utfallsgång...1 minut på varje station, en halv minuts vila emellan. Lägg till regn, vått gräs, lera och mörker. Kör två varv (mörkret "räddade" oss från att köra tre...). Avsluta med parövningar med rep...hammercurl, tricepspress och enarmsrodd. Träningsvärk - check!

Frida fin och Bengt från Scandscape bjöd igår kväll in ett gäng träningshungriga tjejer (var är alla killar?) till Bosön för att svettas med Soheil och Antonio. Vår uppgift var att testa deras koncept Outdoor Crosstraining...vilket vi gjorde med besked. Vi körde tills mörkret satte stopp, och jag tror att vi alla var lika lyckliga i kroppen när vi åkte hem, trots genomblöta och leriga kläder, myggbitna anklar, mascaran halvt nere på kinderna och trötta muskler. Otroligt skönt att få köra slut på sig ute i friska luften!

Måste säga att jag verkligen gillar Scandscapes affärsidé - att anordna träningsresor i Sverige som inte kostar skjortan. Vem har sagt att man måste åka ett halvt varv runt jorden för att få bra träning och en skön reseupplevelse? Under två helger nu i höst kommer Solbacka att gästas, och hade jag inte redan haft planer för båda helgerna (typiskt!) så hade jag garanterat åkt med!

Tack snälla Bengt (och Frida såklart!) för en härlig höstkväll i regnet! Många nya härliga kontakter knöts, och mina intervaller på löpbandet idag kommer att vara mer fostrande än någonsin...

Foton: Privata. Det är inte snö på den första bilden, även om det inte hade stoppat oss...

Jag och lyftkranarna...

...var de enda som var vakna imorse när jag promenerade till jobbet. Hur ofta har du sett Stockholm såhär utan att vara på väg hem från krogen? Magiskt.
Foto: Privat. Kungsgatan kl.05.30...

Va?

Jag höll på att ge upp imorse när jag vaknade och insåg att min baksmälla från fredagens kräftskiva gick in på sin tredje dag. Tre dagar! Tack, jag behöver inget mer kvitto på att jag om en vecka faktiskt fyller ett år närmare 35 än 25.

Promenera till jobbet var uteslutet, jag somnade om på bussen och vaknade inte på hela dagen. Längtade mest hem till min soffa där jag hade planerat att ta en powernap när jag kom hem.

Sagt och gjort. 15.30 lade jag mig under filten, ställde klockan på 16.30 och somnade på en halv sekund. När en timme hade gått stängde jag av klockan halvt i sömnen och nästa gång jag vaknade stod samma klocka på 17.58. Great.

Det är nu jag börjar fundera över hur min kropp (och mitt psyke?) fungerar. Jag tvingade nämligen mig själv att ta mig ur soffan och dra på mig löparskorna för att jogga bort till Stadshuset och vända, bara för att få lite luft och ge kroppen lite fysisk aktivitet för första gången sedan i fredags.

Skön luft, svalt och regnblöt asfalt. Benen kändes otippat lätta, och efter drygt 3 km och framme vid Stadshuset var jag knappt svettig. Bestämde mig för att fortsätta 6 km och ta mig runt Kungsholmen istället. Fortfarande lätta ben och skönt flow i andningen, tankarna var någonstans där jag aldrig tidigare har varit och kroppen bara log.

Hemma igen efter 9 avklarade km stängde jag av klockan på 44,32 (4,57 min/km). Långt ifrån någon rekordtid, men ändå bra jobbat av en kropp som bara skulle ut och jogga, och några timmar tidigare knappt orkade stå upprätt!?

Kan verkligen mina 150 minuters extra eftermiddagssömn ha kickat igång systemet igen?

Foto: Privat. Skönt nöjd efter omstartsrundan.

I wanna know what love is

Känner längtan efter kramar. Söndagsfilm med sällskap i soffan. Vill göra frukost till någon. Laga middag. Dricka rödvin. Outtröttligt pilla med nackhår. Ha någon att skratta hejdlöst med. Busa. Diskutera livet nätterna igenom. Fika en regnig söndag. Krypa in i biomörkret. Inte lämna sängen på en hel dag. Fan, jag tror t.o.m. att jag saknar strumpor som ligger och skräpar på fel ställen.

Please, hit me med någon som vänder mitt hjärta uPp oCh NeR.

En lillebror och en Hasse

Ja, det visade sig att det var precis det som behövdes för att rädda min bakisdag igår. Jag brukar ha en tendens att fastna i soffan dagen efter och mest tycka vansinnigt synd om mig själv...ett beteende som oftast resulterar i att den bortkastade dagen känns än mer värdelös.

Igår lyckades jag dock slita mig hemifrån...mycket tack vare att lillebror offrade sig, trotsade sin baksmälla och följde med mig ut för att dricka kaffe och kolla in halvmaran. Perfekt löparväder, och jag blev helt vansinnigt sugen på att vara med och springa...så jag bestämde mig för att springa igen nästa år (och slå tiden från 2009 såklart).

Efter loppet blev det middag på stan och skönt soffhäng hemma hos bror. Det var väldigt nära att vi fastnade där, men min kära vän Hasse skulle giga på RAW (som i år har flyttat från Göta Lejon till Maximteatern vid Karlaplan) så vi drog dit för att se honom, Messiah Hallberg, Kodjo Akolor och Soran Ismail. Messiah var briljant som mc, Hasse gjorde sina bästa 20 minuter ever, och min dag kunde verkligen inte ha slutat bättre! Skratt är så fantastiskt skönt förlösande!

Så, lärdomen från nine eleven 2010 är: skratta mer och oftare (ta upp stand up-traditionen igen!) och umgås med lillebror när du känner dig nere.

Tack lillebror och Hasse för att ni räddade min dag!

Foto: Privat. Sveriges roligaste ex-polis. Konkurrensen kanske inte är mördande...iofs.

Tyck synd om mig

Kräftskiva igår...det blir nog ganska tyst här idag.

Foto: Privat. Min räddning.

Njutning

Igår kväll njöt jag av ett glas vin och mys på Urban Deli tillsammans med skön energi i form av Åsa, Milla, Frida, Emelie och Sofy.

Imorse njöt jag av att vakna tidigt trots ledig dag, att få svettas och andas frisk morgonluft när jag tog mig runt Kungsholmen innan klockan hade slagit 7.

Vad är din njutning?

Foto: Privat. Hösttecken längs min nedvarvningspromenad imorse.

Onödigt nödstopp

Lyckades vända min konstiga och trötta morgon med råge, och den här dagen går till historien som ännu en bra dag. En bråkig kollega som jag fick boxa och avreagera mig lite på och otaliga koppar kaffe har fått mig att gilla torsdagen den 9 september.

Min ovilja att träna som jag kände hela förmiddagen förbyttes under eftermiddagen till ett sug efter att avverka milen på löpbandet. Värmde upp i lagom långsamt tempo, ökade efter en kilometer och började springa. 2,4 km in i mitt pass lyckades jag komma åt nödstoppslinan och löpbandet tvärstannade. Suck. Fick starta från NOLL igen, men övervägde inte ens den bekväma vägen och springa endast de resterande 7,6, utan sa "skyll dig själv klantskalle" och siktade in mig på 10 nya kilometer. Ökade farten lite lätt hela tiden, avslutade på 16 km/h och milen bockades av på 47,01 (4,42 min/km). De där 2400 meterna innan bjuder jag benen på - varsågod.

Nu blir det Urban Deli med en hel hög sköna människor och minst ett glas Riesling...så det så. Ha en fin kväll sötnosar!

Ctrl + Alt + Delete

Jag vaknade på fel sida idag, efter en natt med mycket tveksam sömn. Helt fel sida. Ni vet, den där sidan som man bara vill somna om på. Få en kram. Dra täcket över huvudet. Frusen.

Frångick mina härliga morgonrutiner, skippade av ren tycka-synd-om-mig-själv-känsla över den älskade, kalla promenaden och hoppade på bussen. Påminn mig - aldrig mer buss. Jag förstår att människor blir deprimerade av kommunala färdmedel...trötta ögon, gäspningar och jobbångest på fyra hjul. Blä.

Tur att man har kollegor som piggar upp de här dagarna. Kollegor som kramas. Och att solen tittar fram. Och att det är kräftskiva imorgon. Och att man får kramar mailade till sig från sin bästa vän. Och att det planeras hur mycket skojiga saker som helst i kalendern framöver. Och att jag ska spendera kvällen med en massa härliga och energiska människor. Tur.

Vad gör alla människor som vaknar på fel sida, åker buss varje morgon och inte omges av allt detta på dagarna..? Hemska tanke.

Hatkärlek

Igår körde jag äntligen mitt första bulgarian bag-pass sedan utbildningen förra helgen. Lätt teknikträning med en halvtimme rätt lugna svingar, några snatches och en och annan spin. En halvtimme och min överkropp är helt färdig idag. Snacka om effektiv träning...att man smått ofrivilligt byter handstil precis efter passet får man liksom på köpet.

Det är rätt många av er som har blivit nyfikna på att testa det här med att svinga sandsäck, och till er kan jag bara avslöja att ni verkligen kommer få chansen att göra det, om inte tidigare, så iallafall den 12-14 november när Allt för Hälsan går av stapeln på Älvsjömässan här i Stockholm. Spartan Kettlebells kommer att vara där och visa upp en och annan intressant träningspryl, och ni kommer med största säkerhet att känna igen minst ett ansikte i den stora montern... Kom förbi på fredagen eller lördagen och säg hej vet ja'!

Söndagen den 14 november kommer dock att spenderas vägg i vägg med mässan när det är dags att riva av årets Best of the Best! En hel helg härlig träningsboost, och jag hoppas att vi ses någon av dagarna iallafall?

Foto: Privat. Vilande säckar på utbilningen...

Lightning crashes...

Tight lokal. Varmt. Gitarrer. Rysningar. All over you. The Beauty of Gray (18 år sen...otippat och underbart!). Heaven. Dolphins Cry. Och självklart avslutar han med en skönt avskalad version av Lightning Crashes. Ed Kowalczyk radade upp gamla Live-låtar, alla sjöng med, håret reste sig på armarna och jag glömde helt bort att han var här för sin soloplattas skull. Magiskt.

Foto: Privat. Värdelös bildkvalitet men storslaget motiv.

Konserthösten är igång...

...och jag startar den i efterlängtat sällskap med Ed Kovalczyk på Klubben ikväll! Lives sångare är på soloturné och jag kan knappt vänta på att få se honom igen! Fyra år sen sist... En fantastiskt god middag innan och kvällen kommer att vara komplett!
Någon mer som ska dit?

Wake up kära lungor - time for progress!

1000 m - 15 km/h
1 min vila
1000 m - 15 km/h
1 min vila
800 m - 15 km/h
1 min vila
800 m - 15 km/h
1 min vila
600 m - 15 km/h
1 min vila
600 m - 15 km/h
1 min vila
400 m - 15 km/h
1 min vila
400 m - 15 km/h
1 min vila
200 m - 16 km/h
1 min vila
200 m - 17 km/h

Dagens dejt med löpbandet...och kroppen är märkbart chockad efter en hel sommars ofrivillig löparvila. Blev dock så inspirerad av intervallträningen igår att jag inte kunde låta bli...
Vad finns på er träningsagenda idag?

Härlig höststart!

Det var verkligen helt underbart att vakna imorse och känna att kroppen svarade på tilltal igen. Fina Fridas leverans av antioxidantbollen på dagen och min egen överdosering av granatäpple (KÖP...de är otroligt goda nu!) och apelsiner på kvällen igår gjorde uppenbarligen susen. Faktumet att jag dessutom verkligen bestämde mig för att bli frisk till idag var förmodligen spiken i kistan för den envisa bacillen i kroppen. Min kalender idag sa The Academys Eventdag, och att vara sjuk var liksom inte ett alternativ.

Dagen startade med en timme MojoYoga med fantastiska Monika. En riktigt bra och dynamisk klass som brände skönt i kroppen. Jag har inte kört yoga på ett helt år, och det kändes kan jag lova. När Monika gick ner i spagat och sedan halvt upp i huvudstående bestämde jag mig för att jag måste ta tag i det igen. Min kropp har gått från smidig till stel som en pinne, och det är inte ok. Inte alls! Måste fundera ut ett bra sätt att klämma in yogan i mitt träningsschema...I need it.

På tal om pinnar. Efterföljande timme spenderades inne på gymmet tillsammans med Jari Ketola. Det testades kroppskontroll och balans med just pinnar, och jag måste säga att jag blev otroligt förvånad över hur bra kontroll jag har på kroppen och hur rörlig jag faktiskt är! Min för ett år sedan otroligt svaga bålmuskulatur är starkare än någonsin (tack RedCord!) och jag hade inga problem med någon av övningarna vi gjorde för att hitta kroppens nolläge - läget där ett visst antal kontrollpunkter ligger helt i linje och man anses balanserad. Skönt kvitto!

En banan i farten, och sedan var jag i Monika Björns våld igen. En timme spinning på schemat, och hade jag vetat innan att tre berg skulle bestigas och min puls skulle nå upp till 96% av max i slutet av passet hade jag förmodligen varit orolig. Alla utrustades med pulsband och kopplades upp mot det sjukt inspirerande Activio-systemet, sen var det bara att köra. Trött är en underdrift för vad jag kände efter timmen. Tappade förmodligen fem liter vätska och fyllde på med lika mycket endorfiner - LOVELY!

Joggade iväg och hämtade min lunch, tog med den till föreläsningssalen och bockade av två intressanta föreläsningar.

Första timmen pratade Jari om formtoppning, vilket var otroligt givande för mig, och på köpet visade det sig att min stolsgranne var lite av en löparnörd, och han tipsade mig om ett par intressanta löparsajter som jag ska titta lite närmare på. Målet att klara milen sub 40 kanske blir verklighet innan jul...?

Andra timmen pratade nutritionisten Josefina Viira om kolhydrater. En riktigt intressant timme där hon jämförde ett antal studier runt kolhydratbehovet, och även resonerade kring de sista årens kolhydraträdsla. Ska kika vidare på och experimentera lite med det där känner jag, det låter minst sagt intressant...ber att få återkomma i ärendet.

Sprang på Oscar i trappan, bytte ett par ord och avslutade med "vi ses sen", eftersom hans Dance Final skulle avsluta dagen...men det var innan Monika stoppade mig i receptionen och mer eller mindre drog med mig in på andra spinningklassen för dagen. Inte läge att säga nej, och 10 minuter senare hittade jag mig själv svettandes på ett riktigt tungt tröskelintervallpass med fem rejäla pulshöjningar. Under den sista intervallen grät benen och svetten fullständigt forsade nedför armarna...men med Monikas outtröttliga energi och pepp fanns det inte en chans att jag skulle vika mig. Aldrig.

Behöver jag ens säga att jag har haft en helt fantastisk dag, att jag är orimligt glad över att kroppen är sig själv igen och att min soffa är skönare än på länge? Nu är min träningshöst igång på riktigt, and I love it!

Foton: Privata. Jag, Jari och Monika.

Yes!

Jag är frisk och jag är där jag hade planerat att vara. Let's do this!

Ett hjärta av guld...

Nej, jag är inte helt frisk idag heller...det är fortfarande något som kryper i kroppen, men det känns ändå att det faktiskt är på väg bort nu. Äntligen.

Dagen har ändå spenderats på jobbet. Ligger jag inte nedbäddad med feber så jobbar jag, så är det bara. Som tur var blev det en lugn och skön dag, kunderna var nöjda och glada och jag konstaterade återigen att jag trivs så himla bra med mitt jobb!

Precis när det blev som lugnast, och jag planerade att få i mig något mellanmål, klev helt överraskande en norrländsk solstråle in genom dörren. En solstråle som just idag uppgraderades till en hel sol. En stor sol med ett hjärta om möjligt ännu större. Min ensamma mellis byttes ut mot härligt sällskap, kramar, en av solen medköpt antioxidantboll från Blueberry och en skönt avslappnad pratstund ute i friska luften.

Att jag dessutom fick en liten present, som nu ligger här på mitt bord, fyllde bara på min tacksamhet över att en människa som jag är otroligt glad över att ha börjat lära känna har korsat min väg. Strålande oändlig livskraft. Tack detsamma Frida. Hundra gånger om.

Foto: Privat. Stenen som numera bor hemma hos mig...tack.

2 dagar kvar...

...sen är det too late att anmäla sig till att springa i mitt lag i tidningen ToppHälsas nya satsning TOPPLOPPET! Lördagen den 2 oktober smäller det i Hagaparken, och tro mig - det kommer att bli en härlig upplevelse!
Jag har tyvärr något annat i min kalender den eftermiddagen som jag stark misstänker bara inte går att flytta på...så nu är jag om möjligt ännu mer i behov av ett starkt lag som kan springa i mitt ställe! Jag kommer att göra allt som står i min makt för att peppa fram till dagen d...och lyckas jag pussla så kommer självklart även jag att stå där på startlinjen!

Ett gäng tjejer (var är alla killar?) är redan med i Team Helena - häng med du med! Maila mig (helenateodora@hotmail.com) senast måndag den 6 september, och slut sedan upp med resten i Hagaparken redan på tisdag för en första träning med löparcoachen Caroline Kullberg. 295 kronor kostar det, och om jag får säga mitt tycker jag att bara de fyra löparträffarna (för att inte tala om goodiebagen...) som är kvar inför loppet är värda det dubbla...

pLease

sHow me, don't teLl me.

Omedveten affirmation?

Jag vill bli av med den här krypande känslan av förkylning i kroppen. Vill inte ha ett huvud tungt som bly. En kropp som är stekhet och iskall på en och samma gång. Glansiga ögon som ser onyktra ut. Smått orkeslösa ben som ber mig att ligga ner. Jag fullständigt hatar den här känslan. Hatar, I tell you.

Då och då slår det mig att jag kanske undermedvetet har valt det här tillståndet själv. För en dryg vecka sedan tänkte jag tyst för mig själv att jag kanske skulle testa en hel veckas vila någon gång. Precis den här veckan kändes som en bra vecka med tanke på att jag visste att jag skulle vara helt trasig efter söndagens övningar.
Ulrika och jag verkade ha samma tanke, och i söndags kväll bestämde jag mig för att faktiskt göra ett försök att vara stilla i en hel vecka. Redan i måndags svek jag dock mitt eget löfte och gav mig av runt Kungsholmen. Börjar starkt tro att den krypande förkylningskänslan jag släpar runt på nu liksom är kroppens sätt att hämnas..!? Snälla söta kroppen, nu har du fått fyra vilodagar, det räcker. Enough is enough!

Men skam den som ger sig. Imorgon är jag pigg igen. Frisk som en nötkärna och med en massa spring i benen...ok? Jag vill inte bli sjuk och jag vill inte vara en vandrande tröttmössa, punkt. Sådär ja, nu måste jag väl ha dödat min ofrivilliga affirmation?

.Going the distance.

Biohösten är verkligen här nu, och det är många förhandsvisningar på gång de närmaste veckorna.

Igår tog jag med mig min bror på en av dem, Going the distance med Drew Barrymore och Justin Long i huvudrollerna...och ja, det är precis så amerikanskt som man misstänkte. Sliskigt. Gulligt. En klassisk Hollywood-producerad romantisk komedi helt enkelt.

Men...det är också New York. Kärlek på distans. Kyssar. Känslor. Hjärta.

Fan, jag måste ju säga att jag mår oväntat bra av den här filmen. Jag skrattar mest hela tiden och den får mig att vilja vara kär. Jag menar galet kär...sådär löjligt nykär så att folk runtomkring nästan blir irriterade. Ja, ni fattar.

Den är sevärd om ni frågar mig, och värmer faktiskt lite när termometern utanför fönstret visar blygsamma 8 grader...

Det är feelgood, och den har premiär den 10 september.

Omplanering, aka ta tjuren vid hornen

Det är något som inte är som det ska just nu. Huvudet känns lite tungt, halsen kliar och kroppen kan inte bestämma sig om den ska vara hundra grader varm eller nere på minusgrader. Att vara förkyld är något som verkligen inte finns med i min planering just nu, så jag känner att det är lika bra att lyda kroppen och ställa in den väldigt efterlängtade 15-kilometerslöpningen som jag hade planerat efter jobbet. Grattis säger jag till kroppen som dessutom får en chans att läka bort den sista värken efter de bulgariska säckarna i söndags...

Istället får jag se min lugna eftermiddag som en chans att få några välbehövliga timmar framför datorn för att bocka av ett par saker som hänger över mig. En sojalatte och en antioxidantbomb till smoothie från Blueberry får fungera som bränsle, för nu ska här produceras en och annan text...

Den inbokade kvällen på Stockholm Comedy Festival med lillebror (inkl förmodligen alldeles för många glas vin) kanske planeras om till ett lugnare alternativ - lite mat och en förhandsvisning av Going the distance. Minst sagt ett lyxproblem att behöva välja.

Är ni fler som känner av höstbacillerna och sitter inne med världens bästa huskur för att bli av med dem..?

Foto: Privat. My view några timmar framåt...

Time just seems to fly...

...så nu tar vi en paus...en helt fantastisk och för dagen väldigt passande paus, och passar samtidigt på att ladda lite inför 7 oktober när de äntligen kommer till Stockholm och Debaser Medis. Vi ses väl? Wouldn't miss it for the world...

Sweet September...

Startar med en krävande lunch. Sedan...Stockholm Comedy Festival. Inspirationsdag på The Academy. Bloggträff. Fika med en inspiration. Ett öppet hus man inte missar. Kräftskiva. En konsert? Det där som ska vara klart. Ett par biobesök. Födelsedagsresa till Prag. Kettlebellsutbildning (x2?).

Ja, och så ett heltidsjobb, ett par spontana påhitt och en sisådär 20-30 träningspass på det då.

September och andra växeln i...let's do this!