Free like a bird...

Tusen tack till er alla för alla peppande ord och hållna tummar! Den praktiska tentan gick som en dans och jag kan numera lägga till Lic Styrketräningsinstruktör på mitt cv!

Kände mig ganska lugn och inte alls särskilt nervös imorse (om inte en storstädning av lägenheten är ett tecken på nervositet?), och jag kände att jag gjorde bäst i att inte plugga utan bara försöka att slappna av och inse att jag faktiskt kan det här. Ja, i teorin iallafall.
Väl på Balance, där tentan skulle äga rum, blev jag dock plötsligt vansinnigt nervös, och sista kvarten innan 12 var inte kul alls. När Jari äntligen kom och hämtade mig och min kursare Mia och det var dags var det dock bara att bita ihop, fokusera och köra. Göra mitt bästa, instruera de övningar jag blev tillsagd att instruera utan att tänka på att det stod en person ett par meter bort med allmänt skeptisk min och antecknade allt jag gjorde. Inte helt lätt kan jag lova. Sex övningar senare var jag klar och det var min tur att bli instruerad.

När vi var klara kände jag mig rätt tom i huvudet, var nog rätt säker på att jag hade klarat det men var inte det minsta beredd på vad som skulle komma. Jag blev nämligen överöst med beröm och positiv feedback...och när jag gick därifrån med min glada kurskamrat, som även hon blev godkänd, kände jag mig otroligt glad och stolt över mig själv! Underbar känsla att vara klar och att vara nöjd med sin prestation!

Vi firade som planerat med en magiskt god lunch på Blueberry. Mia blev sötsugen och fick min lilla chokladbit, och 5 minuter senare fick jag tillbaka en liten present i form av en fågel som hon hade vikt av det lilla papperet! Ok att hon är halvjapan, men jag hade ingen aning om att hon var en klippa på origami! Ett fint litet minne som numera bor här hemma hos mig, och som dessutom har en symbolisk mening med tanke på hur jag känner mig just nu. Plugghösten som jag så smått hade bävat för är över och jag känner mig fri som en fågel. Så fri att jag faktiskt knöt på mig löparskorna när jag kom hem och stack ut utan mål. Sprang dock lite vilse och slog av GPS:en på 17,3 km och 89 min 53 sek när jag kom hem. Soffläge resten av kvällen - ja, tack.

Ha en fin kväll fina ni!
Foto: Privat. Mias fågel...underbar!

Firarlunch!

Licensen är min!!!
Berättar mer sen, nu är det kycklingwrap med blåbärschutney på menyn!

Judgement day

"Jag håller alla tummar, men jag har ju bara två...men jag vet ju att du är min dotter! Kommer att tänka på min 3 km terränglöpning i lumpen. Jag hade aldrig sprungit, men jag hängde på en elitidrottsman från Värmland och efter 500 meter hade jag världens håll (om det ordet finns kvar i det svenska språket). Hur som helst, jag var hack i häl när ca 250 meter återstod. Då la jag in stöten och vann tävlingen. Jag orkade inte göra det, men min envishet ville annorlunda...det är nog lika med dig! Ger man sig fan på nåt så fixar man det!"

Ibland betyder ett mail väldigt mycket. Finaste pappa - tack för att du tror på mig idag, och ännu mer tack för att jag nu vet varifrån min tjurskalliga envishet kommer ifrån...
Jag har varit vaken till och från sedan klockan 2, och om det beror på en väl dold inneboende nervositet eller typiskt Helena-fokus har jag ingen aning om. Klockan 12 är det hur som helst dags för min praktiska tenta, och jag börjar misstänka att min examinator kommer att vara en hyfsat träningskunnig person (gissa om jag kommer att göra allt för att få positiv feedback!?). 
Det enda jag ska tänka på är att inte få håll (ja pappa, det existerar fortfarande...) , och att det inte kan bli värre än att gå 43 kilometer på tom mage och smärtstillande.
Håll tummarna för mig, please - let's do this!

Slutspurt...

Ok, sista skoldagen avklarad idag...fattar inte vart tiden tar vägen, och ännu mindre förstår jag att den här hektiska hösten faktiskt snart är över. Helt otroligt hur mycket info det kan få plats i en redan full hjärna...sedan slutet av augusti har jag betat av Bulgarian Trainining Bag Instruktör, Kettlebells Intstruktör steg 1 och imorgon lägger jag förhoppningsvis till Lic Styrketräningsintruktör på listan. Klockan 12.00 behöver jag alla tummar hållna och en extra tanke, för då vankas det praktisk tenta... 

För att rensa huvudet och mentalt komma ner i varv blev det en sväng runt Kungsholmen. Min vanliga runda på 9 km, som min Garmin dock mätte till 8,88 km, avverkades i ett lagom tempo, och de nya skorna studsade fram lika bra som igår...lovely!

Nu återstår bara av den här lördagen att äta middag och avnjuta lite rödvin som inhandlades på lunchen, slappa i soffan och senare återigen inse att vi byter till vintertid inatt, vilket innebär en extra och välbehövlig timme sömn imorgon. Tack.

Ha en fin kväll alla, och please...glöm inte tummarna imorgon! Puss på er!

Foto: Privat. Ett försök till en halloweenlöparbild, men jag kan ju inte hålla mig för skratt. Farligt spöke...not.

Tronskifte

Nu är det äntligen gjort. Mina trogna följeslagare har pensionerats, och en ny generation har tagit över. Adidas får fortsätta att ta mig mot nya mål, och det är ingen lätt uppgift som hänger över mina nya vänner. Halvmilstiden ska putsas med 1 minut innan jul, miltiden vill ner under 40 och kanske springer vi maran ihop i vår...

För att belöna mig själv efter en snart avklarad (ofattbart!) höst gav jag dessutom mig själv ytterligare en present i veckan. Jag visste ju att jag skulle ta mig igenom den här perioden, men jag visste nog inte hur mycket energi och tid det skulle kosta. Magkatarr och bihålleinflammation har satt lite käppar i hjulen längs vägen,  men med lite insikt och nedvarvning är jag nu helt på banan igen!
Sista tentan för hösten väntar imorgon, och innan jag faktiskt vet att jag har klarat den har jag alltså köpt en belöning till mig själv, en efterlängtad present i form av en Garmin 405. Jag har länge velat ha en GPS-klocka för att kunna mäta distans och hastighet, mest för att lära mig att hålla ner tempot, och nu är den äntligen min! 

Tekniksvag som jag är älskar jag den redan, och igår gav jag mig ut på min testrunda. Lufsa runt Djurgårdsbrunnskanalen var målet, och jag satsade på att ta de 8 kilometerna i 5.30-tempo. Solen, överskottsenergin och mina nya fantastiska skor ville dock något helt annat, och tillbaka på ruta ett visade det sig att rundan faktiskt är 8,6 kilometer och att hastigheten visst blev 4.36/km. En helt underbar runda och jag var lycklig i hela kroppen när jag kom tillbaka.
Dra ner på tempot får jag väl göra en annan dag.
Foto: Privat. Something old and something new.

Signs...

Visst säger det här en del om hur den här fredagen kommer att arta sig? Jag bestämmer mig iallafall för att någon vill säga mig något...
Foto: Privat. I väntan på morgonbussen.

Denna dag, en mycket speciell dag.

29 oktober 1980 - dagen då en pyttepytteliten krabat föddes. Nej, man är faktiskt inte särskilt stor när man är strax över 40 cm lång och får plats i en skokartong...
Han skulle egentligen ha kommit ett par månader senare, men hade han gjort det hade liksom hans födelsedag och julafton krockat med varandra. Jag är säker på att det var så han tänkte, och jag är glad att han gjorde det. Annars hade jag liksom inte haft någon lillebror att gratulera på 30-årsdagen just idag.

Min lillebror, som i och för sig är över ett huvud längre än mig, fyller år. Vad han betyder för mig och vad vi har gått igenom under alla dessa år tänker jag inte ens gå in på, det inlägget blir för långt för alla att läsa och jag kommer förmodligen att börja gråta.
Jag nöjer mig därför med att utbringa ett fyrfaldigt leve...han leve.............................hipp hipp..............................

huRrA HuRrA hUrrA HUrRaaa!

Presenten? Lugn...den kommer när det är dags...

Foto: Privat. Helena och lillebror. Jättemånga år sen...

Ett stort steg från little miss uppstyrd

En lite skum känsla i halsen gjorde att jag hoppade över min planerade träning igår, och istället fick jag en massa oväntad tid för plugg inför min praktiska tenta på söndag. Bra grej.

Idag var jag däremot fast besluten att dra mitt älskade varv runt Kungsholmen när jag kom hem från jobbet, och sen spendera resten av kvällen med att plugga. Bra plan.

Men guess what!? Fröken duktig struntade i allt. Löparskorna blev raggsockor. Anteckningarna inför helgen blev istället min MacBook med slösurfande i knät, och utsikten blev tv:n istället för Riddarfjärden. Jag är så bra. Jag är så bra att jag tänker sitta här resten av kvällen och har längre inga planer på att ens röra mitt plugg. Istället fokuserar jag på Rosa Bandet-galan och håller tummarna hårt för att någon snart hittar ett sätt att utrota den där vidriga sjukdomen som inte är det minsta värd att existera.
Till det tar jag en ostmacka (som jag för övrigt inte har ätit på något halvår...), för någon middag bryr jag mig inte det minsta om att göra. Så det så.

♥ Vurma ♥

Jag måste ju berätta om min lunch igår...lunchen som Frida tog initiativ och Åsa också anslöt till. Vilken otrolig kvalitetstid det är att få sitta med två energiska själar i en hel timme och bara svamla om allt och inget. Boost på hög nivå!

Ännu mer kvalitetstid blir det ju självklart att sitta på ett helt galet mysigt ställe när hösten smyger runt utanför... Vurma i Vasastan har alltid varit en favorit, och igår fick Birger Jarlsgatans systerrestaurang besök. Vilket ställe! Jag fullkomligt älskar den mysiga inredningen, atmosfären och värmen som fyller hela lokalen...och det finns en överhängande risk att jag kommer att bli obotlig stammis där i vinter.

Besöket blev ju inte direkt tråkigare av att en av dagens rätter var quinoasallad med (en av mina favoriter) varmrökt lax. Att mailet om att jag klarat min tenta med bred marginal trillade in när jag som bäst satt där och pratade om tjurrus, träningskonvent och barnafödsel. Gårdagens lunch var en av veckans höjdpunkter, minst sagt, och jag är glad att Vurma kommer att få besök av mig och min bästa vän redan på tisdag igen.

Let's make this Thursday even better - ok?

Foton: Privata.

YES!

Teorin - check!

.Due Date.

Avslutade en bra tisdag igår med bio med lillebror - förhandsvisning av Due Date.
Ända sen jag såg The Hangover, som för övrigt måste vara den roligaste filmen jag någonsin har sett, har jag gillat Zach Galifianakis. Han har en märklig förmåga att få en att skratta bara genom sin uppenbarelse, och jag bestämde mig första gången jag såg trailern att jag skulle gå och se den här.

Visst...Due Date är inte lika rolig som The Hangover, men den är väl värd att se, och det fanns en hel del scener när hela salongen kokade av skratt. Zach är Zach, det kommer man liksom inte ifrån. Helt underbar känsla att få skratta så att man får ont i magen, så borde man avsluta varje dag!

Har ni sett den och vad tyckte ni?

Mållös?

Jag avslutade min måndag med en kaffe med min fina vän Marie. Hon levererar alltid en skopa energi och igår var inget undantag. Som alltid pratade vi om precis allt och inget, och i slutet gled vi in på det här med mål. Mål i livet. Mål i träningen. Behöver man verkligen mål? Och är dina mål verkligen dina, och inte någon annans, som du har blivit sugen på och hoppat på trots att det faktiskt inte är din grej? Ni vet - "åh, det vore coolt att fixa Vasaloppet...", även fast man tycker att längdskidor faktiskt inte är speciellt kul?

Vi konstaterade att vi båda är ganska lika när det kommer till våra träningsmål. Lite smått rastlösa, otåliga och ytterst benägna att hoppa på nya "mål" hit och dit. Att ha ett mål som ligger ett halvår fram i tiden är liksom inte aktuellt, snarare sätter man mål vecka för vecka, eller ännu hellre pass för pass.
Igår t.ex. Då bestämde jag mig först efter 10 av 15 avverkade löpbandskilometer att mitt mål var 1 timme och 10 mintuer. Inget jag alls hade planerat, men när milen kändes bra så satte jag upp ett spontant mål. Bra eller dåligt? Rätt eller fel?

Visst har jag ju mitt Stockholm Marathon som jag verkligen längtar efter och ser fram emot, men tiden jag har som mål där är faktiskt inget jag direkt tänker på i min träning nu, det kommer kanske (förhoppningsvis) senare... Nu springer jag mest på känn och för att det är härligt...ja, och för att komma under 20 minuter på den där halvmilen då, men det ska jag bara klara innan jul.
Annars kan jag inte säga att jag har något särskilt mål. Min träning känns kul och meningsfull ändå och på något sätt kan jag känna att ett mål kanske är viktigare för en person som inte tar sig iväg till träningen utan att ha det....det där målet.

Hur ser ni på saken? Har ni ett mål? Bör man ha ett mål med sin träning?
Foto: Privat. Min bästa löparväg hemma i Dalarna. Målet ligger hur långt bort man vill...underbar frihetskänsla!

15000 meter - check!

1,5 mil avverkade på löpbandet. Nöjd, glad och totalt avslappnad trots att jag missade min planerade tid på under 70 minuter...med 6 sekunder. 1.10.06 ger en snitthastighet på 4.40/min, och det får jag ändå se som ett hyfsat tempo. På onsdag ska äntligen nya skor inhandlas, där ligger nog mina sista 6 sekunder...
Nu blir det fika med världens bästa tidningsredaktion och sen hem och krascha i soffan! Heja bra måndag!

Hur har det gått med er träning idag?
Foto: Privat. Trött, nöjd och sugen på kaffe.

En sån där dag...

Har en fullsmockad vecka framför mig (igen). 60 styrkeövningar som skall läras in till den praktiska tentan på söndag (lillebror ska agera provkanin...tack!). Nervös över teoritentan som eventuellt kommer tillbaka i dagarna. Lätt stresskänsla i maggropen och hjärnan på totalt högvarv.

Ändå, och kanske motsägelsefullt, är det en sån där dag igen. Ni vet...en sån där typisk Helena-måndag. Pirr i magen, spring i benen och tusen flygande idéer i huvudet. Ler både inombords och utanpå och jag känner mig starkare är Pippi herself. Märkligt kan man tycka.

Life is fReAkiNg gOOd!

Tack.

Riktigt matt i hjärna och kropp efter en heldag med rygg - och benträning... Jag är fast i soffan och kan inte bli annat är glad när jag inser att Beck är tillbaka i rutan. Inte för att det är nya filmer, och kanske inte är de heller världens bästa, men jag tackar TV4 eftersom en rejäl dos Gunvald Larsson är precis vad jag behöver nu...iallafall i en halvtimme tills John Blund förmodligen tar över huvudrollen.
Ha en skön söndagskväll alla där ute...återkommer med full kraft imorgon!

My cup of tea

.Jag älskar hur en kopp té kan få mig att fundera över livet...
Ha en fin söndag mina vänner!
Foto: Privat. Garanterat my cup of tea.

Dopamin -> endorfin

Skön och sammanhängande sömn. Dinkelgröt kokad till perfektion. Kaffe to go på bussen. En otroligt givande utbildningsdag med många skratt och uppmuntrande ord. Totalt kolsvart ute när jag kom hem men känslan i kroppen gjorde det omöjligt att motstå löparskorna och ett i det närmaste tomt Kungsholmen. 9 kilometer i 4:58-tempo och benen reagerade knappt på ansträngningen. En god middag och ett glas rött och min lördag går till historien som en dag jag vill komma ihåg.
Foto: Privat. En totalt harmonisk Helena.

Lugn

Först - tusen tack för alla lyckönskningar och fina ord inför min tenta imorse. De planerade fyra timmarna blev för mig knappt två, sen var jag redo att lämna in och känna mig nöjd och klar. Antingen har jag gjort alla fel eller så var det faktiskt så mycket lättare än jag hade anat. Jag hoppas på det senare och håller andan lite i ett par veckor tills jag har svaret.
Känslan att till lunchen kunna bläddra i DN istället för att mata sig själv med muskelfästen och kostlära går knappt att beskriva. Jag har levt med mitt pluggande i två veckor nu och det är ofattbart skönt att det nu ligger bakom mig, även om det har varit otroligt intressant och givande. Ett avslut är ett avslut, och det är alltid en härlig känsla...dessutom ser jag fram emot att kunna lägga lite mer tid på mina vänner och annat som har gått lite förlorat den sista tiden (tack till er som har stått ut med min frånvaro...).

Dagens studievila blev dock kort eftersom steg 2 i min utbildning drog igång på eftermiddagen. Skönt dock att äntligen få ta med sig all sin nyvunna teorikunskap in på gymmet och börja praktisera lite! Petoralis major-fokus 14.30 - 20.00 på schemat...även kallat världens längsta bröstpass.
Imorgon är det axlar och armar som ska bearbetas, och jag ser faktiskt fram emot att ställa klockan och dra iväg till skolan! Trots att jag klev in på gymmet som 14-åring, vilket inte var igår, och har lagt otaliga timmar med att lyfta vikter så inser jag att det är så mycket jag inte kan. Det är verkligen hur roligt som helst att lära sig varför man gör si eller så när man tränar, och jag är mer sugen än någonsin på att utmana min kropp!

Men idag blir det inga fler utmaningar. Väl värd min vila har jag landat i soffan med ett glas Masi. Gott är det, och värt att bryta den vita perioden i mitt liv inte minst. Sömnen inatt kommer att vara den bästa på länge och livet känns härligt skönt just nu, precis som det ska kännas när man har gjort sig själv nöjd.

Har ni haft en fin fredag?
Foto: Privat. Mitt middagssällskap.

4 timmars skrivkramp...

...nu kör vi!

Nu har de gjort sitt, punkt slut.

Daten med löpbandet efter jobbet blev trevligare än förväntat. Rekordförsöket bestod i att slå min tid på 5 kilometer, 21.23 för över ett år sen när jag sprang i stort sett varje dag, på min väg ner mot den magiska 20-minutersgränsen.

Värmde upp i en ynka kilometer, mer hade jag inte tålamod för. Att jogga på 10 km/h är verkligen något jag måste lära mig...suck. Drog upp bandet till 14 km/h och satte igång. Kändes bra, förutom att gårdagens styrkepass satt som betong i rumpan (tack utfallssteg...). Det försvann dock efter en stund så jag trampade på.
Ökade hastigheten väldigt sakta och försiktigt längs vägen, så efter 3 kilometer var jag inte uppe i mer än 14,5 km/h. Fick lite eld i baken och ökade lite till, och lagom när jag nästan nådde 15 km/h fick jag sällskap på bandet bredvid, vilket faktiskt gjorde det lite lättare. Draghjälp är så underskattat, även om grannen springer mycket saktare.

Sista kilometern tryckte jag på lite extra och på slutet var jag uppe i 16,5 km/h - en hastighet som det kommer att dröja länge innan jag springer några längre sträckor i...
När mina 5 kilometer var avklarade stannade iallafall klockan på 20.59, en putsning med 24 sekunder, trots att jag är i mycket sämre löparform nu än när den förra tiden spikades.
Endorfinfylld och smått tentaförvirrad råkade min nedjogg bli lite lång, närmare bestämt 5 kilometer, så när jag klev av bandet hade mina trasiga skor fått kämpa i totalt 11 kilometer...bra jobbat!

59 sekunder ska jag väl kunna ha som mål att klippa bort innan jul!? Receptet tror jag är nya skor (jag är ledsen gamla vänner, men nu åker ni ut...), mer intervaller och en utsövd kropp fylld med energi när det väl är dags. Vad tror ni om det?
Foto: Privat. Skor knappt värda namnet.

Sista rycket...

Jobb, kaffe och ett försök att klämma in lite plugg samtidigt. Har en längtan i kroppen efter klockslaget 13.00 imorgon när jag får lägga ner pennan och säga klar! Eller vad fan, jag längtar till 09.00 också när tentan startar! Av någon konstig anledning gillar jag att skriva prov...antar att det är min obotliga tävlingsmänniska som vaknar till liv när det väl gäller.

Den där tävlingsmänniskan kommer jag förmodligen att behöva redan i eftermiddag. Har planer på att utmana mina redan brinnande rumpmuskler (baksida lår på pilatesboll är smått oslagbart...) och sätta något form av rekord på löpbandet...hänger ni med?
Foto: Mitt nu.

Flexion, extension, rotation och hej kom och hjälp mig...

Jag skulle ju berätta om mitt sköna styrkepass som jag körde idag. Och om hur lätt jag fick mjölsyra i baksidan av mina lår efter löpningen igår. Befinner mig dock i pluggkoma grande och hinner bara plugga, och inte alls skriva om, träning för tillfället.
38 timmar kvar till tentan...men jag kommer tillbaka en sväng imorgon - ok?

Hoppas att ni mår bra och att iallafall någon av er har fått se ett par snöflingor, som de så dyrt och heligt lovade på vädret imorse?

Oktoberregn - oh yes!

Ny dag - ny träning. Överkroppen är rätt trasig efter passet igår, mina biceps-fästen gråter när jag försöker sträcka ut armarna...och jag kan inte låta bli att le lite åt det. Skön smärta, minst sagt.

Intervaller på löpbandet var min plan efter jobbet idag, men tanken på att springa inomhus när vädret utanför fönstret var ultimat (några plusgrader och duggregn) för löpning kändes mer och mer avlägsen ju längre dagen gick. När avlösningen kom kändes det därför helt naturligt att sticka ut i regnet och ta sikte på Lill-Jansskogen och den härligt kuperade 3-kilometersslingan. 2 kilometer dit, två varv x 3 kilometer och 2 kilometer tillbaka till jobbet.
Inställningen att "ta det lugnt" var bortblåst redan i starten av det första varvet, och lärdomen är att inte ta med sig ett sällskap i form av en tjurskallig kollega som vägrar dra ner tempot till en skön nivå i uppförsbackarna.  Ni som har testat den gröna slingan (motsols) i Lill-Jansskogen vet att det finns en och annan backe varav en är vidrig.
Tillbaka till ruta ett efter 10 kilometer visade klockan 48 minuter (4,48 min/km), och vi konstaterade att vi hade kapat tiden med 7 minuter från förra gången vi "tog det lugnt" samma runda. Genomfrusen, lerig och mascara på hela kinderna, vilket gjorde att jag såg ut som en pajas, men endorfinpåslaget vägde upp det ungefär tusen gånger.

En stekhet dusch och en stund i bastun gav mig kroppstemperaturen tillbaka, och nu har jag landat på Wayne's för att försöka fokusera och få fysiologin att fastna inför fredagens tenta. Heja mig!


Någon mer som har njutit av (trotsat?) regnet idag?
Foto: Privat. Min sikt just nu.

Det var det det.

Jaha...då har jag varit helt utan alkohol i en månad. Bestämde mig efter en (alldeles för) blöt kräftskiva och en vindränkt födelsedagshelg i Prag att kroppen skulle få vila lite. Inte för att jag är någon storkonsument av alkohol, men visst slinker det annars ner ett och annat glas vin varje vecka.
Trodde faktiskt att det skulle bli svårare att avstå än vad det har varit. Tänkte att det iallafall skulle bli lite jobbigt, eller iallafall tråkigt, att hoppa över vinet till maten, men ska jag vara ärlig har jag inte saknat det det minsta. Måste faktiskt säga att det känns rätt skönt att veta att organen har fått 30 dagars återhämtning, även om jag inte direkt kan påstå att jag känner någon jätteskillnad i kroppen. Fortsätter min vita linje tills det dyker upp något tillfälle där jag känner att det är "värt" att bryta trenden...

Märkligt nog känner jag dock nu när månaden är "avklarad" att jag plötsligt är sugen på ett glas rött. Ett Bonterra Cabernet Sauvignon t.ex. Gärna med ett trevligt sällskap...och lite lätt regn och höstmörker utanför fönstret.

Hur står det till med era alkoholvanor?
Foto: Privat. En annan Helena i en annan del av livet.

Be careful what you wish for...

"Kan inte du skriva ner ett bra överkroppspass till mig? Mina ben måste vila och jag vill bli riktigt trött."
De orden kan man tydligen inte yttra ostraffat på mitt jobb. Intet ont anandes gick jag in på gymmet med  min lilla post it-lapp, för att 55 minuter senare vara trött till illamåendegränsen och fast besluten att mina kollegor faktiskt på riktigt vill ta livet av mig... Hantelpressar, hantelrodd, excentriska chins, hantellyft åt sidan och bakåt, rotationer med hantel för baksida axel, hantelcurls, tricepspressar, sit ups, russian twists och rygglyft med viktplatta.
Jodå, det kommer att bli jättelätt att röra överkroppen normalt imorgon....not. Tack, typ.
Har ni tränat idag?
Foto: Privat. Man ser det inte, men armarna skakar.

Söndagstankar

Det har verkligen varit en helt fantastiskt skön söndag. Sovmorgon till 9 (rekord!), lugn förmiddag i soffan med plugg, skön och lång höstlöpning, lite mer plugg, middag med lillebror och nu på kvällen landade jag med mysbrallor och duntofflor på golvet(!) med en kopp té och soltörstande drömmar om en resa.
Vart åker man över nyår om man vill ha sol och värme mitt i vintern och samtidigt se något nytt? Bali, Gili Islands, Lombok, Phuket, Phi Phi Islands, Kata Beach, Quito, Cuyabeno Rainforest, Islas Galapagos, Los Angeles, Tijuana, San Diego, Gran Canaria, Orlando och Miami är uteslutna, där har jag redan varit och lapat sol när snön fallit här hemma... Tips någon?
Foto: Privat. Skön söndag.

Pluggpaus

Seg som kola i huvud och kropp efter ett antal timmar med näsan i mina böcker...men efter 16,3 km (5,07 min/km) runt Riddarfjärden och Kungsholmen så är plugginspirationen tillbaka! Finns det något bättre löparväder än sol och några få plusgrader? Jag ler inombords...och hugger med ny energi in på ATP, blodomlopp och kraftutveckling. Heja mig!
Foto: Privat. En stund i solen efter 16300 meter.

Är här istället för där

Lördag morgon och jag är någonstans där jag egentligen inte ska vara...helgens jobb är nämligen bortbytt mot soffhäng här hemma. Men det är inte soffhäng som i att slöa och ha dvd-maraton. Nej, jag insåg att två dagars arbete fick offras för att plugga.
Solen skiner från en klarblå himmel utanför fönstret, det är en bländande vacker höstdag som jag tänker känna på lite senare idag, men innan det ägnar jag all min energi åt ursprung, fästen, retledningssystem och energibildning...bland annat. Studietekniken är näst intill obefintlig så jag kommer med största säkerhet att lära mig onödigt mycket mer än jag "behöver". Well...du lär väl för livet och inte för tentan...eller hur var det nu?

Ha en fin lördag mina vänner, och stort lycka till till alla som tar sig an Tjurruset i kylan idag - imponerande!
Foto: Privat. Ett par kilo plugg.

Trying hard...

Igår vid den här tiden var jag mer eller mindre helt slut i kroppen efter två timmars träning (tack fina Åsa och alla andra!).
Idag samma tid degar jag och en skål björnbär i soffan efter veckans slöaste dag. Sovmorgon, vila, massage, rekordkort arbetsdag och en avbokad fest.

Balansen mina vänner. Balansen. Jag försöker verkligen.

Play is the beginning of knowledge...

Kommer ni ihåg det...att kroppen inte alltid måste styras med järnhand, utan att man måste få leka och flamsa runt utan mål och mening ibland?

Jag glömmer det allt som oftast och försöker verkligen att lära mig att släppa mig själv lös lite oftare...och jag har märkt att det är otroligt skönt! Man behöver faktiskt inte alltid göra allt av en anledning eller för att nå ett mål som ligger långt därborta, ibland kan det vara nyttigt att lattja med grejer man inte har perfekt koll på.

Dagens lek in the life of Helena kommer att bestå av en BodyJam-klass på World Class tillsammans med Åsa (grymt ordnat Åsa!). Inte för att jag kan eller på något sätt är expert på det, utan för att jag har chansen. Ett tillfälle att låta kroppen få testa något den inte är van vid, att få göra bort sig och känna att den inte behöver prestera något för en gångs skull. Ha kul, helt enkelt.

Självklart ser jag dock till att den får visa sig på topp också, i form av en timme med min gamla drog - BodyCombat (ÄNTLIGEN - det är hur länge sen som helst!) - innan. Tror att det kan hjälpa mig och kroppen att bara koppla av den andra timmen, och bara glida igenom den utan minsta press och krav. Heja oss!

Hon som slutar leka är inte vuxen, hon är död. Så det så.

Foto: Privat. Ett vykort jag hittade på stan...det gick rätt in.

Morning pleasure

Mössa. Iskall morgonlöpning. En stund på bryggan. Indestructible.
God morgon onsdag!
Foto: Privat. Min brygga.

En vän och en sallad

Att avrunda en redan fantastisk måndag med en date med sin bästa vän är något jag kan tänka mig att ta upp som en tradition. Gårdagens löparenergi följde med mig till en soffa med bästa C där vi sedan satt i några timmar och pratade om allt och inget. Skrattade. Förundrades. Ignorerade. Reflekterade. Otroligt skönt att bara få släppa taget om alla tankar och låta dem komma ut. Att salladen som vanligt var något utöver det vanliga gjorde ju inte saken sämre...

Pigg och fylld med en massa ny energi vaknade jag vid halv sex imorse mer än redo för dagens utmaningar, varav en har hängt över mig i ett par veckor. Ett prov som skulle göras och ett samtal som skulle genomlidas(?). En del nerver, men när resultatet kom tio minuter efter avklarat prov och var mer än godkänt kom jag ner i vilopuls igen. Samtalet visade sig inte alls vara något lidande utan snarare en skön stund med en del skratt och bra energi. I början av november vet jag om motparten kände detsamma. Håll era tummar - ok?

Hög på lättnad och glad som ett barn på julafton brände jag av ett överkroppspass på gymmet, och träningsvärken börjar redan göra sig påmind...great! Lite kvällsjobb (och en bio?) på det och min tisdag får gå till historien som en mycket bra dag. Så.
Foto: Privat. En mumsig sallad på Drottninggatan.

En motvind och en macka

Planen att lyssna på mig själv och varva ner går utomordentligt! Dagens planerade löpbandsintervaller fick känna sig svikna när himlen visade sig vara molnfritt klarblå när jag slutade jobbet. Djurgården lockade för mycket så jag lät löparskorna ta ett varv runt kanalen istället. 8 km sol, fallande löv och utmanade motvind hela vägen hem, och jag tackar mig själv tusen gånger för att jag avvek från mina planer och tillät mig att kliva utanför boxen och fullkomligt strunta i inomhuslöpning idag. Att jag mötte Arne Hegerfors, som kan vara en av Sveriges gulligaste gubbar (får man kalla honom gubbe?), på vägen gjorde inte rundan sämre.
Ett surdegsbröd med ett perfekt kokt ägg, en lång dusch och en ännu längre bastu med en bok efteråt och jag känner mig som en ny människa! Heja ändrade planer som blir oändligt mycket bättre! Nu ska jag fundera ut vilken jag ska avvika från imorgon...

Har ni varit ute i det fantastiska vädret idag?
Foto: Privat. Världens godaste macka?

Smyger mig tillbaka...

I am not Superwoman, och såhär i efterhand var den lilla "kraschen" i veckan oundviklig (tack för fina ord, virtuella kramar och fina sms!).
Ett heltidsjobb, en teoretisk grundkurs i anatomi, fysiologi, kost och träningslära på de lediga dagarna däremellan och dessutom en fungerande med högskoleprovsplugg och en någorlunda social fritid skulle jag klara. Men...då hade jag inte räknat med en förkylning. En förkylning som successivt förvärrades, jag hade självklart "inte tid" att vila och bihåleinflammationen var ett faktum.
Att klara jobb, plugg och mental stress utan att få rensa huvudet med min träning visade sig vara förödande och smällen kom som ett brev på posten. Sängliggande med feber och konstant sovande i ett par dagar. Totalt håglös, oförmögen att göra något alls, matt i hela kroppen och fylld av en känsla av nedstämdhet - precis det som mina endorfiner förmodligen brukar ta hand om när jag annars har en jobbig period i livet men är frisk och kan träna som vanligt.

Jag är över ytan igen. Kursen är slut (och "bara" tentapluggandet återstår...) och jag hittade helt överraskande ett hyfsat resultat från högskoleprovet 2006 som fortfarande gäller (som jag hade glömt...) och kan därmed släppa den stenen. Min älskade kropp har on top of that precis burit mig runt Kungsholmen och bevisat att den äntligen har vunnit över förkylningsviruset. Jag är tillbaka, men med en stor skopa ödmjukhet inför att jag faktiskt inte pallar hur mycket som helst...och kommer med all säkerhet att synas här på bloggen mindre än tidigare.

Jag kan dock inte låta bli att tänka på hur mycket risken för att bli nedstämd och deprimerad förhöjs om man inte motionerar och rör på sig? Hur orkar helt stillasittande personer hantera stress och krävande perioder i livet? Ni som inte tränar, lär mig - hur gör ni?
Foto: Privat. Nöjd, glad och lugn i kroppen efter första löprundan på nästan två veckor...

Tacksamhet

 

Tack älskade lillebror för att du alltid finns där när jag behöver dig, även när jag knappt vet det själv. Livet vore inte detsamma utan dig.

Hasta la vista...

Jag lämnar er en stund, tar en liten (eller stor?) paus. Jag vet precis vart jag ska, jag tar stora steg ditåt och med jobb och studier som tar all min energi kan jag bara inte fokusera på allt som ligger vid sidan om just nu. Hoppas dock att jag snart är tillbaka....vänta på mig - ok?
Foto: Privat. Sista soluppgången på vägen mot Santiago de Compostela i april. Magisk känsla.

..måndag..

Ny dag, ny vecka och nya funderingar. Kanelbullens dag är det visst också (why?)...
Mina morgontankar har mest (smått ofrivilligt) ägnats åt min kropp, helgen som gick och mina musklers ursprung och fästen, men också hur kul det är att heta Helena när det under vecka 40 i kalendern finns att läsa: fika med Sveriges bästa tidningsredaktion, bioförhandsvisning, sjukgymnast (heja vandringsfoten som faktiskt snart är frisk!), plugg, klippning, HLR-kurs, Daughtry-konsert (äntligen!) och en ny helg med en massa skola...ja, förutom mina 8h jobb varje dag då.
En bra vecka startar idag, och nu fattas bara att min envisa förkylning ska take a hike och dra dit pepparn växer. Seså!

Hur mår ni idag?

Something to sleep on...and sleep well

Someone said to Voltaire: "Life is hard..."
Voltaire replied: "Compared to what?"

Alla under 30 - yes!

Börjar min söndag med en kopp kaffe och en rapport från mitt ToppLopps-lag, mitt lag som jag själv tyvärr inte kunde vara med i p.g.a. min pågående utbildning som envist skulle krocka med höstens roligaste löparhändelse. Trots att jag igår var stans mest passiva lagledare är det med stolthet jag kan meddela att Emmi, Nina, Sara och Stina alla klarade sina 5 kilometer under 30 minuter. Bra jobbat tjejer!
Efter att ha läst diverse bloggar och förstått att ToppLoppet faktiskt var precis så kul och välarrangerat som jag misstänkte att det skulle vara ser jag redan fram emot nästa år då jag ska göra allt för att kunna vara på plats!
Stockholm behöver tveklöst fler lopp med roliga happenings, för även om löpning för mig handlar om att prestera och jaga en bra tid så skadar det väl inte om man har lite kul längs vägen?
Foto: Lånat av Emmi.

M. obliquus externus abdominis....eller va?

Jag vet, han ser inte vidare trevlig ut och är dessutom rätt osocial...men han är faktiskt min viktigaste kurskamrat för tillfället. Efter att ha spenderat två dagar med att studera, klämma och känna på "Benjamin" kan jag lova att jag är rätt trött i huvudet, men än så länge känner jag att det är något typ av organiserat kaos som råder i min hjärna. Muskelursprung brottas med rörelsemönster, fästen med ledkapslar och myofibriller med musculus supraspinatus. Tur att jag har tränat i några år så att jag har lite kunskap gratis, annars hade det varit en enda stor röra i skallen.

Vad jag har märkt är dock att man inte tänker lika klart när man är förkyld och det känns som att man har snor i hela skallen. Men varför klaga? Jag säger som Frida - "Din kropp är ju rätt så klok ändå trots att den är sjuk. Att den väljer att vara sjuk på din plugghelg är ju toppen egentligen!". Så sant som det är sagt, och jag kan bara tacka för att det är teori och inte praktik som står på schemat just de här tre dagarna. Dessutom sitter jag faktiskt och blir matad med en massa saker som jag faktiskt är intresserad av och vill lära mig...så ska jag vara riktigt ärlig så sitter jag bara och njuter mest hela tiden.

Då finns det andra som gör bra mycket jobbigare saker just nu, som jag tycker är mer än värda att uppmärksammas...Sara sitter och cyklar i ett dygn för Rosa Bandet! Imponerande!

Misstänker att jag kommer att somna som ett litet barn innan 22 precis som igår, och jag kommer att behöva sömnen. Imorgon ska resten av muskelanatomin nötas in och fysiologin ta sin början...bring it on!
Foto: Privat. Benjamin, my best weekend friend.

Back to school

Jag är uppe tidigt, och det är dags för min andra dag i skolbänken. Fortfarande rejält förkyld, men gårdagens sex timmar gick bra (jag är glad att det än så länge är teori och inte praktik...) och gav verkligen mersmak! Ämnet är otroligt intressant, vår lärare världens bästa och det verkar vara en skön blandning av människor jag ska spendera ytterligare fem heldagar med.

Oturligt nog krockar mina studier idag med ToppLoppet som går av stapeln i Hagaparken. Jag har dock ett lag på plats som ska försvara mitt namn, och jag är säker på att de kommer att göra det med bravur! Stort lycka till Nina, Emmi, Stina och Sara! Självklart skickar jag också en spark i baken till mina vänner Åsa, Frida och Milla (och alla andra) som också springer, eller går som i jättegravida Millas fall... Nästa år ska jag vara med, så är det bara!


Ha nu en fin lördag mina vänner! Själv packar jag ner ett par kilometer näsdukar och beger mig till Mornington Hotel i Bromma för att plugga muskelmassa...wish me luck!
Foto: Privat. Gårdagens korvstoppning.

Förnuft vs känsla

Visst är det bra att vara förnuftig, att tänka till och inte bara planlöst köra på här i livet... Men jag slås gång på gång av frågan om det verkligen är två olika vägar vi måste välja mellan, eller om de kan förenas och gå hand i hand.

Vad är förnuft? Skapas det inte bara av andra omkring oss, av den stora massan som sätter upp regler och normer om vad som är "rätt" och "fel"? Kan inte sluta tänka på hur de vet vad som är förnuftigt för mig i min situation, och måste förnuftet alltid vara det tråkigare alternativet?

Vad är känsla? Är det det sköna man känner i magen? Lugnet? Drivet? Bubblet i kroppen? Leendet som inte kan suddas bort? Kan sådana signaler verkligen ljuga för oss? Borde inte det vara förnuftet...att gå på det som känns bra, och inte det som resten av världen tycker att man borde göra?

Vad gör man när "förnuftet" (världens norm?) säger en sak men känslan en helt annan...vem ska man låta vinna? Och hur förnuftigt är det egentligen att göra något som går emot kroppens alla signaler, trots att kroppen säger emot allt vad resten av världen tycker och trots att känslan kanske innebär en risk?
Man har för mycket tid att tänka när man är hemma och är sjuk, och just det här kan göra mig fullständigt galen. Någon som kan hjälpa mig att reda ut begreppen?

Progress...

Nej, jag är verkligen inte frisk. Snorig, huvudet dunkar och jag blir varm av minsta ansträngning. Men...jag känner att det är bättre än igår. Jag är sugen på kaffe igen, bara en sån sak.
Som tur är är jag oftast ledig från jobbet på fredagar, så även idag, men enligt min kalender är det den 1 oktober (heja vad snabbt det går!) idag och det innebär att jag ska sätta mig i skolbänken i eftermiddag. Det är väldigt många år sen sist, och jag är otroligt förväntansfull och inspirerad att lära mig!
1 oktober och det är den första dagen på min mest intensiva månad den här hösten...inte en enda dag ledig och jobbet kommer att varvas med studier på olika håll och kanter. Jag har lovat mig själv att vara extra snäll mot min kropp, och det kommer jag att vara. Tar en überlugn förmiddag här hemma i soffan innan det är dags att packa ner pennfodralet och dra till skolan...

Ha en fin fredag!